söndag 12 april 2015

Jag stod vid vändpunkten.



Man kan kalla det så, "Jag stod vid vändpunkten", efter att ha varit genom en andra, tredje, fjärde eklut i livet, kanske femtioelfte egentligen. Den senase ekluten var att klara mig på Itrims 800 kcal om dagen i tre månader - det funkade!

Som vanligen tappar man lite fart. Jag gjorde det och uppföljningen gick väl sisådär, men efter ett fantatsiskt möte här om dagen med min PT och rådgivare så är jag på banan igen, bara fyra kilo upp. Nu har jag ett program som ger mig en ytterligare skjuts neråt med betydande resultat för kroppsvärdena tills i juni och utan större åthävor.

Så good bye goda härliga Carbonaran och good bye alla söta desserter , asketen är tillbaka och unnaren med honom. I morgon ett hårt pass med träningsmaskinerna och en kost som får tanken att bli snabbare. Träningsväskan är packad!!! Det finns inga genvägar!

torsdag 9 april 2015

Knastrigt skönt linne mot slarviga köksslängar av bomull


Den där underbara människan jag fått förmånen att leva med har med sig de skönaste linnehanddukar man kan tänka sig, generationsslitna till blänkande mjukisar och doftande  av natur. Har den där fördelen att isolera från värme och kyla det hetaste, de flesta med mödosamt broderade monogram, säkert av släktingar, nära som från fjärran annars överkomna vid tillfällen.


Alltså, min fäbless för linne, broderier och vacker textil gifter sig alltså utmärkt med Kickis. Att jag dessutom gärna och meditativt ställer mig att dänka och stryka är ju bara en fördel. Inbillar mig nämligen att även mitt eget liv blir lite mindre skrynkligt vid strykning!

Snart palmkålsdags


Bläddrade bland gamla bilder och hittade den här från i fjor, den vackra palmkålen som snabbt blivit en favorit hemma om höstarna vid skördedags. Att ta de små bladen eller repa (stycka/filéea...ha ha ha) de större.
Het stekpanna, smör och så ilsnabbt vända, sista sekunden överkört med lite citron sedan upp på papper och torka före servering, frasigt och med suveräna smaker av jord, av mylla av kål, syra, sötma. Ny längtar jag, snart dags för förodling och jag ska sätta massor, dels i stora köksträdgården hemma och dels i den gamla på Fyndet.

Det här blir nog vårt sista år på Fyndet. Ägnar åt ren hushållsodling för jordkällaren hemma, olika betor, morötter, utrotningshotad potatis, lök, palmkål, bönor och majs. Och året kommer att gå åt till att flytta delade perenner och kryddlandet, rosor och annat samt att samla fröer från de etablerade och ständigt återkommande rosenskärorna, aklejorna, ringblommorna och slingerkrassen. Ska nog ta föryngringsbitar ur jordgubbslandet också och sticklingar från de vita smultronen. Nu darrar det av förberedelsetid och staren kom i stora flockar till Antuna och Lugnet igår, men bläcku lyser fortfarande med frånvaro liksom sädesärlan.

lördag 4 april 2015

Järpar = en slags benlösa fåglar


Jaa så är det, annars fanns det liksom ingen anledning att kalla dem för benlösa fåglar. Kroppen och formen har järpens spolformiga.

Men hörrni! Int fan kallas järpar för benlösa fåglar?!?
Nä, helt sant, inte här, men där...i Norge, benløse fugler!

Och i norsk husmanskost står dessa centrala tillsammans med bloklump och raspeball.
Lovisa brukar späcka dem med torr, salt, grekisk fårost. Här om dagen prövade jag en smet jag aldrig gjort förut. Fick nymald färs från vår specialhandlare, lite fetare, lite grövre. Ett kilo kanske, monterade i två dl panko som fått svälla i tio minuter i två uppvispade ägg och två dl havregrädde (!). Spädde med lite kallt vatten, salt.
Slet sönder en mozarella i så små bitar jag kunde och vände ner. Stekte så i panna och lade på bleck för att gå färdigt i ugnen till 50 grader. Under tiden glaserade jag stekpannan med rejält med havregrädde och lika delar kraftig buljong. Silade och öste över de benløse fuglerna så in i ugnen igen till 62 graders innertemp. Ut för servering tillsammans med surkål (!).

torsdag 2 april 2015

Slag och nacke som påskalamm i rulle


Det är så mycket smak i de där styckningsdetaljerna som folk i gemen brukar undvika. Jag säger inte att de är lätta att hantera, men de är billiga ur perspektivet prisvärda oftast med så mycket smak att det smäller och med en konsistens som är fantastisk.


