onsdag 4 april 2018

Klorerad vitlök odlad i mänskliga fekalier

Spansk vitlök på fat av Eva-Marie Kohte


När vi var små kom tant Barbro in till oss på Långängsgatan i Smedby, eller om det var tant Ann-Marie, eller förresten kanske någon annan tant (alla var tanter och alla kring 30 fyllda!).
Så sa hon på sin östgötska: "Hörredu de måste varit någon italienare på bussen idag för det luktade vitlök så man knappt kunde va där”

För så var det på 50-talet, att det var bara utlänningar som luktade vitlök. Hur kunde dom, helt utan respekt! Vitlök = Utlänning.
När senare Tore Wretman lagade mat i radio och TV var han stolt över att använda vitlöken ”men bara som en doft, en kryddning”. ”Därför tar man gärna en teakskål till salladen och gnider skålens insida med en vitlöksklyfta. Akta så att inte det blir för mycket för vitlök kan ta över all annan smak”.

Jam wunzen nguea, Het sallad på kallt kött med vitlök och chili

Vårt smaksinne är antingen fördärvat av all kemi i maten, eller utvecklad så att sensorerna kan känna av hur andra råvaror lyfts av vitlöken. Hemma hos oss öser vi vitlök i speciellt alla asiatiska rätter.
Igår gjorde vi en Jam wunzen nguea till lunch eftersom jag helstekt en bit entrecote till 48 grader innertemp och skar kall i tunna skivor, Charlottenlök i väldigt tunna strimlor, massor av vitlök, salladskål i strimlor, tomat i bitar, fisksås, rostad chili och soja. Hett, saltigt, umami och vitlöksstinnt.

Köpte spansk vitlök, aldrig kinesisk. Läs här varför!
Min egenodlade är slut för länge sedan och eftersom jag inte har odlingsjord (får i maj) så blir det ingen egenodlad förrän till nästa år. Men snart är det färskvitlökstid och det ser vi fram mot, vi vitlöksälskare.

PS! Som liten på den tiden bara utlänningar åt vitlök stärktes min nyfikenhet av det som låg utanför min egen lilla Långängsgatesfär med tanter och farbröder som mest kunde ta ut svängarna med paltbröd, korvkaka och gäddqueneller (inte helt fel det heller, men allt i övrigt som var främmande gavs förnamnet ”exotiskt” och det inkluderade vitlök). Ska man säga något gott om min farsa så var det nog att han tog ut svängarna betydligt och var öppen för smaker som ”utlänningar” estmerade och det tillfredsställde min nyfikenhet och skapade grogrund för mat från hela världen. DS