söndag 21 april 2019

Björkväggen

Björkväggen nere vid stora vägen

lördag 20 april 2019

Hovra_torpet




”Såpa, denna gudomliga produkt med doft av rent.”
Ja vi tillhör kretsen som hyllat grönsåpa både för dess rengörande och dess doft. I alla fall intill dess vi förstått att grönsåpa är en biprodukt från pappersmasseindustrin och att doften är tillsatta aromämnen.
När vi nu lyfte den gamla korkmattan ditlagd 1948 blottades ett trägolv med 40 centimeters bräder. Dags för såpskurning och då var det självklart linoljesåpa som användes. En såpa som inte bara lösgör smuts utan också bleker och impregnerar och skyddar golvet och blir bara bättre av upprepade våttorkningar.

K i köksfönstret i en paus med såpskurningen
K är dirigenten vid denna kulturhandling och det blev så snyggt golv.
Det är i torpets minsta rum som förmodligen varit det forna enplanstorpets skafferi/slaktbod, när det byggdes någon gång vid mitten av 1800-talet.  Nu blir det så småningom vårt bibliotek.
Så undrar man hur vi får tag på linoljesåpa mitt i stilla veckan. Det är ju inte en såpa som står i ICA-hyllorna precis.
Nördar söker nördar, sägs det. Och det behövdes inte alls mycket Googlande innan vi fann ett företag nästgårds med specialkunskap om gamla trähus nämligen Martin på Gamla Trähus i Färila. Visst hade han några liter linoljesåpa mitt i påskveckan så efter en halvtimmes prat om gamla trähus i allmänhet och Hovratorpet i synnerhet svängde vi förbi.

Och, hmm, funderar vi – hur kunde vi veta att golvet inte var skurat sedan 1948? Jo av den enkla anledningen att under mattan vi tog bort låg det tidningar daterade 1948 med annonser om björksavspomada och annat intressant. Att vi också upptäckt att innertaket under pappspänningen är smal grågrönmålad pärlspont är en annan och ny historia.

...och så här blev det. Nu ska bara väggarna fixas eller täckas av hängande bokhyllor
med böckerna vi baxad 33 mil hemifrån och för sköna lässtunder under ledig tid.
PS! Följ oss på instagram #hovra_torpet där vi uppdaterar hur vi tar hand om vårt timrade torp från mitten av 1800-talet och som fick ytterligare en våning timrad samtidigt med ny grund 1935. DS

fredag 19 april 2019

Riktigt och rejält på landet



Isterband och Blodpudding från Björks i Färila. 
Riktig frukostmat.

torsdag 11 april 2019

Felanmälan? Nej vi har stängt!



Hissen står, för andra gången idag. Först grus i spåret som dörren går i och nu, av någon obegriplig anledning vägrar den flytta sig. Minst två gånger i veckan är det något fel. Och felanmälan är ett skämt.
Ringer värden Sollentunahem.
”Ja hej jag heter Göran Lager och bor på XXX nummer XX. Hissen har stannat i källaren och vägrar röra sig.”

Växelns Filip på SH: Jaha, hissen står säger du.
”Ja just det, det är för andra gången idag”.

Växelns Filip på SH: Har du fått hjälp med det första felet?
”Eeee (?) Jo det är klart.”

Växelns Filip på SH:  Och nu har den gått sönder igen alltså? Vilken adress är det som hissen finns på?
”Men om du lyssnat ordentligt och varit en gnutta engagerad skulle du hört att jag sa både mitt namn och adressen XXX nummer XX.”

Växelns Filip på SH: Ja, jag lyssnar, vilken adress?
”Kan jag få göra en felanmälan?”

Växelns Filip på SH: Då får du ringa om en timme för felanmälan har telefontid och öppnar klockan 17.
”Men hallå hissen står och jag felanmäler nu, snart är det ju rusningstrafik i trapphuset”.

Växelns Filip på SH:  Tyvärr är det så att det är telefontid för felanmälan.

Klockan är 16, ringer Schindlers akutnummer som står i hissen. Väntar jättelänge till musik och framför sedan mitt ärende.

Mannen hos Schindlers: Är någon fast i hissen?
”Vad vet jag”

Mannen hos Schindlers: ”Jag föreslår att du ringer och gör felanmälan hos Sollentunahem.”

tisdag 9 april 2019

Löjligt gott

Biff med lök och grillade skivor av aubergin och zucchini.
Det räcker så!

lördag 6 april 2019

St Johns! Svindlande körmusik



För otroligt många år sedan var jag med några ”Kingsare” på en evensong med St Johns College Choir under George Guest. ”Kingsarna” gjorde sig hela tiden lustiga över framförandet och dirigenten. Kanske vänskapligt och kärt, vad vet jag, men det var i alla fall inte att ta fel på den konkurrens som gällde mellan de två collegekörerna. Det var lite för beskt, lite för brittiskt för att det skulle kännas helt okej.

Idag var vi i Storkyrkan och lyssnade på St Johns.
Vad säger man?
Den bästa körkonserten ever! (Har lyssnat på elitkörer i 55 år och så var vi i Västerås för två år sedan på en Kingskonsert!)

Vilken renhet, vilken exakthet, vilken textning och vilken värme och musikalitet. Spännvidden i repertoaren gick från Byrds Mass for four voices till Waltons ”The Twelve”. Helt otroligt!
Fick förmånen att säga just det till Andrew Nethsingha efter konserten. Att jag inte hört kören sedan George Guest och då i St Johns. ”Ah during the Golden days”, svarade han försynt. Jag fick replikera och tacka för det mest fantastiska jag hört och säga att det är nu, just nu som är The Golden days.
Ni som inte var där, ni gick miste om något stort! 
Svindlande stor körmusik.