måndag 30 juni 2014

Barnslig förtjusning vid självplock av jordgubbar hos grannen på Antuna



Den har varit igång nu en vecka, självplocket av jordgubbar på Antuna där jag bor. Böljande jordgubbsland med halmgångar och handrensat från ogräs.



Som en oefterhärmlig njutning tog vi hem ett och ett halvt kilo på ingen tid alls och exakt så mycket vi gjorde av med till dessert. Sommar med gräddmjölk och lite socker, precis som när jag var barn.
Nu äter mina ungar så mycket de orkar plocka. Kommer bara sol igen så hukar vi tillsammans med alla andra i jordgubbslandet på andra sidan rapsfältet.

Ytterligare en fördel av att bo som vi gör.

söndag 22 juni 2014

Avslutade midsommaren med sallad sådär Lyonskt



 Sådär ja, nu är det vardag snart igen. (och så vänder det mot mörkret) Gräsmattan klippt, köket urstädat...nåja...och ungarna ska ut på olika håll och kanter, Lovisa på konfaläger och Alma på spelmans och låtläger. Lite att köra mellan vardagstaxipassen i morgon med andra ord och datorn med i bilen hela tiden för final på en ny bok. Upptäcker hur bra det är för eftertanken med alla dessa små avbrott hela tiden, gå tillbaka, ta igen, återknyta i tanken och skriva om. Tar lång tid, men blir bra.

Avslutade midsommarhelgen på samma bordsduk som alltid på midsommar. Konstnärsklubbens jubileumsbordsduk från 1996 (har den senaste också, den som jag själv finns med på som gubbe nummer tre). Nu åker den till kemtvätten efter helgen.


Upptäcker hur jag mår bra efter gräsklippningen, ska ta med en stegmätare ut nästa gång. Idag övertog jag med våld grannens gräs (som inte är grönare) sedan de valt att låta sin del av tomten bli "änge". Jag tar över hela tomten från första september så varför inte köra igång redan nu. Från och med då blir lägenheten över oss, vindslägenheten, min atelje och mitt kontor. Blir dyrt som fan, men vilken underbar studio jag får och en helt fantastisk tomt med uthus för höns och en jordkällare för det jag odlar i den stora köksträdgården, dessutom vildvuxna äppelträd som ska ansas i vinter. Ateljén/studion är utmärkt för olika bok och tidningsprojekt, har bra utrustat kök och utomhus är det himmel och åkrar, trädgård och vildvuxen skog, naturnära med andra ord och ett lopphopp till sjö och strand, bara så att ni vet som finns det till hyra dagsvis efter första september.

Ikväll har det bara varit jag själv och de tre småungarna hemma. August fick bestämma vad som skulle på bordet; Sill och potatis och så en Sallad Lyonaise. Man är det man äter, han är nämligen namngiven August Alexander Lyon Lager.


Konsums bageri gör surdegsbröd som knappt duger till att ens steka i vitlök till crutonger, alldeles för soggigt och osmakligt, men det var det enda som stod till buds så så fick de bli. Stekfläsk finns alltid hemma och några sista stjälkar sparris snappade vi åt oss från egna landet, springonions, ljummen färskpotatis i skivor och kokta ägg och så en sås på gräddfil, dijon, Worchestershiresås, (Uttal: oösterschirsås) salt, olivolja och åldrig balsamico. Två olika salladssorter som bas.


På vägen hem förresten, från affären stannade vi till vid vår granne, ett jordgubbsfält för självplock. I morgon klockan tio börjar själva självet, idag fick grannar och vänner till fältet plocka en liter eller två. Stora härliga välsmakande jordgubbar på Antuna. August och Alma plockade ett och ett halvt kilo på fyra minuter. Snart ligger dessa jordgubbar i våra skålar med lite socker och gräddmjölk som efterrätt. Klockan 03:00 sitter jag i vardagstaxin TSAB 1251 och kör mot sommaren. Visst det är klart, semester snart, men först några rejäla inkörningar.

