Klorerad vitlök odlad i mänskliga fekalier

Spansk vitlök på fat av Eva-Marie Kohte

När vi var små kom tant Barbro in till oss på Långängsgatan i Smedby, eller om det var tant Ann-Marie, eller förresten kanske någon annan tant (alla var tanter och alla kring 30 fyllda!).

Så sa hon på sin östgötska: "Hörredu de måste varit någon italienare på bussen idag för det luktade vitlök så man knappt kunde va där”

För så var det på 50-talet, att det var bara utlänningar som luktade vitlök. Hur kunde dom, helt utan respekt! Vitlök = Utlänning.

När senare Tore Wretman lagade mat i radio och TV var han stolt över att använda vitlöken ”men bara som en doft, en kryddning”. ”Därför tar man gärna en teakskål till salladen och gnider skålens insida med en vitlöksklyfta. Akta så att inte det blir för mycket för vitlök kan ta över all annan smak”.

Jam wunzen nguea, Het sallad på kallt kött med vitlök och chili

Vårt smaksinne är antingen fördärvat av all kemi i maten, eller utvecklad så att sensorerna kan känna av hur andra råvaror lyfts av vitlöken. Hemma hos oss öser vi vitlök i speciellt alla asiatiska rätter.

Igår gjorde vi en Jam wunzen nguea till lunch eftersom jag helstekt en bit entrecote till 48 grader innertemp och skar kall i tunna skivor, Charlottenlök i väldigt tunna strimlor, massor av vitlök, salladskål i strimlor, tomat i bitar, fisksås, rostad chili och soja. Hett, saltigt, umami och vitlöksstinnt.

Köpte spansk vitlök, aldrig kinesisk. Läs här varför!

Min egenodlade är slut för länge sedan och eftersom jag inte har odlingsjord (får i maj) så blir det ingen egenodlad förrän till nästa år. Men snart är det färskvitlökstid och det ser vi fram mot, vi vitlöksälskare.

PS! Som liten på den tiden bara utlänningar åt vitlök stärktes min nyfikenhet av det som låg utanför min egen lilla Långängsgatesfär med tanter och farbröder som mest kunde ta ut svängarna med paltbröd, korvkaka och gäddqueneller (inte helt fel det heller, men allt i övrigt som var främmande gavs förnamnet ”exotiskt” och det inkluderade vitlök). Ska man säga något gott om min farsa så var det nog att han tog ut svängarna betydligt och var öppen för smaker som ”utlänningar” estmerade och det tillfredsställde min nyfikenhet och skapade grogrund för mat från hela världen. DS

Galet oinformerat och märkligt när Erik Videgård slängde vitlökspressen i soptunnan

Vill jag ha en riktig vass och härlig vitlökssmak använder jag med självklarhet en vitlökspress. Alltsedan studieåren då ett mellanmål kunde utgöras av en knäckemacka med pressad vitlök och smör  så svidande härligt att man nästan ramlade baklänges och av något slags obändigt beroende tvingade sig själv till sista tuggan (jmfr med Svenskjävlar från Haupt lakrits). Eller lika med studieårens billigmiddagar, råris, soja, massor av pressad vitlök och kanske något protein. 

Det är klart att jag gick omkring med en stinkande vitlöksandedräkt. Eller som morsans väninna sa någon gång i slutet av femtiotalet som jag överhörde i köket hemma: "Ewy, jag åkte buss från stan idag och det måste varit en italienare med för luften var fylld av vitlöksdoft, oj oj oj, inte klokt egentligen hur man kan!"

Lite senare kunde man se Tore Wretman i TV ge råd om vitlök att det var utmärkt att ha i sallader men manade samtidigt till försiktighet genom att halvera en vitlök och gnida insidan av salladsskålen med den för att få smak.

