onsdag 28 september 2016

Mycket trädgård, lite mat och svart trumpetsvamp


Så här är det att på vår tomt växer svart trumpet. Vegetationskarterargeniet och biologen Tommy Löfgren och jag gick runt i skogsdelen och så säger han att "det här är en typisk biotop för svart trumpet." Jag tittar ner och urskiljer genast en matta av denna det perfekta alternativet till "svensk tryffel". Så går det till att plocka svamp - man tittar sig runt och ser förutsättningarna, sedan tittar man ner och ser att man haft rätt.
Det blev en liten carbonara utan fläsk (ja, motsägelsefullt, men fläsket byttes ut mot de spänstiga svamparna).




Så då så! 
Blev det en häftig köksträdgård. Häftigare än jag vågat hoppas på för att vara första året. Pumporna är feta och präktiga, tefatssquashen är fantastisk och håller sig tills de är lagom att sylta till höstens viltstekar och "gamebirds", ger det där perfekta syrliga tillägget och är inte så bitig som syltad pumpa. Den sistnämnda rostar vi i ugn och gör ett mos av som vi fryser in. Utmärkt att blanda i potatismoset eller använda i vintersopporna.







Kvar finns också vitbeta, rödbeta, cirkelbeta och gulbeta, brysselkål, rester av brockoli, frilandsgurkor, majs (gått skitdåligt), tobak (ska torkas snart på en av vindarna) grönkål och palmkål (får stå kvar och fajtas med den första snön och frosten, men har redan blivit skattad.) Kvar också ett spann mandelpotatis som åker ner i jordkällaren som sättpotatis till nästa år. Vitlöken redan i jorden. Blir det lite längre höst, eller ännu längre, så sår jag nog palsternackor i odlingslåda och täcker med ensilage och möjligen också morötter (får se).
Utanför på de 52 hektaren åker är det stubb kvar och sprutat mot konkurrerande växtlighet. Nu hoppas vi på vårsådd av lin, men däröver råder bara dagspris och bonden Mats. (kan ju bli tråkärter också)








Lite gravad röding går alltid ner till trädgårdens gröna, liksom...

...ett och annat blötdjur.











söndag 18 september 2016

50 blommande solrosor, prydnadspumpa och massor av aster




Älskar astrarna som såddes i arpil/maj och som blommar först nu.
Skönheten hos krusig grönkål eller blåsvart palmkål. De vaxiga gula bönorna, de rödaste rödbetor och den vackraste brockolin. Allt i ära i en köksträdgård, men jag försöker också få den blomstrande med ömsom låga och ömsom höga blommor. Det lockar inte bara fjärilar och bin till odlingen utan bidrar också till väldigt lust för ögat. Nyttoväxterna är sköna i sig, men med blommor runt om dem ser man öven skönheten i det övriga.


Krasse, ringblommor gurkört, blommor till maten


lördag 10 september 2016

Vi fick främmande



Försöker få mina barn att förstå uttrycket, att vi fått främmande. Så sa vi alltid förr, sen blev det gäster eller besök några tiotal år och nu vete fan vad man säger egentligen.
Hursom så var främmat efterläntat, Eva Sjöstrand och Henrik Wallenius, några av min äldsta vänner, nu också vänner till Kristina. I åratal, vi träffades när jag jobbade på Gotlands Tidningar 1978, har jag varit en välkommen och inte sällan övernattande gäst hemma i deras fantastiska Visbylägenhet. Jag har fått förmånen att följa med på hela barnaresan och kärriärsresan och alla andra resor i livet.



Nu satt vi där igår kväll äntligen hemma hos oss på Lugnet och pratade och pratade och åt och åt igen och pratade ännu mer. Musiken, journalistiken, radio, kulturen, måleriet, berättandet, böckerna, kärleken...det mesta har vi gemensamt och när vi träffas är det märkbart otyst. Förvisso blandat med en del nostalgi, men jag menar, det är väl inte så konstigt efter 38 års vänskapsrelation.

Eva och jag har dessutom  samma bokformgivare, Christer Jonson som gjort tre av mina böcker och har en ytterligare i pipelinen som kommer i februari. Samarbetet med Eva har resulterat i en hel serie makalöst vackra och berättande gotlandica, böcker som jag alltid har liggande på nattygsbordet.



Så här blev det att vi inledde kvällen med en bondbönssoppa på hönsbuljong med friterade små rödlöksringar och ett uns lakrits. Bönorna självfallet jämte löken från trädgården.

Så hade jag preppat för varmrätten, en ljummer sallad med allt från köksträdgården, småskuren mandelpotatis, små gröna blad, ärtor, mangold och hårt chipsbakad grönkål och palmkål, kokta och något picklade cirkelbetor, kokta och skivade gulbetor, ringblomma, krasseblommor och gurkört. Efter uppläggning överöst med brynt smör.



