onsdag 14 november 2018

Till kolbullens lov



Det är några dagar sedan nu som vi var uppe i Hälsingland, till torpet. Det var den första november som affären gick igenom och torpet blev vårt och vi kunde botanisera likt torpararkeologer i det gamla 1800-talshuset.

Dörren till vårt torp.
Det var kärlek från första steget in när vi var på rundvandring i somras. Vi bestämde oss över tröskeln. Och kärleken har inte blivit mindre nu sedan vi boat in oss lämpligt och gjort det till vårt. Ska återkomma om det senare och vid tillfälle, om det här hur tankarna på hur man bevarar, konserverar, behåller och rensar ut, för anteckningar, bok över förändringar och fynd, framgångar och upptäckter.


Då, i veckan från den första november åkte vi till Ljusdal för att köpa en frostvakt åt vattenpumpen och hamnade mitt i en Ljusdalsmarknad där det bland annat serverades kolbulle. Jag är såld på denna skogsarbetarmat. Amerikafläsk i bitar (saltad sida av sugga för att vara frank!) som slängs något till varje portion i en het järnpanna. När fläsket fått färg och släppt lite av fettet så hälls själva bullen över, från en blandning av 5 dl vatten, 5 dl vetemjöl och en tsk salt. (räcker till cirka fyra kolbullar)


Får steka tills ytan stillnat då kolbullen vänds och sedan vänds igen och igen och igen (fyra ggr) så är den klar och serveras med rårörda lingon. Sådär ja, nu är vi Hälsingland och lite hör kolbulle ihop med skogs/soldattorpet vi begåvats med.

Sjunger textilers lov



Ja är såld på några få saker och som utifrån betraktat kan anses som lite nördiga. Vid sidan om mycket annat är strykning rogivande och i veckan bestyckades vi med ett fräsande, ångande, härligt tungt nytt strykjärn. Nu blir linnetygerna alldeles glänsande och till och med den egyptiska bomullen alldeles slät. Gamla servietter som jag, och för den skull också Kristina, köpt på loppisar för spottstyvrar, kökshanddukar, slitna, använda med monogram också dessa antingen arvegods eller köpta. Underbara att stryka.


För det är en annan lite besvärande avigsida att jag kan stanna upp länge och gräva i lådor med textilier på loppisar och förr också auktioner i jakt på det där hantverksmässiga eller lite finare ståndsmässiga eller kanske från en nedlagd järnvägsrestaurang eller så.

Tänk, drömmen att hitta väverier från Tuppens i Norrköping. Det företaget startades 100 år innan jag föddes i samma stad och lades ner samma år vi flyttade till Stockholm.


måndag 12 november 2018

I oäkta släktled



August Alexander Lager född 12/12 1880


Som man vänder på alla stenar så klarnar det. Hmmm, ja det låter ju lustigt.
Min farsa, som är utgången sedan några år tillbaka, han föddes som ”oäkting” dvs står som ”fader okänd” i kyrkboken från november 1921. Nu var jag inne och kollade. Han står också som ”Namnet obekant” och modern, det vill säga min farmor noteras som ogift. Av detta kan jag räkna ut att farmor Gurli ännu inte fyllt 20 när farsan föddes.

Farsan Tage Ingemar Lager född 16/11 1921


Bläddrar vidare. För det som fångat mig under hela uppväxten är att farsan togs om hand av sin morfar och själv uppfattade sig som lillebror till sin mamma. Vem hans farsa var yppades inget om, aldrig till honom, men till morsan långt senare när farmor och morsan kommit på god kant med varandra.

August Alexander Lyon Lager född 29 maj 2007
Jag fick alltså redan på min biologiska farfars namn bara två år innan farsan gick bort och jag satte igång efterforskningar och hittade rätt. Fick dessutom tag på fotografier som jag kunde visa farsgubben. Gubben som smet undan allt ansvar är ju också borta sedan länge och ligger nergrävd på en kyrkogård i Gävle. Han hette Lundin när han levde.
Så tänker jag på min farmors dilemma, se sin förstfödde som medlem i familjen men inte som sin egen.

Sångaren August Alexander i körens bakre led längst till vänster

Nej, det där med ”fostran” och att skilja på vad som är rätt och fel det fick farsan lära sig av August Alexander Lager, den jag själv fick kalla farfar och farsan i sin tur kallade farsan. August Alexander vars förnamn min lille August Alexander fått ärva föddes 1880 den 12 december.
Gick in i kyrkböckerna och hittade honom.
Han är son till änkan Catharina Carlsson född Hjort i Gylle. Under hans namn står o.ä
Kanske förklaringen till hans fördragsamhet när hans dotter kommer hem och är gravid men inte vill uppge gravörens namn.




fredag 9 november 2018

Mårten gås? Vad är det? Med i pogrammet i alla fall. Ring P1 varför då?



Helena Rimfors från Österlen ringer in till RingP1 14:56 in i programmet, eller ”pogrammet” som "pogramledaren" säger det. Hon vill tala om Mårtens afton som är i antågande.

För en någorlunda beläst människa, någon som i alla fall har ett litet studielån som skuld eller i bästa fall ett lånekort på biblioteket, borde prat om Mårten Gås vara en trigger dan före dan.

Men inte för Emanuel ”pogram” Karlsten. När Helena från Österlen förklarar att hon vill lyfta fram Mårtens afton replikerar programledaren i SR P1 ”Mårtens afton?”

Emanuel frågar sedan ”Vem är Mårten?”. Inringaren börjar förklara.

Programledaren är helt vilsen och förstår inte alls vad det handlar om. ”Det här har jag aldrig hört talas om men förstår alltså att det är en Mårtens dag då alltså att man ska äta gås”. (fritt återgivet). ”Ja man äter en gåsamiddag””Gåsamiddag” Replikskiftet börjar så här lång dra ett löjets skimmer över hela programmet. Det är så pinsamt att man dör. Har han ingen producent som kan gripa in och rädda honom ur dumstruten?




Läs mer och allt jag skrivit om Mårten gås här!
Och läs gärna speciellt debatten med skribenten i Ystads allehanda här!
Lyssna på Ring P1, dagens utsändning, och det pinsamma debaclet om Mårtens Afton 14:56 in i programmet här!