torsdag 13 juni 2024

En sådan frukost räddar dagen - bra start med kaffe och Camenbert

 


Dietister och andra självpåtagna kostexperter tar sig säkert för pannan och rekommenderar en matsked gurkmeja, en skiva lingongrova och ett shot med ingefära eller något mer sansat, havregröt med lingonsylt.

"Alldeles för fett för en bra start på dagen"

Ja, ja, ja. Men smaken, alltså smaken. Starkt mockabrygt kaffe i en oxidröd tunndrejad kopp av @Calle Forsberg tillsammans med en lite finare Camenbert är så det smäller i käften. Jag är nöjd och kosthållarna får komma med vilka pekpinnar som helst (20 kilo lättare sedan 2023!!!!)

Det är ju, vilket framgår av alla årens inlägg i den här bloggen (som jag envisas med att skriva), så att jag inte lever för att är mig mätt utan för att äta med behag. Ätning med smak är en njutning.

tisdag 11 juni 2024

Bara tre ostar - det liksom räcker, och ett bröd på virvelråg

 Det blir man liksom mätt på, några bitar ost. Och man blir tillfreds i hela kroppen och i alla sinnen, Ost är en viktig del av livet, ett litet ursprung, ungefär som brödet.

Igår blev det en Selles sur Cher, en Chaource Fermier och en Petit Tourtain allt tillsammans med små klickar av svartkörsbärsmarmelad från Baskien.

Ostarna handlade August (tillsammans med flera när han avslutat sin praktiktermin på Wijnjas Grosshandel)

Jo, en sak till, äppelblomningen är över, men fångade en Solvablomst fick jag på bild mens det varade. Och så för 14 dagar sedan började jag med förodlingen av Bergfälts och Visingsö och jo, javisst, de ska tryckas ner i jorden, jag är inte dum (!). Om en vecka är de mogna för utplantering.


måndag 3 juni 2024

"Längtan mig förbränner" Från att skära papp till att minnas Grez, bagaren och ostarna från Nemours


Står här och skär passepartouter i mitt anletes svett. Pasteller som fått ligga lösa alltför länge. Bilder från ateljén på Hotel Chevillon i Grez Sur Loing. De lyfter ytterligare något snäpp när deras blickfång koncentreras och så rullar känslan av Grez över mig, nästan så det går att förnimma doften i ateljén, frukosteringarna i lägenheten, höra ljudet från Loing, närvaron av alla de andra i sammanhanget, forskare, konstnärer, fotografer, skrivare.

Går in i bildarkivet från september 23, lika varmt i luften idag hemma i köket i Stockholm som i ateljén i Grez - älskar att bli smått övervarm. Där - brödet från bagaren i byn, pain le grain och så ostarna från den fantastiska ostbutiken i Nemours, den oemotståndliga smaken av Charolais, getost på getternas råmjölk. Allt det där flyger in.

Vad är då längtan efter sånt som redan hänt? Min vän Tommy Söderlund, han fotografen i Visby som var i Grez samtidigt sammanfattade tydligt att man kanske inte ska tillbaka utan förvalta minnet/känslan av det det som varit. Bra tänkt! 

måndag 27 maj 2024

jag är kär - i några koppar av Calle Forsberg


Jag föll pladask förra veckan när Matmaffian arrangerade en träff med Calle Forsberg och Marika Delin i deras verkstad och trädgård.

Hemma har vi några grejer av Calle sedan tidigare och nu blev det ett par till.

De stod där på en hylla i butiken och fångade blicken med den oxblodsröda glasyren. En glasyr med anor ur den kinesiska antiken och ohyggligt svår att få till. Reduceras glasyren fel kan den lika gärna bli grön eller blå och det krävs en oerhörd skicklighet att styra kopparoxiden eller kopparkarbonaten för att få till den rätta röda färgen. Tänk att stå där vid reduktionsugnen och samtidigt vara en del av en mångtusenårig tradition och samtidigt hantera den.

I flera morgnar du har vi druckit vår italienska mockabrygd i dessa koppar och det är en stor njutning, nästan en längtan efter att varje morgon ska komma snart. Tunt drejat gods med sköra öron att hålla i rytmiskt hanklade.

Man kan inte säga att jag samlar. Jag är ingen samlare men samlade ändå kokböcker några decennier. Fick en ansenlig samling både av allt det nya, men också en hel del äldre vilka är helt underbart att botanisera i. Gjorde mig av med lejonparten i min samling genom att skänka 900 volymer för några år sedan till Skopan i Upplands Väsby. Nu reducerat till ett antal meter (mestparten äldre och mina egna volymer) är jag nöjd.