Erik Videgård som är född åtta år efter mig torde också varit en vitlöksgubbe och pressat vitlök för att få ut det maximala av smak i denna kökets kanske viktigaste smaksättare varför det är rent av knäppt att ställa till med show i TV4 och slänga vitlökspressen i soptunnan. Vitlökspressen är nämligen att ta till för att få ut det maximala av smak.

Allt är kemi och den som är väst rustad att berätta om kemin i maten är Lisa Förare Winbladh. Bläddrar ofta med stor behållning i hennes Taffel.se och hamnar i en utmärkt och kunskapshöjande artikel hon skrivit om vitlökens kemi. Läs den här och förstå att Erik Videgårds soptunneshow inte baserades på faktu utan underhållning. Smaka på ordet "Underhållning" så billigt.

Här är mer att läsa om min kärlek till vitlök

Vitlök odlad i mänskliga fekalier och blekt med klorin

 

En stor del av all vitlök vi sätter i oss i världen är odlad i Kina. Vitlöken är guldexportvara och denna hets att tillfredställa världens vitlöksbehov gör att odlarna skapar genvägar genom att boosta plantorna. Köparna har inte alls kontroll över vilka syntesiska näringstillsatser som sprutats över odlingarna. Det finns heller ingen kontroll över var, alltså i vilken jord, som vitlöken odlats.

En obekräftad källa vittnar om hur stora odlingar dränks i avloppsvatten för att ge näring (alltså dränks i mänskliga fekalier) och odlats på gamla industrimarker med kvarlämnade tungmetaller och gifter. Samma uppgiftslämnare ger vid handen att vitlökarna sedan bleks med klorin för att se fina ut i butikerna.

Äh, köper hellre spanskodlade vitlökar eller franska som i alla fall i bättre mån omfattas av EU livsmedelskontroll.

Ännu hellre odlar jag vitlök själv. Blir förbannad när jag ibland inte får ner vitlöksklyftorna i jorden före vintern - då är det kört nämligen. Vitlökar behöver frosten/vintern/kylan för att sätta klyftor.

Förra veckan rensade jag ur en liten täckodling i ram där jag odlat sallad i år. Köpte kontrollerat utsäde, en fransk sort och en ungersk. Eftersom det här är odlingszon fem valde jag att sätta klyftorna ganska djupt i den här energirika jorden (10 cm).

Kommer det här sig som jag tänkt mig så har vi vitlök i alla fall över fem månader nästa höst. Skörd i mitten av augusti.

Das Lied von der Erde och Yum woon sen Plahmuk (Het bläckfisksallad med glasnudlar) Plötsligt blev det allvar en vanlig lördagskväll.

Senast jag tog mig mod att lyssna till hela och fullständiga Das Lied von der Erde var i min gamla ateljé i Sollentuna som jag delade med en Mahlerentusiast. Jag delade ateljén med norrmannen och Bergenseren Jan Erik Willgohs. Vi lyssnade tillsammans på Mahler från ett raspigt kasettband. Åren innan hade vi tillbringat tillsammans i London på Royal College of Art, det var en tung och befriande tid. Det har inte blivit mindre betagande att lyssna på Mahler sedan dess. Man skulle tro att 35 år skulle gjort något, visst, jag har förändrats, men inte Mahler, det malande vackra tungsinnet, den mörka döden, den skimrande ångesten och de orientaliska vackra mötena är desamma, svidande och berörande.



Michael König och Ann Sofie von Otter förmedlade en makalös helkväll, nåja, en och en halv timme, tillsammans med radiosymfonikerna och Daniel Harding. Sista slutackordet togs för en timme sedan, jag är fortfarande kvar i musiken. Det fanns en så tydlig koppling till de tidiga ateljéupplevelserna, då när jag anser att jag vågade "ta i Mahler" första gången.

Det behövdes en riktig smakstärkare för att förstå att jag åt och eftersom det låg bläckfisk i frysen och "skräpade" så blev den en thailändsk het sallad med glasnudlar. Het så in i helvete egentligen och alldeles underbar.

