En matbloggare, Lisa, uttrycker dagen efter kock-SM sin stora vurm för kålrötter och jag delar denna med henne, och då inte bara kokta till rotmos utan även i den asiatiska matlagning vi ägnar oss åt hemma i vårt kök. Det är också något som Lisa förstått att kålroten också har en asiatisk kapacitet.
Den som följt den här bloggen har kunnat få känna doften av omogen papaya, "malakao" som jag och Rodjana med förkärlek kan inta sent efteråt i den gemensamma sängen. Het så det fräser om läpparna, sött, salt, beskt och med himmelska torkade räkor som binder ihop och lyfter den knapriga malakaon till sällsamma smakhöjder.
Jag hade förmånen att få äta en rad olika "somtam" med "somtamexperten" Austin Bush senast jag var i Thailand (december).
Här är somtam på kålrot rena lyxen och anses som en verklig delikatess: Fint strimlad kålrot som mortlas med lime i klyftor, vitlök i klyftor, fisksås, hela thaichilli, strösocker, torkade små räkor.
Hemma har vi gjort den här heta salladen på våra egna kålrötter från vår 1700-tals kålgård, små, möra, välsmakande - vilken somtam.
Gott blir det också på vanlig slanggurka om den inte är alltför växthusuppdragen och vattnig (skam till sägandes så är de billiga euroshoppergurkorna bäst, förmodligen besprutade till självlysandets gräns, men hårt knutna, bra frisk neutral gurksmak med trevlig beska) Bilden är en sådan gurksomtam.
torsdag 1 februari 2007
Släktforskning om döden
Boken har varit i handeln drygt två månader och efter alla recensioner i tidningar och radio så kommer nu rena läsarreaktioner och dessa är allra roligast.
Peter Klingsell, som är en alldeles utmärkt research, ringde i morse och gav mig länken till en av dem som upskattat "Döden i skogen". Det är "Maran" på genealogernas bloggsajt som uttrycker förväntan och lust.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)