Sista dagen i Grez med extremt bra bröd från bagaren och bad med Kicki (eller snarare bara hon som badar)

 

Njuter fullständigt av alla de ostar som gjorde det omöjligt att styra landet.

Trekanten en Brie från Meaux, den runda en getost från Charolais 

Charles de Gaulles dilemma - allas njutning. Han fick frågan om att leda Frankrike och lär ha svarat: "Hur kan man förväntas styra ett land med 246 sorters ostar"

Jag har skrivit någonstans om gudarnas ost. Låt mig omformulera mig och ge ett bredare perspektiv på ostarna. Den här månaden i Grez sur Loing har jag fått förmånen att botanisera bland ostar från gudarna, sådana som väcker de allra starkaste känslor oavsett om det är en enkel sotad getost, en ordinär brie de meaux eller en Charolais med l'appellation d'origine från AOC.

Den senare på råmjölk från get. Jag ger mig inte in på att beskriva hur den smakar, men om jag menar att den "beter" sig i både mun, minne och stannar kvar länge räcker det. Bryter små bitar av den lokala bagarens brioche och lite lokalt smör med havssalt till, Otroligt!

Förväntan lika stor idag som igår och för i morgon - getost till frukost

Om bara en liten liten stund ska jag gå över gatan till bageriet och köpa ett fortfarande varmt bröd. 

Handlade ostar för en mindre förmögenhet  i en ostbutik i Fontainebleau med tillnamnet "terroir", fatta att det inte kan bli bättre.

Igår kväll tog jag ut en sotad getost från kylen och som doftar som i ett mjölkrum i en ladugård från förr, mild söt med ett getsting!

Snart skär vi upp den och trycker in skivor i smörad baguette, svart kaffe och njutning. Har eoner av tid att vara i ateljén därefter. Lite skitväder idag så det passar.

Så förflyter våra dagar med lust, mat, arbete och Ricard

Det där dagliga utanför ateljén i solen

En så stor lust till arbete och en sådan våldsam kärlek till ateljén bilderna och K. Stilla som Loings vatten flyter under bron, den alla som är här ska, bara SKA, går dagarna.

Om morgonen kommer K med frukost som vi äter utanför ateljén i solen, fortfarande varma baguetter och smörade med rikligt av ankpaté eller någon ost som ät himmelsk.

Fontainebleau idag vid pass 16, en kaffe till mig och en Ricard till K.

Kanske vi gör en utflykt senare, till Nemour eller Fontainebleau för en kaffe till mig och som idag en Ricard till K. En crepe med vispad grädde och choklad. Riktade in oss på en anka eller grodlår idag, men vi var för tidiga i stan och orkade inte vänta, fick bli en burgare istället - ibland händer det att vi också äter sådan mat här i Grez.

Besökare i min ateljé som var frågvisa om mina pasteller

I söndags var det den där typen av Konstronda i hela Grez, hängde vepor utanför vart och varannat hus vilket i viss mån vittnar om vilken kulturby det här är och självfallet var Chevillon också öppet för besökare som vällde in i strid ström. Personligen tycker jag ju sådant här är ganska jobbigt och ännu jobbigare blir det ju att stå där med stapplig franska och förklara sina bilder. Mest jobbigt för att en av månadens begränsat antal dagar försvinner. 

Har nog aldrig känt en så stor kust till arbete i ateljén och sååå viktigt för mig att K är med här också i vår samtida vila eller som Strindberg skrev: "Kommen hit lefver jag opp igen. Allt är skönt, natur, bostad, menniskor, mat. Det är ett välsignat ställe. Hvaför vet jag inte."

Stor pastell på papper

Tredje eller fjärde pastellen av bron över Loing

Utflykt till Nemour, frukostering, chark, njutning och vila

 Ledig från ateljén på Chevillon. Först en frukostering som fick dra åt det härligt "onyttiga" sedan buss till Nemour i sommarvärmen 29°C.

Njutning tillsammans med Kicki, Tommy och Viveka, små kaffepauser på uteserveringar, mat och strövande i stan. Fick tag i fem burkar hårspray då de tagit slut i Grez!

Barderat och uppsnörat, kärlek i hantverk och perfekt hängt kött

Underbart saltat, kryddat och torkat späck Lardo de Collonata

Här finns butiker som ännu inte slagits sönder av köplador utanför stan och med matkonstverk, stor njutning i några charkuterier. Ost! 

