tisdag 22 januari 2019

Nödvändigheten att ha en välfylld frys


En sådan där dag när man inte vet - inte vet alls, inte har någon sugnad.
Grävde i frysen bland renstekar och fryst grönkål, mangold, vaxbönor, filodeg, lingon, lösfrysta blåbär, hjortron, glass, köttfärs and you name it.
Där i en undanstoppad liten påse - fryst industripytt. I kylen en stor burk inlagda skivade rödbetor, i äggkorgen sprättägg. Så kom suget och längtan. Det blev lunchen ien dag i mitten av förra veckan.

måndag 21 januari 2019

Kylskåpsrensning från julen

Före tillagning

Jo, det är över nu. Låg lite sill som ingen hade lust på längre, några guckor och röror som sett sitt bästa, en intorkan skiva pastej som inte ens hunden estmerade, 

Längst nere i grönsakslådan en påse med brysselkål. Hmmm, hade set sina bästa dar. Tog kniven och plockade. Det var para de yttersta bladen som kommit i upplösning och såg äckligt bruna ut. Därunder var brysselskottet alldeles ljusgrönt och krispigt.
Jag hör till skaran som tycker att brysselkål ska kokas helt mjuka för att den bästa smaken ska komma fram, mjuka men aldrig överkokta.



Sköljde noga och kokade så att provstickan precis gick genom. Hällde av i ett durkslag och lät torka.
Plockade små buketter ur en brockoli som också blivit över, hettade upp en järnpanna och råstekte. I med smör mot slutet och så brysselkålen, fick steka så fettet stänkte. En deciliter ljus soja, lite risvinäger, salt, det räcker. Fick koka ner något. Stekte sidfläsk och värmde på lite överbliven rattatouille och se där, fantastiskt i smak, rejäl mat och mätt blev jag.

söndag 20 januari 2019

Valkig ugnspannkaka med brunost eller lingonsylt



Snygg rubbe det där! Valkig? Jag för det ska den vara, släta ugnspannkakor är en styggelse och ger inte samma känsla i munnen som den valkiga. Brunost? Underbar kombo mot den lena smaken, ett sting och pannkakan förvandlas till något vuxet. Lingonsylt? Måste vara rårörda med ytterst lite socker, annars funkar det inte . Valkig ugnspannkaka är inte en dessert - det är en maträtt, en huvudrätt och ska dessutom serveras med riktigt bra rimmat stekt fläsk.



Få ihop smeten så här efter att ugnen satts på 225 grader.
Mät upp fyra deciliter vetemjöl
Rör ut med en halv liter fullmjölk - den röda. Låt vila tio minuter så alla mjölklumpar flyter upp till ytan. Slå sänder dessa med vispen till en len homogen smet.
Vispa noga i sex ägg. Strö i salt (två ggr med det som ryms mellan tummen och tre fingrar.)
Kör i resten av mjölken, det vill säga sex deciliter. Vispa jämt så inget samlas på botten.
Ställ in en djup pannkaksplåt i ugnen och låt den bli riktigt het. Släng in 30 gram smör och låt det fräsa men inte bli för brunt. Ta ut plåten och ställ på fast underlag - se till att smöret också kommer upp på kanterna. Häll i smeten och balansera in det hela i mitten på ugnen. Vänta först 25 minuter. Har inte valkarna uppstått och fått färg då som vänta tio minuter till - då ska pannkakan vara så gott som klar. Ta ut och var inte skraj om den darrar lite som en gele - den sätter sig när den svalnar något. Låt den göra det - 10 minuter räcker. Skär upp - PAX för hörnorna!
Under de första 25 minuterna passar det att steka fläsket och rårör lingonen eller hyvla brunosten.

fredag 18 januari 2019

Nattvandring XXI

Med isbroddar - enda chansen


onsdag 16 januari 2019

Nattvandring XX




Det var alldeles tyst. Inte ens ett flyg i luften. En sådan där nattvandring där allt går långsamt. Där Assar tar sig tid, all tid alltid. Nosar intresserat på allt. En kvist sticker upp och han nosar från snöskaren och hela vägen upp trettio centimeter, sedan ner igen. Oj, det var något han glömde där upp på kvistens topp, något som inte riktigt gick in. Går rund två tre varv och börjar nosa på kvisten nerifrån och upp igen fast om motsatta sidan. Kissar på kvisten och sprätter runt så slasket stänker.
Två meter till och så en tvärvändning och tillbaka till den nykissade grenen i skaren. Det var visst något bredvid han missade, sprätter i igen, oerhörd styrka och kraft i det där. Skakar på sig och så går vi några meter och en ny kvist sticker upp i skaren…det går väldigt långsamt det där med nattvandring med Assar.


Kommer till slut till vändpunkten, en liten trekant mellan några radhus och en stor backe och vid en kopplingsstation fö rel. Det brukar brusa av elektriciteten i stenhuset, men inte så här dags, folk sover. Det är bara några rester av adventsstjärnor i några av fönstren och kanske en och annan har en ledbelysning eller sänglampa tänd.

