tisdag 20 maj 2025

När säger jag att en målning är klar? Jo, när den slutar snacka med mig!

Loing från bron medströms, pastell på papper ca 60 x 45 cm

Morgonens intensiva gnetande i ateljén fortsätter ett tag till med samma landskap för ögonen, samma slags yta för den är viktig, det över bron till vänster medströms. 
Nu lite lunch, hastiga hopkok av det jag hittar i affären, linser, fläsk, sallad, senap. Sedan tillbaka efter en timmes bokläsning. Ganska kallt idag.
Ett av de jobbigaste besluten är att lämna en bild, säga att den är klar
Hur kan jag vara säker på det? Svåra beslut och ibland kan jag bara sitta hur länge som helst och bara stirra, glo mot staffliet i en slags vånda. Kämpigt.
"Det är ju egentligen inget att dividera om", säger jag till mig själv. Att jag aldrig lär mig utan hela tiden fastnar i vedervärdiga beslut som egentligen inte alls är så komplicerade.
Bara några linjer till, tänker jag och minns Björne Selder som nästan var färdig med en sten till skulptur, vackert svävande former, så tunt att man inte tror att det är sten, en vinge. Så tydlig och så klar. "Bara några tag med hammaren. Så blev det sten igen".
Man får liksom inte vara feg. Jag måste alltså få fortsätta om det går fel, vilket det ofta gör, få fortsätta för att ta tillbaka uttrycket. Bilden lever ett slags eget liv och det ska fan vara motstånd. Ibland fortsätter jag ändå som en idiot. det är inte långt mellan en färdig bild och att rasera hela bildbygget. Klokskap och dårskap. Ibland känns det som att jag tvingar bildhelvetet dit jag vill. Så kommer jag till det där magiska att bilden inte längre utmanar, inte längre snackar tillbaka. det är som att vi är överens, sådärja, Nu är den klar.


Stranden på andra sidan Pastell på papper ca 60 x 45

Går upp till lägenheten och reder mig en kopp presskaffe, ett bröd från Benoît och försjunker i Jan Mårtenssons Häxan som utspelar sig här på Chevillon och i Grez. Lättläst underhållning med uthärdlig spänning. Jag gillar inte spännande saker, inte fotboll, inte friidrott, inte spännande filmer, inte drama annat än som teater och opera. Jag får i mig tillräckligt med spänning genom mina bilder för man vet aldrig hur de slutar.

(Snart ska jag berätta om mina stora inköp av hårspray)


måndag 19 maj 2025

Till Fontainebleau och papper

                            Varför gör du så många bilder som liknar varandra, men egentligen inte?

Förstår nämligen att om jag inte hittar något annat nödvändigt kan jag fortsätta flödet av det tema jag redan etablerat, utforska tills det tar slut, tills inget mer finns att tillägga. Inte kopiera mig själv, snarare att förvalta motivet, bilden, pastellen eller målningen. Dra den till sin yttersta gräns. Emblematiskt fortsätta som en slags utgrävning i min egen uttrycksförmåga och inte stanna upp förrän motivet/tanken är helt genomlyst av alla dess möjligheter.

Eller som vännen Janne Enfors påminde mig efter att ha läst sin Slas: "Har man dragit det första strecket har man dragit på sig ett stort problem som det gäller att ta sig ur snarast."

Måste jag då ha alla bilderna framför mig för att förstå processen? Absolut inte för varje enskild bild berättar just hela historien. Varje enskild bild är både en egen helhet och en del av den eller omvänt.

Jag bara SKA till Fontainebleau, behöver stora papper, längtar efter dem, förberett mig två veckor, nu reser jag. 

Tar bussen från Grez Lez 4 Routes till Château (palatset som har en svensk anknytning då Drottning Kristina bodde här några år efter att hon abdikerat 1654 och som långt senare togs över av Napoleon som här tog adjö av sitt garde innan han gick i exil 1814) och promenerar genom stan till det stora torget där det är marknad idag. 2:50 € för bussen enkel väg.

