Jag står gärna över både födelsedagar och julaftnar när det gäller att motta gåvor, men mina barn är alltför traditionella - hur kan det blivit så. Å andra sidan uppskattar jag deras ambitioner för de väljer sådant till mig som jag verkligen inte visste att jag behövde. Som den här fantastiska DeLongin, en espressobryggare av rang. Förstår inte hur jag klarat mig tidigare med bara en presskaffe, kokkaffekanna och en mockabryggare. Nu tar jag en 100% robusta från Indien till morgon, en mjukt och nästan chokladig Arabica till lunch och gärna en efter lunchen. Klockan tre är det dags för nästa och så en efter maten och en Robusta precis före läggdags (jag sover gott på kaffe!!!) Och jag är så evig tacksam för den här apparaten att det förstår ni inte. Maler bönor från när och fjärran, handlar kaffe av specialrosterier som pratar kaffe som om vore det kärlek och det är det. Att mellan de där kaffestunderna ta en presskanna köpemalet är också en vana.
En annan vana är att åka till Åmells. Den här gången för att se fantastiska utställningen Mod att måla, med kvinnliga konstnärer, en bra början på utställningsåret med målningar aldrig tidigare sedda. Jo det är bild som Helene Schjerbeck gjort, men blir liksom lite generad över enkelheten och styrkan.
Häromkvällen var vi bjudna till middag hos Lisa, numera inte bara en vän utan också n kund på Cupido där jag visade ett 50-tal bilder i höstas. Nu hänger den där så elegant och vi ackompanjerades av hängningen med perfekta pilgrimsmusslor följt av lika perfekt röding. En så angenäm kväll på Kvarnholmen med massor av konstprat, matprat, släktprat, historia och om gemensamma vänner och bekanta. Åh jag är så nöjd med den där målningen.