(en sak saknades, vitlök. Det låg några intorkade på botten i kylens grönsakslåda, hade väl givit en tunn smak av vitlök men samtidigt en smak av dålig vitlök och kylskåp så jag gav fan)

Yum woon sen Plahmuk.
(glasnudelsallad med bläcklfisk)

Ta ett nystan glasnudlar och släng i iskallt vatten några minuter. Koka snabbt upp vatten i en vattenkokare och häll över bläckfisken som rensats och förberetts. Dela några söta tomater och hacka vitlöken som saknas. Plocka bladselleri och skär en lime att använda. Skär chilli i tunna skivor och plocka fram fisksåsen.
Fiska upp bläckfisken när den fortfarande är mör och släng i glasnudlarna lite snabbt. Se bara till att de är mjuka rakt genom, tar högst några minuter. Sila från och lägg upp på fat. Blanda med alla övriga ingredienserna. Salta med fisksås.

Tomaterna i bild är mina sista egenodlade, nu är det slut, nu är det normaltid

Undantag två: Odlingslåda för vitlök

Hög tid att sätta vitlök. Nu är det gjort.

Inbillar mig att vitlöken kommer att trivas bättre på en halvvarm biologisk bädd än som jag alltid tidigare kämpat med, att sätta lökarna i jorden bara för att se dem outvecklade, tråkiga, maskätna, torkade eller uppruttnade...nåja, en och annan djäkligt fin vitlöksfläta har det blivit också genom åren.

Satte vitöken i förrgår. Blev ju en hel del odlingslådor över nu när jag rensade ur köksträdgården efter förre odlaren och började anlägga en mindre "puttenuttig", men mer praktisk och odlingsmässigt resultatinriktad trädgård med upphöjda bäddar av papp, hästskit och ensilage.

Lådans botten isolerades med flera lager kartong och så slogs några centimeter färsk hästskit i.
Ett lager med ensilage.

 Så la jag en låda som snart i vår kommer att omgärdas av vitsippor, sedan rosor. Här växer en hel del kirs så jag isolerade botten utfallande med tre lager kartong. Fyllde upp med några centimeter färsk höstskit och sedan ett 30 cm tjockt lager ratad ensilage. (Mer om det här kommer steg för steg då hela köksträdgården byggs upp på samma sätt, då utan lådor.)

I ensilaget gjorde jag fåror som jag fyllde med ogräsfri jord blandad med kompost. Där satte jag vitlöken med tio centimeters avstånd. Fyllde på med fem centimeter jord och täckte med ensilage upp till lådkanten. 

Sådär, ja, vem bryr sig? Nu får vitlöken vara ifred tills på vårkanten.

Klart att lägga rader av ogräsfri jord att sätta vitlöken i.

Ganska måttligt med jord!

Vitlöksklyftorna sätts i med rotsidan ner.

Så täcks lökarna över med mera jord och plattas till så
att klyftorna inte ligger i luftfickor utan har kontakt med
jorden.

Att jag nu flyttar ut viss nyttoväxtlighet utanför rådjursskyddet i köksträdgården har ett enda syfte, att låta utvidga och genom täckodlingen jag ägnar mig år få bukt med ogräset utanför odlingsområdet in trädgården. Därför tänker jag sätta en låda potatis i kirshavet bakom hallonen. Förmodligen ett område som använts som ett skrotupplag tidigare, massor med porslin och förvridna plåtbitar i jorden. Passar alltså utmärkt att isolera med kartong och odla i hästskit och ensilage.

Klart, packat med vitlök. Bara att städa upp.

Panëng på kyckling och brockoli med stekt råris och gårdssallad

Ibland skriker kroppen efter det heta, varma, lite saltiga köket, det där som har smak utan början och utan slut i munhålan och som är gräddig utan ett uns av mejeriprodukt.

