lördag 19 augusti 2017

Säg att det är så att slöjdare får träden i Edsbergsparken!


Mina dagliga promenader med Assar går genom Edsbergsparken, denna engelska oas. 
Nu har arborister (förhoppningsvis) fällt nogsamt utvalda träd för att föryngra och ge plats åt nya.
Tänkte: Säg att det är så, att kommunen förankrar upplevelsen av platsens ande ordentligt och har ringt runt till slöjdare och konsthantverkare i kommunen och erbjudit dessa väldiga stammar.



tisdag 15 augusti 2017

Med förvirrande information eller ingen alls skapas inget intresse och ingen närvaro



 Jag har med jämna mellanrum återkommit till min hemkommuns sätt att på plats, ute i samhället, informera om händelser, platser, lämningar, företeelser och hänvisningar. De gör det med gamla traditionella skyltar utan möjlighet att hämta hem ytterligare och fördjupat information. Och skyltarna tål inte vare sig tidens slitage eller det omedelbara sabbotaget (klottret).



Dessutom är mångt och mycket av det som försöks kommuniceras skrivet på en åldrande svenska som ingen yngre alls vare sig förstår eller väcker intresse hos.
Det kanske upplevs som övermaga att påtala ett mediokert kommunicerande som kan höra "forntiden" till, men så är det inte. Fortfarande och innan vi fått fullt utbyggda system för digital information fyller skyltar en viktig funktion (jmfr GPS och trafiken). För information om historiska platser, om aktuella företeelser, lokal samhällsinformation etcetera är det här oerhört viktigt för kunskap, samhällssammanhållning, integration och förståelse av de platser vi befolkar idag.



Förmedlas inte sådan information, eller för den skull även betraktas som "icke nödvändig" faller en stor del av sammanhangen för både individen och kollektivet.

Läs i mer i fallande ordning: Här, här och här.

fredag 11 augusti 2017

Hur man tänker när det ska kommuniceras...eller tänker förresten?


Fortsätter min högst privata granskning av hur Sollentuna Kommun kommunicerar via "skyltar" och hittar den här...ja vad är det som försöker sägas? Och varför?
(utanför vallen på Strandvägen)
Tidigare granskning här och här!

Uppdatering av sommaren i skördetid


Det är så tillfredsställande, August är en jäkel på smaker och tillagningar. (Nyss kombade han en smothie med blåbär och dagsgammal kanelbulle!)
Igår utflyktade vi till Rösjöns norra ände vid Södersätra. På hemväg gick vi genom kolonilotterna och träffade en sanslöst duktig odlare från Filipinerna, ett sådant möte som framkallar odlingsabstinens och med ett mångfald som gör en lycklig. Och han var lycklig över sin trädgård. Gick in i grönskan knappast att det gick. Bröt ett par fina courgetter och gav oss med ett leende.
"Jag gör lasagne", kommenterade omedelbart August och hemma i köket drog han remsor med osthyveln saltade och pressade, hackade purjo och vitlök och svettade med tomater, rev ost, präst och parmesan.  Smakade av och kryddade, saltade och smakade av tills han var nöjd. Monterade och gratinerade.
Blev vackert och imponerande gott.
Den där ådran och det där intresset ska uppmuntras.
Kanske vi redan gjort det förresten.
Så frågade någon om lasagneplattor, men nej, det här är LCHF så det förslår. courgettremsorna läggs istället för vetestinna lasagneplattor.

fredag 28 juli 2017

Norrland - det räcker


För en vecka sedan gav vi oss iväg i sakta mak uppåt, förvisso inte utan ett mål, men med största inspiration och tålamod.
Vi sa att vi skulle ge oss tid att stanna till där vi önskade bara för att annars skulle vi aldrig få se det vi passerade om vi körde förbi.
Det blev en vecka med massor av stopp och massor av input och nya ögon.



Bland alla norrlands specialiteter blev det mer andefattigt, ett fabriksbesök på Mjälloms som inte ligger i Mjällom utan i Ullånger. Slog till samtidigt som Nordingrå och Mannaminne som mest var ett skräpmuseum.



Största behållningen?
Först och främst målet även om resan dit också var ett mål, Lisa Östlings magnifika gästfrihet och udde med sovhus på Guldsjönäset.
så en olycka. Kristinas faster som i ögonblicket vi skulle åka till Skatan och äta strömming  föll så illa att hpn bröt lårbenshalsen. Gott gry i 88-åringen som repat sig raskt och redan är på benen. Så insisterade hon på att vi minsann skulle ut till Skatan utan henne för den bästa stekta strömmingen i hela världen och så fick det bli.


Håller också på att skriva en ungdomsroman (äventyr) som till stora delar utspelar sig i Galtström så det fick bli en tur dit också för att uppdatera mig på synintryck.