Från Bengt Valentinsson, en annan gammal kär vän på Gotland, tidigare kulturchef på Gotlands Tidningar, fick jag  råbocksstekar för en tid sedan. Skjutna på norra Gotland. Nu fick den sista tillagas i stekgrytan, först marinerad i fyra timmar i lita olja, ostronsås, svartpeppar, chilli och rödvin, sedan brynt och överöst med marinaden jämte ytterligare rödvin och så brässad upp til 63 graders innetemp och på lågvärme i två timmar. Sedan fick steken ligga kvar och svalna i spadet. Lyfte upp steken och reducerade spadet med hårdkokning tills några deciliter återstod. I med vispgrädde och när det blev varmt toppredde jag och slängde i 400 gram gula kantareller, plockade av ytterligare en ällgammal vän från Sollentuna Tommy Löfgren (vi har känt varandra sedan 1962, Herregud det 54 år!). Sådär jag såsen klar, allt klart, det är serverat.



Avslutningsvis och utan att det märktes bakade Kristina en helt underbart god smulpaj på gårdens björnbär, de dignar verkligen från busken på husknuten, stora, saftiga, söta och solmogna.



I morse lyssnade vi på P2 med Eva som musikciceron. Tre timmar till frukostering på Lugnet. Kan man ha det bättre med vänner...tror inte det! Tack för att ni kom och förgyllde vår helg.




tisdag 30 augusti 2016

Motad vid altaret, nattvarden var inte för mig


Skulle ta nattvard på en mässa i helgen som var.
Det blev inte så. Framme vid delandet stank det kraftigt av alkohol från kalken. Det var en sådan där vämjelig fylledoft och tankarna for iväg åt ett diametralt annat håll än till nattvarden som sakrament. Jag avbröt min nattvard efter att ha mottagit brödet.

Läser att i Nya testamentet står det inte alls definierad om bröd och vin. Man vet inte vilket slags bröd och man vet inte vilken slags dryck.

Redan i början av 2000-talet initierade några få kyrkor, inte utan uppseende, alkoholfritt vin på nattvardsbordet. De som inte kunde acceptera nyordningen hävdade att Jesus absolut inte serverade alkoholfritt vin och att frångå alkoholen skulle vara att frångå Jesu ord och handling. 

År 2004 infördes alkoholfritt på mässorna i Oscars församlings Olaus Petri bland annat med argumentet att det inte heller längre var bröd i egentlig mening som delades utan en glutenfri (smaklös) oblat. Tankarna då var att en mässa med nattvard inte skulle vara exkluderande utan inkluderande och nyordningen genomfördes i samarbete med människor som gick på Anonyma Alkholisters möten.

Genast började en del präster yra om bevarandet av ett rent apostoliskt ämbete och pratade om sakramental visshet och drog jämförelser med kvinnoprästmotståndet. De till och med ropade att de var exkluderade från nattvarden sedan alkoholfritt (druvjuice) och glutenfritt (oblat) började införas.

Efteråt försökte jag prata med prästen om nattvarden och mig som exkluderad. Självfallet höll han med mig och sa att detta varit en ständig fråga i kyrkorådet.
Nu slumpar det sig inte bättre än att granne med kyrkan ligger en klassisk gammal tork med människor som ibland söker ”en kraft starkare än sig själva” för att komma ifrån sitt beroende och nå nykterhet. En sådan kraft kan vara Gud så som Han uppfattas av dem som söker Honom.

Det är inte många som går i mässan i den här kyrkan. Har noterat att medelåldern torde ligga på några och 70.
Alla de här gamla i kyrkan, sa prästen, det har med smaken och upplevelsen att göra, de vill ha alkoholen i vinet annars tror de att det inte är på riktigt.
Jag svarade att det är svårt att bli modern och utan att snärja in mig i förklaringar om vad GT syftar på med ”vinträdet”. Närmare analys och bevisföring står Mikael Bedrup för på sin blogg.

För min del förvånas jag över att en kyrka som Eds över huvud räds förändring, förnyelse och nytolkning. Ett modernare förhållningssätt, utan att göra avkall på det i övrigt ceremoniella, i allt skulle kanske locka fler till kyrkbänkarna och fler konfirmander (inkörsporten för många unga) till församlingen.

En tid sedan var jag i församlingshemmet och lyssnade påOlle Carlsson. Han var inbjuden av Eds präster, förmodligen som inspiratör. Var det ingen som lyssnade?

Tyvärr är det så att jag inte längre kan vara med i gemenskapen i den här församlingen, jag är exkluderad, utesluten och förhindrad att motta nattvarden.

PS, finns det inte någon i den inbilska församlingsledningen som kunde tänka till och ge båda alternativen. Alkohol till höger och druvjuice till vänster. DS





lördag 27 augusti 2016

Hon är så kär, den där förbannade falukorven



Alltså, släng er i väggen ni som dissar bruna bönor och allrahelst i kombination med falukorv.
Boken "Femton kockar och falukorv" skrev jag för 16 år sedan och gav ut hos Björn Kronwall på hans lilla förlag. Karl Melander tog bilderna.
Bland kockarna som medverkar hittar vi storheter som Gunnar Forsell, Werner Vögeli, Tommy Säbb, Carina Nordin och Niclas Ryhnell m.fl



Jag brukar påpeka att det blev ett alldeles åt helsicke för dyrt omslag på en bok med landets mest nyttjade och kanske folkligaste råvara, inbunden i svart linne och titeln i silverfoliering. En snygg bok blev det och välmatad med allt du behöver veta om denna älskade korvs historia kryddad med en hel serie inovativa och fortfarande ganska så förvånande anrättningar.