Uppe längs vägen ser jag på Assar att något är i görningen. Han börjar gå långsamt, tassande med högt huvud, vädrande, nosvingarna slår han får något koncentrerat i blicken. Inte som efter hare eller kanin då det är ett kort väckningsskal och hysterisk rusning. Det är något större. Jag ser ingenting in i trädgårdarna för det är svart och gatlyktorna når inte in. Han ställer sig som i oro. Vädrar de jag inte kan se och ser säkert det jag inte ens kan förnimma. Han är inte säker. Nästan lite kusligt för blicken hans är inte låst, skallet kommer inte, bara vaksam väntan – något är där inne.
Lockar av honom med lite godis och ber honom gå med. Han följer mig några steg, vänder sig om, en, två, ett par gånger innan han ger upp saken. Något var det. Obestämt ett rådjur kan jag tänka


Vi går hem sida vid sida, jävla duktig hund. Tar hissen upp, torkar tassarna. Han tittar på mig och det är något väldigt förtroligt i blicken. Klockan är över ett på natten, denna tjugonde vandring som jag låter höras om.

tisdag 15 januari 2019

Edsvik i Sollentuna - En kulturruin



Foto K.E.
Konsthallen är på obestånd, vilket kan skyllas bristfällig omvärldsanalys, bristfällig ledning och våldsamt dålig upphandling samt ett försök till anpassning. (tidigare aktörer fick sluta – de var för ”farliga”.)

MC-museet har slagit igen sedan länge – vad hade de där att göra egentligen? En enkel marknadsundersökning hade självfallet givit vid handen att, trots en magnifik form, det inte är tillräckligt intresseskapande.

Brygghusets kaféverksamhet  är stängt. Dyrt oengagerat och öppet när det passade självsänkte den verksamheten.

Edsbacka Krog med två stjärnor i Guide Michelin lämnade in. Ambitioner fanns att fortsätta krogeriet med nya ägare men vinstmarginalerna blev inte tillräckligt stora. Krogen monterades ner ytterligare när en tredje aktör började driva verksamheten med riktade matevenemang som självklart inte lockar publik när kvaliteten är undermålig.

Duvslaget, där Stallbackens vänner regerat under många år har slutat bedriva verksamhet på plats. Tidigare i alla fall med föreläsningar och mindre kulturevenemang – idag ingenting, men föreningen hyr ut stället. Idag ligger kommunen i rättslig konflikt med föreningen. Stallbackens vänner anser att det är deras hus.

Abbes krog – hette den så? Nedlagd. Hade servering av smårätter, inte sällan med låååånga väntetider vid servering och undermåliga rätter, hemsnickrade och ganska tråkiga.

Edsviks Konstskola, drevs också av den kommunen utsett att driva Edsvik som ett konstcentrum. Gick i putten för en tid sedan.

Hemsidan (?) edsvik.se fortsätter locka med både kafé, konstskola, MC-museum som om dessa verksamheter fortfarande var kvar, lockar med luft!

Foto K.E.

Kommunens kulturpolitiker kallar Edsvik för ”Sollentunas pärla” och hurrar för varje utställning som dyker upp oavsett kvalitet, omedvetna om vad det egentligen är som visas. Omedvetna om att hela anläggningen är ett moras. Hurrar för varje arrangemang och står där och säger att ”allt är så fantastiskt” samtidigt som de innerst inne MÅSTE förstå att de står invid en ruin, ett missfoster, något som egentligen inte längre finns. De representerar en kulturpolitik som gått i stöpet för länge sedan.

Nu går rykten om att kommunens kulturpolitiker vill ha en verksamhet genom någon företagare som kan ta ett helhetsgrepp om verksamheten. Ny upphandling ska ske. Med tanke på hur okunnigt alla upphandlingar skett hittills bävar man för resultatet och inser att det inte finns tillräckligt med kunskap, tillräckligt med akademiska betyg, tillräckligt med lånekort på biblioteket för att avgöra vad som behövs, vad som är kvalitet, vad som är viktigt eller kort sagt vad som är kultur.

lördag 12 januari 2019

Begär efter Gudarnas ost


Plötsligt fick jag ett sådan sug, efter en grej som "jag inte stoppat i munnen" sedan snart nio år, en långlagrad Beppino Occellis togaksinlindade ost. Jävlar i h-e vilken ost det är.
Behövde inte Googla den, gick till min egen fatabur, Tabberaset.se. Bara bilden fick mig att framkalla smaken i munnen. Nu är klockan över 22 och det skulle vara helt omöjligt att hitta den, Seven eleven? Ica? Bensinmacken?

Drar mig till minnes att jag var 17 år och i Paris och blev sugen på paté, ost och vin klockan ett på natten. Gick ner de knirriga trapporna från mitt billiga hotellrum på Rue des Saint Pêre, ett stenkast från Boulevard Saint-Germain och Café de Flore. Alldeles i närheten fanns en dygnet-runt-öppen ost och vinaffär och där fanns den då, och förmodligen fortfarande, Beppino Occellis tobaksbladslagrade ost och även den som lagrats i druvresterna efter vin.
Två gånger har jag förärats att smaka den, Paris 1969 och Sollentuna 2010. Och i kvälls fick jag sådant begär. Bläddrade upp vad jag skrivit då, 2010 och allt är stängt.

Läs om osten här