Man gör bara sånt här om man blir bjuden

Nej det handlar inte om stora exklusiva middagar - det handlar om fotboll och det handlar om AIK och Champions League.

Jag har aldrig satt min fot på Råsunda eller än mindre sett en fotbollsmatch live. Fotboll har varit minst en halvlek för långt för mitt tålamod och bara det att det dessutom föreligger en risk att det är spännande har gjort att jag avstått. Jag gillar inte spännande grejer helt enkelt - avstår därför filmer med spänning, idrott som man inte vet hur det slutar, resor som bara pågår utan mål - som att äta med förbundna ögon, man blir liksom avhändad upplevelsen på väg för att den snöps av något annat, det där starka spänningsmomentet - min drog i livet har varit någon helt annan - inte vildsintheten.

Tack vare vännen och till yttermera visso matkonstnären Björn Frantzén hamnade jag på först på Edsbacka Wärdshus för middag och sedan på en champions Leaguematch på Råsunda...otroligt.

Likheten med att gå in på Operan, eller en stor teater är slående, bara att här tiger inte publiken still utan är en högst väsentlig del av tillställningen, fonden, scenografin, ytterligheten.

Upptäckte att jag snabbt, vid avspark, blev helt fokuserad på det som hände där nere på planen, inget annat störde, spelade ingen roll vilka tankarna var innan eller vad som upptagit mig under dagen - märkligt, till och med bättre än operan eller teatern som fordrar en hel del tillbaka från betraktaren som referendum. Det här var underhållning från första stund till sista, två gånger fyrtiofem minuter med några minuters tillägg. Och visst var det spänning, men tålighetens spänning, nästan meditativt och som fick små snabba utlösningar ibland som när nyförvärvet hos AIK, Mohamed Bangura presenterade sig och (visst ja, jag har inte sagt att det var AIK som spelade mot norska Rosenborg) som dittills bara spelar 16 sekunder i laget efter att ha hämtats från division ett-laget Värnamo med elegans som reptilsnabb balett spelfördelade eller tog emot och ständigt hittade lösningar.

Men säger vän av ordning, AIK?

Spelar roll tänker jag - det var kärlek på arénan.

Tack BF för en helkväll jag aldrig hade fått uppleva om det inte varit för att Du drog med mig.

Den ärbara vällusten - De Honesta voluptate

Titeln är självfallet Platinas i världens äldsta tryckta kokbok från 1480 eller snarare Maestro Martinos titel på sin kokbok för så här föreligger det att Bartolomeo Platina var en humanist och filosof som signerade en kokbok. Men på 1030-talet hittades ett i det närmaste exakt handskrivet manus signerat Martino - en köksmänniska. Platina hade helt enkelt tagit manus och gjort det till sitt högre i samhällsrang som han var över Martino som "bara" var i köket.

Jag bläddrar fram det jag skrivit i sak om Martino i min bok "Järnspisar Hackekorv och tabberas" och kan inte undanhålla att Martino lagade både maccaroni och Lasagne. I sammanhanget berättar jag om Boccaccio på 1350-talet som i Dec amarone skriver och "korvarna som var förbundna med vinet från Bengodi och bergen av riven parmesan" - hallo, 1350-tal.

Herrgårdslusthus som nöje

När jag och Rodjana slank in på Söderbrunns kolonilottsområde - Liljanskogsvägen in från Stockholms universitet - i akt och mening att bli inspirerade så ringde det liksom "De honeste voluptate" för en av de första trädgårdarna vi kom till var en 1700-talsinspirerad mångfaldig liten lustgård. Enkel, välordnad, men samtidigt rörig och skönt övervuxen.

Söderbrunn är Stockholms äldsta kolonilottsområde - skapat av Anna Lindhagen för 105 år sedan och på 50 000 kvadratmeter odlingsmark fördelat på idag 200 kolonilotter.

Vad kom först? Fönstren förstås - de återbrukas det och blir vackert i kolonilottsvärlden

Små gångar skiljer lotterna från varandra, alla trädgårdar med lika många olika uttryck. Några med riktiga lusthus, andra med hemsnickarade skjul för trädgårdsverktygen. Någon har varit tursam att få stora välvda fönster och lagt in dem som en hel vägg som ett växthus - lysande vackert i grönskan.

Genast åkte vi hem till vårt eget mångfald och började lägga upp planer för kommande år - för det tar tid att böka runt, plantera om, dra nya gångar, bygga växthuset vi planerat så länge och samtidigt behålla det som skapar miljön den här säsongen. Det är häftigt - det är en ärbar vällust!



