Mycket snack nu om surströmming. Fy fan!
Hemma har vi alltid burkar redo och ibland händer det att
ungarna säger: Tänk, kan vi inte ha surströmming till middag ikväll. Och detta
om det så är i mars. (barn gör som föräldrar gör inte som man säger åt dem att göra!!!)
Det bästa med surisar är nämligen att de blir bättre efter
bäst datum…i alla fall oftast. Något rundjästa burkar, mjällare, lösare från benet, lite
kraftigare i smak.
Förra helgen, hos grannen Kajsa Magnusson här uppe i Hovra.
Fjorårsburk med en fantastisk sälta och spänst i strömmingarna. En filébit ska
bara kunna smälta på tungan och uppfylla hela gapet med en fullödig umami och
sälta med den goda strömmingskroppen i botten. Och sällskapet sjöng och lät och
smackade och njöt och solen stekte som aldrig tidigare i sommar och hönsen estmerade bitar som tarats, ben och öfverblifvor. Goda
nyupptagna potatisar till och som avslutning en riktigt härlig Eaton mess med
bär från trädgården.
Eaton mess på trädgårdens bär, glass, grädde och maräng |
Många känner sig nu kallade, har jag upptäckt, att fixa och
greja med surströmmingen för att göra om den till något den egentligen inte är.
Kockar får i uppdrag att produktutveckla rätter, men hörni, det funkar inte. Det verkar som att många är bekymrade om smaken, att de måste ha allt annat kring en strömming för att den inte ska smaka surströmming. Men ge hellre fan i att äta än sitt där och tramsa. Under senaste kalaset var där folk som estmerade strömmingarna fullt ut och det är en så mycket större glädje att dela strömming med sådant rejält fôlk.
Under min "thailändska tid" försökte jag byta ut den
fermenterade krabban som krossas i salladen på ung papaya, ”somtam po kem” med
surströmming. Det fungerade inte!
Vad är surströmming utan glada, trevliga människor kring bordet? |
Det är som med lutfisk. Jag har gjort åtskilliga reportage
om kockar som försökt servera lutfisk på annat vis än ugnsbakad eller kokt med bechamel och
potatis, med thailändska kryddor, med rödvinssås, men det enda som funkat är
just med bechamel och möjligtvis bacon (ribbekjøtt), kanske senapssås eller som i norska Finnmark
med riven brunost. Sen naturligtvis som en lutfiskpudding eller en lutfisksufflé.
På samma sätt är surströmmingens enda "tillagningsalternativ" en surströmmingslåda där man helt enkelt byter ut ansjovisen mot filéad och
skinnfri surströmming. Surströmming med ris och kokosmjölk med chilli, det funkar lika dåligt som surströmmingsglass som någon "galning" introducerade för några år
sedan.
I alla fulla fall, August och jag hade det väldigt trevlig
hos Kajsa där i kvällssolen i en fantastisk trädgård med odlingar som tar år
att bygga upp.