Hela torget är fyllt av salubodar, små lokala odlare, charkuterier, fiskmånglare, köttbodar, grönsaksodlare, ysterier. Helvete varför har vi inte detta hemma i större utsträckning. Otroliga kycklingar, fantastiska charkuterier, magnifika bröd och grönsaker som fortfarande höljes av morgondagg! Vilken lycka!

Letar mig fram till konstnärsbutiken, nere i källarn hittar jag de papper jag önskade och av samma slag jag använde mig av senast i september 23. Billigare än jag föreställt mig, svarar utmärkt till mina pasteller och mitt sätt att arbeta på ytan och med en försiktig och fin gräng om ens någon.

Tänkte äta i stan, men kände samtidigt en dragning hem till ateljen. Hittade en bankomat och tog ut tillräckligt för bagaren som inte tar kort under hundra spänn.

Läs mer om mina dagar och mitt arbete i Grex januari 25 här:


söndag 18 maj 2025

Halvtid och ensamheten gör mig nytta. Växer i mina bilder och förstår att missad tid i ateljén aldrig kommer tillbaka

Pastell på papper 36.5 x 20,5 cm

 

"Sista bilden för idag", skriver jag i min dagbok över vistelsen i Grez sur Loing. Det är en pastell på papper från ett ritblock. Skulle jag satsa på att åka in till Fontainebleau och köpa större eller fortsätta ett ta till med dessa på 36.5 x 20,5 centimeter. Det suger att åka härifrån, slumpa bort en hel fredag för några pappers skull.


Pastell på papper 36.5 x 20.5

Slow start morgonen därpå och det är tillåtet. Till ateljén efter en lättare frukost. Ensamheten på Chevillon är behaglig, inte en jävel som fångar mitt intresse eller stör annat än gångsteg i nattkorridorerna, slammer från stora salen och någon som tycks vara i köket, men det är bara röster ur det förflutna, ekon, inga människor, bara skuggor. Jag är med mig själv och det är ett sannerligen trevligt sällskap.

Slåss med tanken på att ändå åka in till Fontainebleau för papper. Längtar efter att få jobba i lite större format. Det som  går att ta hem i stora resväskan, väl emballerat, är 60 x 45 centimeter, fullt tillräckligt. Väntar till på tisdag, då är det matmarknad i Fontainebleau. 


Väljer att vara i mitt eget hela helgen. Känns nyttigt att vara själv med mina egenskapade rutiner och känner hur erfarenheter bara bubblar upp och växer, samtidigt som jag lider av otillräcklighet något alldeles förfärligt, men det har jag alltid gjort.

Pastell på papper 36.5 x 20.5 cm

Där ute finns det, allt samlat att samla. Landskapet i Grez. Det sorlande violetta ljuset, kalkstensdammet och skenet över vattenvägen. Det aldrig sinande flödet Loing. Färgerna som blir nästan sura av ångestkramp. Så slår det mig ändå att det är riktigt bra, som små karameller dessa pasteller. Det enda jag kan göra är att tränga djupare in i dessa fantastiska franska landskap och därmed också själv jobba vidare förutsättningslöst, slåss vidare mot skapandets demoner. 

Läs mer om mina dagar och mitt arbete i Grex januari 25 här:


lördag 17 maj 2025

Första halvan av januari i ateljén på Chevillon,

 

De första två veckorna, jag trodde aldrig att jag själv skulle kunna uppnå detta fullständiga fokus och denna totala koncentration i min kreativitet. Orädd började jag omedelbart med en rad skisser och lika orädd fortsatte jag med ett slags förfinande. Tillät mig inte att gå vilse, kände en säkerhet i bilderna, precis så jag alltid önskat, en självsäkerhet som kommit till mig efter år av tveksamhet, år av tvivel, år av uppehåll, långa perioder av tomhet. 

I över 30 år, av och till, alltid tveksam och alltid med oro, ångest. Plötsligt flödade det. Inser att det är så jag fungerar, varför arbeta mot istället för att acceptera, tar ju bara en massa energi. Bryr mig inte längre om annat än mig själv och mitt eget förhållande till bilderna, det är nog där det förlösande inträffade. Efter femtio år av "to please others" känns det befriande.

Om morgnarna äter jag en snabb frukost i lägenheten och sedan ner i ateljén innan det ljusnar. Sätter mig och tittar genom gårdagen, det lyser om bilderna.

