tisdag 20 maj 2025
När säger jag att en målning är klar? Jo, när den slutar snacka med mig!
måndag 19 maj 2025
Till Fontainebleau och papper
Varför gör du så många bilder som liknar varandra, men egentligen inte?
Förstår nämligen att om jag inte hittar något annat nödvändigt kan jag fortsätta flödet av det tema jag redan etablerat, utforska tills det tar slut, tills inget mer finns att tillägga. Inte kopiera mig själv, snarare att förvalta motivet, bilden, pastellen eller målningen. Dra den till sin yttersta gräns. Emblematiskt fortsätta som en slags utgrävning i min egen uttrycksförmåga och inte stanna upp förrän motivet/tanken är helt genomlyst av alla dess möjligheter.
Eller som vännen Janne Enfors påminde mig efter att ha läst sin Slas: "Har man dragit det första strecket har man dragit på sig ett stort problem som det gäller att ta sig ur snarast."
Måste jag då ha alla bilderna framför mig för att förstå processen? Absolut inte för varje enskild bild berättar just hela historien. Varje enskild bild är både en egen helhet och en del av den eller omvänt.
Jag bara SKA till Fontainebleau, behöver stora papper, längtar efter dem, förberett mig två veckor, nu reser jag.
Tar bussen från Grez Lez 4 Routes till Château (palatset som har en svensk anknytning då Drottning Kristina bodde här några år efter att hon abdikerat 1654 och som långt senare togs över av Napoleon som här tog adjö av sitt garde innan han gick i exil 1814) och promenerar genom stan till det stora torget där det är marknad idag. 2:50 € för bussen enkel väg.
Hela torget är fyllt av salubodar, små lokala odlare, charkuterier, fiskmånglare, köttbodar, grönsaksodlare, ysterier. Helvete varför har vi inte detta hemma i större utsträckning. Otroliga kycklingar, fantastiska charkuterier, magnifika bröd och grönsaker som fortfarande höljes av morgondagg! Vilken lycka!
Letar mig fram till konstnärsbutiken, nere i källarn hittar jag de papper jag önskade och av samma slag jag använde mig av senast i september 23. Billigare än jag föreställt mig, svarar utmärkt till mina pasteller och mitt sätt att arbeta på ytan och med en försiktig och fin gräng om ens någon.
Tänkte äta i stan, men kände samtidigt en dragning hem till ateljen. Hittade en bankomat och tog ut tillräckligt för bagaren som inte tar kort under hundra spänn.
söndag 18 maj 2025
Halvtid och ensamheten gör mig nytta. Växer i mina bilder och förstår att missad tid i ateljén aldrig kommer tillbaka
"Sista bilden för idag", skriver jag i min dagbok över vistelsen i Grez sur Loing. Det är en pastell på papper från ett ritblock. Skulle jag satsa på att åka in till Fontainebleau och köpa större eller fortsätta ett ta till med dessa på 36.5 x 20,5 centimeter. Det suger att åka härifrån, slumpa bort en hel fredag för några pappers skull.
Slow start morgonen därpå och det är tillåtet. Till ateljén efter en lättare frukost. Ensamheten på Chevillon är behaglig, inte en jävel som fångar mitt intresse eller stör annat än gångsteg i nattkorridorerna, slammer från stora salen och någon som tycks vara i köket, men det är bara röster ur det förflutna, ekon, inga människor, bara skuggor. Jag är med mig själv och det är ett sannerligen trevligt sällskap.
Slåss med tanken på att ändå åka in till Fontainebleau för papper. Längtar efter att få jobba i lite större format. Det som går att ta hem i stora resväskan, väl emballerat, är 60 x 45 centimeter, fullt tillräckligt. Väntar till på tisdag, då är det matmarknad i Fontainebleau.
Väljer att vara i mitt eget hela helgen. Känns nyttigt att vara själv med mina egenskapade rutiner och känner hur erfarenheter bara bubblar upp och växer, samtidigt som jag lider av otillräcklighet något alldeles förfärligt, men det har jag alltid gjort.
Där ute finns det, allt samlat att samla. Landskapet i Grez. Det sorlande violetta ljuset, kalkstensdammet och skenet över vattenvägen. Det aldrig sinande flödet Loing. Färgerna som blir nästan sura av ångestkramp. Så slår det mig ändå att det är riktigt bra, som små karameller dessa pasteller. Det enda jag kan göra är att tränga djupare in i dessa fantastiska franska landskap och därmed också själv jobba vidare förutsättningslöst, slåss vidare mot skapandets demoner.
lördag 17 maj 2025
Första halvan av januari i ateljén på Chevillon,
De första två veckorna, jag trodde aldrig att jag själv skulle kunna uppnå detta fullständiga fokus och denna totala koncentration i min kreativitet. Orädd började jag omedelbart med en rad skisser och lika orädd fortsatte jag med ett slags förfinande. Tillät mig inte att gå vilse, kände en säkerhet i bilderna, precis så jag alltid önskat, en självsäkerhet som kommit till mig efter år av tveksamhet, år av tvivel, år av uppehåll, långa perioder av tomhet.
I över 30 år, av och till, alltid tveksam och alltid med oro, ångest. Plötsligt flödade det. Inser att det är så jag fungerar, varför arbeta mot istället för att acceptera, tar ju bara en massa energi. Bryr mig inte längre om annat än mig själv och mitt eget förhållande till bilderna, det är nog där det förlösande inträffade. Efter femtio år av "to please others" känns det befriande.
