torsdag 6 oktober 2011

Bland lax, betor och bönor

Egna tomater är tjockskaliga, märgfyllda, köttiga och söta med riktig smak och en djupt sanktionerad syra som hjälper umamin att pocka på uppmärksamhet längs bak från visdomständerna och neråt (om man nu har några visdomständer kvar).

Jag har aldrig begripit mig på mänmniskor som köper lax och sedan låter den puttra hur länge som helst i gryta eller i ugn. Lax ska bara ha en liten smakskjuts för att bli klar.


Det här är en timme. Titta noga på bilden. Så ser en timmes gamla grönsaker ut. Längre än så tar det inte från jord till gryta. Och gryta i det här fallet är ett rödbetskok till betorna är helt mjuka - lämna allt skitsnack om al dente åt sidan, de må gälla pasta, men INTE bönor eller rödbetor - och det är en snabb omgång med bönorna i kokande vatten. Den här ljumma salladen är kryddad med riktigt brynt smör.

Ost till Hollywoodfruar



Det har öppnats en ny ostaffär i Sollentuna Centrum. jag har känt dem lite på pulsen och återkommer närmare vid tillfälle.

När vi gick förbi senast sa ungarna "köp några goda ostar som vi kan äta till Hollywoodfruar!

Sa och gjort. Det blev två motsatser, en knastertorr Crotin du chavignol och en läcker umamifylld höstmjölksost L'etivaz alpage. Den sistnämnde är bara en dröm mot den lille stubben som jag bäst njuter till en kopp kaffe.

Lille August hade precis kommit hem från sitt dagis med en vaniljdoftande gelé på paradisäpplen och rönnbär. Nu ska jag verkligen ta tag i det receptet för att förmedla någon kväll innan sidensvansarna kommer från Norrland och gör slut på härligheten.

Skördegryta och obesvarad fråga om säd

Vad är detta?


I veckan som var började jag gräva alla 250 kvadratmetrarna i köksträdgården, resterande 50 kvadrat är gångar, sittplats och två komposthögar. Jorden är som marsipan, jag gillar det, mör och svart och näringsfylld.




På ett ställe där det är lite elakare, lite sämre, inte mer än två decimeters myllande jord, sådde jag kubbvetet. Av ett enda ax förra året har det blivit tillräckligt för att så till ett bröd för nästa år. I samma ögonblick kommer Reisi med ett rö i handen. Det är ax hon fick av samma människa jag fick kubbvetet. Nu undrar vi vad sjuttsingen det är...någon?



Hemma försöker jag variera kosthållningen så gott det går nu när två av oss går på LCHF, en är fyra år och en är lite pipig med nästan allt just nu.

-Det är ju alltid samma, fick jag höra häromdagen.

Jag frågade hur hon menade exakt.

-Bönor, rotsaker, bönor av olika typer, gurkor och mangold...

Så Du tycker det är samma smak då alltså?

-Nej det smakar inte lika men det är samma grejer hela tiden.

Idag hade vi kokt högrev som var så mör att den smälte i munnen, ganska många lagerblad, skärbönor och pinser, två små babysquash innan frosten behagar ta dem. Vad säger Du hur likt var det laxen i veckan?

-Rödbetssalladen hade bönor.

Det är alltså den som får Dig att utropa "Det är alltid samma".

-ja, nej, jag menar äsch!

Rosenskäror i oktober



Det blev lite hastigt nedtryckta som frön. Jag har en blandpåse där jag lägger allt utan att sortera när jag har bråttom så här års eller lite tidigare. Jag tar fröna och sår där det inte kommer att växa annat, som efter kanter, i hörnor, mellan odlingsbäddar. Det är blommor mest, men en och annan pumpa eller squash kan hänga med i den fröpåsen ditlagda med flit.

Jag gör det här för att dels det håller jorden fuktig, dels konkurrerar med mjölktistelhelvetet och dels blir till vackra blomsterängar (trots att det bara är sått här och var) och underhåller ögat till och med i oktober när allt annat är uppgrävt och ligger fett och svart.