torsdag 20 november 2014

Men HALLÅ! Nu är det dags att bygga. Nått ett delmål , gått ner 20 kilo.

Alltså, alltså. Hur djävla lätt är det att 24/7 hålla på med mat och som grädde på moset laga mat till ungarna som är kräsna och SAMTIDIGT inte äta en smul själv.

Befinner mig i mellanrummet mellan två kokböcker, ja ni vet hur det gick för den senaste? Under den här tiden som jag berättar om passade jag på att skriva en helt annan slags bok, som nu ligger hos förläggaren.

Minsta August svarar när han får frågan om vad pappa gör? "Han kör taxi och skriver böcker" och visst finns det ett egetvärde i detta med att skriva taxi och köra böcker?


Alltså, Alltså har jag lovat mig själv i 25 år att loosa kilo efter kilo, men hela tiden misslyckats. Prövat allt - inget har funkat. Viktskiten gav mig diabetes. För tre år sedan åkte jag akut in på Danderyds diabetesmottagning och lärde mig allt om insulin. Fem sprutor om dagen, tre snabb och två långtidsverkande. Ute i sjukmatsalen serverades vi tallriksmodell med potatis och grönsaker och ris och kött och fläsk och fisk. Märkligt. Till dessert serverades söta puddingar och som mellanmål konstigt sockrad yogurt och mackor. På en diabetesmottagning?!?!. Och till denna sötsliskiga och kolhydratsbemängda kost stämdes sedan mängden insulin att spruta in. Oj oj, jag stank av insulin, hela kroppen vädrade det jag sprutade in. Det var då jag kapitulerade, men visste inget alternativ så jag fortsatte en vinglig insulinväg med darrningar, svettningar, förvirring och näradödenupplevelser för efter bara några månader insåg jag at skiten med insulin inte funkade, tränade, gick promenader och lade om kosten till LCHF. Vad hände då, jag fick rådet av en diabetessköterska att återgå till tallriksmodellen för att stämma med insulinnivåerna. MEN, sa jag, sockernivåerna fladdrar som en snorfana vid en förkylning. Då lade jag av med sprutorna. Trodde då att promenader och lchf-kosten skulle ge resultat, det gjorde inte det annat än att sockernivåerna stabiliserades och höll sig mellan 4.5 och 7, helt okey med andra ord.

Äh, jag ska inte bli långrandig. För exakt elva veckor sedan och ivrigt påhejad av två "ikoner" Thomas Ardenfors och Anders Forsberg gick jag in på Itrim i Sollentuna. De gav mig ett löfte, att programmet skulle fungera och jag lovade att göra som jag blev tillsagd och programmet startade i den stunden. 800kcal per dag och hårdträning varannan dag. Fuskade ingenting, körde extrapass i träningslokalen, satte upp säck hemma i ateljén, varit ute och sprungit, gått på Sollentuna boxningsklubb mellan Itrims träningspass. Igår vägde jag mig och nu står vågen på minus 20 kilo jämfört med för elva veckor sedan. Nu saktar jag in viktminskningen. Byter försiktigt ut en måltid från 200kcal till normalintag, dvs jag äter middag som vilken människa som helst, men tar bort det jag kan av kolhydrater.

Alltså alltså, det har fungerat. Så möter jag folk på stan som inte känner igen mig och som sedan säger "det kommer inte att fungera, det är farligt att gå ner sådär mycket i vikt så snabbt. Det är alldeles för snabbt. Du kommer snart att vara tillbaka i normalvikt igen". 

Känner igen det där. För 21 och ett halvt år sedan slutade jag dricka alkohol, inte många gav mig chansen. "Det där kommer inte att hålla", "Du kommer snart att börja dricka igen". Skit ner er. Jag är en vinnare.

Jag känner igen snacket, inte sällan från dem som själva är feta och som kämpar med sitt fettöverskott eller som bara är dumma i huvudet.

Självbilden är framkallad, "magerlagd, senig och brunbränd"...snart så även det sistnämnda. Nu ska det byggas muskler ovanpå benigheten. Har lagt ett program på två år för detta och ger det fem kilo upp efter ytterligare fem kilo ner de närmaste fem till tio veckorna.

Om nu någon är intresserad av det här programmet, kontakta mig så kan jag vara behjälplig. 

(I början av december blir jag ytterligare tillåtande bland annat med en middagskväll i gott sällskap på den ledande krogen i stan) 


onsdag 19 november 2014

Njutning med smaker efter 11 veckors matcelibat



I morgon ska det vara invägning för mig igen. Senast var det 20 kilo bort. Upptäckte att jag var på väg att bli benig över hela kroppen. Bröt därför i något förtid. Frukosten består numera av två  finncrisp med makrill eller sardin och en kopp kaffe. Lunchen en 200 kcal smoothie från Itrim. Middag är en handflatas storlek av protein och en knuten näves storlek av sallad.

Så var det en sann njutning att laga mat även till mig och inte vara till barnen. Upptäckte snabbt hur vilsen jag kände mig i smakerna. Började med en grovsylta av fläsklägg. Gjorde sedan en palow moo, ett slags rödkokt fläsk med massor av kryddor, kanel, stjärnanis bland andra och hårdkokta ägg. Idag blev det en ohyggligt rik chili och det var så gott så gott.

