Tunggung på Satelliten när Tuulepuu mötte spelmän i Sollentuna

Margus Põldsepp (lõõtsad, kitarr, vokaal),Kärt Leppik (vokaal),Katri Mets (viiul)Kaido Kadaja (kitarr),Klaid Melnikov (Basskitarr),Kaari Talvet (krom. kannel),Siret Suigusaar (krom. kannel),Birgit Viru (flööt, torupill).

Visst går det att hålla spelmansstämma mitt i betongstaden. Idag hölls en i "konservburken", Satelliten, i Sollentuna. Spel i varenda hörn och möten mellan spelmän och publik, överallt.

Det närmaste jag själv kommer folkmusik är en Erik Pettterssonklarinett och en spilåpipa signerad Knis-Karl - men en lyssnare har jag varit i över 50 år.

För mig är det jättespännande att min lilla Alma (8) mer och mer dras till musikarten och efter att ha varit med bland de allra yngsta på scenen idag själv gapade storögt åt mängderna av harpor och fioler och trycket när alla spelade tillsammans.

Alma i rödrandigt

Största behållningen för dagen var (utöver Almas framträdande) i alla fall mötet mellan Sverige och Estland. Den driftiga Christina Frohm fiollärare på Sollentuna Kulturskola som arbetat med folkmusikprojekt i Estland drog för en tid sedan dit med sin egen lilla ungdomsgrupp "Klasro Fiol" och till den lilla medeltidsstaden Karksi-Nuia 15 mil söder om Tallin. Där träffade gruppen en ensemble som kallar sig för Tuulepuu som lär betyda "vindträd". En grupp som lutar sig tillbaka i den traditionsrika estniska folkmusiken och framför den så att det låter 2010.

Med så många i spelet blir det bra tryck i musiken

Bara dessa få mil österut och tonerna byter art, allt är annorlunda från tonbildning till rytm från tonideal till språk och ändå sker det där märkliga, mötet mellan människor och mötet i tonarterna. Efter workshops mellan "Klasro Fiol" och Tuulepuu uppstod både sammanhang och samklang - det hördes att det var kärlek.

Folkrock med elbas, aukustisk gitarr, tvåradigt dragspel, fiol, sång, säckpipa och två kantele kan det inte annat än svänga om, syndigt oortodoxt. Påkopplat svenskt från Klasro och dessutom med svenska låtar så blev det ännu roligare. Synd att inte fler uppmärksammar dessa oerhört viktiga möten, dessa fantastiska kulturkrockar som mynnar ut i stor kreativitet. Jag såg inte en enda "kulturhabituér" från kommunen på plats...nä visst fan, det var söndag och då är det ledigt. Kulturpolitiker då - nej visst fan, valet är över!

Estnisk folkrock med säckpipa och fiol - det Ni!


Man skulle kunna tycka att folk skulle komma dit i alla fall - för sin egen stund, för sin egen bildning, för att försöka förstå, för att bredda sig. Okey att jag tillhör de "närmast sörjande" och att lokalen, även sittplatserna var upptagna av spelmän som lyssnade på spelmän (lite av det som är meningen med en spelmansstämma, men man skulle unna fler att upptäcka, uppleva, lära sig förstå och öva upp sin känsla.