Raskt fick jag reda mig och stövlade tillbaka till köket halvklädd och där, mitt på bordet så står den, en präktig ostsuffle reslig så gott det går i en springform för sockerkaka (suffleformarna är hemma i stan).
"Voila - min första soufflé"
Jag älskar suffleer men det blir så sällan, men det är klart att en sådan kärlek kommer från K när den väl kommer. Underbart, som ett lätt litet moln i munnen och så västerbottensost, ren himmelskt.
Middagen fortlöpte under ljudliga åthävor - kärlek från första till sista tuggan.
Idag satt vi båda uppe i nya rummet - ja vi kallar det så, trötta över sunkigheten i torpets gamla men stora sovrum med tapeter från kring andra världskriget taffligt uppsatta, spruckna och flagiga, blekta och med fettfläckar. Efter alla konstens regler renoverade. Eftersom påbyggnaden av övervåningen är gjord i modern tid har vi inte så mycket till övers för byggbevarande utom att spara tidstypiska detaljer. Det blev modernt material som följer husets rörelser, pappersremsor i sprickor och så bredspackling och målning av väggar, lister och socklar. Ett helt nytt rum av en veckas slit. Nu fungerande som ett allrum med TV, soffor, Stora kuddar, spel och böcker. Där satt vi medan August pysslade i köket.
"Det är klart, skynda er". Överraskade av dukat bord, en pepprigt skönt mättad consomme och vietnamesiska vårrullar. En helt underbart pysslig och god middag, han är smakbegåvad den pojken.