Men ska man prata om att samla så är det enskilda keramiska verk jag tycker om. Några av Calle Forsberg, några av Eva-Marie Kohte och några av Thomas Stöfling. Alla tre formmästare och deras glasyrer får det att säga tjong i hela kroppen av kärlek!

Matmaffian, där jag sitter i styrelsen, arrangerar kunskapshöjande 
event för medlemmarna. Avslutning före sommaren med ett 
mycket uppskattat besök hos Calle Forsberg och Marika Delin.

torsdag 23 maj 2024

Älgbogen blev fantastisk, skjuten mellan Särna och Idre av vår tidigare granne



Det handlar helt och hållet om hur man handskas med köttet. Från skott till gryta. 

Perfekt styckat och rensat från hinnor och senor fick bogsteken ligga i en marinad av krossade enbär, svartpeppar, krossad vitlök, rödvin och soja i 24 timmar. Självfallet uppbunden innan.

Sedan vackad och ner i sousviden på 57 grader i 24 timmar. Hastigt brynt därefter. Oj Oj Oj, vilken mörhet, vilken smak. Idag med gräddsås, gelé, sockerstekta morötter och potatismos för ovanlighetens skull på King Edward, Stor njutning.

Steken kom grannen över med tillsammans med en del älgfärs. Så tacksamma. Tyvärr flyttar han Roger och huset säljs.


tisdag 21 maj 2024

Mellan Hägg och Syrén då skomakaren var ledig

 


Ja, stämmer verkligen det? Att skomakare förr tog semester mellan högg och syren, den korta tiden det tar för syrénen att typ komma ifatt häggen.

På senare år har det inte varit någon tid alls, i alla fall inte i södra Sverige, men där vi häckar i norra Hälsingland är det fortfarande någon vecka det handlar om.

Dofterna är oemotståndliga när solen går ner och den sena stilla timmen infinner sig vid pass 21.

Kollade med Institutet för språk och fornminnen och där menar en artikelförfattare att det inte finns några säkra källor till uttrycket och att skomakaren höll stängt mellan hägg och syren. Kunde väl tidigt varit någon skomakare som spikat upp en skylt utanför verkstaden med den ordalydelsen, dock inte källor.

Vad vi, eller snarare jag, ändå kan slå fast är att just den här tiden är en av de väckraste jämte alla andra tider. Slog mig att där uppe i april pulsade vi i metertjock snö, nu har krusbärsbuskarna till och med blivit gröna, tuplanerna slår ut, påskliljorna vissnar, mosippan är blyg i rabatten och rabarbern har givit två storfrukostar med rabarberkompott serverad med den goda filen från Dellenmejeriet av mjölk från lokalt betande kossor.




söndag 19 maj 2024

Smått och gott från Hälsinges horisont




Framför mig ligger några frökapslar som jag hittade i ett kuvert. Spansk körvel som jag plockade på Linnés Hammarby för flera år sedan. Plötsligt dyker de upp. får se vad jag gör med dem, lite sent att sätta dem nu - tar mellan en och tre månader att gro.



Tar in några stänglar rabarber. Flyttade rabarberplantorna för två år sedan från ett skuggläge där de säkert stått i generationer. De har tagit sig bra i änden av täckodlingen. Första lilla skörden och en kompott till lunchen att serveras med fil från Dellenmejeriet. Detta lokala mejeri hämtar mjölken från lokala kor (!) och det är klart vi väljer den framför stordriftsmjölk från stormejerier, mjölkprodukter som åkt lastbil helsikes många mil.



Vår parvel August blir bara bättre och bättre (jo han var bra ända från början) på pizza. Nyligen var pizzaugnen i drift och helst pizzor av lokalt mjöl från lokalt belägna kvarnar, mjöl med kultstämpel. Kalljästa degar över natt och dag före bakning om aftonen och med fantastiska "pålägg."


Förresten, jag har glömt att berätta om pumpafröproducenten jag träffade på matmässan nu i vår. Jäkla trevlig fyr med en hel armada av pumpafröprodukter. Bland annat en alldeles svart lite kärv pumpafröolja som ger en boom i sallader kompletterade med rostade pumpafrö. 




En sak till, i förra veckans Fokus skrev jag om ost. Fick rapport nu på morgonen att det är den femte mest lästa artikeln. Läs den du också, den är bra!