Stekt egenodlad topprödkål med lite brynt smör och soja - en delikatess

Så två bilder på svarta vinbär som börjat knoppas.

Sallad på biff, glasnudlar och vårlök - kryddat med nam prig narok, fisksås och lime

 

Söndagsmiddag och en bit biff på ett drygt kilo i kylen. Borde fått ligga där i minst halva nästa vecka också, men skar två rediga bitar, en minut på varje sida och så vila i fem minuter innan de skars i tunna strimlor. Under tiden fick ett paket glasnudlar ett uppkok, inte mer och klipptes för att bli hanterbart. Bottnade med nudlarna och lade det strimlade köttet över och så öste vi på med strimlad vårlök, lite lime, fisksås och rejält med nam prig narok. Så gott! Jam Wunzeen nguea!

Säg måndagspölsa - det räcker

 

Sagolik brunch av Kristina

 Det är klart det ska vara våfflor men ack icke på vårfrudagen - de tjyvade vi med tidigare och då fördes jag i ett ögonblick till Norge där jag levde under flera år på 70-talet. Tänk så man kan resa i minnet vid smak. Hastigt försvann jag ner till kantinen på SHKS och en lunch med vaffel og brunost, jäklar, och alla de där jag kände då var där och vi nästan kunde samtala.

I söndags var det istället dags för brunch hos Kristina. Planerad sedan en vecka då Lovisa kom hem från NY och önskade sig två rätter på bordet - korv Stroganoff och frasigt stekta pannkakor. Stroggen fixade vi häromdagen och pannkakorna föll på pannkaksvännen K att bjuda på. De fick trona högst upp på brunchbordet som annars höll två sorters te och nybryggt kaffe, nybakade scones med hemlagad citronkräm, sylter av olika slag, vispad grädde, syltkakor och små kladdkakor. Dessutom en hel radda munsbitar som små semlor, smäckade med mandelmassa och grädde.

Se där en söndag att njuta och det gjorde vi Lovisa, jag själv, Alma, August och bästa brunchkocken Kristina.

Lite sent påkommet, korvmässan med saknad och med senapsexperiment från himlen och tillbaka

Ibland händer det!

Att man får ett litet smakprov - det kan vara ack så litet, men smaken sätter sig och lämnar inte minnet.

Korvfestival för någon vecka sedan. Jag brukar inte missa den. Alltså jag är ju förtjust i korv, speciellt udda korvar av sådant slag som man måste leta efter för att få tag i. I långt över 50 år har jag sökt efter den rätta sortens isterband som exempel - den typen med rätt syra, kallrökning och balans i blandningen mellan "protein och kolhydrat" som jag åt som barn hemma hos min mormor som ett slag i sitt liv var kalaskokerska.

Men så det där med smakprovet. Hela korvfestivalen är smakprov, men det var ett litet litet frö som satte sig, inte långt från korven men inte alls korv: Senap från Skeppsholms!

Och det var inte en senap ur deras produktsortiment utan ett experiment under vardande, det enklaste och det skönaste. Helt enkelt senapsfrön från Skåne som fått bada och svälla i rätt blandning av vinäger och ättika. Hallå, det räcker tydligen för att få fram det skarpa i senapen, det lite nötiga och så syran från badet som ger en härligt uppnosig upplevelse. 

Produkten, för den sätts i produktion redan om några veckor, ska först ut till restauranger och kanske senare till butik. Jag väntar med spänning och tror att det här är något som kan bli väldigt användbart inte minst för att det är så annorlunda och så användbart inte bara till korv, men jag kommer att lägga matskedar på udda korvar för jag inbillar mig att just den här kommer att lyfta smakerna som stoppats i fjälstret snarare än att dölja dem. Inte bara till korv - nej den här marinerade senapen skulle kunna vara användbar som en dressing i sallader, som krydda i olika röror, som toppning i det mesta som är stekt eller kokt för att inte säga till lutfisk!!!! Det här är snarare en dressing än en senap trots senapskornen som huvudingrediens.