Under slutet av 70-talet hade jag en lektor och mentor i London som frågade mig "were do you get your ideas from?" Pinsam fråga då det var just från honom jag hämtat många av mina idéer.

En professor jag hade i Norge sa att alla konstnärer stjäl av andra, men då ska det ske begåvat!

Den här morgonen i ateljén tittade jag på mina målningar jag klistrat upp med maskeringstejp på väggen och kunde säga att "det här är jag!" Stor befrielse.


Tog en tur ut i byn. Friskt. Köpte ett chokladbröd av Benoît. Tog en sväng till ateljén via Chevillons bibliotek. Hittade den där boken jag inte hade lust att läsa då jag hört att det är ett pekoral. Nu tog jag den i alla fall: "Jag"



tisdag 13 maj 2025

Tillbakablick till de första dagarna i januari, första dagarna i Grez och på hotel Chevillon

                               

En liten pastell med motiv över Loing ca 21.5 x 18 cm

Man kan faktiskt vara här i januari. Det är väder då också. Inte varmt alls, men väder. Ibland snö, ibland riktigt vårväder med kacklande vitkindade från andra sidan Loing och med Forsythia som är sprickfärdig. Nästa dag isbark på den gamla bron så att man inte kom över utan att slira omkull. 

Försökte komma ut i byn för promenad varje dag. Behövde verkligen pauser för ateljéjobbet är så intensivt och tidsbegränsat. Njuter därför även när det duggregnar eller är frysgrader.

Det är alltså här, hotel Chevillon mitt i Grez sur Loing


Pastell, januariväder över Loing

Står upp tidigt. Klär mig och går ner till bagaren för bröd, möter bybor. alla hälsar, så fint. Hälsar jag på samma sätt mot okända man möter på gatan hemma så blir folk skräckslagna och börjar springa eller i alla fall röra sig fortare. Bonjour!

Första dagarna pasteller i det där vädret som inte håller. Hittar rutiner för mitt arbete förvånansvärt snabbt. Behöver ramarna för att få jobbet gjort, tidsögat. Så och så och så. Smiter ändå bort ibland, hittar på att, kanske jag ändå borde gå till affären, apoteket, vänta när stänger bagare för ett pain au chokolat, dessa underbart frasiga och goda chokladbröd, eller de med mandelmassa som väl kan mäta sig med semlor. Får hålla mig fast fysiskt för att inte hitta på anledningar att smita undan. Egentligen ett jävla jobb det här, men så har det alltid varit, rädslorna hinner ikapp. Varje morgon när jag kommer ner i ateljén är jag rädd för att nattens genialitet ska ha sjunkit ihop som en sufflé. Det har inte hänt än här, de första dagarna. Snarare är jag förvånad över att så snart etablerat rutinerna och gjort bilder jag aldrig trott att jag skulle göra, aldrig i helvete!

Pastell på papper 21,5 x 18 cm

Trodde väl aldrig att jag skulle ställa mig på bron, titta motströms för att se rörelserna kring utskjutande små öar, näs och hur ljuset skiftar i januaridagen eller hur träden vattras ut i frostdimmor.

Läs mer om mina dagar och mitt arbete i Grex januari 25 här:

söndag 11 maj 2025

Med franska förtecken. Lite mer från månaden på hotel Chevillon i januari


Grez sur Loing, ska vi ta det från allra första början? Egentligen var det i september 2023 som min fäbless för Chevillon och Bonnierateljé 2 startade, men det har jag skrivit om tidigare.
Nu var det januari 2025 och jag hade legat på sjukhus i mitten av december och allt syntes förbi. Ett virus på balansnerven. Magnetröntgen av hjärnan gav vid handen att det inte fanns några läckage eller förträngningar. No problems att lyfta till Paris direkt efter nyår. Världens dyraste kaffe på Norwegen. Längtade till frukosteringarna i lägenheten med bröd från bagaren Benoît och fransk paté och ostar, söt sylt och starkt kaffe.





