lördag 3 november 2007
Boka bord - Klostergatan överfullt
Kom på mig själv med att tänka - det var ju jag som upptäckte dem!
Guuud så övermaga drygt att säga så, tänker någon då.
Ja, ja - men jag satt i en jury tillsammans med Aspegren och Rickard Nilsson som skulle bedöma Lunds bästa lunchkrog. En av matkreatörerna, Fredrik, vann utan diskussion. Så alltså - i förlängningen så skulle man kunna säga att jag var med och upptäckte....äh skit, glöm det!
I alla fall så håller Klostergatans Vin & Delikatess ställningen och gör det med min stora avund. Jag skulle så gärna ha en sådan plats att luncha på i min omedelbara närhet, i Sollentuna.
Nu rullade vi in jag, brorsan, tre ungar, en i barnvagn, en sen lunch, klockan är över halv tre och det är fullt, en vanlig vardag - biff Lindström på lunchmenyn och en palsternacksoppa för den det behagar och det gör det för min åttaåring. "Gott", sa hon och doppade deras makalösa baguette i soppan och åt tills inget återstod - hon är överbegåvad på smak.
Fredrik, delägare tillsammans med Calle (se nedan)
Vi andra åt en fruktig Lindström och sneglade åt ostronen i delidisken. Fredrik poserade i det öppna köket. Ett kolossalt bra ställe, helt enkelt.
Mer om bistron här och där finns en bild på andre delägaren Calle också. (från den 9e juli i år)
Lundaliv
Lundalivs ettor på redaktionsväggen - det har bivit några stycken med åren - och det här är bara de senaste
När vi körde in i Lund så tänkte jag - Herrejösses - i den här stan har jag jobbat i snart 15 år utan att vara här.
Både på gott och ont känner jag stan från utsidan efter åtskilliga djupdykningar.
Det är kunskap utan nätverk.
Saknar jag det?
Inte det minsta - jag trivs så väl att beskriva händelsernas centrum genom att spegla människorna. Min Lundalivsfile är en resa bland människor som finns och som inte längre finns, människor som står utanför och de som är mitt i. En porträttbok.
Det slår mig nu hur många udda individer, vilsna människor, galna dårar och helt fullständigt normalt folk jag gjort jobb på i den där stan.
Herr Lager d.y som format Lundaliv till en modern lokal reportagetidning
Var är dom alla? Undrar jag när stan släcker ned i höstmörker.
Finns det en enda jag kan ringa?
Nä! Ingen av dem, ingen utöver redaktören. En tidning, ett Lundaliv, en redaktör.
Läs gärna månadens Lundaliv och passa på att ladda ner äldre ex här.
När vi körde in i Lund så tänkte jag - Herrejösses - i den här stan har jag jobbat i snart 15 år utan att vara här.
Både på gott och ont känner jag stan från utsidan efter åtskilliga djupdykningar.
Det är kunskap utan nätverk.
Saknar jag det?
Inte det minsta - jag trivs så väl att beskriva händelsernas centrum genom att spegla människorna. Min Lundalivsfile är en resa bland människor som finns och som inte längre finns, människor som står utanför och de som är mitt i. En porträttbok.
Det slår mig nu hur många udda individer, vilsna människor, galna dårar och helt fullständigt normalt folk jag gjort jobb på i den där stan.
Herr Lager d.y som format Lundaliv till en modern lokal reportagetidning
Var är dom alla? Undrar jag när stan släcker ned i höstmörker.
Finns det en enda jag kan ringa?
Nä! Ingen av dem, ingen utöver redaktören. En tidning, ett Lundaliv, en redaktör.
Läs gärna månadens Lundaliv och passa på att ladda ner äldre ex här.
Långtradarrace
Det känns som ett nytt fenomen - det här med att långtradare ska fram till varje pris och gärna över flera filer samtidigt - skitsamma om så det blir köer av privatbilister som kör 110+ och som måste bromsa in när långtradarna ska göra omkörningar för att tjäna några och 20 meter.
Vi var i Skåne på "skurlov" och fick göra massor av inbromsningar för att inte köra in i dessa motorvägens kameler som tror att de kan köra hur som helst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)