Lite sent påkommet, korvmässan med saknad och med senapsexperiment från himlen och tillbaka

Ibland händer det!

Att man får ett litet smakprov - det kan vara ack så litet, men smaken sätter sig och lämnar inte minnet.

Korvfestival för någon vecka sedan. Jag brukar inte missa den. Alltså jag är ju förtjust i korv, speciellt udda korvar av sådant slag som man måste leta efter för att få tag i. I långt över 50 år har jag sökt efter den rätta sortens isterband som exempel - den typen med rätt syra, kallrökning och balans i blandningen mellan "protein och kolhydrat" som jag åt som barn hemma hos min mormor som ett slag i sitt liv var kalaskokerska.

Men så det där med smakprovet. Hela korvfestivalen är smakprov, men det var ett litet litet frö som satte sig, inte långt från korven men inte alls korv: Senap från Skeppsholms!

Och det var inte en senap ur deras produktsortiment utan ett experiment under vardande, det enklaste och det skönaste. Helt enkelt senapsfrön från Skåne som fått bada och svälla i rätt blandning av vinäger och ättika. Hallå, det räcker tydligen för att få fram det skarpa i senapen, det lite nötiga och så syran från badet som ger en härligt uppnosig upplevelse. 

Produkten, för den sätts i produktion redan om några veckor, ska först ut till restauranger och kanske senare till butik. Jag väntar med spänning och tror att det här är något som kan bli väldigt användbart inte minst för att det är så annorlunda och så användbart inte bara till korv, men jag kommer att lägga matskedar på udda korvar för jag inbillar mig att just den här kommer att lyfta smakerna som stoppats i fjälstret snarare än att dölja dem. Inte bara till korv - nej den här marinerade senapen skulle kunna vara användbar som en dressing i sallader, som krydda i olika röror, som toppning i det mesta som är stekt eller kokt för att inte säga till lutfisk!!!! Det här är snarare en dressing än en senap trots senapskornen som huvudingrediens.

Korvfestival - jo det kan man ju tycka, men bensinmackskorv, korvkioskkorv, ICA-korv eller annan industrikorv, det kan jag ju få från affären, bensinmacken eller korvkiosken - jo, ja, jag förstår väl det att några intressener ska vara med att betala kalaset för att möjligtvis få en eller annan liten udda producent att få komma med på ett hörn, men jag vill se fler av dessa, jag vill att de idérika, nogsamma, korvhantverkarna ska ha plats. Det är just dessa som bär framåt. Tänk bara när Jureskog tog plats på McDonalds med en hamburgare, jäklaranåda hur kunskap och kvalitet smittar av sig till den största av alla snabbmatsindustrier. Det är ju de små udda producenterna som bär framåt.

Nej, en korv är inte en korv. Några producenter av det liiiitet mindre slaget presenterade isterband och ja, jo visst kunde man ana en liten förbättring. En större producent skriver tydligt på sin förpackning att det är extra syrliga isterband i paketet, men har för säkerhets skull också förpackningar där det bara står isterband, men hallå, isterband är isterband (Följ min jakt på det perfekta isterbandet här) och ska vara syrade och det rejält annars är det kallrökt grynkorv.

Precis dagen innan korvfestivalen tog vi ut det sista frysta paketet med grynkorv från Grynkorvens vänner i akt och mening att köpa på oss en ny årsförbrukning på korvfestivalen där vännerna varit stadiga utställare. Döm om min förvåning och sorg när vännerna inte var på plats. Synd! Det går förvisso att handla grynkorv av återförsäljare i hallen, men alltså till det dubbla priset mot vad det kostar i Skara.

Jisses vilka färger och titta på innehållsförteckningen - men Lovisa vet precis vad jag vill ha.

Jo, men som jag berättat tidigare så frågar alltid Lovisa vad jag vill ha med henne när hon kommer hem från NY. Frasigt, färg och helt motsats till vad vi har i affären här hemma. 

Ur resväskan drog hon upp flera olika - mina älsklingsflingor med socker och kanel och flera olika med knasig färg.

Ja, jag vet, det är helt galet, men varför kan man inte få ha lite galna morgnar i mjölk från Yerseykor hos Kajsa Karlsson på Antuna.

Egen design med hållbarhetsförtecken - 25 år - Det är en skjorta värd namnet

Har en strykdag idag. Brukar ställa mig med handdukar och örngott och så veckans skjortor, åtta per söndag. Tänkte att det kunde vara värt med några ord om de skjortor jag själv ritade för 25 år sedan och lät sy upp i kvalitetsbomull.