Magisk midsommar med dop, födelsedag och första gästerna i huset


Det var så efterlängtad, allvaret och mognaden i stunden. Tyst har hon förberett sig, själv, utan några stora gester, bara i koncentration och tillsammans med sin kompis. Jag hjälpte till med kringarrangemang, samtal, bokning. Allt annat ordnade tjejerna med själva - möjligen ett av de viktigaste besluten i livet och det är just därför jag valt att låta mina barn få ta det beslutet själva som vuxna.


Lovisa i dopet

Merdi i dopet

Igår var vi i kyrkan och Lovisa lät döpa sig. Turebergskyrkan och tillsammans med Merdi. Så var det planlagt och så fick det bli. Det skulle absolut inte vara stort, bara koncentrerat, absolut inga gäster, bara familjen och nu hände det sig så att Janne och Birgitta Norling tillhör familjen och knöts ännu närmare som Gudföräldrar.


Ingrid Edgardh ha blivit lite av en familjepräst. Dels har hon varit samtalspartner för mig och dels begravde med kort mellanrum både morsan och farsan. Midsommarafton, som för övrigt också var min födelsedag (vilket har en väldigt liten betydelse i det här sammanhanget) döpte hon Lovisa och hennes vän Merdi som också tagit med sig en begränsad krets till kyrkan, lillasyster och mamma.



Det tog bara en dryg halvtimme och det var så vackert med tjejerna framme vid altaret och dopfunten, klädda i fotsida vita tunikor och med ett oerhört fokus på stundens allvar. Slogs av vilket mod de båda gick in i det här. På måndag försvinner de bort på konfaläger i Åmål.


Paneng

Hemma i "nya" huset (skriver kontrakt på husets båda lägenheter inom kort och får då hela statarlängan på Lugnet till mitt förfogande med vindsateljé och kontor samt extrarum till barnen. Den enorma trädgården blir då också min med en stor köksodling och fruktträd och jordkällare. Övertagandet sker första september.) dukade vi upp för de närmaste med en middag som tog närmare fyra timmar att äta sig genom.


MENY
Tre olika sorters sill - färskpotatis och smör
Nygrillad mörad entrecote transcherad för att lägga på tunnbröd med hemlagade röror och krossad nypotatis, Grönsallad.
Het panengcurry på kyckling med färska sojabönor, brockoli och vårlök, basmatiris och nam prig bon
Jordgubbstårta monterad av fyra rulltårtor med hemkokt rabarbersylt, förska jordgubbar och vispgrädde.
Kaffe och chokladgodis.

I kökskakelugnen knastrade alved ända till morgonsol.



lördag 21 juni 2014

Iris i landet och Paalow moo före midsommar


Tiden innan det vänder, fortfarande med skymning som bjuder möte med gryning över vårt skogsbryn bortanför rapsfältet.


En liten tur upp till trädgården, som jag faktiskt nu beslutat ge upp vid nyår efter skörd av julpotatis och grönkål, möter jag en ståtligt vacker Iris, rödaste röda papaver som vaggar i vinden som blodiga näsdukar.


Åker hem till barnen och lagar en Paalow moo med nam prig bon. Starkt, trevligt och njutningsfyllt.

onsdag 18 juni 2014

Nudlar med seafood och hetta



Det är bara att erkänna, jag är en beroendemänniska. Den som känt mig genom årtionden vet.
När jag var nyinflyttad till Stockholm 1962 hade farsan kontor på Nybrogatan i stan. Nybrogatan 12 för att vara exakt.

Snett över gatan låg då, som jag minns det, en kaffehandel, men jag kan ha fel och syfta på den som ligger direkt till vänster om man går upp T-banan Sibyllegatan.
Längre upp på Nybrogatan, nästan uppe på Östermalmstorg, låg en glasshandel. Bakom skynket i affären tillverkade en gammal människa egen glass och den var den bästa jag smakat. Serverades nyfryst i nybakade rån och med sylt och grädde på toppen.

