torsdag 10 maj 2018

Ett vardagsdrama, ett ögonblick med alkohol på apoteket i Helenelund


-->

Återigen, det där man ser på stan, men blundar för och upprörs när det är för sent, när saker och ting låts vara och man ångrar sig, varför röt jag inte i, varför vände jag inte upp och ner på den sneda verkligheten, varför inget röj?

Fick mig berättat så jag behöver egentligen inte. 

Apoteket i Helenelunds Centrum häromdagen. En pappa md en son i kön före framme vid luckan. Han har en öppnad öl i handen, sonen en bit bredvid. ”Jag ställer den här så länge”, säger pappan och placerar ölflaskan på disken vid sidan om apotekaren. ”Pappa, du ska inte ha öl med dig”, säger sonen på det där underdåniga men samtidigt ansvarstagande sättet, det där lite rädda men väl medveten var alla gränser går i alla fall där och då, annars vilsen över den apterade bomb han sällskapar med och kan brisera när man minst anar det. 

Du dricker för mycket”, säger pojken så att alla kan höra det, men det är inte meningen för han riskerar störa pappsens integritet.

Så får den öldrickande och salongsberusade pappan medicinen han ska ha. Tar sin flaska och går ut och sätter sig på en bänk på torget utanför. ”Måste du dricka nu”, frågar pojken fullständigt uttröttat i själen.


På apoteket ser vi genom fönstren hur personalen sprayar disken och torkar rent efter ölflaskan.