söndag 8 juli 2018

Daisy's Sätra i neon




På den tiden jag körde taxi kom jag titt som ofta ut mot Sätra och bort mot Skärholmen. Där på vänster hand efter Skärholmsvägen från trafikplats Bredäng räknat (avfart 142 om jag minns rätt?) lystes nätterna upp av neon.
Det såg inbjudande amerikanskt ut. ”Daisys’s” med tillägget ”Fastfood”.
Åkte förbi där många gånger, alltid med folk i bilen eller på väg för att hämta. Det blev aldrig en lucka i körningarna just där, så lång tid närde jag fantasin med hur det skulle smaka, hur menyerna kunde se ut, vilket klientel som befolkade stället, om det överhuvud var något att inhämta.
I går körde vi lillgrabben för en sommarvecka med mamma i Skärholmen. Skärholmsvägen ut mot Sätra. Och där, javisstja, Daisy’s.
På hemvägen tog vi det där beslutet som förmodligen skulle kullkasta fantasierna och önskan att stanna till och ta någon slags ”fastfood”. Har man närt en tanke tillräckligt länge brukar det räcka med den, man behöver inte bevisa någonting, man behöver inte gå vidare, men det gjorde vi alltså, hungriga, ganska trötta. Jag med mitt surr i huvudet och vingliga gång. K ganska så trött av att vara markservice sedan jag insjuknade.


Alla förväntningar infriades, en uppstoppad Elvis med gitarr i entrén, bilder på amerikanska 50-talister på väggarna, väggfasta bord och stolar som var nitade i golvet, neon, neon, neon överallt.

-Vad ska vi beställa?
”Tunnbrödsrulle med hemlagat mos”.
Så var det och så fick det bli. En choritzo och en ’köttkorv’ extra allt. K tog en likasamma men falafels istället för korv.

Alltså – bästa rullen dittills har varit Lidingö. Nu är den slagen. Jäkligt gott mos, förvisso ordinära korvar, men sammantaget och rikligheten gör att Daisy’s blev en hit. Kanske vår hunger och vår förväntan spelat in, men så är det ju alltid.

Nu har jag gjort Daisy’s och gör det gärna igen. Kul som attan.

Nu blir det skördat var och varannan dag






Det är en medtagande känsla att duka upp grönsakerna från egenodlingen. Så snabbt det gick i år från frö till planta!
Odlar en mycket begränsad yta. Det var ju alls inte meningen egentligen. Som av en händelse ringde en kompis i höstas och erbjöd halva sin kolonilott. Det blev höstgrävning i höstas och förodling i våras. 

Tidigt bestämde jag exakt vad jag skulle ha i landet:

Mandel
Svartkål
Grönkål
Vaxbönor
Gurka (västeråstyp)
Mangold
Squash (grön)
Dill
Rädisor
Pak choi
Prydnadspumpa
Rosenskära
Pimpenella
Gråärt som prydnad
Rosenstörböna som prydnad
Ringblommor
Krasse, kryp och klätter

Börjat skörda nu. Känns bra. Blad för blad och stånd av pakchoi. Gör grytor, röror, grönkålschip och ätliga blommor i salladen. Sojastuvad pakchoi är oefterhärmligt!
Men det här var nog min sista odlingssäsong. 


...och så här ser prlocktallriken ut tillagad.

Närmast i livet har vi sommarhus i Hälsingland och i odlingszon 5-6. Får bli sånt som sköter sig själv. Potatis, något kål, tåligt äppelträd, krusbär. Redan finns där stora körsbärsträd och vinbär. Det här blir vårt asylum och vi ska aldrig känna ett uns av tvång. Där ska vi bara låta kreativiteten kanaliseras genom att skriva, måla, teckna, sy, sticka och läsa. Alltså allt annat än att odla. Tills dess njuter jag av vad jag får för handen på den lilla odlingsplätten idag.