 

För August var nog fisket största upplevelsen (fick en liten abborre så liten att den inte ens syntes på bild) och järnvägsmuseet i Gävle med det jättelika renoverade Getåloket och alla små modeller.
Bäst för Kristina var sjön och bastun med ett stilla blankvatten hon och lommen var ensam om att klyva.





Hejdå Norrland!
 Se där en händelserik vecka. Nu lite tid för att flytta in på riktigt i lägenheten. Några månaders boande har gjort att det är hög tid för att få saker och ting på rätt plats.

Assar gladast att koma hem igen till husse och matte efter en vecka hos fina Lena Allansdotter




tisdag 18 juli 2017

"Allt kött är hö" - Fläsknoja!


Den där rubriken kan ju läsas på många olika sätt i sin motsägelsefullhet.
Antingen noja på fläsk eller noja för fläsk, tycka om intill besatthet eller tycka vedervärdigt.
Hemma har vi inte ätit fläsk på länge. Mest för att inte Kristina är förtjust. Tycker det är fett och att det är en smula vämjeligt i smak och konsistens. Jag har undanhållit mig fläsk, inte helt opåverkad.
Gräsänklingsdagar köper jag rimmat "finfläsk" att steka och servera med kokt potatis och löksås, eventuellt bruna bönor eller kokt i bitar i nudelsoppa.



Såg i förbifarten utmärkta Austin Bush laga fläsk hemifrån Thailand och gick omedelbart att köpa pork belly på City Gross som förnärvarande och närmaste omgivningen har de bästa styckdetaljerna av gris som kotletter med späck och skinn kvar, broskben, grisknorr, grisfötter och rimmad och färsk fläsklägg.
Tärnade och fräste i lite olja. Hårt brynt dryssades en hel fint hackad vitlök i. Fisksås och Kikkoman och en skvätt ostronsås. Puttrade väldigt under omröring. I med tre torkade och till svärta rostade chilli. (Mosa sönder efter ett tag). Så till sist, rödlök i tunna båtar. Toppa med thai basilika och ät med kao nieuw och namn prig boon.



Har kört två omgångar redan den här veckan och lite över två kilo. Igår hade vi gäster och kompletterade med kyckling i lite röd curry och vinägerstekta kycklinglevrar. Upptäcker igen vilken skatt det är att ha just det här fläsket i kylen att när andan faller på ta en gaffel och smaka några bitar bara för att det är så himmelskt gått och hett.

söndag 16 juli 2017

Jorden vi ärvde rycktes från oss och bör köras tillbaka


Det var Malmvägens dag härförliden. Och där stod vännen Thomas Ardenfors  (m) med en tredimensionell planritning över området och visade stolt utvecklingen av trakten.
Vi hade precis tittat på de nya husen där gamla Turebergsskolan en gång stod. En helt makalöst vacker studentlägenhetsanläggning som fick oss att stå länge och smått förundrade över form och idéarkitektur. "Villorna" som gränsar till studenthuset är inte heller de malplacerade. Villa suburbana!

Nu slantas välbehövliga 20 miljoner på en upprustning av parken mellan dessa hus och gamla Servicehuset, den så kallade Malmparken. En och annan tycker det är upprörande med så mycket pengar, men verkligen och i verkligheten, vad pratar man då om? Tycker nästan kostnaden är i underkant för det man vill åstadkomma. Jämför med anläggningar i övrigt eller kostnaderna för alla idrottshallar som byggts är det en spottstyver.

Nu fick jag också tillfället att berätta för Ardenfors historien om Malmparkens kullar. Jag bodde själv i huset på den tiden och var väl en av de första hyresgästerna som flyttade in i "framtidens hus" som några av oss ville kalla detta miljonprojekt. Från mitt sovrumsfönster kunde jag följa anläggningsarbetet från dag ett.

Det är nämligen så att samtidigt var det några entusiaster som ville börja odla uppe i dalgången vid Fyndet i akt och mening att så småningom bilda en kolonilottsförening. Kommunen var på men först så hyvlades generationers ansträngningar av matjord bort från odlingsytan sedan drogs vatten och indelades lotter. Kvar var blålera sedan vikingatidens vattenled som brett en gång flöd förbi i dalen och som det än idag finns rester kvar i form av ett dike. "Det var så hård lerjord att vi som var först fick spetta ner potatisen vi satte" berättar en av odlarna.

Och jorden då, den fina matjorden från soldattorpens åkrar, vart fördes den. Ja eftersom historien började med Malmparken och senare också om malmparkens kullar går det att räkna ut. Det är nämligen kullarna i Malmparken som är Fyndets förlorade jord.

Jag föreslår att nu när allt ska slätas till, göras mer angeläget och mer parkvänligt så borde jorden som varit till låns transporteras tillbaka till Fyndet och odlarna där som fortfarande sliter med jordförbättringar och kånkar miserabel jord från handeln i plastpåsar till sina lotter.
Vad sägs?
Tror att eventuella förtroendeklyftor, om de finns, kanske slätas ut. Om inte annat är det en god gärning.