Avslut med gemensamt ätande och kväll med samtal och vin för dem det behagar ute i Chevillons trädgård. Fortfarande varmt vid midnatt. Bortskämd och fantastiskt att vara här.

Stekt nyplockad och närodlad squash hemma i lägenheten

Sardellerna, lena, saltiga utan att vara ettriga. Smörar en 

baguette och lägger på rikligt med sardeller, en vansinnigt 

god kombo, jag lovar!

Blivit känd i vår lokala butik i Grez som hårspraymissbrukare

 För inte så länge sedan var mitt hårsvall över en halv meter långt. Då kanske det hade varit en mer naturlig förklaring...eller kanske inte?

Packade ner en ansenlig mängd torrpastell till Grez sur Loing och vår månadslånga vistelse här på Chevillon. Som de flesta vet innehåller torrpasteller inte något bindemedel. Färgen anbringas pappret genom att färgkornen repas av mot papprets gräng, det vill säga kornighet, men färgen klistras inte fast. Minsta lilla skakning kan göra att färgen helt enkelt ramlar av. För att klistra fast pigmentet till pappret sprayas det med ett harts som lösts i till exempel etanol. Fixativ är skitdyrt (tycker jag). En genväg är hårspray.

Fick inte med mig något skitdyrt fixativ till Grez. Mina just nu stora pasteller skulle ändå kosta en förmögenhet att fixera med konstnärshandelns fixativ. Alternativet - som jag lärde mig under fattigåren som student - är hårspray!!!

I Grez finns en affär för det nödvändigaste och en bagare som är helt utsökt.

Varje dag knallar jag upp gränden till affären och köper hårspray. Det finns små hårsprayer av ett känt sminkmärke för 6€ och så finns det stora för 3.40€ (motsägelsefullt). I förrgår tog de stora burkarna slut och jag var ju tvungen att på min knackiga franska förklara att, nej jag använder inte sprayen till mitt hår utan till att fixera pasteller. 

-Det kommer säkert in mer av det stora burkarna i morgon eller övermorgon, svarade handlaren.

Jag såg hans misstänksamhet och andades lite av "stackars människa som missbrukar hårspray" och detta trots mina försök till att förklara.

Min vackra ateljé doftar frisörsalong!

"Island möter Grez" Pastell på papper 58 x 65 cm

Det blev en heldag i ateljén och fortsatte bryta mitt löfte

Bron, Pastell på papper 50 x 63 cm

Värmen är mig behjälplig. Jag älskar den. Igår bara 28 grader! Bryter mina löften!

När vi kom hit första dagen så gick jag ner i trädgården och tittade på den där bron som går alldeles bredvid oss över Loingfloden, den jag berättade att Carl Larsson stod på och friade till Karin Bergöö för 141 år sedan. Bron som har ett släktskap med Pont Neuf i Paris. Bron som varenda en som varit här på ett eller annat sätt förhållit sig till och tecknat, målat eller berättat om, konstnärer och författare som satt Grez som lite livsavgörande.

Den där första dagen gick jag in i ateljén och så gjorde jag bron för att det skulle vara gjort - jag hade faktiskt annat i huvudet som surrade som som jag ville syssla med.

Jobbat med en bildserie som jag ville veta hur den skulle utvecklas och om den var möjlig, förutsättningarna var så bra i den här franska ateljén.

Men jag behöver de där pauserna när jag inte behöver stå där och tänka. Den mångtecknade bron finns ju där och jag har ju den fulla friheten att göra min egen tolkning, min egen idé eller som jag brukar tänka - bara gör den som en slags idévila.

Den där sista, jag sa så redan efter den första skissen av bron att det skulle vara den enda och den sista tog tag i mig. Från att vara automatiserat till att bli en resa, en uppgift, ett slags måste.

Så var det och så fick det bli, franskt papper från Fontainebleau och pastell 50 x 63 cm.

Idag för 141 år sedan förlovade sig Carl och Karin här på Chevillon i Grez

Det var alltså just här där jag och Kicki befinner oss och bor och verkar för närvarande som Carl Larsson friade och förlovade sig med Karin Bergöö. Dessa två är fortfarande frontfigurer för konstnärshotellet  Chevillon i Grez sur Loing.