En slags grov sylta på fläsklägg, skivas och
äts på hårt bröd med fransk senap...Så det så!

Blir oerhört mätt på lite och förstår att sedan inte äta för att det är gott. Kanske tog en sked för mycket av chillin idag för jag kände paltkoman i antågande.

Jo, när det gäller smakerna så har jag god hjälp av barnen som i varierande grad är supersmakare. Lovisa behöver bara en udds smakprov för att omedelbart artbestämma.

En ytterligare anledning till att öka träningsintensitet och byta ut åtminstone två av Itrims fyra dagliga smalkostpaket till verklig mat är en middag som är i antågande i början av december.


snart dags för invägning, magrare än så här vill jag inte bli. Bilden tagen igår

Jo, en sak till. Jag har inte med ett ord nämnt smakerna jag umgåtts med de senaste elva veckorna, Itrims ersättningskost som sammantaget givit mig 800 kcal om dagen. Ja, jo, de är helt okey. Ibland har jag till och med kunnat sitta ensam i natten efter ett taxipass och riktigt njuta av att laga deras tomatsoppa och smakberika den med tabasco och mejram, körvel eller rosmarin. Njuta av deras hönssoppa, som tyvärr tog slut efter några veckor och inte kunnat levereras sean dess, uppkryddad med feta (i smak) indiska curryblandningar, heta och aromatiska eller garam masala på burk. Jo jag har njutit av middag av deras grytor med mer "matliknande" kosistens. En chili sin carne som fått ståoch svälla i kallt vatten en kvart före försiktig uppvärmning och så kryddad med min egen rostade, torkade och mortlade heta thaichili eller deras smått läckra couscousgryta med små russin och tuggmotstånd med lite rivet limeskal (lite fusk)  och stötta korianderfrön som står bra från russinens små söta stötar när man äter. Och hörrni, jag har inte mått dåligt en enda dag, men jag har drömt om fläsklägg och chilli, jag har längtat efter somtam och och löksoppa med grädde och lakritsgranulat. Och jag har sett resultatet och det gör mig ännu gladare. Två avgöranden har jag tagit i vuxenlivet som blivit betydesefulla. Den förra fick mig att överleva, den sistnämnda får mig att leva längre och med ökad livskvalitet. Det finns all anledning att återkomma till det här fenomenet Itrim där jag också har haft ett jättestöd av personalen och världens peppning från främst två personer jag dem ovetande har gjort till mina mentorer, Anders Forsberg och Thomas Ardenfors, fastspikade ikoner. Tack hörrni, offentligt tack.

För fyra veckor sedan i avmagrande skepnad

Förresten vill ni ha mitt grundrecept på en gjuten chilli. Här får ni den vare sig ni vill eller inte och som en repris från min senaste jämna årsdag:


6.8 kilo välhängd högrev
6 medelstora gula lökar
8 del rödvin
2 anchopeppar
1 stor chipotle
3 msk chipotle och chilipepparpulver
3 färska strimlade jalapeno
1 rågad tsk rostad hemgjord chili dränkt i fisksås som fått torka till en seg massa.
1 1/2 msk spiskummin
1 msk torkad hemodlad oregani
2 msk torkade hemodlade och stötta korianderfrön
250 gram åländskt smör
1 liter demiclace


Förstek köttet i råhet stekpanna så att det blir väl brynt. Lägg över i en stor stekgryta.
Stek fint strimlad lök och låt koka i lite buljong så att den så gott som smälter bort och intar rollen som redning. Ställ löken åt sidan.
Häll över vinet och låt stormkoka med köttet i fem minuter. Skumma om det blir gråa skyar efter kanterna. Lägg i alla chili och alla andra ingredienser inklusive löken. Lägg på lock, sätt ner värmen. Ett bra kött som det här är klart på 45 minuter. Smaka av med salt och eventuellt mer hemgjord chilipasta (den med fisksåsen) för styrkans skull.
Låt stå och mogna i grytan till nästa dag. Värm försiktigt och servera med tillbehören.



söndag 9 november 2014

Nyskördad mangold för middagar i vinter


Tänk, sent som katten, långt in i november och det går fortfarande att skörda från landet. Det är klart att svartkålen (palmkålen) står kvar ett tag till, ända till jul, men mycket annat. Frostnätterna tar lite av stjälkarna till mangolden, men annars är resten, bladmassan helt okey. Skördade med August igår och rensade idag. Blev tre kilo, mycket för att vara blad. Massor av stjälk till komposten.
Kör en gröncurry på grisnacke, lök, mangold och en vintersquash till middag ikväll och serverar ris till. Kryddorna är utöver curryblandningen även förstärkning med fisksås, grisbuljong, ostronsås, ljus och mörk soja, chili, torkad vitlök och citrongräs.
Vintersquashen ligger och rimmar ett par timmar skuren i tärningar. Urvattnas sedan en halvtimme före stekning och stuvas då med curryn och kokosmjölken.