Korvfestival - jo det kan man ju tycka, men bensinmackskorv, korvkioskkorv, ICA-korv eller annan industrikorv, det kan jag ju få från affären, bensinmacken eller korvkiosken - jo, ja, jag förstår väl det att några intressener ska vara med att betala kalaset för att möjligtvis få en eller annan liten udda producent att få komma med på ett hörn, men jag vill se fler av dessa, jag vill att de idérika, nogsamma, korvhantverkarna ska ha plats. Det är just dessa som bär framåt. Tänk bara när Jureskog tog plats på McDonalds med en hamburgare, jäklaranåda hur kunskap och kvalitet smittar av sig till den största av alla snabbmatsindustrier. Det är ju de små udda producenterna som bär framåt.

Nej, en korv är inte en korv. Några producenter av det liiiitet mindre slaget presenterade isterband och ja, jo visst kunde man ana en liten förbättring. En större producent skriver tydligt på sin förpackning att det är extra syrliga isterband i paketet, men har för säkerhets skull också förpackningar där det bara står isterband, men hallå, isterband är isterband (Följ min jakt på det perfekta isterbandet här) och ska vara syrade och det rejält annars är det kallrökt grynkorv.

Precis dagen innan korvfestivalen tog vi ut det sista frysta paketet med grynkorv från Grynkorvens vänner i akt och mening att köpa på oss en ny årsförbrukning på korvfestivalen där vännerna varit stadiga utställare. Döm om min förvåning och sorg när vännerna inte var på plats. Synd! Det går förvisso att handla grynkorv av återförsäljare i hallen, men alltså till det dubbla priset mot vad det kostar i Skara.

Jisses vilka färger och titta på innehållsförteckningen - men Lovisa vet precis vad jag vill ha.

Jo, men som jag berättat tidigare så frågar alltid Lovisa vad jag vill ha med henne när hon kommer hem från NY. Frasigt, färg och helt motsats till vad vi har i affären här hemma. 

Ur resväskan drog hon upp flera olika - mina älsklingsflingor med socker och kanel och flera olika med knasig färg.

Ja, jag vet, det är helt galet, men varför kan man inte få ha lite galna morgnar i mjölk från Yerseykor hos Kajsa Karlsson på Antuna.

Egen design med hållbarhetsförtecken - 25 år - Det är en skjorta värd namnet

Har en strykdag idag. Brukar ställa mig med handdukar och örngott och så veckans skjortor, åtta per söndag. Tänkte att det kunde vara värt med några ord om de skjortor jag själv ritade för 25 år sedan och lät sy upp i kvalitetsbomull.

Långt tidigare, i slutet av 60-talet och början av 70-talet satt jag som nitad vid symaskinen och sydde allt mellan skjortor, byxor och ulljackor med foder.

Med tiden lade sig det där intresset, varför vet jag inte, men så blev det.

Skjortor är speciella - jag har svårt med illasittande, det där jävla modet med formsytt har jag aldrig gillat, gärna hellre vida armar (sydde en gång en skjorta med väldiga puffärmar och nästan som draperad efter kroppen och med krås) och rejält med utrymme. En annan egenhet jag har med skjortor är att de ska ha tvära slut en bra bit ner på skinkorna, ingen form där heller i akt och mening att de ska hänga snyggt och se klätt ut även om man låter skjortan hänga utanför byxan.

Skissade på en del modeller där bröstfickans placering är jäkligt viktig och skjortkragens storlek och form på snibbarna, antingen rejält ivägstickande eller snyggt avrundade.

Jag tog med mig skisserna till ett litet skrädderi i Patong, Thailand, som jag tittat in till tidigare. Diskuterade med skräddaren som sa att allt skulle vara klart om några dagar.

Redan dagen efter kom han hem till mig för en provning och för mina synpunkter. efter tre vändor och två dagar var de klara. självklart hade jag tagit det absolut bästa bomullstyget till mina skjortor.

