Skynda skynda gå inom Åmells!

Jag är ju sedan länge förtjust i Helmer Osslund. Sent omsider kom jag inom Åmells för deras vinterutställning. Svensk konsthistoria nu igen (som alltid på Åmells) och massor av vintriga landskap av Osslund. Häng på forts som attan för att hinna se (värt en omväg). Stänger den 17e följt av en utställning med bara kvinnliga konstnärer!!!

 

Skitvädret den 6 januari

Den sjätte januari var det. Och vi var bara tvungna att resa hem från landet. Och vi kollade in alla varningar. Snösmockan över Gävleborg skulle vara över oss först klockan 15. Utmärkt, för vi vill inte både ha mörker och snösmocka, men helvete som vi bedrog oss.

Vi åkte från norra Hälsingland klockan halv elva. Det såg helt lysande fint ut. Inga moln, sol och vinterväglag. Men ack! Redan några mil söder om ljusdal (Bollnäsvägen) satte det igång, först lite fint snöfall (inget att oroa sig för) sedan ...det bara vräkte ner. Sikten minimal, vindrutetorkarna jobbade som satan, klumpade ihop snpn, orkade liksom inte fösa undan mängderna.

De hade hänt något precis vid första infarten till Arbro, köer. Folk vände i den mån det nu gick. Bilar lite överallt i diken, på trottoarer, ute på åkrar.

Körde ner mot tågstationen, nu såg man inte vägen längre, åkte som liksom i kolonn. Varje kilometer fick vi gå ut med borden och fösa undan snö från bilen och rensa vindrutetorkarna. Ute på stora vägen igen gick det om inte bra så i alla fall bra mycket bättre. Alla bilister u

te hade varningsblinkers och dimlampor tända. Smygkörning i tio meters sikt. Värsta någonsin!

Bollnäs, en kort paus. Köpte defrostspraÿ till vindrutetorkarna och det hjälpte något. Tio minuter senare ut igen. Samma skit. Kolonnkörningen funkade, iband stod det still när en eller annan bilist, inklusive oss själva tvingades stanna för att sopa, spraya och hacka bort is från vindrutetorkarna. Inget tutand, ingen irritation, inga vildsamma omkörningar, men fortsatt en eller annan bil i dikena.

Alltså, först vid Gävle blev det något bättre. Vi klarade oss hem på sju och en halv timme mor vanliga tre och en halv. Men vi klarade oss, Volvo, fyrhjulsdrift och sprillans nya odubbade vinterhjul.

Inte Mickelsmäss än så kulan får vara kvar - ja ända till valet, men inte i granen

 

Hummus på gråärter

Har hört om det här länge, odlat gråärter själv under flera år, men aldrig tagit mig för. Nu köpte vi, inspirerad av en middag hemma hos Sebastien Boudet som hade gråärter i middagsgröten, några kilo från Jädra Prästgård. (Levererar till Livs i Stockholm och även på Reko-Sollentuna).

Låter ärtorna ligga i blöt över natten ända till kokning på kvällen. Då räcker det att koka försiktigt i 20 minuter. Häll bort vatten, kör i mixer med neutral olja (EKO), salt och vitlök. Njut med nybakat bröd. Helt fantastisk smak!

 

Väntan oss förbränner, skottningen är eftersatt.

Onsdagar är det parkeringsförbud på vår gata vår gata. Detta för att man ska kunna ploga eller skotta. Två veckor har nu vår gata varit oplogad med stora parkeringssvårigheter, vallar och snömodd och problem med lastbilar med leveranser till affär och restauranger samt sopbilen. 

Två onsdagar i rad har kommunens underleverantörer underlevererat.

Först idag kom plogbilarna och mängder av snö transporterades bort i lastbilar som pendlade till traktorerna. Och nu kommer ännu mer snö.

 

Jag får aldrig den rätta julkänslan, men det är väl trevligt med god mat och några timmar vid spisen.

