När August gör lunch går inget av för hackor, hett, saltigt och gott

 

August älskar det här. Just nu steker han fänkålskorvar av bästa märke och gör äggröra till som en liten valborgslunch.

Igår blev det dumplings med en fantastisk dipsås och en rejäl nudelsoppa till det. Skitgott!

Det ger sig ju inte

Konstig sjuka det här. Ena dagen känner jag mig som "wow nu är jag snart frisk", andra dagen är jag redigt matt. Och nu åkte lilleman på det mitt i sin efterlängtade Prao.

Han säger "Vad ska jag göra med all energi när jag är sjuk?"

För honom ä'r det lite snuva så långt. Positiv igår. Då passade jag på att ta ett test också för att se om det forfarande fanns virus kvar (det är ju en vecka sedan skiten konstaterades) och visst båda våra tester visar två kraftiga streck. Här kommer ingen billigt undan.

Gör mina grejer, dänker tvätt för strykning, tvättar tvätt i maskin, tvättar golv med sopa och klorin, torkar ytor, blir alldeles alldeles matt, vattnar blommor, tänker plantera om, orkar inte. Steker plättar att servera till lunch med rårörda lingon och honung för att muntra upp oss - det slinker ner. 

Upptäcker att smakförnimmelserna blivit starkare genom att vara tillfreds när jag tuggar mig genom plättraven. Öppnar dörren till min franska balkong och släpper in en kall valborgsil av våren. Känns friskt. Går ut i ateljén, tittar, funderar, men orkar inte. En stor duk hänger på strykbrädan, får nog stryk om en stund.

På Bättringsvägen - men utan smak och lukt!

 När jag körde taxi ringde växeln upp mig och frågade var jag var, de såg mig inte på datorn. Jag sa att jag var på Bättringsvägen. De skrattade och sa att det var ju jättebra, men var är du. "Jg är på Bättringsvägen, en ganska lång vägsnutt i Råcksta som alla borde känna till". Så bra sa växeln, kan du ta en körning i Vällingby. "Ha ha ha, Råcksta är ju Vällingby, ett lopphopp till centrum".

Så där var det och det var ju ganska kul. Nu är jag på Bättringsvägen igen, inte i Råcksta utan hemma i soffan. Det har varit tuffa dagar, men om jag jämför med en del kompisar som i coviddens inledande fasa fick ligga nedsövda i respirator i veckor är det jag och K gått genom en fjutt. Utgår man från mitt eget med min ångestsida och hypokondri har det varit en fruktansvärd resa så långt. I förrgår kände jag inte kaffedoften hur långt ner i burken jag än nosade. Lagade en svampomelett som inte smakade något trots grädde och smör. Jag hade alltså gått miste om mitt njutningssinne nummer två. Har numer vare sig bollsinne, luktsinne eller smak.

Bredde några smörgåsar i morse, med Ålands smör, lagrad präst och majonäs. Kokade kaffe till.

Har tränat i 48 timmar, gnuggat mina egenodlade örter och nosat och försökt bestämma, tagit fram kanel, gurkmeja, grön curryblandning. Kanske träningen givit resultat.

För när jag tog första tuggan följt av en mun kaffe så hade jag en förnimmelse. Åh lycka. Mitt mest handikappande kanske ändå överbryggs och läks. Borstade tänderna och fick en förnimmelse av tandkräm. Doftade i kaffeburken igen och alldeles nyss - svagt känner jag det jag minns, otroligt. Men alltså vilken jävla märklig sjuka det här är.

Tack för tre sprutor. Tack för vaccinet. Tack för att det inte behövs IVA och avancerad sjukvård. Tack för att jag sluppit dela mina kamraters erfarenheter när pandemin drog fram, kamrater som inte hämtat sig än. Tack svensk sjukvård. Se hur jag försöker behandla min pandemiångest mitt uppe i min egen covid!

C O R O N A - SÅ KOM DEN ÖVER OSS I ALLA FALL

Trodde länge att vi hade den där genen som gjorde att vi inte kunde få skiten, men det var väl en stilla nåd at bedja om. Kände oss ruggiga i torsdags, som före en förkylning. Fredag var det kört. Våldsam hosta, feber och ont i huvudet, för att inte tala om våra magars system (alltså Ks och min). Tack och lov inget åt smaken. En förlamande trötthet och jag får ju en förbannad dödsångest så fort febern når över 37.2.

Hittade ett testpaket som Lovisa glömt kvar - hon for ju fram och tillbaka och hit och dit under slutet av pandemin och testades flera gånger i veckan. Tog ett test igår och ja, Corona. Fler ur bekantskapskretsen tog också tester där Corona konstaterades. Helvete!

Idag är det bättre, i alla fall jämfört med igår. Fortfarande en sårig hals och en jäkla massa hosta och en näsa som tarvar en hushållsrulle om dagen. Huvudvärken släppt från ett järnband till ett grått moln.

