fredag 12 augusti 2022

Javisst, masstesta alla elever och proppa dem fulla med olika ADHD-mediciner - välkommen till zoombielandet!

 Högerns förslag om att masstesta elever i utsatta områden för att utröna ADHD och därefter medicinera för att de inte ska hemfalla åt kriminalitet. Fullständigt befängt ur många aspekter. För det första för att det inte är där problemet ligger. Det verkar som att förslagsställarna bara har en liten hum om vad ADHD är typ "jaha, m'änniskor med ADHD kan hemfalla åt brott", som om vore det en åkomma, en sjuka, ett tillstånd när det i själva verket är en flykt, ett alternativ till följd av att de inte kan hantera de krav som ställs,  skolan, familjen, kulturen. Andra med ADHD flyr in i alkoholen, många tar livet av sig - varför då? För att de inte får medicin? NEJ för att de inte klarar av samhället som det formats, strukturen, stressen, valen, oordningen, kaoset. Hjälper medicin då? ADHD är i många stycken en begåvningstillgång, kanske i alla stycken om dessa togs tillvara. Medicinering fungerar i mångt och mycket som att lägga locket på, att hitta det fokus som omvärlden kräver. Nej ADHD-elever blir inga genier bara för att de medicineras - det klarar kanske kraven på godkända betyg, inte mer. I en ADHD-människa upptas tillvaron i mångt och mycket att hitta egna strukturer, egna strategier, egna fokus och där finns inga gränser, inte sällan ser vi här ren och skär genialitet, genialitet som negligeras, kastas bort, inte tas tillvara, medicineras bort. Vad återstår efter en sådan attack på genialiteten? Bara en liten skrutt.


Nej, jag är inte mot medicinering, men fan ta mig inte medicinering med automatik. Jag är för medicinering när den verkligen behövs. När ADHD-utanförskapet blir en sådan hämsko att livet blir ett inre och yttre kaos. Medicinering för att bryta detta kaos, men inte generell medicinering till barn som är stökiga, som lever i ett yttre kaos, barn långt ifrån ADHD-diagnosen, men som av andra orsaker, genetiska, sociala, kulturella eller vanligt jävla spring i benen, ska inte dämpas med medicin. 


(Jag hade en kompis som var alkoholist och narkoman. Han gick ett tillnyktringsprogram, blev tillfrisknande. Efter ett år träffade han en kvinna vars barn medicinerades för ADHD. Min vän ville prova medicinen - det blev en tablett, bara en, andra dagen blev det fem tabletter, han kände ruset. tredje dagen blev det stora delar av barnets månadsförbrukning - sedan gatan efter amfetamin och den elfte dagen dog han, en jättegod människa, stor begåvning,  ADHD)


Bara som jämförelse till högerns obetänksamma förslag så undersöktes för många år sedan antalet våldsbrott som gått till fällande dom i tingsrätt. Det visade sig att så många som 80% av dessa kunde härledas till alkoholmissbruk. När vi behandlat invandrare (snacka om att stimatisera människor) kommer turen till alla alkoholister eftersom alkoholism också kan vara en konsekvens av ADHD. Betänk då också att kring varje alkoholist finns fyra fem, kanske tio människor som bryr sig, fixar, ordnar, möjliggör, ljuger och förevisar nästan samma slags flyktbeteende som alkoholismen själv. En nyligen utförd undersökning har kommit fram till att 10% av landets befolkning (rik som fattig och ur alla socialgrupper) drack så mycket alkohol att de förlorat kontrollen över sina liv. Inkluderar med alla som bryr sig, lider och engagerar sig i alkoholisten så har vi snart hela landets befolkning på en lista för medicinering mot ADHD. Befängt, eller hur?


ADHD är ett neuropsykiatriskt tillstånd som inte går att bota. Det finns där hos vissa och historiskt har ADHD alltid funnits, men inte märkts i samma utsträckning som nu. Samhällets utveckling mot det mer komprimerade, mot de större kraven, mot ökad elitism utan att reflektera över hur många som utesluts och som kastas in i utanförskap (utslagning i skolan till följd av att alla ska kunna lika i allt) är en så dålig samhällsinvestering att den torde betraktas som brottslig.