Om morgnarna äter jag en snabb frukost i lägenheten och sedan ner i ateljén innan det ljusnar. Sätter mig och tittar genom gårdagen, det lyser om bilderna.
Under slutet av 70-talet hade jag en lektor och mentor i London som frågade mig "were do you get your ideas from?" Pinsam fråga då det var just från honom jag hämtat många av mina idéer.
En professor jag hade i Norge sa att alla konstnärer stjäl av andra, men då ska det ske begåvat!
Den här morgonen i ateljén tittade jag på mina målningar jag klistrat upp med maskeringstejp på väggen och kunde säga att "det här är jag!" Stor befrielse.
Tog en tur ut i byn. Friskt. Köpte ett chokladbröd av Benoît. Tog en sväng till ateljén via Chevillons bibliotek. Hittade den där boken jag inte hade lust att läsa då jag hört att det är ett pekoral. Nu tog jag den i alla fall: "Jag"
tisdag 13 maj 2025
Tillbakablick till de första dagarna i januari, första dagarna i Grez och på hotel Chevillon
En liten pastell med motiv över Loing ca 21.5 x 18 cm
Man kan faktiskt vara här i januari. Det är väder då också. Inte varmt alls, men väder. Ibland snö, ibland riktigt vårväder med kacklande vitkindade från andra sidan Loing och med Forsythia som är sprickfärdig. Nästa dag isbark på den gamla bron så att man inte kom över utan att slira omkull.
Försökte komma ut i byn för promenad varje dag. Behövde verkligen pauser för ateljéjobbet är så intensivt och tidsbegränsat. Njuter därför även när det duggregnar eller är frysgrader.
Det är alltså här, hotel Chevillon mitt i Grez sur Loing
Pastell, januariväder över Loing
Står upp tidigt. Klär mig och går ner till bagaren för bröd, möter bybor. alla hälsar, så fint. Hälsar jag på samma sätt mot okända man möter på gatan hemma så blir folk skräckslagna och börjar springa eller i alla fall röra sig fortare. Bonjour!
Första dagarna pasteller i det där vädret som inte håller. Hittar rutiner för mitt arbete förvånansvärt snabbt. Behöver ramarna för att få jobbet gjort, tidsögat. Så och så och så. Smiter ändå bort ibland, hittar på att, kanske jag ändå borde gå till affären, apoteket, vänta när stänger bagare för ett pain au chokolat, dessa underbart frasiga och goda chokladbröd, eller de med mandelmassa som väl kan mäta sig med semlor. Får hålla mig fast fysiskt för att inte hitta på anledningar att smita undan. Egentligen ett jävla jobb det här, men så har det alltid varit, rädslorna hinner ikapp. Varje morgon när jag kommer ner i ateljén är jag rädd för att nattens genialitet ska ha sjunkit ihop som en sufflé. Det har inte hänt än här, de första dagarna. Snarare är jag förvånad över att så snart etablerat rutinerna och gjort bilder jag aldrig trott att jag skulle göra, aldrig i helvete!
söndag 11 maj 2025
Med franska förtecken. Lite mer från månaden på hotel Chevillon i januari
måndag 24 mars 2025
Med Matmaffian på maffig lakritsprovning
Hallå där, höj blodtrycket och få en smak av den fina världen. Vad sägs om kombon lakrits och tryffel, lakrits och barndomens bananpastill eller med smak av 50-talets tablettaskar; Viol. Eller lakrits tillsammans med fermenterad koreansk vitlök. Lakrits som når svindlande höjder och utan jämförelse den kanske rikaste lakritssmaken som finns, testa gärna hyllningen till Tore Wretman. Han brukade avsluta sina långa matdagar vid sitt krogimperium med att slänga upp fötterna i soffan och njuta av ett glas cognac tillsammans med lakritsbåtar. Nu vet jag inte om kombon vare sig är lyckad eller hälsosam, men ett vet jag däremot att dessa HAUPT:s lakritsbåtar är maxade med lakrits och inte går att jämföra med lakritsbåtarna i lösgodishyllan som knappt innehåller lakrits.
Pratar jag maximal lakritsnjutning?
För ett tag sedan var den förening jag är glad över att tillhöra Sveriges Matskribenters förening, den så kallade Matmaffian, som har ett 80+-tal medlemmar och till och med tillhöra styrelsen. Sisådär varannan månad eller ibland oftare hittar föreningen små guldkorn i tillvaron. Ett av dessa var en intensiv lakritsprovning för någon vecka sedan hos HAUPT Lakrits (ett företag som jag ofta återkommer till och hyllar och har så gjort sedan första smakprovet för en massa år sedan och detta för korrekthetens skull utan betalning eller mutor!!! utan för ren och skär omsorg om smak!)
Vi samlades tolv medlemmar för en och en halv timmes lakritshistoria och rikligt med smakprover (deras nykokta lakritsfudge är nästan att dö för)
Det här är en idé som är lysande för företag eller föreningar, kompisgäng eller bara för att. Slår mig att världens saltaste lakrits inte var med på provkartan, tigg och be att få testa den, Svenskjävlar! eller köp med en burk hem...eller två, så salt att man nästan inte står ut, ändå beroendeframkallande.
Googlar på min egen blogg och ser att jag skrivit dasspapperslånga grejer om HAUPT, då förstår ni min passion. Följ länken och ta första steget till att bli lakritspassionerade ni också.
BILDER: HAUPT från Matmaffians provning