Fick bli en panëng. Igår till middag och resterna idag. Alltså, sådana thaigrytor har det gemensamt med det vi kallar "svenska" grytor att de blir så mycket bättre dagen efter. I panëngen är det limebladen som klingar bättre efter ett avsvalnat dygn.

Hade bara råris hemma. Körde dubbel tid i riskokaren med dubbel mängd vatten och då är det fortfarande tufft i munnen, men bra för tarmen (känns det som). Om det här hade räknats som god mat hade världen slutat polera sitt ris för länge sedan. Och in rullade mitt tidiga sjuttiotal när jag i stort sett levde på morötter, råris, tomatsås, Tabasco och vitlök.

Skär brockolin i små jämstora buketter och råstek tills halvmjuka, ta av och lägg åt sidan. Strimla kycklingbröst i halvcentimeter tjocka skivor och förstek lagom hårt i olja, ta ur och lägg åt sidan.

Strimla sex vitlöksklyftor och sex små thaichili. Skär lök i båtar, en halv röd och en halv gul kök (fan, dåligt mått på den varan, men använd fantasin). Skär några vårlökar i två centimeters diagonaler.

Hetta upp en wok eller järnpanna, häll i rikligt med olja och när den rör sig, mata på med  fyra msk röd currypasta, Nosa ner i oljan, men bränn inte. Rör i vitlök och chili, häll över kyckling bitarna, rör runt och mata på med två burkar cocosmjölk. Låt ta sig i värmen och lägg i allt det övriga. Smaksätt med fisksås och ostronsås och kanske en liten skvätt pojkesoja. Låt småkoka.
Servera med ris.

Salladen idag var av tärnad gurka och squash från egna landet, söt salladspaprika och vitlök samt en urtagen, skinnad och strimlad tomat. Deressing på olivolja, lime och mynta.

Jo, den där desserten som finns bild på inledningsvis består av ett lager kokt äppelmos i botten, brödsmulor, marmelad på björnbär, ännu mer smulor och så lösvispad grädde med lite ytterligare brödsmulor. Så det så!!!

Ett bakbord, fransk nougat och Gaeng Keowaan Goong

En till mig närstående älsklig människa fyllde år igår och det skulle firas. Önskemålen levererades under lång tid. För flera månader gavs en önskan om ett bakbord. Tätt inpå dagen levererades tacksamt en önskan avseende födelsedagsmiddag, en Gaeng keowaan goong...alltså räkor i grön curry så som den lagas i Sydostasien.

Första önskemålet var knepigt, typ tillverkas bakbord av klassiskt ålderdomligt snitt fortfarande och jodå, i Småland. Dessutom med försäljning över nätet, bakbord i obehandlad björk med sarger som är tillräckligt låga för att man inte ska ha sönder fingrarna om man kavlar nära. Anlände med lastbil i tisdags till postutlämningen 10 meter från där vi bor och jag lyckades baxa in det tunna paketet i wellpapp bland mina rader av ramar, teckningar, målningar och pappersbuntar som är stående i ett av våra rum - ingen skulle kunna skilja det inslagna bakbordet mot en packe inslagna pasteller från Grez så där stod den tryggt.

Jagade runt bland ingredienser till min Gaeng keowaan gong. Godkända räkor finns frysta i vår Thaiaffär, grön currypasta hade jag hemma liksom kokosgrädde/mjölk. Citrongräs fanns i butiken, men inte de små ärtstora gröna auberginerna som ger en liten beska och inte thaibasilika eller limeblad heller. Grönsaker skulle inte levereras för än långt senare på eftermiddagen. Det fick lösa sig.

Kokade en stark fond som fiskbuljong med citrongräs, gullök, vitlök, två hela thaichili, tamarind, ostronsås, lite soja och fisksås.

