torsdag 26 maj 2016

En dåres förtjusning varar i tio sekunder



Ja, så är det. Gå vidare, så känns det!
Jag har skrivit några böcker (vet inte när epitetet "åtskilliga" blir gångbart, men en hel samling har det blivit) och varje gång är det en eklut som skas igenom, ett fördärveligt arbete för en som vill vara klar i förra veckan, nålar i benen, skav i skallen och ett tänk så att propparna bara sticker.
Och allt detta till dels för att få känna förtjusningens sötma i ögonblicket då boken släpps. Det stora, stora ögonblickets glädje att få föra upp den till näsan och lukta sig till bindningsdoften och limhalten i pappret, höra kraset från första utviket, se formen och sitt eget namn i prägeltryck på bokryggen. Så, då äntligen är den klar och så ock glädjestunden för den är över på tio sekunder och under samma tid infinner sig längtan att få samma känsla tillbaka förvissad om att det händer först när nästa bok kommer från trycket.

Lite av samma glädje och känsla får jag återkommande, och har så alltid fått sedan min första artikel publicerades vid 18 års ålder, när jag ser mina ansträngningar publicerade i magasin, tidningar, veckoblad, kulturtidskrifter eller till och med lyssnar på mig själv på radio. Det är en lightupplaga av känslan när en bok kommer från trycket. Bläddrar med fötjusning och uppfylls, inte av mina egna ord som står på pränt utan snarare av att något är slutet.

En docka vid vägkanten i Tirana


Gick till brevlådan alldeles nyss. Hade glömt varför jag blev både förvånad och nyfiken vid ett stort vitt kuvert från Svenska Järnvägsklubben.
Jaaa, nu kommer jag ihåg och sprättade kuvertet. När vi var i Albanien med Nicolai Kammarkör förra sommaren och konserterade passade jag på att göra några reportage. Ett av dem handlade om den sunkigaste av järnvägar som nog finns i Europa, en järnväg som varit ett av de bäst utbyggda och väl fungerande under kommunisttiden och som då, dessutom, var gratis att åka med.

Diktatorn Hoxas mausoleum i centrala Tirana ritat av hans dotter.
Hoxa har sedan befrielsen flyttats till annan plats och planer finns
på att riva pyramiden. 


Bläddrade upp reportaget i Tidningen Tåg och den där välmåendekänslan kom över mig som ett brev på posten (nåja den jämförelsen faller alltmer eftersom posten likt albansk järnväg tycks falla i bitar till nonexistens).

Hörrni, efter tio sekunder flyktade känslan och nu ska jag läsa vad jag skrivit och sluta den avdelningen i skallen.

Diabetesvård på villkor av insulintillverkarna

Utrustningsväskan som blev min inbillade kompis under sockersjuketiden

Man är det man äter, en sentens från 1700-talets dietetik. 
Ganska mycket sanning ligger däri. 
För några år sedan diagnoserades jag som diabetiker (typ 2). 
Diagnosen ställdes efter en total kollaps av lever, bukspottkörtel och galla som en reaktion på ett penicillin...hänger ni med?

Autentisk bild från Danderyds sockeravdelnings lunchservering och den mat med kopiösa mängder potatis jag rekommenderades att äta till varje mål. Detta skall vara nån fisk  (hallå var fan är fisken?)

Efter lång vård på Karolinska skickades jag till sockerklinik. Låg där på Danderyds sockeravdelning i en dryg vecka. Pumpade i mig insulin så att jag riktigt doftade sjuk. Ute i den gemensamma matsalen serverades ris, potatis, vitt bröd och hör och häpna söta desserter som saftsåser, mandelkakor och saft!!!!

Här serveras potatismiddagen med ett glas söt hallonsaft och sallad med majs. Döden för en diabetiker

Förstod redan där att något måste vara helt snurrigt. Men dietisterna, typ tallriksmodell, gick på med sina galna kostråd att det var viktigt att stämma av insulinnivåerna med maten och att man måste äta av allt för att inte dö. Äter man sockersött skit så är det bara att ställa om sprutan...typ och skjuta i sig större doser insulin.

Hemma började jag med en helt ny kosthållning. Skippade sötslisket och kolhydraterna. Det blev minst sagt djävligt svajigt med insulinet och läskiga känningar. Den som upplevt sockernivåer kring två och ett halvt vet vad jag pratar om!

En dag bestämde jag mig för att skippa sprutorna. Idag ligger mina värden på mellan 4.0 och 8 och ett långtidssocker på 45.


En sista bild av maten på sockeravdelningen 2013. Korv ska man för övrigt vara djävligt försiktig med,
speciellt industrikorv späckad med kemi och förmodligen potatismjöl och säd.

Kör regelmässigt LCHF-light vilket innebär att jag kan synda emellanåt med en hamburgare och någon gång en budapestbakelse. Der riktiga gastronomiska äventyren är snarlika spännande LCHD så dess bekymrar mig föga. 

Prövade en vanlig glasspinne typ magnum här om dagen, men kastade den halväten. Det sockersöta brände i munnen och jag kände mig äcklad. Väl borta från det läskigt söta upptäcker jag hur söt smakvärlden är och hur mycket sött som maxas in.

Nu måste omvärlden vakna. Diabetes är en folksjukdom framkallad av tallriksmodellsfaschister  och matkonservativa dietister/läkare. Det råder inget tvivel över att insulintillverkarna någonstans har ett finger med i spelet kring socker och vården av sockersjuka.

onsdag 18 maj 2016

Lever jag? Jo lever, kycklinglever!