En annan reflektion, en ADHD-utredning kan ta månader. Väntetiden för en utredning är redan nu över ett år på många ställen. (vilka i högerns ledning har aktier i läkemedelsbranschen)


Läs min bok "Utanför Normen"





torsdag 4 augusti 2022

Kristinas ostsuffle och Augusts vietvårrullar, överraskningar på middagsbordet

"Den ska väl egentligen vara högre, men vad gör man med sufflé i en springform?"


 Ja det var igår. Pyssel i köket slammer och spisljud. Jag gick till duschen, stod där länge och väl i vårt lilla lantliga SPA och njöt. Det knackar på dörren "skynda dig, middag om fyra minuter exakt, kan inte vänta".

Raskt fick jag reda mig och stövlade tillbaka till köket halvklädd och där, mitt på bordet så står den, en präktig ostsuffle reslig så gott det går i en springform för sockerkaka (suffleformarna är hemma i stan).

"Voila - min första soufflé"

Jag älskar suffleer men det blir så sällan, men det är klart att en sådan kärlek kommer från K när den väl kommer. Underbart, som ett lätt litet moln i munnen och så västerbottensost, ren himmelskt.

Middagen fortlöpte under ljudliga åthävor - kärlek från första till sista tuggan.


En begåvad buljong med chili och nyskuren persilja

Idag satt vi båda uppe i nya rummet - ja vi kallar det så, trötta över sunkigheten i torpets gamla men stora sovrum med tapeter från kring andra världskriget taffligt uppsatta, spruckna och flagiga, blekta och med fettfläckar. Efter alla konstens regler renoverade. Eftersom påbyggnaden av övervåningen är gjord i modern tid har vi inte så mycket till övers för byggbevarande utom att spara tidstypiska detaljer. Det blev modernt material som följer husets rörelser, pappersremsor i sprickor och så bredspackling och målning av väggar, lister och socklar. Ett helt nytt rum av en veckas slit. Nu fungerande som ett allrum med TV, soffor, Stora kuddar, spel och böcker. Där satt vi medan August pysslade i köket.

"Det är klart, skynda er". Överraskade av dukat bord, en pepprigt skönt mättad consomme och vietnamesiska vårrullar. En helt underbart pysslig och god middag, han är smakbegåvad den pojken.

måndag 25 juli 2022

Som röda silkesnäsdukar och som rymdkapslar i trädgårdslandet


Jag gillar de där röda punkterna i perenna landen. De slår ut alldeles oannonserat och står sedan kvar efter kort blomning med sina kapslar som också i sig är vackra.


Märkligt nog hade vi en hel rabatt med vallmo in mellan svarta och röda vinbär. så tätt och blomstrande förra året att de nästan tog kål på en liten för året nyplanterad krusbärsbuske. Frökapslarna stod kvar och fick fröa av sig hur de ville. Men i år grodde inte en enda vallmo i den rabatten. Däremot lite här och var i andra ändar av den stora trädgården. Bra lurigt det här med växter.


I år ska vi samla på oss fröerna från jättevallmon som vi har vid dasset och som lägligt blommar framför rosorna och som blir till dekorativa kapslar precis när rosorna spricker ut, bra tajmning! som stora röda silkesnäsdukar förvandlas de till rymdkapslar som till slut blir skallror med mogna frön att ta till vara eller låta stå kvar för självsådd. Om det i så fall blir eller inte bli de avgör inte vi.

fredag 8 juli 2022

Var ska bagaren vara om inte i byn, Janssons bröd i Ljusdal en källa till svindlande god smak!


Jag har skrivit om Janssons bröd på Hybovägen tidigare, senast om vörtbrödet till jul. Idag var vi tillbaka och överhandlade till helgen, alldeles för mycket och allt gott och vi ångrar oss inte en sekund. 

Dukade precis upp sköna skivor av en ren vetesur och lika sköna skivor av ett rågbröd doftande av muscovadosocker samt smörkringlor doppade i strösocker (får ta en extrados metformin ikväll för att hålla nivåerna).