Idag strök jag en av dem för veckan som kommer - lite lustigt, en 25-åring som gått i tvätten över 500 ggr, och ser ut som ny. Jämför med en köpeskjorta från förra året från Dressman och som redan fransat sig i sömmar och blivit anskrämligt sliten i nacken. 

De här, mina desgnade skjortor från det lilla skrädderiet i Patong är i kvalitet fullt jämförbara med några skjortor jag har från 50-60 tal från Algots som jag ärvde av farsan och tvättar och stryker och bär än idag.

Jo, en sak till, har några minst tio år gamla skjortor några från Oscar Jacobsson och några från Eton. Också dessa håller, men kostar ju skjortan vid inköp.

Yes, Lovisa hemma från NY!

Vi har inte setts på långt över ett år. Känns väl lite sisådär att inte se ett av sina barn på så lång tid. Kärlek i morse när hon kom med flyget - samma underbara tjej som vanligt. Hemma i nästa två veckor nu. Rissoppa, leverpastejsmörgås, kaffe, och stekta dumplings hemma hos morsan tillsammans med Alma och August, alla de tre senaste ungarna samlade, mysigt.

Ytterligare ett önskemål är korv stroganof, så det får det bli i veckan. Känner igen det där när man varit borta från Sverige länge, de där smakerna som får en att känna tillhörighet - för mig var det !"svenskt kaffe" efter Londonåren. Semla och svenskt kaffe.

Jag har en fäbless för det absolut onyttigaste (ibland). Med sig i bagaget hade Lovisa tre paket frukostflingor från närbutiken i Brooklyn, härligt självlysande och bäst idag till lunchen, en skpål med fet mjölk och amerikanska flingor med marshmallows. Det är det där havregrejset som gör att de framstår som allsidig kost och nyttigt.

Påminner mig om ett paket cig jag köpte i Kina. Istället för varningstext stod det översatt "Rök mig, det är bra för dig". Men de här flingorna var ohyggligt goda...så det så!

Fattigsoppa på kylskåpsrens inte att förakta

När jag ser fina grönsaker - alltså inte glänsande industritvättade morötter, palsernacka, lök, purjo, olika slags kål, etc utan mättade jordiga, lokalt odlade till ett vettigt pris (det handlar om att väga smak, terroir mot kronor och ören per kilo för att kunna avgöra om det är prisvärt) då köper jag på mig ett gäng att ha i kylen bara för att kunna ta till när det behövs.

MEN, så blir det alltid lite över som skrumpnar något - alltså som blir ännu bättre i smak trots att de ser förjävliga ut - de ligger där i grönsakslådan och för ett otränat öga utgör en ganska trist syn, men för mig en tillgång.

Samlade i veckan ihop till en soppa. Där låg en trött purjo där det gröna vissnat, en gul lök vars yttre lager kändes svampig men som var utmärkt skalad, fyra morötter fortfarande hårda men rynkiga, tre tunna vårlökar som hängde, några palsternackor som tristat till sig i tunnänden och mörknat, en kvarts rotselleri med gulnade skärytor. Färsk spenat i en påse som jag lade i iskallt vatten för att färska till sig.

Skalade, skar bort, rensade och förvandlade allt till mindre bitar. Glansstekte i järngryta och hällde över hönsbuljong (tryckkokar skrov, hals och gump hackat i en timme med lök och rotsaker lite då och då och silar och fryser in - har alltid denna hemkokta buljong att ta till).

Så fick det puttra i grytan tills helt mjukt. Körde på med stavmixern så att det slätade till sig helt och hållet. Nu tog det sig och ångorna var fantastiska att andas in. I med flera nävar av den urkramade nu spänstiga spenaten. Konsistensen ska vara matig, soppig och bekväm i munnen. Salt eller fisksås att smaka av med (fisksåsen ger en större umami och hjälper rotsakerna till ett djup.

Samtidigt rostade jag skalade sesamfrön, pumpakärnor och solrosfrön som blivit över och som låg resterande i trasiga påsar i förrådet. Rostade ganska hårt att serveras vid sidan om till var och en att ösa i soppan efter smak.