Eftersom den här boken finns på Bokbörsen och dessutom billigare är det kanske fåfängt att sälja den här, men jag gör det för mina få ex (en handfull) jag har kvar är ocirkulerade och i prima nyskick, dvs obläddrade. Ett hundra spänn styck plus frakt med postens billigaste. Messa eller skriv på min FB den som vill ha.
Förskott med swish går det snabbt som tusan.

Säljer för övrigt nu ut stora delar av mitt kokboksbibliotek på Bokbörsen. I omgångar lägger jag upp fem hundra böcker, minst.
Har haft balla liggande i magasinet i tre år och förstår då att jag inte är i behov av dem längre.

Recept på falukorv: Skiva och stek lätt i smör. Bruna bönor? Koka och spetsa med sirap och ättika. Salta, ät! Wow, som lunch i veckan.

onsdag 24 augusti 2016

Dressade gröna bönor och paj på gårdens björnbär


Det är en väldigt stor tillfredsställelse att bara kunna släntra ut i trädgårdslandet och hämta in välmatade, kraftfulla gröna bönor, hur många man vill och sedan gå förbi till söderväggen och plocka ihop en halv liter stora söta solmognade björnbär för en paj.

När landet ligger så där obrukat och alldeles tomt i april tänker man "det här kommer aldrig att bli nåt". Ibland är det till och med svårt att sätta igång bara för att rädslan att misslyckas tar överhanden. Njutningen fram tills dess har varit planläggningen och inget har gått fel. Då, om våren, då börjar arbetet i jorden och då kan allt i världen gå fullständigt åt helvete, maskar, kryp, rådjur, sniglar och dåligt utsäde. Och jag försöker intala mig varenda vår att till augusti är det så välmatat i kökslandet att jag själv knappast kommer in. Då i april tar jag fram bilder från tidigare odlingar för att skapa kraft, mod och verkligen försöka förstå vilken livskraft det vilar i jorden, i plantorna, i fröna.

För i år vet jag flera saker för det kommande, betorna ska ner tidigare, majsen ska ha bättre jord, kålen ska täckas från första stund, potatisodlingen ska utökas, gårdens växtavfall ska blandas med ensilaget upp till en halvmeter i odlingsbäddarna före vintern, gödsling måste till. Ja ja, men nu, i ögonblicket och denna dag när det är 27 grader varmt över björnbären mot söder, nu njuter jag bara.




Dressade gröna bönor att äta avsvalnande

Tre stora handfulla stycken med gröna bönor, störvaxbönor eller andra.
fem stora krossade och hackade vitlöksklyftor
1 dryg dl olivolja
någon matsked vitvinsvinäger
saften från en kvarts lime
En matsked kikkoman soja

Hetta upp en liten stekpanna och häll i någon matsked av olivoljan. Fräs vitlöken, inte bränd, men brun. Deglacera med all olivolja och häll tillbaka i en blandningsskål. Häll i lime, vinäger och soja. Salta lite och dra några varv med svartpeppar över dressingen. Låt svalna medan bönorna kokar efter att de sköljts och snoppats och översköljts med kokande vatten. Låt koka, och det här är råviktigt, tills de är helt mjuka. BÖNOR SKA ALDRIG VARA AL DENTE, BEGRIPS!!!! Bönor ska smälta i munnen, hårda och halvt okokta kommer aldrig alla smaker till sin rätt, lockas liksom inte alls fram utan bönorna får en äcklig klorofyllig, gnisslig smak.

Häll av vattnet och lägg bönorna på fat. Häll över dressingen och blanda medan bönorna fortfarande är varma. Låt svalna något och ät med lite bröd eller som sidorätt till helstekt kyckling, marinerade kamben eller stekt torsk, ja till va fan som helst!






Paj på nyplockade björnbär:
Rosta solrosfrön i en het panna, Halvvägs slås några nävar havre över tillsammans med en halv deciliter vetemjöl. Rosta allt på hög värme och rörlig panna. Släng över några nypor salt. Smält ner minst 100 gram smör och låt smöret binda ihop ingredienserna. Smörj lätt en form med löstagbar botten. Låt allt i stekpannan svalna något och pressa sedan ner blandningen i formen. Försök pressa upp ordentligt på kanterna och täck hela botten. Ställ att kylas. Skölj för guds skulle inte bären men plocka bort allt fnas och alla bärfisar och annat skumt. Häll björnbären hela i pajen, jämna ut och strö över rejält med syltsocker (björnbär vattnar ur sig av helsike och behöver mer än mjölblandningen för att stilla sig och gå ihop. In i ugnen 200 grader i en dryg halvtimme. Får kanterna för mycket färg så täck med folie. Är med lösvispad grädde (40%!)