Längtade också till det fokus jag får i ateljén, ensamhaten och koncentrationen, ljuset som nu i januari var något helt annat än det i september. Kallt, råkallt, isdimmor och isbark, snöflak och vind, svarta fåglar som kraxade, inga vinande svalor med bo i fönstersmygen. Ljuset, alldeles utfrätt, lilalikt och ändå så avslöjande, färgrikt i allt det grå. Och så bron som så många attraherats av och jag kände mig tvungen redan senast. Motvilligt drog jag mig då ner till Strindbergs badställe och skissade bron och gjorde färdigt ur minnet i ateljén. Det blev en försiktig bro minst sagt, fortfarande en favorit för jag känner motvilligheten. Har ramat den nu. I september var det en man från byn som omedelbart villa handla bilden. Jag sa "har du möjligtvis en Laban i mint condition så kan vi byta" i ögonblicket tänkte jag, "vad sa jag nu" jag behövde ju pengarna och var inte sådär på för att sitta i en 60/70-talskomfort och ratta en bil som med lite ansträngning kom upp i 90 och ända till Stockholm. Han hörde inte av sig igen men var moloken då han bara några veckor tidigare haft en Laban men givit bort den till en kompis. Målningen finns kvar och idag är jag lite glad för just detta.

Loing var stridare nu än i september och skitigare.

Badstället, översvämmat med svinkallt franskt vatten



Äntligen tillbaka i ateljén, samma som september 23, samma doft. så fort jag fått upp väskorna i lägenheten rusade jag ner för att ta ateljén i besittning, ställa allt i ordning exakt som tidigare, packa upp pasteller och färger, pennor, papper och fixativ.
Återkommer snart till tankar om själva uttrycken, om mina egna bilder. Jag har tid att tänka. Har hela Chevillon helt för mig själv, inga stipendiater eller andra är där. Jag går genom salar och kök, korridorer, allt är tyst och kallt, 12 grader utom i lägenheten där jag brassar på med värmen. En arbetsmånad ligger framför mig, en resa inåt.










måndag 24 mars 2025

Med Matmaffian på maffig lakritsprovning


Hallå där, höj blodtrycket och få en smak av den fina världen. Vad sägs om kombon lakrits och tryffel, lakrits och barndomens bananpastill eller med smak av 50-talets tablettaskar; Viol. Eller lakrits tillsammans med fermenterad koreansk vitlök. Lakrits som når svindlande höjder och utan jämförelse den kanske rikaste lakritssmaken som finns, testa gärna hyllningen till Tore Wretman. Han brukade avsluta sina långa matdagar vid sitt krogimperium med att slänga upp fötterna i soffan och njuta av ett glas cognac tillsammans med lakritsbåtar. Nu vet jag inte om kombon vare sig är lyckad eller hälsosam, men ett vet jag däremot att dessa HAUPT:s lakritsbåtar är maxade med lakrits och inte går att jämföra med lakritsbåtarna i lösgodishyllan som knappt innehåller lakrits.


Pratar jag maximal lakritsnjutning?

För ett tag sedan var den förening jag är glad över att tillhöra Sveriges Matskribenters förening, den så kallade Matmaffian, som har ett 80+-tal medlemmar och till och med tillhöra styrelsen. Sisådär varannan månad eller ibland oftare hittar föreningen små guldkorn i tillvaron. Ett av dessa var en intensiv lakritsprovning för någon vecka sedan hos HAUPT Lakrits (ett företag som jag ofta återkommer till och hyllar och har så gjort sedan första smakprovet för en massa år sedan och detta för korrekthetens skull utan betalning eller mutor!!! utan för ren och skär omsorg om smak!)

Vi samlades tolv medlemmar för en och en halv timmes lakritshistoria och rikligt med smakprover (deras nykokta lakritsfudge är nästan att dö för)

Det här är en idé som är lysande för företag eller föreningar, kompisgäng eller bara för att. Slår mig att världens saltaste lakrits inte var med på provkartan, tigg och be att få testa den, Svenskjävlar! eller köp med en burk hem...eller två, så salt att man nästan inte står ut, ändå beroendeframkallande.


Googlar på min egen blogg och ser att jag skrivit dasspapperslånga grejer om HAUPT, då förstår ni min passion. Följ länken och ta första steget till att bli lakritspassionerade ni också.

BILDER: HAUPT  från Matmaffians provning