Långt tidigare, i slutet av 60-talet och början av 70-talet satt jag som nitad vid symaskinen och sydde allt mellan skjortor, byxor och ulljackor med foder.

Med tiden lade sig det där intresset, varför vet jag inte, men så blev det.

Skjortor är speciella - jag har svårt med illasittande, det där jävla modet med formsytt har jag aldrig gillat, gärna hellre vida armar (sydde en gång en skjorta med väldiga puffärmar och nästan som draperad efter kroppen och med krås) och rejält med utrymme. En annan egenhet jag har med skjortor är att de ska ha tvära slut en bra bit ner på skinkorna, ingen form där heller i akt och mening att de ska hänga snyggt och se klätt ut även om man låter skjortan hänga utanför byxan.

Skissade på en del modeller där bröstfickans placering är jäkligt viktig och skjortkragens storlek och form på snibbarna, antingen rejält ivägstickande eller snyggt avrundade.

Jag tog med mig skisserna till ett litet skrädderi i Patong, Thailand, som jag tittat in till tidigare. Diskuterade med skräddaren som sa att allt skulle vara klart om några dagar.

Redan dagen efter kom han hem till mig för en provning och för mina synpunkter. efter tre vändor och två dagar var de klara. självklart hade jag tagit det absolut bästa bomullstyget till mina skjortor.

Idag strök jag en av dem för veckan som kommer - lite lustigt, en 25-åring som gått i tvätten över 500 ggr, och ser ut som ny. Jämför med en köpeskjorta från förra året från Dressman och som redan fransat sig i sömmar och blivit anskrämligt sliten i nacken. 

De här, mina desgnade skjortor från det lilla skrädderiet i Patong är i kvalitet fullt jämförbara med några skjortor jag har från 50-60 tal från Algots som jag ärvde av farsan och tvättar och stryker och bär än idag.

Jo, en sak till, har några minst tio år gamla skjortor några från Oscar Jacobsson och några från Eton. Också dessa håller, men kostar ju skjortan vid inköp.

Yes, Lovisa hemma från NY!

Vi har inte setts på långt över ett år. Känns väl lite sisådär att inte se ett av sina barn på så lång tid. Kärlek i morse när hon kom med flyget - samma underbara tjej som vanligt. Hemma i nästa två veckor nu. Rissoppa, leverpastejsmörgås, kaffe, och stekta dumplings hemma hos morsan tillsammans med Alma och August, alla de tre senaste ungarna samlade, mysigt.

Ytterligare ett önskemål är korv stroganof, så det får det bli i veckan. Känner igen det där när man varit borta från Sverige länge, de där smakerna som får en att känna tillhörighet - för mig var det !"svenskt kaffe" efter Londonåren. Semla och svenskt kaffe.

Jag har en fäbless för det absolut onyttigaste (ibland). Med sig i bagaget hade Lovisa tre paket frukostflingor från närbutiken i Brooklyn, härligt självlysande och bäst idag till lunchen, en skpål med fet mjölk och amerikanska flingor med marshmallows. Det är det där havregrejset som gör att de framstår som allsidig kost och nyttigt.

Påminner mig om ett paket cig jag köpte i Kina. Istället för varningstext stod det översatt "Rök mig, det är bra för dig". Men de här flingorna var ohyggligt goda...så det så!

Fattigsoppa på kylskåpsrens inte att förakta

När jag ser fina grönsaker - alltså inte glänsande industritvättade morötter, palsernacka, lök, purjo, olika slags kål, etc utan mättade jordiga, lokalt odlade till ett vettigt pris (det handlar om att väga smak, terroir mot kronor och ören per kilo för att kunna avgöra om det är prisvärt) då köper jag på mig ett gäng att ha i kylen bara för att kunna ta till när det behövs.

MEN, så blir det alltid lite över som skrumpnar något - alltså som blir ännu bättre i smak trots att de ser förjävliga ut - de ligger där i grönsakslådan och för ett otränat öga utgör en ganska trist syn, men för mig en tillgång.

Samlade i veckan ihop till en soppa. Där låg en trött purjo där det gröna vissnat, en gul lök vars yttre lager kändes svampig men som var utmärkt skalad, fyra morötter fortfarande hårda men rynkiga, tre tunna vårlökar som hängde, några palsternackor som tristat till sig i tunnänden och mörknat, en kvarts rotselleri med gulnade skärytor. Färsk spenat i en påse som jag lade i iskallt vatten för att färska till sig.