Stekte räkorna i woken med olja och vitlök, hastigt tills de fått en fin röd färg men ännu inte var riktigt klara. Hällde upp i en skål så länge. Tog woken igen och hettade upp några matskedar olja, rostade ordentligt med grön currypasta och så fick tunt skivad gullök gå  tillsammans med finhackad chili och hackad vitlök. spädde med fickbuljongen i omgångar och under omrörning för att pastan skulle lösa sig. I med en burk kokosmjölk och sedan en till. Avsmakning...okej, kanske lite mer fiskbuljong...räkorna så och klart efter ytterligare avsmakning. Alltså bara bäst! En rysare, bättre än när jag åt grön curry första gången 1978 om hösten på min vanliga lördagsvandring till Covent Garden för att handla nymalt jordnötssmör, gå på grönsaksmarknaden, njuta av folk och bara vara en Londoner. Så satt jag bara där i hörnet av Leicester Square på en Malaysisk krog och beställde en grön curry med räkor, slog upp min The Guardian och blev serverad efter en stund. Stor njutning från första skedbladet till sista.

Middagen igår var för Kristina som så gott som alltid beställer grön curry med räkor när vi av och till släntrar in på ett sydostasiatiskt näringsställe och vad jag förstått efter dryga nio år ihop är detta en storfavorit som självfallet följs av fler.

Desserten stod August för, smörstekta äppelbitar med kanel typ kompott på en gammaldags vanilj, lösvispad grädde och riven rosmarinost, hallå...funkade fint.

Så lade vi ytterligare en födelsedag bakom oss och vi blir bara äldre och äldre även om det inte syns så känns det - det är väl bättre att hylla varandra med mat och glädje än med grattis till åren som passerar. Med den här människan vill jag leva vidare nära i år efter år, inte fira åren som passerat utan varje år fira åren som kommer, de som vi har framför oss och vara just i nuet- gärna med ett bakbord och en Gaeng Keowaan goong, het som kärlek!

Kao Tom och ingefära för gravida

Kao Tom görs på billigaste riset

Rodjana har ett helt annat förhållningssätt till både det övernaturliga och det naturliga än vad jag har.
Under den här graviditeten och efter att våra tidigare barn fötts har hon proppat i sig ingefära. "Den gör livmodern smidig och den stimulerar mjölkkörtlarna".
Ska jag tro henne är ingefära ett (d)undermedel och det är säkert sant för jag har ingen anledning att betvivla det som hon lärt sig av sin mamma (10 barn) som i sin tur fått lära sig av sin mamma etc.
Färskt sidfläsk är underskattat, men utmärkt till rissoppan.

Det är ju gott också. Som idag, en grovskuren hög ingefära simmande som en ö ovanpå en Kao Tom (rissoppa) och i sällskap av rostad torkad vitlök, lite healthy boy soya sauce, en skvätt fisksås och i brist på rostad torkad chilli - salta sojabönor och bönost med chilli. Vid sidan om hade vi hårt sojastekt färskt sidfläsk.
En enkel måltid så som den äts av miljoner.

Pröva gärna en Kao Tom - den är enkare att göra än havregrynsgröt.
Köp det billigaste riset (broken) på Willys. Det är ett ris som ägnar sig utmärkt till Kao Tom, annars används det som djurfoder (nåja).
Koka upp riset med vatten och låt det koka tills simmigt i konsistensen (18 minuter ungefär). Späd med vatten om det blir för tjockt.
Under tiden kan man skala och finstrimla ett par knutor ingefära. Skär fläsket i kuber och stek hårt, salta och peppra och precis när det är färdigt skvätter man över mörk sojasås och vänder runt.
Salta sojabönor och bönost med chilli är tillbehör vi valde idag.

Häll upp rissoppan i djupa rejäla skålar. Den som har torkad och friterad vitlök, samma sak som risted løg fast av vitlök, häller en matsked på varje portion, toppa med ingefära, ringla fisksås och "pojkesoja" över. Helst ska det vara, efter min smak alltså, rostad mortlad chilli så pass mycket att soppan blir rejält rödprickig och i övrigt antar en smutsrosa färg - då är den superhet!! -
Ät tillsammans med fläsket.

