(Den där rubriken är fritt citerad Astrid Lindgren ur hennes Mio min Mio)
Vad
håller jag på med?
Halkar
tillbaka i gamla bekväma onyttiga vanor trots att jag bestämt mig för att göra
rätt. Känns det igen – kanske ett helt vanligt mänskligt beteende?
Det
blev så tydligt igår, på en liten hastigt påkommen tebjudning hos min faster
Karin nästgårds. Hon var precis hemkommen från en tvådagars surdegskurs i
Järvsö och med ett helt fång av stolta bröd. Alla olika slags av olika
utrotningshotade sädtyper malet i lokala kvarnar och bakat på historiskt
traditionellt sätt. Rent fantastiska bröd.
Karin
agerade förskärare och skar skivor av samtliga bröden att smaka. Åt bara med
smör, Jag brukar inte ta till de där stora orden, i alla fall inte när det ankommer
bröd, men det här var himmelskt. Mängder av smaker som bombarderade munhålan,
olika strukturer och en syra som satte sig dikt an tonsillerna och ända fram
till tungspetsen, jord, åker, ursprung. Rök, eld och vatten. Jävlar i min lilla
låda vilka bröd.
Nu
tar jag återigen det där beslutet att inte längre köpa snabb-brödet på ICA.
Industribröd som egentligen inte smakar någonting och som är fullständigt utslätat
i smaken av stordriftsmjöl och industrijäst.
Fick
med oss bröd hem till stugan och sitter nu om morgonen och bara njuter.
Bestämde
oss också att ta en tur till Järvsö och det lilla familjebageriet där undren
växer fram och där kursen i surdegskultur hölls i helgen. Rapport följer.
Så
långt, tack Karin för en total brödupplevelse.