Mangold är, för Er som inte vet, släkt med rödbetan (även rödbetsblasten går att använda, utmärkt att vira in kycklingfiléer i eller strimla i kycklinggryta.) och urgammal. Redan de gamla grekerna, ja så brukar man inleda när man berättar om otroligt gamla arter som använts av människan i kosthållningen och här stämmer det, redan de gamla grekerna odlade mangold. Hos oss finns några uppteckningar om användandet från 1700 talet och desto fler från 1800 talet. Jag odlade i år för skoj skull "rainbow", en blandning av röda, rosa, gula, vita och ljusgröna stammar. I grytan sedan är det ändå sak samma, färgerna lagar ur som vid en klorintvätt på samma sätt som blåärter eller lila stångodlade bönor, allt blir övertaget av det gröna som ligger där och bara väntar på att få lysa. De gulastjälkade och rödstjälkade är de äldsta i trädgården av mangold, Vitstjälkade kom för 200 år sedan.


Inte mycket smak, spenat smakar mer, men användes med förkärlek som bulk i grytor och då för dess närings och mineralinnehålls skull. Kryddas bra och tar till sig av intilliggande smaker som av fläsk och örter, umamai från soja och fisksås och är bra på att fånga upp såsen i som ikväll, en grön curry.


fredag 31 oktober 2014

En av alla dessa nätter

Lockas av ljuset, speglingarna, byggena som liksom aldrig stillar, inte ens i natten där taxibilen rullar fram. (Fortums stora värmekraftverksbygge på Lidingövägen)


lördag 25 oktober 2014

Oerhört sensitivt och en smula asketiskt


I för stor kostym på Måltidsgalans kunskapsdagar

Tackar för utmärkelsen när Björn Frantzéns och min senaste
kokbok föräras epitetet "Årets måltidslitteratur Foto: Alex Zsolt-Hegedus
Ser det nu efteråt, ser ut som att jag har en lånekostym som inte passar, den som satt så fint när jag köpte den för ett år sedan. Plötsligt är allt för stort, brallor som hasar ner, bälten som tar hålslut, skjortor som fladdrar. MEN också grejer som varit alldeles för trånga som nu sitter löst och ledigt. Nu går jag in i fas två av förändring. 

Ser ut som en långrandig berättare i för stor kostym. Foto: Alex Zsolt-Hegedus

onsdag 22 oktober 2014

Oj, Oj vilken dag. Vi gjorde det igen, bästa måltidslitteraturen för Glöd med Björn Frantzén



Egentligen är jag för blygsam, men nu har jag tre "Bästa Måltidslitteratur" och det är klart att jag vill berätta det.
Första kom 2007 för "Järnspisar, Hackekorv och Tabberaset". (Ersatz)
Andra kom 2011 för "Frantzén/Lindeberg" (Norstedts)
Tredje idag för "Glöd" (Bonniers)
Och det är så djävla kul, enkelt uttryckt, speciellt när det kommer ut nästan 400 kokböcker under ett år i Sverige och jag återigen tillhör de framhållna och upphöjda.
Då säger vän av ordning att jag fått två av utmärkelserna i samarbete med Björn Frantzén och jag svarar att det är en del av konsten, att välja sina vänner och välja sina fiender. Så kan jag tillägga att det kommer mer ur det samarbetet.

Just nu ligger jag i slutfasen av en helt annan slags bok och som inte har ett sket med mat att göra. Man behöver dessa matskrivpauser för att kunna prestera när det är dags. Senast var biografin över Arne Ljungqvist som heter "Dopingjägaren" som inte bara är utgiven på svenska utan översatt till åtta språk och utgiven runt om klotet. En annan är den vedervärdiga boken "Döden i Skogen" som kom samma år som Tabberaset och som äör en karläggning över svenska avrättningar och offentliga avrättningsplatser kryddat med delinkventernas egna dödsskräckhistorier.


Förhoppningsvis blir det ett par andra slags manus som ska iväg innan nästa kokbok, men inte oaktat att ytterligare kokböcker finns i pipelinen, för det gör de.
Ibland bara exploderar det. Glöd är resultat av en sådan explosion där vi bara skrev och skrev och skrev i ett rasande tempo och sidorna slets ur maskinen (?) jag menar datorn vartefter, intensivt, hetsande, roligt och bra.

I vimmlet efter diplomutdelningen var det hur kul som helst att träffa vänner ur matförfattarskrået.

Avslutade dagen med barnkörskonsert i Turebergskyrkan där Alma sjöng solo jättefint och sedan till Häggivsskolans Aula och konsert med min andra dotter i Sollentuna Musikklasser, en gospelkväll med SMK:s åttor och nior med Gladys del Pilar som solist. Hon är inte bara en fantastisk artist med ett sjusärdeles tryck i gospellåtarna, hon är ytterligt gastronomiskt bevandrad och jag har träffat henne tidigare i gastronomiska sammanhang.

Nu hemma i stöket, man hinner knappt med själv, men det är en dag i morgon också. Enkel hemmamat, närodlad stuvad vitkål och köttbullar. (Vitkålen några minuter i tryckkokare så går det snabbt som sjuttsingen.)