Blod, Korv och Kärlek

Blodpudding ska kokas i mjölk eller stekas i ankfett .

Igår vimsade jag ånyo i ICA butiken – jag handlar där för att den inte ligger närmast utan för att den är en fraktion billigare än min närmaste affär som är en av de ”dyraste” COOP butikerna i landet.
Först jagade jag paltbröd. Ska skriva mer om denna gastronomiskt mjuka, stillande, sköna, mörka, filt för själen senare. Hittade inte, men det gjorde inget för det rimmade fläsket låg inpackat så det blev osynligt och det som var osynligt var åthelvete för tunna skivor. Alltså vimsade jag vidare och kände mig ungefär som Mr Bean; måste hitta, måste finna, måste hitta, måste finna, hungrig, hungrig, hungrig.
Ost, ostsoppa –nä blä! inte idag, fettbomb. Soppa, soppa, soppa, Mjölk, jag måste ha mjölk. Såg blodpuddingen på väg dit. Helvete, köpa blod, baka blodpudding och koka i mjölk och servera med lingon Yes. Fanns inget blod, det hade någon köpt upp som har hund som ska lära sig spåra!
Färdig då OK – för söt, men går an, GEA:s är bäst, men åker väl snart bort från hyllorna för där låg en ny, ICA:s för halva priset. Hade inte tid att jämföra innehåll, ska göra det vad det liter.
Och ovanför blodpuddingen en hylla med plastförpackade korvar med världsnamn på främmande språk. Vad ät det för fel på äktsvenska Isterband? Jo att syran försvunnit. Tillverkarna i storformat fick höra att folk tyckte isterband smakade syrligt och drog slutsatsen att korvarna var gamla och sura, djävla folk! Så nu är det inte härligt syrade Isterband vi får utan simpla grynkorvar, det är felet med Isterband. Om man nu inte letar upp småtillverkare med yrkesstolthet och trovärdighet förstås.

Den thailändska korven på ris och svin är syrad som våra svenska isterband. Häftig syra ska det vara.

Sai grog har jag skrivit om tidigare, thailändsk korv (Receptet här!). Där på hyllan från Wurstmaster låg den, men den såg inte ut som hemma. ”Thai-korv” för 101:50 kilot. Den åkte med ner tillsammans med blodpuddingen.
Väl hemma stektes puddingen (som av tradition i Småland förr serverades som sidorätt när korvkaka vankades, källa: ”Järnspisar hackekorv och tabberas”) i ankfett för vad saknas i ett burget hem. Det blir så himla gott.

Thaikorven hade vi bara uppvisning av igår. men idag till lunchen skulle Rodjana göra ett test och det gjorde hon leende för när hon stekt korven och tagit den första tuggan så sa hon: Korv, det smakar korv.
På förpackningen varnas för chilliinnehållet och det flammar om symbolen.
-Chilli då?
-Chillipulver, svarade hon.
-Vitlök då, frågade jag för det ska vara mängder av vitlök i thaikorv.
-Det luktar mer vitlök om dig när du går och lägger dig för kvällen än om den här thaikorven, ha,ha!
(Rodjana är gravid och doftkänslig!)
-Nej det här är ett skämt. Nu ska vi göra sai grog i mängd och frysa in till grillen i sommar. Ljuvliga tider stundar alltså på täppan så fort snöhelvetet ger sig.
Lovade jag att laga blodpudding på bloggen, kanske jag gjorde, men jag säger som vanligt; Så småningom!
Under tiden, koka upp en skyla med röd mjölk och en skvätt grädde och en liten klick smör. Skiva blodpuddingen som till stekning men lägg dem istället i den kokande mjölken. Ta upp med hålslev om en stund och håll varmt. Våldskoka ner mjölken under vispning till skykaraktär, sila över puddingen på tallriken och lägg på rårörda lingon som ett blodmatens lov.