Min vän Björn Kronvall messade ett klipp ur dagens Falu-kuriren vilket kom lägligt till oss på Chevillon just idag.  där berättas 

Messet idag berättar om den stora händelse som ägde rum här denna dag för 141 år sedan den 10 september 1882. 

I början av sommaren -82 rullade ett tåg in på stationen i Bourron-Marlotte. Ryktet sa att en hel hop svenska kvinnliga konstnärer var med på tåget för att vistas i Grez sur Loing, byn åtta mil söder om Paris som fångat så många nordiska och andra internationella konstnärer genom decennier.

Raskt tågade då en grupp manliga konstnärer, däribland Carl Larsson mot Bourron-Marlotte (konstaterar att det är en jäkla lång promenad) dit för att möta kvinnorna. När Karin Bergöö klev av tåget möttes hon av Carl och det för första gången de träffades, det ögonblicket skulle så småningom förändra mycket i det svenska konstlivet i allmänhet men för Carl och Karin i synnerhet.

Sommaren gick med många möten, middagar och massor av arbete ungefär som nu. Vi är just nu sju konstnärer, forskare och fotograf  på plats.

Carl Larsson bodde vid tiden på byns andra konstnärshotell Laurent och Karin på Chevillon. Alla umgicks och den 10 september 1882 kom de överens om en promenad till  Montcourt för att handla och äta druvor. Dit är det dryga två kilometer genom skogar och över broar.

På hemvägen och alldeles nära hotel Chevillon precis mott på bron som jag kan se från mitt ateljéfönster om jag anstränger mig, där stannad Karin då Carl hejdade henne. Han stod där och rörde vid Karin och sa: "Vad jag älskar er".

Snabba papper på den tiden för raskt ordnades med en förlovningsfest i hotellparken ner mot  Loingfloden och den var väl i full gång ungefär nu för 141 år sedan när jag sitter på platsen för händelsen och skriver detta den 10 september klockan 19:20.

Några veckor senare annonserades förlovningen i svenska tidningar, resten är historia.

Det är inte vi som formar våra matvanor - det är Frankrike

Det är klart att slottet ska beskådas

Turistpose 1

Turistpose 2

Stående frukost är bröd från bagaren och för  mig gärna en rilette du canard eller lite majjo och nyskördad gurka.

Antingen en stadig lunch och sedan lättare på kvällen som ost eller en tidig middag.

Igår blev det hemlagad hummersoppa med melon och torrskinka som förrätt. En skiva pavé från bagaren med stekt blandsvamp och rödvinsbräserad endive. Tillhopa skitgott.

Den förrätten gick inta av för hackor!

Snabb svamp och brässad endive på Pavé

Idag flydde vi värmen...ja alltså lite svårt, men ateljén är alldeles för varm under dagen när solen ligger på takfönstret. Vi tog bussen till Fontainebleau. Egentligen för att handla stora papper, vilket visade sig bli lättare sagt än gjort. Köpte elva av de största som materialbutiken kunde erbjuda. Nöjda satte vi oss ner för tidig middag eller sen lunch. Moulefrites! Yea, här vill vi vara och här vill vi bo. Himmelskt gott med små intensivsmakande musslor serverade ur en var sin jättekarott.

Efter att ha promenerat runt den napoleanska gräddbakelsen Chateau Fontainebleau och tagit en runda i stan som är helt fantastiskt - alltså det var ju så jag tänkte i morse, att jag vill reflektera lite kring en tanke. När jag var ett halvvuxet barn blev min farsa Vd för en stor trävaruagentur med kontor i Paris. Hans resor dit var många. Inte dåligt av en arbetargrabb från Harnäs med några år i folkskola. Efter varje resa pratade han sig varm om just Fontainebleau, så varm att man nästan började misstänka. Efter varje resa låg det limpor Gitanes i ett av köksskåpen vilka jag gärna nallade av, ett brett blått paket med 20 tobaksintensiva cigg i varje. Men vad var det han såg i  Fontainebleau? Han hade ju berättat om bilköerna ut i Fontainebleauskogen där köpekvinnorna hade sina tillhåll. Kommer ihåg hur han visat kort på sig själv och sina vänner både från Pigalle och Moulin Rouge, men alltså, tveksamt - möjligen någon stationär fransyska att återkommande besöka inne i själva staden. Hursomhelst, Fontainebleu har sin egen dragningskraft kan vi intyga efter några timmar i hettan där idag.