Livs på Söder, en oas för oss som vill leva rent och solidariskt.

Missförstå inte. Det är väl trevligt att umgås, att vila i varandra, diskutera väsentligheter och bara vara. Men det här före, under och efter jul, med hets och stress och julklappar och rimma och slå in paket och folk blir missnöjda och tycker allt är tråkigt och stå där i köket timvis och laga mat som ska åka ut och in i kylskåpet och inte ens smakar gott, vad är det? 

Leva på skinkrester till tjugonda Knut och pastejer som surnar, grisfötter där griljeringen lossnar, sill som börjas simma i lagen, nej fy för katten.

Min älskade kanonkula i sin lilla skål där den bor.

Åtskilliga är de jular där jag suttit ensam och ugglat. 

NEJ det har inte varit synd om mig, jag är en mästare på att underhålla mig själv vid sådana tillfällen och stunder. Jag har njutit av ensamheten vid högtider, åkt tåg ensam förbi brasor på Valborg, kört taxibil både jul och nyårsaftnar, ugglat i lägenheten under Mårtensaftnar och gnagt på ett gåslår eller varit packad på midsommar och somnat vid fem.

Fick till mig några alternativa jular på Konstfack, några andra i föreningar, mest för formens skull. En jul på Sri Lanka, en annan i Bangkok, en i Paris och flera i London och flera i Oslo. 

I vår gran hänger en enda dekoration jämte ljusen,

en viktig kula i en värld som håller på att rasa ihop.

Den här julen blir både ock. Meningen var att vi skulle fira familjärt och så blir det. Meningen var att jag skulle koka gröt av spannmål inhandlade på Livs på Söder med de allra bästa rotsakerna och ost, inget mer, men viljorna visste bättre och min acceptans ökade, lite sill ska vi väl ha (?) och lite Jansson (?), senap (?), köttbullar (?), eröd julost (?), skinka (?), rödkål (?), ...bara lite (?).

Fick mig en liten skinka på Livs från kulturgris, perfekt med riktig fettkappa och perfekt kokad, griljerade den idag. I Sousviden gosar sig kryddiga revbensspjäll i 66,6 grader 24 timmar som sedan ska glaceras. Klar är rödkålen från ett hårt knutet litet giftfritt, Kravodlat från Livs. Spannmålet läggs i blöt i morgon bitti och lagas med egenhodlad pumpa, gulbetor från Livs (har aldrig ens själv fått fram så fina) egen grönkål steks långsamt för att få det där djupet i spannmålet som smäller i käftens (munhålans) alla kvarter. 

Så blir det en Jansson också. STOPP! 

Javisst jag lade in sill med stjärnanis också, så jäkla gott och så egenodlad potatis från Håvra. Sedan inget mer, jovisst allt julgodis. K har rört ihop vår gemensamma favorit, fransk nougat (skitfint för mig som diabetiker, men får matchas mot Metformin och Ozempic på onsdag).

Tror jag ändå kommer att andas i det här. Nästan allt är klart. Det är tillrätt, välkommen fram! Julen är här.

Min egen senap som jag vill ha den, lagom stark, lagom söt med ättikssting

GOD JUL

 

Ett äreminne med Jan Myrdal

 

Jag ser skitglad ut på den här bilden. Min vän Dennis Renfors hade precis varit förbi och förärat mig en faksimil ur morgontidningen från den 21 december 1975 från första vietnamdemonstrationen. Avbildades tlllsammans med Jan Myrdal i fronten av tåget och med en batong över huvudet. Den tiden vill jag inte vara förutan, den var viktig. Farsan fick kaffet i vrångstrupen när han slog upp morgontidningen och menade att jag vanärat familjen, ja hela släkten. Då hade han glömt alla storstrejker som hans sida av familjen agerat under som fabriks och sågverksarbetare, tiden då motstånd var kultur.

Jag är glad över att ha tidningen kvar som ett dokument.