onsdag 15 september 2021

Det finns väl alltid intresse för viktreduktion - så här har det gått efter 14 dagar

 I morse var det 14 dagar sedan jag och K gick in i 800kcalträsket. Det har faktiskt varit ganska roligt. Lite muskelvärk, huvudvärk och allmänt dålig känsla - annars inga problem i denna självpåtagna svält.

I morse blev det invägning. Jag startade åtta kilo tyngre.

De är ju ganska ansenlig viktminskning och med ett socker på 6.2.

Fortsätter nu en vecka till - inte längre. Sedan medelhavsmat och bara kolhydrater när vi vill unna oss. Kanske en potatis till suringen, Men framförallt, att sluta äta när vi är mätta. (något jag aldrig gjort!)

måndag 13 september 2021

Gräslök för hela året


En tuva som vi flyttade till en liten ny ruta i kökslandet nära köket för sådant som behövs dagligen att skära eller plocka friskt och färskt. Gräslök, timjan, basilika, fransk estragon, plocksallad, beska och kryddiga japanska blad, ostronört

Nu hade den vuxit sig ansenlig och tillräcklig för att skuren ge oss gräslök för hela vintern. Lösfryst i backar. Bara att öppna burken och repa gräslök med en sked.

Just nu, inläggning av gurka inklusive en bunke rejäl saltgurka. Snart att ta hand om pak choi, vitlök och gröna lavatomater att hänga i fönstret till mognad.

Lämnade igår med mycket kvar i landet. Chansar att det inte blir frost tio dagar och nätter framöver. Har en tobakssort kvar i landet som behöver en extra vecka för att nå maximalt nikotininnehåll. Ska tvättas och hängas i ladan till ännu mer snus till vintern.

Kvar finns säkert ytterligare n skörd västeråsgurka, morötter, röd, cirkel och vitbeta, ytterligare svart och grönkål, röd toppkål och en del potatis. Jo, det klarar sig nog.

 

söndag 12 september 2021

Skördetid och hösthimmel


lördag 11 september 2021

Svartkålsrace



Lite olivolja och så svartkål hastigt i het panna, lite salt och så citronsaft, bara lite, vänd om och snabbt upp på papper att rinna av. Frasigt, aromatiskt, "kåligt" och så jäla gott.

Skördade ett och ett halvt kilo idag, förpackat i 125 g och vackat fvb till frysen. Nästan lika mycket kvar i landet och dessutom slätbladig grönkål och en del kruskål. Lämnat topparna i förhoppning att de växer vidare till en andra skörd av frostnupet att ta till köket direkt när vi kommer upp.

Skär enkelt bort svartkålens centralnerv. Samlar i buntar och skär ner i het stekgryta med lite olivolja. Bryner ordentligt och så på med kokande vatten. Stormkokar och sedan får det puttra en timme. Silar från och reducerar till några deciliter till en helt fantastisk svartkålsbuljong kryddad med lite timjan och några blad libbsticka i reduceringskoket.

Rödbetor och morötter och lite potatis får ligga kvar i jorden. Täcker gurkorna med duk och kanske. kanske klarar de tills vi kommer upp igen om 14 dagar. Jäklar vilken köksträdgård det blev i år.

fredag 10 september 2021

Denna jävla bantning


När jag blev 40 fick dietister och läkare lite problem med min vikt. Så fort jag dök upp på en mottagning fick jag medicinska gliringar om att jag nog vägde ett par kilo för mycket. Det där eskalerades så pass att jag började tro på det själv, ja så till den milda grad att jag till och med började se en tilltagande gubbmage eller som belackare sa - fjärde månaden.

Jag njuter verkligen av mat och lever för att äta inte äter för att leva. När jag ätit har jag aldrig ätit för att bara bli mätt utan för att det är gott. Jag kunnat stoppa i mig hiskeliga mängder mat, goda köttgrytor, gående bord till jul, påsk, midsommar och närhelst. Hemma har tanken alltid varit att laga god mat på riktiga råvaror och i en sådan mängd att jag skulle kunna frysa in resten...men det blir aldrig något att frysa - jag har ätit till botten av grytan är rensad. Exakt på samma sätt som när jag drack alkohol, vilket jag slutade med för snart 30 år sedan.

För åtta år sedan gick jag ett program på Itrim. Det var bra. Träning, kostråd och 13 veckors helvete med 800 kcal om dagen. Jag rasade nästan 30 kilo, rakade mig på huvudet och alla jag mötte var helt övertygade om att jag gick genom en cancerbehandling - läskigt och allt skinn hängde och jag såg fruktansvärt eländig ut trots muskelutvecklande träning.

Maten då, hos Itrim, bestod av pulver att röra ut i vatten och sedan mikra. Det var inte särskilt gott, men jag längtade verkligen till varje måltid fyra ggr om dagen. När jag lagt mig längtade jag till morgonen, efter frukostmålet längtade jag till lunch osv. Tittade aldrig då på påsarna avseende innehåll. Jo det gav säkert allt jag behövde av mineraler och vitaminer, men alltså vilken kemi. Påminde lite om det där man pratade om som barn när det gällde framtiden att "i framtiden behöver människan bara äta ett par piller om dagen istället för att lägga ner tid på att laga mat för att äta".

Efter fem år var jag upp i, om inte samma vikt så i alla fall 3/4 av det jag vägde inledningsvis, tjock, plufsig, orörlig, andfådd. MEN aldrig i helvete att jag vill genomgå samma eklut en gång till som med Itrim - trots alla glada människor som alltid mötte mig i affären och i träningslokalen - personal som verkligen var "devoted" och sponsrande. Men dyrt var det både träning och kost.

