Somtam 1

Den första gången, kommer jag ihåg, är snart tio år sedan. Jag satt på en marknad tillsammans med en Edsbackakock, ”Helge”, om någon kommer ihåg honom. Ett tag utvandrade han till Thailand för att laga mat och han hade varit där några månader och lärt sig allt innan vi träffades – tror att jag gjorde ett radioreportage med honom. Och då sitter han och föreslår att vi ska äta en ”somtam thai”, ”men varning för den är så djävla stark att kocken som blandar den måste ha plasthandskar på sig för att inte fräta bort skinnet och naglarna”.

Omogen papaya är huvudingrediens och den strimlas fint och blandas ner i en mortel där det redan ligger vitlök, chilli och lite socker. Allt mortlas hårt efter vart som allt saftar sig. Tomater tillsätts och torkade räkor, pressad lime och så fisksås.

Jag åt en fantastiskt het somtam idag nere på stranden till lunchen som också bestod av ”laab” som jag ska återkomma till senare, men som var fullknökat med kumminblad som har en dragning i smak åt koriander.
Visst är somtam starkt om man beställer den ”pet mak mak”, men plasthandskarna på kocken är bara för att vara hygienisk och som alltid skydda händerna från chilli så att man inte för chillin vidare till kroppens olika sköra hinnor som t.esx ögonen.
Här finns en knaprighet och en grön smak av den omogna papayan (malakao), en fantastisk syra från limen som balanseras med sockret. Och så tomater och torkade små räkor YES! Allt lyfts och förstärks, ja till och med rundas till av chillin. Ät den hur stark som helst – det kan till och med vara plågsamt gott och efter tio minuter, när hettan i gommen lägger sig är man såld – man vill tillbaka till upplevelsen, smakresan igen och igen och igen.
Vad det kallas?
Beroende!!! Besatthet???
Kolla Austin Bush, som jag förresten lunchade ihop med idag - mer om det senare.

Morteln är de viktigaste verktyget – ett måste om man ska klara sig i thaiköket.