I kaffehandeln fanns inte bara kaffe och te utan också små kryddkit för tillagning av både kinesiska, thailändska och indonesiska rätter. Det var mat med intensiv och djup hetta och smak och det var alltid farsan som då tillredde maten. Han gjorde det av och till, oftast blev det till att öppna ostron eller laga en hökarpanna och så också laga nasi goreng på kryddpaketet han köpt i kaffehandeln på Nybrogatan.

Jag tror det var där i ögonblicket första gången jag omedelbart blev beroende av heta smaker, så hett att tungan och gommen inte längre kunde skilja på kryddhetta och kokhetta (samma receptorer samma reagens).

Ibland blir jag så vansinnigt längtansfylld efter en måltid där det verkligen känns att man ätit, återstår då att åka hem och laga till lunchen efter eget huvud ty om jag försöker få samma slags mat på restaurang blir jag bara besviken. Kinesiska köken stampar in skedvis med glutamat liksom också de thailändska som ytterligare proppar upp rätterna med halvkokta stora skivor paprika i allehanda färger, äckel päckel fy skam!

Alltså, hem och lägg några block äggnudlar i kokande vatten, evter bara några minuter är de färdiga för stekpannan. Ut med frysta räkor, musslor, bläckfisk. Rödlök skuren i båtar, tre små färska thaichilli, tre torkade och rostade att smula ner. Jättehet panna med lite olja. Kör i ett ägg och rör runt, i med chilli och spansk röd peppar för färgens skull. I med den halvtinade sjömaten, rör hastigt och dryssa över avrunna nudlar. Låt få lite färg. Rejäl dusch med fisksås, en klunk ostronsås och några skvättar sojasås. Upp på fat och njut.

Det som alltså startade en gång i barndomen håller i sig än, beroende och besatthet av den goda sorten.

måndag 16 juni 2014

Kärlek till en fiskkaka

Kärleken och jag firar 42 år i år.
Hon var mångfalden representerad. Så ömt förvaltad, hård på ytan med mycket smak och med ett lösare mildare inre samtidigt som strukturen fanns där, något trådigt, lite segt och med en tydligt uttydd fisksmak.

Hon och han, fiskekaken og fiskepuddingen har fått sällskapa med mig genom alla dessa år och i mängder av varianter, tåligare än fiskfilé kan man balla sig rätt ordentligt med råvaran.

Bäst naturligtvis att göra henne och honom helt själv. Henne med potatis och potatismjöl, vitfiskfilé (kummel, torsk, vitling) och grädde.
Honom med bröd, ägg och grädde vid sidan om fiskfilén. Eller den thailändska varianten av fiskpudding som ångkokas (Haa mog, recept HÄR!) Den thailändska varianten av fiskekakor heter Tod nam pla och är saltiga, sega, heta och aromatiska. (Recept HÄR!)

Finns också i fiskkonservhyllan (kolla datum, smaken och doften är förödande om den blivit för gammal) från Norge.

Väl bakad och stekt går båda att använda på många olika sätt, puddingen skivad med majonäs på smörgås. Fiskekakan kall med lite skarpsås eller remoulade. Uppstekt med citron, uppträdda på spett i bitar med en sås på chilli, lök, grön currypasta, kokosgrädde, fisksås och små auberginer (geang kieow wan). Bara den egna fantasin är begränsande.

Här om dagen stekte jag färdiga fiskekakor i smör och med salt och lite lime som tillsattes vid slutet av stekningen. I med rikligt med grädde och fiskekakorna får kokas färdigt tills grädden tjocknar. Servera i djup skål och toppa med ishavsrom

söndag 15 juni 2014

Hutlöst dyra taxiresor överskrider ockergräns. Myndigheterna bara ser på!

Det här är bara ett exempel på hur branchen befläckas.

Håll ögonen öppna och titta på jämförpriset INNAN DU SÄTTER DIG I BILEN!
Taxi betalar du oftast i efterskott, dvs efter att tjänsten är utförd. Du är betalningsskyldig!