Skalade, skar bort, rensade och förvandlade allt till mindre bitar. Glansstekte i järngryta och hällde över hönsbuljong (tryckkokar skrov, hals och gump hackat i en timme med lök och rotsaker lite då och då och silar och fryser in - har alltid denna hemkokta buljong att ta till).

Så fick det puttra i grytan tills helt mjukt. Körde på med stavmixern så att det slätade till sig helt och hållet. Nu tog det sig och ångorna var fantastiska att andas in. I med flera nävar av den urkramade nu spänstiga spenaten. Konsistensen ska vara matig, soppig och bekväm i munnen. Salt eller fisksås att smaka av med (fisksåsen ger en större umami och hjälper rotsakerna till ett djup.

Samtidigt rostade jag skalade sesamfrön, pumpakärnor och solrosfrön som blivit över och som låg resterande i trasiga påsar i förrådet. Rostade ganska hårt att serveras vid sidan om till var och en att ösa i soppan efter smak.

Där i kylen, längst in, hade gömt sig en förpackning skalade räkor i spad. Bara några dagar kvar före bäst, så några matskedar fick toppa varje portion.

Så låg där i brödfatet en halv baguette som torkat betänkligt. Skar i tunna skivor och bredde på riktigt smör, en snabb vända i stekpannan att ha till. Mjuk varm soppa med len konsistens, djup och mycket smak, knastriga rostade fröer, saltiga räkor och matig baguette. Se där, en utrensningssoppa som en smakbomb i munnen därtill mättande.

Kalv med ättiksspetsad dillsås. Favorit sedan barnsbem

I vår centrum finns en butik som har en pensionärshylla, fattighylla, billighylla, skräphylla  (typ kärt barn) där allt med omedelbar sista förbrukningsdag läggs till reducerat pris. Ibland hittar jag olika styckningsdetaljer där som har en dag kvar.

För första veckan i februari låg där ett drygt kilo fin kalvhögrev, blond, snyggt utskuren. Fem dagar efter att köttet skulle förtäras tillagade jag det. Då hade det fått ligga naket på en tallrik i kylen.

Sousvide i 24 timmar 60 grader. Lät det kallna och ligga till dagen efter då jag skar upp bitar. Kokade en lökfond knökfull med dillstjälkar, kalvbuljong.

Kalvköttet fick en vända för stekytans skull i en glödhet järnpanna tillsammans med en doft av vetemjöl och sedan direkt ner i den mjukkokta buljongen. Thats it! 

Så några överrunna kapsyler med 12% ättikssprit. Fega inte. 

Balansera av syran med salt - då kommer det där sällsamma fram, sprittande syra mot saltet som levererar rik köttsmak och så i med nävar av fint skuren dill - helvete så gott.

Sedan barnsben har vi alltid ätit dillkött med ris som så fantastiskt tar upp såsen, ett indiskt ris typ 3dl välsköljt (vattnet ska vara klart under riset. 25 g smör få smälta i en panna samtidigt som en halvliter vatten sätts på kokaren. Rör ner riset och se till att alla riskorn får smör på sig och så på med kokande vatten, rör om och lägg på locket, sätt tajmern på 18 minuter, ta kastrullen av spisen men lyft inte på locket för efter 20, lufta riset med en gaffel och låt stå och ånga av i fem minuter innan det läggs på tallrik.

Mitt nya jag och räksallad till middag

Det som skulle bli högst hundra dagar har nu blivit 30 år. Mer om det i ett senare inlägg.

Mitt nya jag är också att en halvmeter hår klippts bort så här efter fem år. Började som helrakad på huvudet för åtta år sedan och sedan fick det växa långt och ganska böljande.  Över en halvmeter till i förrgår.

Då gick jag med bestämda steg till frisören och fick en herrfrisyr. Märkligt nog så var inte skillnaden så stor - alltså jag pratar om känslan inte om utseendet.

Firar 30 års nykterhet i flera dagar. Klippningen var ett sätt att fira, ett annat blir ett AA-möte och igår firade vi med en räksallad till middag.

Isberg (ja häckla mig gärna, men jag tycker en krispig isbergssallad är oöverträffbar), söt spetspaprika, vårlök, schalottenlök, smörstekt ostronskivling (i smör från Antuna) som får rinna av ordentligt på papper. Hårdkokta ägg och så ett gäng handpillade räkor, ordentligt  för räkor ska vara huvudingrediensen i en räksallad. Dressat på tallrik med en hemslagen klassisk majjo (med lite mer fransk senap än brukligt). 

Väldigt gott med nybakade bröd till. Som dessert en härlig Camembert de Normandie (au lait cru) från la Recerve des Cremiers.