Min närmaste, min mentala sponsor, min själsfrände och livs kärlek kom hem en dag för 14 dagar sedan och slängde fram en bok om Mosleymetoden. "Är hon flygvärdinna" frågade jag misstänksam att det släktade med den populära och berömda flygvärdinnemetoden från 50 och 60-talet. Så var det inte. Han är läkare och kostivrare för bättre folkhälsa

Nä, det var som Itrim, med en start om 800 kcal om dagen tills man nått det måla som satts upp. För mig var det under hundra kilo. Utgångspunkten var 110. Någon sa till mig att inte lägga ribbar för högt. I morse efter tio dagar väger jag 103.3 kilo och det har inte varit smärtsamt.

Väger och mäter kcal efter en kcal-tabell, trevlig sysselsättning där jag noterar att en burk konserverade majskorn skulle ge mig hela dagsnormen om 800kcal.

Inte någon av måltiderna under dessa tio dagar har jag känt avsmak eller för den skull tvång. Detta lätta ätande med två skivor bacon och ett ägg eller 200 g havregröt med lite mjölk och råa nyplockade lingon, grillad gul squash nyss bruten med råa nyplockade capucinerärtor, tomatsoppa med lite soja av egna tomater...jag menar bara!

Sakta börjar jag förstå hur ohemult mycket jag stoppat i mig. Tio skivor bacon med ris med smält smör, 600 gr kött i en köttgryta, en halv ring falukorv med tomatiserad gräddsås och ris...jag överdriver inte.

Satt här alldeles nyss, skar en bit av Björks bacon och lite stekt ägg och jag njöt - mat är ju för fan njutning inte tvång och inte kemi i en påse, äggulan hög och rundad från ett pinfärskt ägg sist med en bit bacon allt i en tugga och njutning rätt igenom.

De senaste dagarna har jag märkt hur mina nyinköpta jeans glappar kring midjan och att jag får hasa upp dem titt som tätt. Märker att jag inte var så otymplig när jag plockade välfyllda ärtskidor av min capuciner Visingsö 2.5 meter hög. Kunde och orkade stå vid diskbänken och rensa två kilo nyplockade lingon, hade inga problem med att bära fram och dra ut stegen till sotaren som var här vid lunch. Viktigt att notera vinsterna.

Fortsättningen då efter 800 kcal om dagen? Jo medvetenheten har höjts. Tror det räcker med att sluta med kolhydratkosten baserad på bröd, ris och potatis och istället rikta in mig på medelhavskost. Fortsätta mäta kaloriintaget och framför allt sluta äta när jag är mätt.

Om några dagar ska jag mäta mitt blodsocker.

Känner mig asketisk och lycklig.

Här finns en del att läsa om min resa med Itrim.

Murre på taket - fritt fram för att elda

 



Vi är bortskämda med en vedspis av rang, en stor härlig Skoglund & Olson från Gävle och som säkert  är hundra år gammal.

I sommar har vi ägnat oss åt att göra ordning murstocken och samtidigt sotade jag spisen rejält.

Idag kom sotaren Pontus hit för översyn av skorstenspipor och spis. Pipan utmärkt och ingen sot i spisen (eftersom jag redan sotat). Med beröm godkänt mao!

Men fy fan för att gå på taket när det regnar. Jag får svindel bara genom att titta på.

Tobaken på landet - dags för skörd

 Det var i månadsskiftet april, man som jag sådde tobaken av två virginiasorter i små askar hemma på den inglasade balkongen. De tog sig fort och i juni planterade jag ut dem i en bädd som behövde gödning till nästa säsong. Hela juni tyckte jag de stod helt stilla för att sedan skjuta fart under varma juli och augusti. Idag var de nedersta bladen av cigarrformat. dags för skörd.

Varje blad som är moget ska brytas av vid stammen för att sedan tvättas ett efter ett och så med en syl förses med ett hål i bladnervens ände och sys upp på en tvättlina. Mödosamt, men inte bara det - saknade handskar med den påföljden att jag blev ganska snussjuk efter ett tag. Fick ta många pauser och borde haft handskar.

Nu är första skörden på tork i vår vackra lada. Där ska bladen hänga luftigt tills i december då de tas ner och mals i snuskvarnen till pulver och vår en omgång med saltvatten för att sedan fermenteras i ugn några dagar tillsammans med vissa tillsatser som natriumkarbonat och lite konserveringsmedel av samma typ som jag har i sylt. Sedan vackar jag och fryser för långsam mognad.

Förstår att jag kommer att vara självförsörjande på snus under så gott som hela 2022.

Så får den gamla ladan sin rätta funktion: Tobakslada!

Att odla sin egen tobak, i det här fallet till egentillverkat snus är ett resultat av myndigheternas hetsjakt på oss snusare - eftersom konsten att snusa är så specifikt svenskt och en så ojämförbar företeelse borde odlandet och snusandet utses till världsarv - genom pålagor, bestämmelser och skyhöga skatter.
Jag har skrivit metervis om snus och snuspolitik. Läs vidare HÄR

Skördade igår i stora lass.

Stora som dasslock eller täckblad till finare cigarrer

Varje blad ska sys upp på tråd, i det här fallet en tvättlina.


Så hänger bladen då här till slut. Hälften nu skördat...

...och ska nu torka i tre månader innan malning och fermentering