Där i kylen, längst in, hade gömt sig en förpackning skalade räkor i spad. Bara några dagar kvar före bäst, så några matskedar fick toppa varje portion.

Så låg där i brödfatet en halv baguette som torkat betänkligt. Skar i tunna skivor och bredde på riktigt smör, en snabb vända i stekpannan att ha till. Mjuk varm soppa med len konsistens, djup och mycket smak, knastriga rostade fröer, saltiga räkor och matig baguette. Se där, en utrensningssoppa som en smakbomb i munnen därtill mättande.

Kalv med ättiksspetsad dillsås. Favorit sedan barnsbem

I vår centrum finns en butik som har en pensionärshylla, fattighylla, billighylla, skräphylla  (typ kärt barn) där allt med omedelbar sista förbrukningsdag läggs till reducerat pris. Ibland hittar jag olika styckningsdetaljer där som har en dag kvar.

För första veckan i februari låg där ett drygt kilo fin kalvhögrev, blond, snyggt utskuren. Fem dagar efter att köttet skulle förtäras tillagade jag det. Då hade det fått ligga naket på en tallrik i kylen.

Sousvide i 24 timmar 60 grader. Lät det kallna och ligga till dagen efter då jag skar upp bitar. Kokade en lökfond knökfull med dillstjälkar, kalvbuljong.

Kalvköttet fick en vända för stekytans skull i en glödhet järnpanna tillsammans med en doft av vetemjöl och sedan direkt ner i den mjukkokta buljongen. Thats it! 

Så några överrunna kapsyler med 12% ättikssprit. Fega inte. 

Balansera av syran med salt - då kommer det där sällsamma fram, sprittande syra mot saltet som levererar rik köttsmak och så i med nävar av fint skuren dill - helvete så gott.

Sedan barnsben har vi alltid ätit dillkött med ris som så fantastiskt tar upp såsen, ett indiskt ris typ 3dl välsköljt (vattnet ska vara klart under riset. 25 g smör få smälta i en panna samtidigt som en halvliter vatten sätts på kokaren. Rör ner riset och se till att alla riskorn får smör på sig och så på med kokande vatten, rör om och lägg på locket, sätt tajmern på 18 minuter, ta kastrullen av spisen men lyft inte på locket för efter 20, lufta riset med en gaffel och låt stå och ånga av i fem minuter innan det läggs på tallrik.

Mitt nya jag och räksallad till middag

Det som skulle bli högst hundra dagar har nu blivit 30 år. Mer om det i ett senare inlägg.

Mitt nya jag är också att en halvmeter hår klippts bort så här efter fem år. Började som helrakad på huvudet för åtta år sedan och sedan fick det växa långt och ganska böljande.  Över en halvmeter till i förrgår.

Då gick jag med bestämda steg till frisören och fick en herrfrisyr. Märkligt nog så var inte skillnaden så stor - alltså jag pratar om känslan inte om utseendet.

Firar 30 års nykterhet i flera dagar. Klippningen var ett sätt att fira, ett annat blir ett AA-möte och igår firade vi med en räksallad till middag.

Isberg (ja häckla mig gärna, men jag tycker en krispig isbergssallad är oöverträffbar), söt spetspaprika, vårlök, schalottenlök, smörstekt ostronskivling (i smör från Antuna) som får rinna av ordentligt på papper. Hårdkokta ägg och så ett gäng handpillade räkor, ordentligt  för räkor ska vara huvudingrediensen i en räksallad. Dressat på tallrik med en hemslagen klassisk majjo (med lite mer fransk senap än brukligt). 

Väldigt gott med nybakade bröd till. Som dessert en härlig Camembert de Normandie (au lait cru) från la Recerve des Cremiers.

Mjölkko och gårdssmör - poesi från Antuna!

 

Oxbringa 2.0 - i alla fall gott med kladdris, grönsaker och nam prig bun

Körde en bit rimmad oxbringa i min sousvid, 60 grader 24 timmar. Pressade i ett dygn kallt och så möra tunna skivor. Bollar av kladdris Kao niew och nam prig bun att doppa i. Bra kombo.

