Stekt egenodlad topprödkål med lite brynt smör och soja - en delikatess

Så två bilder på svarta vinbär som börjat knoppas.

Sallad på biff, glasnudlar och vårlök - kryddat med nam prig narok, fisksås och lime

 

Söndagsmiddag och en bit biff på ett drygt kilo i kylen. Borde fått ligga där i minst halva nästa vecka också, men skar två rediga bitar, en minut på varje sida och så vila i fem minuter innan de skars i tunna strimlor. Under tiden fick ett paket glasnudlar ett uppkok, inte mer och klipptes för att bli hanterbart. Bottnade med nudlarna och lade det strimlade köttet över och så öste vi på med strimlad vårlök, lite lime, fisksås och rejält med nam prig narok. Så gott! Jam Wunzeen nguea!

Säg måndagspölsa - det räcker

 

Sagolik brunch av Kristina

 Det är klart det ska vara våfflor men ack icke på vårfrudagen - de tjyvade vi med tidigare och då fördes jag i ett ögonblick till Norge där jag levde under flera år på 70-talet. Tänk så man kan resa i minnet vid smak. Hastigt försvann jag ner till kantinen på SHKS och en lunch med vaffel og brunost, jäklar, och alla de där jag kände då var där och vi nästan kunde samtala.

I söndags var det istället dags för brunch hos Kristina. Planerad sedan en vecka då Lovisa kom hem från NY och önskade sig två rätter på bordet - korv Stroganoff och frasigt stekta pannkakor. Stroggen fixade vi häromdagen och pannkakorna föll på pannkaksvännen K att bjuda på. De fick trona högst upp på brunchbordet som annars höll två sorters te och nybryggt kaffe, nybakade scones med hemlagad citronkräm, sylter av olika slag, vispad grädde, syltkakor och små kladdkakor. Dessutom en hel radda munsbitar som små semlor, smäckade med mandelmassa och grädde.

Se där en söndag att njuta och det gjorde vi Lovisa, jag själv, Alma, August och bästa brunchkocken Kristina.

Lite sent påkommet, korvmässan med saknad och med senapsexperiment från himlen och tillbaka

Ibland händer det!

Att man får ett litet smakprov - det kan vara ack så litet, men smaken sätter sig och lämnar inte minnet.

Korvfestival för någon vecka sedan. Jag brukar inte missa den. Alltså jag är ju förtjust i korv, speciellt udda korvar av sådant slag som man måste leta efter för att få tag i. I långt över 50 år har jag sökt efter den rätta sortens isterband som exempel - den typen med rätt syra, kallrökning och balans i blandningen mellan "protein och kolhydrat" som jag åt som barn hemma hos min mormor som ett slag i sitt liv var kalaskokerska.

Men så det där med smakprovet. Hela korvfestivalen är smakprov, men det var ett litet litet frö som satte sig, inte långt från korven men inte alls korv: Senap från Skeppsholms!

Och det var inte en senap ur deras produktsortiment utan ett experiment under vardande, det enklaste och det skönaste. Helt enkelt senapsfrön från Skåne som fått bada och svälla i rätt blandning av vinäger och ättika. Hallå, det räcker tydligen för att få fram det skarpa i senapen, det lite nötiga och så syran från badet som ger en härligt uppnosig upplevelse. 

Produkten, för den sätts i produktion redan om några veckor, ska först ut till restauranger och kanske senare till butik. Jag väntar med spänning och tror att det här är något som kan bli väldigt användbart inte minst för att det är så annorlunda och så användbart inte bara till korv, men jag kommer att lägga matskedar på udda korvar för jag inbillar mig att just den här kommer att lyfta smakerna som stoppats i fjälstret snarare än att dölja dem. Inte bara till korv - nej den här marinerade senapen skulle kunna vara användbar som en dressing i sallader, som krydda i olika röror, som toppning i det mesta som är stekt eller kokt för att inte säga till lutfisk!!!! Det här är snarare en dressing än en senap trots senapskornen som huvudingrediens.