Så här gjorde jag i helgen som var:

Tinade en lammnacke och en slagsida från våra underbart närbetande lamm på gården och Kajsa Karlsson på Antuna. Snacka om terroir.
Styckade ur benen ur nacken, putsade slaget och skar ut så att det blev i stort sett dubbelt så stort.




Brynte, mycket hårt, halva lökar, vitlöksklyftor och kluvna morötter, grovkrossad svartpeppar samt benen till fond. Körde i två timmar i tryck och sedan en timme utan, spädde med vatten. Silade från i chinoise och reducerade till en tredjedel. Sådärja', en snabbfond värd namnet, späckad med smak från Antunas åkrar, de runt omkring oss.
Tog nackköttet och skar i mindre bitar, hackade sedan för hand till en mycket grov färs. (Köpte en riktigt bra kötthack i Bangkok för 20 år sedan) Rev tio vitlöksklyftor över slaget och ströade över en dl torkad fint smulad mynta samt rejält med salt. (kunde ha lättrimmat slaget innan, men det fanns liksom inte tid).





Bred färsen över slaget och rulla ihop och bind upp. Bryn ganska hårt i stekpannan.
In i ugnen 175 grader tills innertempen är 55 grader, ös rullen om och om igen under stektiden. Ta ut och låt vila länge under folie. Rullen bakar färdigt. (Vill man är det lämpligt att ta ut rullen vid 48 och köra den några varv på en het kolgrill för att få den smaken också).





Stormkoka buljongen tillsammans med lika delar grädde. Gör en klassisk bottenredning av mjöl och smör. Vispa i buljonggrädden och en skvätt kikkoman. Blanka till slut med några klickar smör.


Koka upp några deciliter vatten, lägg en matsked socker och lite salt tillsammans med en dl torkad mynta i en skål. Häll över kokvattnet och svalna. Rör i en dl rödvinsvinäger (eller snarare, smaka av med) låt dra ordentligt, bäst blir myntasåsen efter några dagar plastad i kylen.



Skär upp rullen i halvcentimeter tjocka skivor, servera med gräddsås, ugnsbakade småpotatisar och myntasås. Bättre än så blir inte påskalammet (inte billigare heller om man ser till råvarukostnad för slag och nacke). 

Djädrar det är gott. 
Gla' påsk på Er alla!

lördag 28 mars 2015

Isterband Christer Lingström


Ja så är det, att vi hade på den tiden vi jobbade ihop en hel del gemensamt, bland annat fäblessen för isterbandet. Det gav sig bland annat till känna när vi skrev en matspalt för Dagens Arbete och senare också i min bok "Järnspisar Hackekorv och Tabberas" där jag tillägnande tog med några variationer på Isterband jag lagat med Christer sedan tidigare och så självfallet en förklarande text.

Vill ni läsa? 

Ni får det här nedan vara sig Ni vill eller inte och bilden ovan har inget att göra med texten nedan utan är en betydligt mindre sofistikerad anrättning på Isterband, krossade stekta sådana med lite kål och stekta kokta potatisar i bitar, en och annan typ av lök och så ett ägg från gården där jag bor.













måndag 23 mars 2015

Arbetslunch vid datorn idag


Det ligger sex ostron i kylen och "skräpar", borde snarrat dem till lunchen, men nej. Det fick bli tea time istället och långt ifrån Afternoon Tea på Bobergs Matsal.
Men med ett ordentligt och klokt bryggt te och rågbrödsskivor, den ena med pastej och surgurka och den andra med kalles kaviar så är man ganska så försörjd speciellt som de är smörade med eget hemkärnat smör på sex dl färsk grädde och 3 dl syrad (fått stå i rumsvärme i tre dagar) så höjde den lilla måltiden koncentrationsförmågan flera snäpp. Blev en riktigt jobbig, men ändå överkomlig dag som kanske får ytterligare en arbetstimme när ungarna lagt sig, trivs med den där skrivtimmen med fokus när huset är tyst och bara kakelugnen knäpper.


Tände båda kakelugnarna vid lunch för att driva undan kylan i benen.