Nyfriserad på salong i Fontainebleau

Nu svalnar dagen så jag går ner till min undersköna ateljé och spänner upp nyköpta och svindyra papper.

En så rasande trevlig dag igår när Nicola kom på besök hos oss i Grez sur Loing

Jag är farfar och han är morfar till våra gemensamma barnbarn - är ni med. Freija, Alice och Jussi  är mina barnbarn genom Gaston och Nicola Nerströms genom Emilia.

Så plötsligt ses vi på flyget till Paris, vi på väg för en månads vistelse på det gamla konstnärshotellet Chevillon i Grez och han på väg till Svenska Institutet i Paris.

Igår kom Nicola resande med tåg och buss till Chevillon, inte helt okomplicerat och speciellt inte i den här värmen långt över 30 grader. Men vi blev så glada över besöket, inbillar oss att Chevillon tillhör den svenska franskheten lika mycket eller i alla fall i viss mån lika mycket som Institutet i Paris.

Samtal i trädgården, samtal i lägenheten, besök i ateljén och i salarna som trampats av storheter inom konsten och orden sedan slutet av 1800-talet. Sedan promenerade vi i hettan över den gamla bron och bort till Montcourt Fromonville och bistron Le Chabada för tidig middag eller sen lunch. Tack för den, inget kan mäta sig mot franskt gemyt och familjär stämning på en lokal bistro inne i själva Frankrike.

Nicolas bild på oss framför samma dörr till Hotel Chevillon 

där vi bor för närvarande och tre veckor till.

Tillbaka tog sig Nicola och Kicki en simtur i Loing vilket jag avstår trots värmeböljan. 

Så rasande trevligt att sitta tillsammans i Frankrike, äta god mat och för Nicola och Kicki dricka lokalt vin, men framförallt för oss tre att prata. Tack för besöket, det värmde oss.

Cykelutflykt för Gitanes, ost, endives och ankrilettes

För att slippa busstidtabeller och kunna komma iväg på egna äventyr hyrde vi ett par cyklar i veckan och hela månaden. Fruktansvärd sadel på min jonne som väl är en montainbike om jag förstått det rätt. Mörbultad i stjärten men tillfreds ändå. Efter några timmar i ateljén med gott resultat cyklade vi iväg till en annan by för en fika och för att handla. Utbudet lite bättre i den affären än i Grez, men man undrar vad som hänt - jo en bagare finns i varje by, men ostaffärer, kötthandel allt sådan är utraderat. Köpladorna har slagit ut den gastronomiska infrastrukturen så som den såg ut när jag gjorde mina första små resor till Frankrike som 17-åring och faktiskt många år därefter.

Handlade nyplockade endiver. I den här chockvärmen, 33 gader idag, finns det en inneboende längtan efter endivebeska. det blir nattamat med en askad ost på getgrädde, smör från orten, och en rillette på anka.

Oj som vi trivs Kicki och jag.

Så hittade jag en Tabac för att i akt och mening handla Gitanes som jag minns dem för 40 år sedan i platta paket och med en karaktäristisk doft och styrka. Nu blev jag lite besviken, smakar inte som förr och förpackas i fjuttpaket där cigaretterna är rökta på tre inandningar typ.

Första morgonen i ateljén på hotel Chevillon

Vad gör man? Tredje morgonen här i Grez och allt riggat i den eminenta ateljén i gårdshuset, flödande ljus från taket, sirlande ljus från fönstren, staffli och vita väggar skavankade av tidigare gäster som målat i massor av färg, undersköna fläckar på golvet, en kvarglömd oljeflaska, en kvarglömd målarfernissa, doften, bänkarna och penseltvättshon - jag är sååå bortskämd.

Ja vad gör man? Jo som alla andra som varit här, jag gör en bild av bron över Loing från trädgården alldeles nedanför ateljén. Det blev ett måste att göra som alla andra, ett slags inre krav och nu är det gjort!

Stod upp tidigt, medan alla andra i huset tycktes sova, tog en kaffe och gick ner till Loing, tittade på bron, såg ut över vattnet, tänkte "är det här ens nödvändigt - jag brukar ju inte gör sånt. Tog med mig bron i minnet parallellt med alla andra minnen av den här bron jag sett andra göra genom historien tillbaka till slutet av 1800-talet och så fick det bli som det fick bli. Hastigt nedtecknad i pastell, bron från två håll i samma bild...sådär ja, klart. Nu frukostering med älskade resesällskapet och numera också sambon Kristina. Har vi det bra eller?