Bläckfisk, smör, vitlök och tryffel

Det är en rent oslagbar kombination som Rodjana vet är en favorit och som hon komponerade till mitt behag. Det ska vara stor och smakrik bläckfisk och bara det vitaste renaste köttet, väl rensat från insidans trådiga hinnor.
Bläckfisken ska "förstekas" i mycket het panna en minut. Bläckfisken släpper en hel del vätska då. Lägg upp den strimlade fisken på papper. Hetta upp pannan på nytt och bryn smör. Stek bläckfisken i smöret tillsammans med tryffel eller tryffelolja. Strö över rikligt med rostad vitlök eller låt färsk vitlök gå i före fisken. Ät helt varm.

Svärfar Chaluay med kaotom (rissoppa) för en stund sedan innan tröttheten efter resan tog över och han gick till sängs.

Tidigt i morse hörde vi "thaiknarren" komma strykande över vårt tak på väg till ARN. Den gör så varje morgon vid pass tjuge i sex. Samtidigt satte vi oss i bilen och följde efter. Ombord på flyget var min svärfar Rodjanas pappa 75. Han ska vara här i tre månader och det är med stor glädje vi tar emot honom.
-Nu förstår jag att ni står ut i Sverige, sa han när han mötte majsommaren utanför flyget. Tidigare har han landat i mörkaste vintern och inte riktigt fattat att det blir ljust, varmt, levande och grönt även här.

Gurkor, majs, squach, morötter och bönor. Det tar sig i det lilla landet

En äter inte det och en annan äter inte det. Gör en grundsallad som alla estmerar innehållet och så tillplock att ta efter smak.

Kalla det gärna för odlingssallad, mycket av det vi äter nu är från landet, knaprigt och pinfärskt. Bönorna har bara två minuter från plock till förvällning.

Tabberaset i solen på Peter Holstads båt nyligen

Fordrar ändå en del uppmärksamhet och en del pyssel. Squachen lagas för sig med vitlök lakrits och spansk chili, het panna först för att få bryning och sedan långsamt tills genomkokt. Serveras för sig.

Bondbönorna som ska i salladen förvälls först, bara hastigt för att få av skinnet, delas och råsteks i råhet panna, salt och läggs åt sidan.
Löken, skuren i tunna båtar brässas lätt i lite buljong och ska på kollektivtallriken.
Bottna med skuren Roman och lite Endive, fyll på med hjärtat av krispigt isberg.
Skär ett gäng köttiga tomater, kärna ur och skär bort skinnet med en vass kniv, tärna.
En av världens mest besprutade grönsaker är enligt uppgift paprikor. Hittade mexikanska för tio kronor kilot. Fantiserar om att det aldrig går att producera så billiga grönsaker utan trix och fix och GMO, men köper en fläskig röd i alla fall och skär ner i små tärningar, alltså väldigt mycket smak och sötma.
Gurkorna från landet, större västeråstyp, knapriga och md en härlig beska.
Små gurkörtblommor och peppriga krassekronblad.
Små purjos hackas sönder grovt och rostas till helt mörka.

Bildtorsk(!) varför jag lagt in en bordsskiva från Ulriksdals slottskök

Kycklingbrösten är först grillade till en innertemp av 45 grader, avsvalnade och sedan sönderrivna och så hårdstekta i rejält med neutral olja. En hel vitlök ska med, krossad och hackad och så små hackade ettriga färska thaichilis, sälta från fisksås, serveras vid sidan om i en skål.

Vackraste äggen från Tyra Karlsson på Antuna.

Syran då? Jo, en dressing på gammal fin balsamico. Kärna ur och skinna en vit paprika, hacka och koka mjuk i lite olja, mosa om den inte faller sönder av sig självt. Krydda med en nypa salt och balsamico, mixa med mixerstav till majonäsliknande konsistens, klicka över salladen portionsvis.