Spaljerade äpplen att tänka på för de närmaste åren - god konst tar tid!

Råkultur med småungarna

Plötsligt infann sig distansen och småungarna förstod skillnaderna. Sushi hade dittills för dem varit de små svampiga riskuddarna med prefabricerat laxpålägg. Nu är det smakbomber på färsk fisk som sitter i sinnet.

Igår hade vi regntung dag med utflykt till Zetas trädgård där vi konstaterade rånförsök med dillpion för 695 spänn, morsning! och allt är TVs fel där dillpionen reklamerades som något alldeles speciellt med påföljd att det blev soprent i trädgårdsmästarhyllorna - hos Zetas hittade vi dessa överprissatta tämligen lamt växande stackars dyrdillpioner.

Vi la till en femhundring och åkte till Råkultur där vi slant in i trädgårdskortbyxor och fladdriga fritidsskjortor med håret sommar-på-ända.



Det är så bra att det matchar det bästa. Vi åt 2 sashimi och 35 bitars sushi utan trams och har smaken kvar snart ett dygn senare, i alla fall som upplevelse.

"Jasså var det så här bra det ska smaka", (Lovisa)
"Sushi - så här ska det vara" (Alma)
"Jag gillar inte sushi" (August som fick spagetti med köttkvarblivor från gårdagen när han kom hem)

En stämpel i sommarminnet blev det i stället för överreklamerad dillpion.

August slår en sjua i busken

Han har upptäckt livet - att slå en sjua i busken - stor kille nu!

Rodjanas kvällste på Linnés temynta

Teet har en inbjudande doft och exploderar i färg väl i hett vatten. Ett te för kontemplation på kvällskvisten. Färskbryggt hellre än från torkat har vi förstått och tiden är nu när myntan blommar hög och ståtlig. Rodjana plockar ett par kvistar varje dag.

Rapport från ett litet blomsterhav

Blomsterträdgården

Just nu är det blommorna - snart grönsakerna, gurkorna sväller, squashen likaså, jag har duschat min 1700 talspotatis och vågar nog snart ta upp ett kok av den röda Ahlströmern Rättviks Röd. I morse låg den där fällad, en råtta stor som en pudel, under den grönskande nätmelonens bladverk i min mullbänk. I veckan hade den grävt stora hål i hörnen och fördärvat en del, nu small den ihjäl och August var med när vi grävde ner den och klappade till över hålet med spaden. Gillrade med sämsta Willys prickiga korv, den gillades tydligen och nu är fällan spänd igen för en eventuell partner. Förbannar närmaste grannarnas komposter där råttorna matas in med kycklingrester och kokt ris.

Ska schakta för ett växthus i kväll och i den luckra schaktmatjorden sätter jag potatisen till julbordet, sättpotatis som legat kvar sedan april/maj och fått små hårt knutna violetta groddar.

En böna om dagen för August som är superintresserad av att öppna och se hur bondbönorna utvecklas

Korianderblom är humlefång


Till gurkinläggningar, potatiskok, kräftkok

Vi har aldrig haft stockrosor i trädgården, i år planterade vi dem lite här och där för att få färgglad höjd och vilket neonsken det blev!

Nam prig kapi och grillad makrill

Sotat marinerad makrill på grillen - kräver starka sidosmaker för att lyfta fullständigt och bli till en värmebefriande smakbomb i sinnet.

Det finns tillfällen då solen och värmen lockar fram lusten till det ekivokt smakdjärva i familjen, speciellt när vi kommer samman med andra med liknande intresse.

Häromdagen var vi hos vännerna Åbergs och grillen stod framme och köket var öppet och råvarorna fanns redan på plats.

Rodjana snittade de nyfångade makrillarna. En utmärkt grillfisk och underskattad i smak. De gneds med svampsoja, salt och peppar tillsammans med skuren stjälkselleri och fick mogna tills grillen var het.

Sallad på glasnudlar och bläckfisk, hett så in i Norden

Under tiden sattes en extra sommarhet jam wunseen plameuk; sallad på glasnudlar, bläckfisk, chili, fisksås, mynta, och stjälkselleri samtidigt som en Nam prig kapi rördes ihop. Denna fullkomligt förförande "gucka" skriver tabberaset om i allmänhet här och i synnerhet här

Nam prig kapi till grönsaker och grillad makrill

Häromdagen skrev vi om hur värmen och högtrycket hanteras så att den svenska sommaren vänds till enkelt liv och njutning. Detta ovanstående är kapitel två i den konsten.