Det finns horribla exempel på hur turister i landet lurats in i taxibilar som tagit flera tusen kronor för en kort resa genom stan, helt fullt lagligt, men inte mindre hutlöst för det.

Svensk besöksnäring omsätter i kronor och ören fullt jämförbart belopp med hela Norges fiskeindustri. I Norge vårdas detta viktiga varumärke. Varumärket Sverige som turistland sänker vi själva genom att erbjuda ockertaxi för gästernas första resa.

Inte lätt samla taxichaffisar till en och samma lunchpunkt

Edsbacka Wärdshus - en vanlig lunch

Det är ett av de mest ensamma jobb som finns, köra taxi. Inte vad kontakter med folk anbelangar, där är det övermåtta med okända som sätter sig i det ganska intimt isolerade rum en taxibil utgör.
Nej, jag menar kollegor - att köra ihop sig till en lunchpunkt. Oftast spretar körningarna över hela länet och ibland till och med utanför.

Jag och Janne Norling lyckas sex av tio luncher. Och vi söker fristäder för mat där vi slipper bli missnöjda, där maten är lite över det vanliga (annars finns det väl ingen anledning att äta, att bekymra sig över att kunna mötas)?

Nya Torg i Rotsunda - en överraskande bekantskap som så långt ser ut att bli beständig.

Genom åren har det mejslats fram tre fasta stationer. 1) Edsbacka Wärdshus. 2) Restaurang Metropol och nu senast 3) Nya Torg i Rotsunda.

Metropol är snabbstället där allt går som i ett huj, men där det mesta är vällagat på bra råvaror och serverat med finess. Salladsbordet är nytänk och personalen har glimten i ögat.

Man kan då fråga sig varför dessa hemsnickrade fattiga riddare dyker upp? Egentligen bara för att de är så goda. Jag och August smaskade i oss dessa en dag när vi var lediga och serverda med nykokt sursöt rabarbersylt från egna rabarberna.

Edsbacka Wärdshus är bra råvaror som är omtänksamt hanterade inte sällan oväntat bra.

Rotsundas Nya Torg är bistrokvalitet mitt på dagen, senast med älgfärsbitoks med långsamt rostade rotsaker, så djävla bra!






Paltbröd till aftons och paltbröd till frukost


Så där såg det ut, bruksmat, drängamat, statarmat. Paltbröd till vardagens alla måltider.
Nu tillhör jag paltbrödsälskarna, men enahanda som paltbröd ständigt är väl inget att föredra trots kärleken till densamma.

Tänkte, att som barn fick jag vänta, dagar, veckor, månader på att bli serverad paltbröd. Om jag föreslog paltbröd till en vanlig vardag på sommarhalvåret sa morsan att det inte var sommarmat, då skulle man äta lättare, så jag fick vänta till vintern. Och när vintern kom var det inte alla som var överens i familjen att paltbröd utgjorde den ultimata måltiden kompletterad med rimmar stekt fläsk och bechamelsås. Syskonen som var petiga med allt man stoppar i munnen protesterade och eftersom dessa utgjorde flertalet fick jag vänta.

Kom på att jag är vuxen nu. Jag kan servera mig paltbröd som det behagar. Om sommaren, ja och vintertid ofta.

Paltbrödskakan bara följde med som i en ohejdbar rörelse från hyllan. Bröd den i stycken, kvartar och blötlade samtidigt som jag skar tunna skivor av grisnacke och snabbrimmade på tallrik. Längst tid läggs på såsen som ska kokas ur all mjölsmak.
Tio minuters saltning räcker om köttskivorna är tunna. Skölj dem i vatten och sätt paltbrödet på kokning. Brödet ska kokas så att det är mjukt rakt igenom men ändå hänger ihop stabilt. Såsen är snart klar, mjöl/smörredning, en skvätt grädde och röd mjöl. Den ska ha en krämig och luftig konsistens. Fläsket bryns, bäst långsamt, men inte på så svag värme att fettet smälter ur utan får stekyta.

Sådärja! Servera.