Men det är ju så nödvändigt ibland, som att kroppen i ögonblicket ropar efter allt som en riktigt god lever kan bjuda. I det här faller kycklinglever, och jag bestämde mig redan igår i butiken att det skulle vara just det här till lunch idag. Ganska hårt stekt lever, med lätt rosa anstrykning i mitten och mot slutet av stekningen överöst med balsamicovinäger FIKON och sälta från kapris.
Överöses med nötbrynt smör. Hallå det räcker, det räcker!
Lite flingsalt bara, så ja. Bra så!

tisdag 17 maj 2016

Fint fläsk från garanterade grisar

Stekt rimmat sidfläsk med friterad rödlök


Jo...jag köpte mig lite läsk i förrgår, rimmat sidfläsk. Jag älskar rimmat sidfläsk. Gärna tillhopa med stuvad vitkål eller bruna bönor. Stekt rimsaltat fläsk är en dygd.
Köpte danskt ursprung för då kan jag vara säker på att det inte är några miljögrisar från Sverige som köttet kommer från, grisar som inte håller samma kvalitet efter varandra. Fattar ni, alltså grisar som är befriade från all begränsning i uppfödandet.
Danska grisar tramsas det inte med, de hålls strängt och under uppsikt, får kontrollerad föda, alla samma. Det gör att meleringen är densamma på grisarna oavsett vilket paket man än köper. Det daltas inte med ungarna heller som i svenska grisstallar där alla ska ha halm och annat och gå fritt och böka och bli förstörda. Grishonan vet ju för fasiken inget annat än att ungarna tas bort från henne så fort hondiat och appropå det så såg jag en bild där grishonorna liksom får lägga sig (frivilligt hoppas man) i en slags ställning med spenarna tittande ut för di. Praktiskt för då riskerar hon inte ligga sönder ungarna.
Jag tycker det är fint att vi kommit så långt att man mer metodiskt får fram industriellt protein på det här sättet och med lite smaksalter så är det ju ett bra protein att äta.
Desamma gäller kycklingindustrin tycker jag.

måndag 16 maj 2016

Skitväder gör det svårt för bönorna



Ja, int skud ja haft bönor i jorden!
Men jag vet ännu inte riktigt om min satsning misslyckades.
Däremot trivs majsen på odlingsbänken i köket tillsammans med reservbönor som jag satt fem om fem i generösa såkrukor, störbönor, gröna bönor, gula vaxbönor både höga och låga, rosenbönor och så ett gäng prydnadspumpor som ska få klänga efter ställning vid ingången.



Satte ut 30 plantor, tio centimeter höga brockoli i veckan som var och det ser ut att ha gått väldigt bra. Återstår ur min plantskola att sätta ut idag 30 plantor fänkål och 30 plantor slätbladig grönkål. Försår hälften av palmkålen idag och lite annat. Sätter också potatis under ensilage utanför hallonlandet där kirsen nu växer hög, bara att platta till först (kör nog ett varv eller två med fräsen för att få slätt så snart regnet upphört).

Grillar fläsk under tiden bara för att!

lördag 14 maj 2016

Fäkta, ränna, dansa - 1700-tal på Edsbergs slott

Fr.v jag själv som "läsare", Anna Karin Karlsson dansare,
Robert Persson, Pär Furå, Marianne Skagerlind Furå och
Christina Frohm riksspelmän samt Bert Persson dansmästare

I morgon söndag gör jag ett inhopp som "läsare" när danser från 1700-talet gestaltas och musik spelas bland annat ur de så kallade Tobolskmanuskripten, en samling om över 300 uppteckningar av den svenske oboisten Gustaf Blidström.
Var det inte Kandinsky som en gång skrev att människor som marscherar kan man hysa förakt mot då konstverk inte är soldater. Militärens musiker sadlade inte sällan om från marscherande till dansande.
Möt dessa 1700-talets karaktärer klockan 14 på Edsbergs slott i Sollentuna genom riksspelmän och dansmästare.
1700-talsdagen på Edsberg börjar annars redan klockan 12!


torsdag 12 maj 2016

Bästa meditationen - största risken, så bönor i Stockholm 12 maj

Så här ser den ut, bädden för bönor.
Det får väl gå åt helvete då, men lyckas det så blir det super. Alltså att så vaxbönor så höär tidigt, det har jag aldrig gjort, brukar vänta minst 14 dagar. Men nu mätte jag jorden och där nere under ensilaget där mikrolivet uppstått som av ett trollslag sedan i vintras, där mätte jorden 16 grader i morse, fuktigt var det och doftade mull och vår.
Äh, jag chansar, sagt och gjort, nu är det klart drygt 280 plantor på sju meter x 2 alnar.

Jag gör ett hål i täcket av ensilage, ända ner till kompostlagret där det är
blött och varmt och fullt av liv.
Några nävar jord, fem bönor i en fördjupning och sedan lägga igen och lägga över.


Lärde mig av en utlänning (!) att sätta bönor tätt, göra en fördjupning och sedan hälla dit fem bönor och sopa igen. På så sätt stödjer plantorna varandra.
Odlat så sedan dess och med mycket gott resultatet, det blir ett virrvarr av bönor och skörden blir fantastisk.
Nu är det första gången jag gör sammanledes i min nya odling, den som baseras på kartong, hästskit och ensilage.


Bara att lägga igen gropen med lite jord och platta till så
att bönorna får riktig kontakt med jorden, vattna och vänta!


Nu är det bara att hoppas att det inte blir våldsamt mycket kallare. Jag stänger odlingen med täckfilt och höjer därmed tempen med 3-4 grader. Annars får jag förlita mig på störbönorna som ligger i växthusstunneln tills de vuxit sig utplanteringsbara.
Nu har jag bondbönor, sockerärtor, gula och gröna vaxbönor i jorden jämte prydnadsgrejer som luktärt, svärdslilja och störar med humle samt det där vanliga av sommarblommor.