Berit Wahlgren på Östra Station - nu i Fokus

Jag brukar inte kokettera med uppdrag som jag har om det inte handlar om böcker jag skriver. Sedan något år tillbaka skriver jag om mat ur olika vinklar i tidningen Fokus. Ibland också reportage som nu senast om Berit Wahlgren på Östra Station som jag korat till Sveriges Husmanskostdrottning nummer ett.

 

Smör på riktigt

 

Jag kommer att tänka på vad Astrid Lindgren skrev i ett brev till sina föräldrar när hon satt uppe i Stockholm och nyss hade fått ett paket med bröd och smör från gården hemma i Vimmerby. Hon skriver om den stora njutningen att bre hemkärnat smör på en skiva bröd hemifrån. Alltså det är stort.

Sent i förrgår kväll slank vi inom Cajsa Karlssons gårdsbutik för att handla glass och yoghurt. Kunde inte motstå ett litet paket hemkärnat smör som låg där prydligt inslaget, inte heller en påse närodlad potatis.

I morse bredde jag rikligt av smöret på ett tunnbröd, rullade ihop och åt till morgonkaffet. Stor njutning med smör på riktigt.

Cajsa Karlssons mjölk - säg det! Det räcker!!!

Hon blev med Jersey där borta vid Antuna gård och nu har hon öppnat en liten Gårdsbutik jämte det egna lilla mejeriet och säljer litervis med härligt fet (6-7%) jerseymjölk i egna flaskor eller i tvåliterskannor.

Cajsa Karlsson gör exakt det som kan få en lycklig. När jag öppnade dörren till kylen i den lilla gårdsbutiken blev jag nästan tårögd för det här är exakt det jag längtat efter att ha nära - riktig kvalitetsmjölk, grädde, yoghurt, smör och fil. Dessutom små portionsformar med hemgjord glass, bland annat smaksatt med gårdens äpplen.

I andra skåpet ser jag kött från hennes Black Angus och lammkött som är hennes huvudnäring på Antuna.

På ett bord bredvid gårdens höns och ankägg kompletterat med ägg från en gård i Vallentuna.

Nu blir det semlor med varm jerseymjölk och det är plats för oss att känna oss bortskämda med ett gårdsmejer med Jerseymjölk så nära. Hit reser nämligen folk långt för att komma över en flaska.

Stekt ris med Färlakorv från Delins och nam prig pau - tänk att det funkar.

Vilket möte. Färilakorv från Delins i Färila (säljs sex ton i veckan enligt uppgift), schalottenlök, vårlök, vitlök, torkad rostad chili, fisksås, ägg, bacon från Björks, fisksås och en skvätt soja.

Fried rice, Kao pad - engelska och thai för stekt ris. En resträtt hos mig, stapelföda i Sydostasien. Väldigt gott. Och stekt risrätten går att variera i det oändliga och serveras som en festrätt med stora räkor eller med bläckfisk som huvudingrediens jämte riset. Att ta Falukorv eller som här Färilakorv är både fräckt och gott

Äts med fördel som på bilden och som vi åt det igår kväll med en matsked Nam prig pau.

När röror blir rörande goda

Guckor eller röror eller vad det nu kallas - jag har en favorit, eller snarare ett par tre om nu Skagenröra räknas till en gucka.  

Jag gör en hummus på mina gröna egenodlade capuchinerärtor. Kokar opch mixar med salt och inte allt för gräs(l)ig olivolja. Njutbart på en brödskiva både till kvälls och till frukostering. Gjorde röran idag som en liten förrätt till middagen som bestod av hemsyltat fläsk, skånsk senap och rotmos.

En annan fäbless jag har är som bekant det sydostasiatiska köket och visst bygger det på olika röror, fermenterade konstigheter och rara örter. En av de skönaste är Nam prig pau för den har nästan allt av smak, lite omtumlande med ganska så mild chili och syrlig tamarind som balanseras med häftiga mängder palmsocker som i sin tur balanseras av jättemycket schalottenlök och vitlök. 