Vistelsestipendium i Grez sur Loing med lägenhet och ateljé i en månad

Den under decennier avbildade bron över Loing

Det blev en hel del kilo material som Kicki fick släpa till flyget, till

tågen nedför och uppför trappor. Min ischias håller i sig nämligen. 

Stark och beundransvärd partner!

Vi drog iväg igår med flyg till Paris och sedan med tåg och buss till Grez. 

Självfallet oerhört nyfikna på

vad det gamla konstnärshotellet hade att erbjuda.

Första kaffet i Frankrike, Melun mellan tåg och buss

Planläggaren som håller koll på allt, att allt är med, att rätt tåg väljs, 

att rätta väskorna plockas av bandet och att vi kommer fram dit vi ska...råkoll!

Lägenheten rymlig och ateljén en dröm. Bagaren tvärs över gatan med fantastiskt bröd. Vad säger man - kan det bli bättre?

Fick mitt vistelsestipendium till Grez sut Loing via konstnärsklubben och Grezstiftelsen efter ansökan som jag skickade in före jul 2022. Har alltså vetat om det här ett tag, men ville inte säga något andra än våra närmaste innan vi landat här som igår. Idag 29 grader varmt och strålande sol.

Trots min ischias promenerade vi idag, första riktiga dagen här, vid lunch två kilometer till en angränsande by för krogbesök. En  alldeles utmärkt flankstek på Angus och Kicki en minst lika utmärkta Ravioli, självfallet båda med tryffel. Har glömt den höga nivå enkla familjeställen håller och att man nästan alltid blir så väl bemött. Det här blir förmodligen vårt stamlokus en månad framöver, Le Chabada i Montcourt Fromonville. Jag åt enoch 

Idag har det fått vara en återhämtningsdag efter resan igår. Etablerat mig i ateljén och plockat upp den nästan 20 kilo tunga materialväskan Kicki släpat med åt mig - min våldsamma ischias påminner mig om att jag har en kropp. 

I morgon ska jag jobba med något som är grönt, hade jag tänkt mig. Ni som följer mig på instagram under goranlagerart vet vad jag pratar om och att det blivit en rad mörka bilder i sommar. 

Snart promenad ut för att köpa lite bröd och ost till kvällen. Jag och Kicki tänder ett ljus mumsar små getostar och brie. Hon med ett glas vin och jag med ett glas av mitt favoritvatten Badoit. Sedan låter vi den franska natten göra vad den vill med oss. I morgon blir det ateljéverksamhet om inte solen och värmen lockar ut oss på andra kulturella äventyr i den lilla medeltidsbyn.

Min ateljé här är väl den bästa man kan tänka sig...

...precis så utrustad som jag önskar och med ett flödande ljus.

Besök hos Axfoundation på Torsåker, en nödvändig labinstitution för framtidens mat

 

Otrolig eftermiddag på Axfoundation på gamla Torsåkers gård i arrangemang med kära Matmaffian. Från stampad jordgolv i ladan till en experimentverkstad med laboratoriekök för provlagning och tester av att ta tillvara sådant vi ratat i över hundra år. Eller vad sägs om braxen, bifångsten som kastas tillbaka eller som annars får ruttna på land. Gamla sorter som gråärter, lupiner, bönor odlas i egna landen.

Verksamheten på Torsåker drivs utan krav på vinster och endast med fokus på utveckling och forskning kring framtidens mat. 

Med oss hem fick vi en påse färs av baljväxter som befriande nog inte alls benämndes vegetarisk köttfärs.

Eftersom den tinad på väg hem lagade jag den omedelbart, fräste i kallpressad rypsolja från Åhmans lantbruk. Svarade inte riktgt och nästan vägrade bli brynt för ökad smak. Välte ner i stekgryta med  egenodlad potatislök som fått småputtra i 40 minuter och tomater utan skinn, chili, salt och lite soja samt buljong och vatten - alltså en köttfärssås utan köttfärs, fatta? 

Resultatet kan sammanfattas "Över förväntan" eller "Äntligen ett alternativ" eller "Faktiskt jättegott och med en behaglig tuggstruktur" Långt mycket bättre än de där mystiska vegetariska alternativen baserat på soja eller svamp.