En får-i-kål att dö för

Lammköttet får koka långsamt, långsamt tills köttet lossnar från benen


Köpte "turkstyckat" lamm i eftermiddags. Två kilo.

Turkstyckat? frågar ni. Ja, det vi kallar grytbitar, men här är det med ben. Sågat lite hipp som happ, sadel, stek, lägg, bog, slaksida, rev. Begreppet Turkstyckat också förstärkt för att jag köper det i ett turkiskt charkuteri som är en liten del i en större affär.

2 kilo av ovanstående (blev 2,4 när allt kom omkring)
olja till stekning
5 lagerblad
4 mindre gullökar till kokning
4 mindre gullökar till tillredning
1/2 vitlök, krossad skalad och hackad
1 kvist torkad mynta
1/2 mindre vitkålshuvud
3 msk vitvinsvinäger
Saften av 1/2 lime
salt

Bryn köttet i stekgryta. Bryn halverade gullökar. Häll på vinägern och sedan vatten så det täcker, vrid ner värmen och låt småkoka tills köttet lossnar från benen, långsamt två timmar(!).

Ta upp köttet med hålslev och lägg att svalna på bleck. Sila buljongen genom en chinoise. Värm igen tillsammans med lagerblad, mynta och vitlök. Låt koka ner till hälften. Sila ytterligare en gång och ställ att svalna (vattenbad om man har bråttom). När köttet svalnat rensas det från senor, brosk, hinnor och ben.

Skär vitkålen i fyrkantiga 2 1/2 cm bitar. Skär fyra lökar i gova båtar. Bryn vitkål och lök i stekgrytan. Häll på vatten så att det täcker och låt koka tills kålen är mjuk.

Ta bort fettkakan på buljongen. Häll buljong över kålen. Lägg i köttet och låt allt få ett uppkok. Smaka av med salt och lime. Servera i soppfat, eventuellt med potatis eller ris.

Ja har precis tagit en portion och det smäller av långkokets alla goda smaker. Spis för en som vill belöna sig själv - en fårikål att dö för!

Svenskt medelhav

Sallad på tomat, burlagarisk ost i saltlake och marmarabiflikoliver

Ständigt den där frågan: Vad ska vi ha till middag?
Idag skulle vi vara ännu bekvämare än igår.lovade vi oss, men så blev det inte.
Under Almas dagis ligger en affär som vi kallar "turkburken" som är en liten godisaffär med färskbakad baklava, hemstyckat halalkött av oxe, kalv och lamm, grönsaker och massor av konserver och kryddor.
Retro med viss variation, fyllda ugnsbakade paprikor!

Vi fick med oss bulgarisk ost i saltlake, två kilo superfin helt nymalen köttfärs, honung med hela vaxkakan i burken, en låda plockad baklava, en tjock påse finmalen Summak, torkade saltade marmarabiflikoliver inlagda i solrosolja, två påsar hårt knutna "babypaprikor", tahini och hommous samt en stor ruska bladpersilja för tio spänn.


Det fick bli middagen, Retromedelhav, köttfärsfyllda paprikor. Köttfärsen rördes med ägg, grädde, vitlök, vitpeppar, summak, hackad lök med en bit riven selleri brässades med en skvätt vatten.. paprikorna proppades med köttfärsen och så "förseglades de" i en het panna med smör. Då kan de ligga ner i ugnen utan att allt det goda rinner ur. Sesampastan vispades med kikärtspastan i fin, gyllene rapsolja och citron, vitlök, salt och vitpeppar.

Några mogna rumsvarma tomater skar vi i "hipp som happ"- bitar och blandades med mängder av persilja och bitar av den bulgariska saltosten.
Baklavan till kaffet alldeles nyss.
Så kan det gå när man styr kosan in i den affären.