Sältan kommer från en halv deciliter fisksås - fatta vilket djup det blir genom allt detta. OCH - som med den betydligt mildare grönaärtpurén stryker jag också gärna den på en bit surdegsbröd, inte till frukost men som en liten förrätt. Annars perfekt till pla kapung (fisk i burk eg, makrill) och ris. Eller kanske man skulle kunna säga att Nam Prig Pau liksom lyfter det allra mesta (ska Pröva den till söndagsstek).

Lite krånglig att laga men gör så här: 

Ta 100 gram spansk chili (för att göra det enkelt, ska vara större, de där breda glansiga mörka torkade som jag glömt vad de heter och som det är svårt att få tag i) "Bena ur" och skär i centimeterbitar. Skala och skär 200 gram schalottenlök i bitar och ta 20 klyftor vitlök (oskalade). Släng det här i en form klädd med folie och kör det hetaste som går under grillelementet. Ska ta lite färg men håll koll. Ruska om så värmen tillagar alla ingredienserna. Plocka ur vitlöksklyftorna så fort de svalnat något. Allt övrigt läggs i mixer med kniv. Pressa vitlöken ur skalen och låt dessa gå med. 

Mät upp en dryg halv deciliter tamarindpasta och torkade räkor och häll ner i mixern. Sist ska 80 gram mortlat palmsocker läggas i - kolla vilken röra det blir. Späd med neutral olja, några matskedar och en halv dl fisksås. Kör sedan så att det ryker med vilket menas till en någorlunda slät gucka.  

Ta en slickepott och för över allt i en kastrull. Tillsätt lite mer olja om det behövs och koka på medelvärme tio minuter och under ständig omröring. 

Jisses det blir lön för möda. 

Häll på konservburk med ring, tillslut och låt svalna. Förvaras i kylen och tas fram vid behov - vilket kommer att bli nästan jämt.

Fläsket brinner - inte riktigt, det kokta fläsket hinner inte bli stekt

Alltså, gillar du inte fläsk så sluta läs här för veckorna efter att vi varit på landet så blir det mycket fläsk på menyn. Delins ICA och chark i Färila har nämligen det bästa rimmade fläsket (den här gången lite svagt i saltningen tycker jag dock). Björks Chark i Färila har den absolut bästa blodpuddingen i världen (!) för att inte tala om deras syltade fläsk.

Den här gången tog jag mig före att sylta eget och med rikliga mängder svartpeppar. Genväg fick det bli. Tyckte inte att jag haft tid med att lägga färskkokt fläsk i saltlake fler dagar så jag körde på en bit av Delins rimmade istället. Fick gå sex timmar i min sousvide på 70 grader och så lade jag fläskbiten under press (marmormorteln med kanonkulan för senap i) över natten. Och det blev utmärkt. Tunna skivor med senap på utvalt knäckebröd, oj vilken frukostmacka, förmiddagsfikamacka och eftermiddagsfikamacka, tror jag tog den som en nattmacka också och ändå har jag över för en rotmosmiddag i vardagsveckan som kommer.

Köpte en rejäl bit av Delins världsmästarblodpudding (bilden överst) som har allt, sötma, syra, kryddighet och en alldeles fantastisk konsistens, dvs bara smälter i munnen. Stekte lite fläskskivor till och eftersom lingonen ligger kvar i frysen på landet så tog jag sommarens röda vinbär och sockrade lätt och rårörde. Blev utmärkt till blodpuddingen, förvånande bra kombo!

Så har vi det där md kokt potatis, stekta skivor av Delins Färilakorv som de säljer sex ton i veckan av. Okej, kompletterade med några skivor fläsk också bara för att "fälakorven" får så fantastisk smak när den stekt i fläskflott. Bönorna med ordentlig smak av ättika och sirap. Där får man inte fega ur, det ska "spritta" i munnen!