Korvfestival - jo det kan man ju tycka, men bensinmackskorv, korvkioskkorv, ICA-korv eller annan industrikorv, det kan jag ju få från affären, bensinmacken eller korvkiosken - jo, ja, jag förstår väl det att några intressener ska vara med att betala kalaset för att möjligtvis få en eller annan liten udda producent att få komma med på ett hörn, men jag vill se fler av dessa, jag vill att de idérika, nogsamma, korvhantverkarna ska ha plats. Det är just dessa som bär framåt. Tänk bara när Jureskog tog plats på McDonalds med en hamburgare, jäklaranåda hur kunskap och kvalitet smittar av sig till den största av alla snabbmatsindustrier. Det är ju de små udda producenterna som bär framåt.

Nej, en korv är inte en korv. Några producenter av det liiiitet mindre slaget presenterade isterband och ja, jo visst kunde man ana en liten förbättring. En större producent skriver tydligt på sin förpackning att det är extra syrliga isterband i paketet, men har för säkerhets skull också förpackningar där det bara står isterband, men hallå, isterband är isterband (Följ min jakt på det perfekta isterbandet här) och ska vara syrade och det rejält annars är det kallrökt grynkorv.

Precis dagen innan korvfestivalen tog vi ut det sista frysta paketet med grynkorv från Grynkorvens vänner i akt och mening att köpa på oss en ny årsförbrukning på korvfestivalen där vännerna varit stadiga utställare. Döm om min förvåning och sorg när vännerna inte var på plats. Synd! Det går förvisso att handla grynkorv av återförsäljare i hallen, men alltså till det dubbla priset mot vad det kostar i Skara.

Jisses vilka färger och titta på innehållsförteckningen - men Lovisa vet precis vad jag vill ha.

Jo, men som jag berättat tidigare så frågar alltid Lovisa vad jag vill ha med henne när hon kommer hem från NY. Frasigt, färg och helt motsats till vad vi har i affären här hemma. 

Ur resväskan drog hon upp flera olika - mina älsklingsflingor med socker och kanel och flera olika med knasig färg.

Ja, jag vet, det är helt galet, men varför kan man inte få ha lite galna morgnar i mjölk från Yerseykor hos Kajsa Karlsson på Antuna.

Egen design med hållbarhetsförtecken - 25 år - Det är en skjorta värd namnet

Har en strykdag idag. Brukar ställa mig med handdukar och örngott och så veckans skjortor, åtta per söndag. Tänkte att det kunde vara värt med några ord om de skjortor jag själv ritade för 25 år sedan och lät sy upp i kvalitetsbomull.

Långt tidigare, i slutet av 60-talet och början av 70-talet satt jag som nitad vid symaskinen och sydde allt mellan skjortor, byxor och ulljackor med foder.

Med tiden lade sig det där intresset, varför vet jag inte, men så blev det.

Skjortor är speciella - jag har svårt med illasittande, det där jävla modet med formsytt har jag aldrig gillat, gärna hellre vida armar (sydde en gång en skjorta med väldiga puffärmar och nästan som draperad efter kroppen och med krås) och rejält med utrymme. En annan egenhet jag har med skjortor är att de ska ha tvära slut en bra bit ner på skinkorna, ingen form där heller i akt och mening att de ska hänga snyggt och se klätt ut även om man låter skjortan hänga utanför byxan.

Skissade på en del modeller där bröstfickans placering är jäkligt viktig och skjortkragens storlek och form på snibbarna, antingen rejält ivägstickande eller snyggt avrundade.

Jag tog med mig skisserna till ett litet skrädderi i Patong, Thailand, som jag tittat in till tidigare. Diskuterade med skräddaren som sa att allt skulle vara klart om några dagar.

Redan dagen efter kom han hem till mig för en provning och för mina synpunkter. efter tre vändor och två dagar var de klara. självklart hade jag tagit det absolut bästa bomullstyget till mina skjortor.

Idag strök jag en av dem för veckan som kommer - lite lustigt, en 25-åring som gått i tvätten över 500 ggr, och ser ut som ny. Jämför med en köpeskjorta från förra året från Dressman och som redan fransat sig i sömmar och blivit anskrämligt sliten i nacken. 

De här, mina desgnade skjortor från det lilla skrädderiet i Patong är i kvalitet fullt jämförbara med några skjortor jag har från 50-60 tal från Algots som jag ärvde av farsan och tvättar och stryker och bär än idag.

Jo, en sak till, har några minst tio år gamla skjortor några från Oscar Jacobsson och några från Eton. Också dessa håller, men kostar ju skjortan vid inköp.