Samtidigt bullade vi upp med en extralagrad präst, generösa skivor av Färilaskinka och en mogen getost. Men se - sovlet fick ligga kvar. Det är en nämligen en sådan förmån att stryka smör på en skiva Janssons och sedan bara njuta av alla smaker, det där lilla syrliga som gör brödet levande, sädsmaken från allt det närodlade och malningen på TeVe-kvarn, sältan i skorpan som i sig är mör och därför extra njutbar, djupet i det utjästa som nästan påminner om rik umami och som drar ända bort mot tonsillerna och så översköljningen av hela det olfaktoriska centret som bombarderar det limbiska systemet och får oss att minnas, njuta, sortera, sluta ögonen och sakta bara inta allt som då kommer över en som en liten tsunami! (Lyssnade ni också på Mischa Billings sommarprat, om inte gör det!)


Alltså var ska en bagare vara om inte mitt i byn? Lina Lundmark är fjärde generationen bagare och en skicklig hantverkare som dessutom har förmågan att ge sådan karaktär åt sina bröd att det är som att hon satt sitt eget bomärke i limpor och bullar få förunnat att få uppleva, ingen annanstans möjligt att handla.

Vi har då kommit överens om att skippa kolhydraterna den här sommaren, men så stark är dragningskraften att vi nu ändrat oss till att säga: "Ska vi äta bröd då ska vi ta mig fan äta bröd på riktigt" och det har vi gjort idag!

En sådan lyxig kväll med smultron och grädde


 "Jag har en god överraskning", sa K och kom in från köket med två tallrikar matade med smultron och tjockgrädde.

En sådan förmån och så mycket kärlek på en tallrik. Rikligt med smultron och jag åt dem långsamt och njöt stort i varje sked som jag öste in.

Det bästa av allt - det växer smultron så det knakar i landet och finns mycket kvar att skörda.

Nu tar vi utlöparna och sätter på andra ställen i vår stora trädgård för den här njutningen ska vi säkra för flera år framöver.

Här är allt jag skrivit om dessa Fraga Vesca, smultron som var Linnés räddning mot hans podager och där han konstaterar att det går 1400 smultronbär per liter.


söndag 3 juli 2022

August, så inihelvete smaksäker

Han jobbar metodiskt i köket, letar bästa råvarorna och gör vackert, avsmakar hela tiden, letar smakbryggor och prövar olika kombinationer, fastnar och utvecklar.

Nu senast egna "vita" pizzor med  citronzest och kronärtskockshjärtan. Vietnamesiska vårrullar med heta såser.








fredag 17 juni 2022

Stor saknad efter Assar och lite av resfeber har slagit mig efter Lovisas storslagna födelsedagspresent


Hade jag för tio år sedan sagt att jag saknade en hund skulle jag anklagat mig själv att vara pjoskig! Trodde aldrig att jag skulle bli så fäst vid en krabat som jag blivit. I onsdags kom våra vänner Per och Annliz och tog Assar med sig. Så fantastiskt med hundvakt ända till midsommarafton.

Sätter nyckeln i låset hemma - ingen kommer raskt och glatt och möter mig. Ingen tar omedelbart min plats i soffan när jag reser mig för en vända i köket. Jag hör tassande mitt i natten, men ingen hund är där. Jag har Assars tider i kroppen och planerar min dag efter dessa. Tänk att saknaden kan vara så stor och att jag så knutit an till en så trogen filur.

Lovisa med Assar

En annan jag saknar väldigt mycket är Lovisa som drog till NY för ett år sedan och som sitter lite fast i USA i väntan på nya uppehålls och arbetstillstånd. Men med barn är det annorlunda, där är man ju lite förberedd på att de ska stå på egna ben och dra hemifrån. Lovisa gör det med kraft och med den äran. (Jag spricker av stolthet!)

Nu drar vi. Jag ska fira min 70-årsdag på måndag och tanken var från början att detta skulle ske i tysthet. Liksom att dagen bara skulle flyga förbi, men icke sa nicke eller snarare Lovisa som suttit i NY och smitt stora planer för sin pappa. I veckan ringde hon och släppte födelsedagsbomben. Hon har ordnat med en resa för mig och Kicki till Island (stått på min bucket list i 60 år!) allt fixat, flygbiljetter, hotell, hyrbil, allt! Hur fantastiskt är inte det? Överraskningen var nog en av de största jag erfarit. Alla andra har vetat om Lovisas planer sedan februari och jag har inte misstänkt nått. Nu överrumplad, och lycklig. Fattar inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna allt detta, så generöst och så otroligt vackert av Lovisa.