En snabb nudelsoppa blev det också till lunch med massor av grönkål och kokt rimmat fläsk.

Hann med en riktig nudelsoppebas också, het av chili och mängder av vitlök och rejält med fläsk. Alltså fläskbuljong är såååå underskattat

Röda Lacket - väcker nostalgi

Jag gick i Mah-Jong kostym. Hade en orange och en mörkblå. Pipskägg och polisonger. Och jag snusade Röda Lacket.

Hade jag Mah-Jongkostym under de många åren på Prinsen. Eller var det när vi brukade gå på Fröet på Jakobsgatan? Jag vet vilka jag umgåtts med under olika perioder, men när perioderna inföll är som en kökkenmödding i huvet. Borde jag ha skrivit dagbok? Vad skulle de som kommer efter haft för nytta av dessa annat än att glädjas över alla tokiga upptåg, all fylle, alla felsteg, alla konstiga ligg ( ja ja, men tiden var så och utan egentlig betydelse) alla projekt som inte blev något av. En och annan framgång!

Vet i alla fall att tiden för Mah-Jongkostymen inföll med den tiden då jag bytte från Ettan Ljunglöf till Röda Lacket efter att ha försökt snusa en vämjelig blandning som hette Skoal. (1 dosa, tror tom att jag kastade innehållet efter några priser)

Köpte en dosa Röda Lacket vid nyår där den låg i snusskåpet hos Delins i Färila. Länge sedan jag tagit lössnus. Dyrt som fan! När det begav sig kostade dosan 50 öre eller kanske upp mot en krona. (Vansinnet med skatt på snus).

Varför det blev Röda Lacket sådär alldeles i början av 70-talet? Det var ju ett snus som föddes i Norrköping betydligt tidigare än jag själv, inregistrerat 1897, men Norrköpings snusfabrik startades redan 1753. Kanske började snusa Röda Lacket av samma anledning som jag fortfarande idag håller på IFK Norrköping i fotboll trots att jag är föga intresserad.

När jag började köra taxi för att klara radhus och barn och få fläsk till middag och gröt till frukost kunde jag inte snusa löst längre. Hade då snusat lös ettan sedan mitten av 70-talet* och senare också hemgjort snus. Gick över till små tussar som inte alls hade samma svindlande effekt som lössnuset varför jag behövde fyra kuddar åt gången. Började med generalpåsar men gick över till Knox så småningom.

Märkligt hur man vänjer sig. När jag satte in en rejäl prilla Röda Lacket vid nyår var det som att stoppa in modellera under läppen som efter bara en halvtimme började lösas upp till en kletig massa och salivutsöndring. Var det verkligen så förr? Förmodligen! Samtidigt som prisen satt där började den lilla tidsresa jag reflekterar över nu.

*Alltså började snusa som 13-åring var fast direkt (vansinne!, måste skriva så) och då var det ettan ur oval snusburk av vaxat papper - senare också kvartskilosförpackningar i blått vaxat paket. Kommer ihåg att i tamburen till Tennstopet fanns en liten box med lössnus som bjöds efter maten!

August har det där lilla extra när det kommer till smak och servering

Han är säker i handlaget och han vet exakt vilka smaker som funkar, dessutom gör han snygga uppläggningar, skitsnygga - han är femton år och visst finns det en dröm att bli professionell matlagare så småningom.

Vi får väl se, gymnasium i höst, men där väljer han själv.

Igår var det pizzatajm här uppe i torpet som vi är bortskämda med att kunna elda i en vedspis. Det är ett jäkla eldande och rakande med glöd och brand i den stora Skoglund & Olsonspisen från Gävle sväljer en hel del ved, något vi har gott om. I ugnen har vi några rediga täljstenar och ovanpå dessa en pizzasten som är Augusts egen privata.

Han tyckte bakningen kommit lite för hastigt på, hade helst velat kalljäsa länge. Nu blev det bestämt för pizza när vi var i butiken vid lunch.

Jäkla njutning med fyra olika pizzor som fick delas på tre varefter de togs ur vedugnen.