Sörjer självklart att vi inte kan vara med i Stockholm Consort idag klockan 19 då cirkeln skulle slutas med Anders Lindström och Lars-Åke Levin som dirigenter. En konsert som vi sett fram mot så länge.

Men det kommer att gå fler tåg med samma dirigenter och samma repertoar är det sagt bestämt så det är bara att ta hjälp av Sinnesrobönen, den som givit mig tillbaka livet förr:

"Ge mig sinnesro 

att acceptera de jag inte kan förändra

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden"

Så blir det lättare att utstå!

Pölsa - smaka på det P Ö L S A!!!

 

Den där lilla filmsnutten har legat på skrivbordet några veckor. När jag såg den nu igen tänkte jag "alltså jag har hur mycket fryst pölsa som helst, kanske som en redig fredagskvällsmat" och som en god början på helgen.

Sedan Jens Linders DN-artikel om dödade matmyter är det fullt tillåtet att tina frysvaror i kallt vatten igen - råvaran tar ingen som helst skada av det - men det har ju förstås jag vetat om hela tiden. (konstigt hur myter uppstår, Livsmedelsverket?)

Brukar steka pölsan i Ålandssmör - och så flingat salt, blir godast så. Kokt mandelpotatis till och självfallet röda skivade och inlagda rödbetor, ingen syn för gudar, men smakar himmelskt gott - speciellt pölsan från Björks i Färila.

Körkonsert på söndag med Lars-Åke Levin och Anders Lindström

Det är vår första konsert med den här kören och det är rasande spännande för det känns lite som att en cirkel sluts. Nuvarande dirigenten för Stockholm Consort, Lars-Åke Levin, sjöng vi tillsammans med som korister i Kummelbykören som då leddes av en ung Anders Lindström, idag en av de främsta uttolkarna av anglikanska kyrkans musik. På söndag är han gästdirigent hos oss med just engelsk körmusik. Det är en tidsrymd om drygt 50 år och ohyggligt roligt. Anders, idag 83, har fostrat flera generationer körsångare genom åren, inte minst har många av hans körsångares yrkesval påverkats. Kan bara nämna några ur min egen generation och körsångarkompisar, Anders Hillborg, Janne Sandström, Anders Holdar, Lars-Åke Levin etc.

På söndag är det en alltmer sällsynt möjlighet att se Anders Lindström 83 "in action" då han växelvis med Stockholm Consorts ordinarie dirigent Lars-Åke Levin framför engelsk katedralmusik i Turebergskyrkan med Ulf Norberg vid orgeln. Konserten inleds med maffiga kröningsmusiken av Händel (jo han bodde och komponerade i England) och avslutas med Mendelssohns svidande vackra "Hear my prayer". (Jo han verkade också i England!) Och däremellan en hel rad engelska komponisters verk. Ett flertal av dessa sjöng jag, Kristina och Lars-Åke under Lindström för över 50 år sedan, cirkeln sluts och det är både en smula vemodigt och något ytterst fantastiskt!

Anders Lindström och Lars-Åke Levin

Aj aj aj - Hemmaförlust för Norrköping i säsongspremiären

 

Ändå var Norrköping det bättre laget, med massor av målchanser, bland annat ett stenhårt skott i ribban från Jonathan Levi och ett annat från distans av Ari Skulason. En av de mest energiska NKP-spelarna, Ishaq Abdulrazaq förtjänade bättre i det här mötet med Varberg som fick ett turmål efter slarv i försvaret. Ett Varberg som spelade fult vilket antalet gula kort visar. Fyra mot noll. Bland annat efter en armbåge i ansiktet på Filip Dagerstål som fick "bryta" och ersättas med Theo Rask. 

Förlusten borträknad så var det här ohyggligt lovande 90 minuter. Jag är övertygad om att NKP kommer att gå långt i årets serie. 

Kul också att göra lite utflykter i stan med bilen. Det är alltså 60 år sedan jag flyttade från Norrköping. Märkligt nog känner jag mig hemma där fortfarande och hittar också ganska så bra.

Suddig bild på August och mig (Foto Youtube)

August och jag åkte runt och besökte platser där jag bodde som barn. Överraskade honom med fotbollsbiljetterna - han är fotbollsfreak, men har de facto aldrig tidigare sett en match live som igår.

Lite lustigt också att jag var på min första livematch här hos IFK Norrköping redan 1959 och att jag tätt inpå, några dagar senare satt hos frisören. I stolen bredvid satt målvaktsgiganten Zamora Nyholm. Det var grejer det!

De där man aldrig glömmer

När jag for runt och pratade som inspiratör för matlagare genom SKL brukade jag inleda med hur farsan sken upp på demensboendet när jag kom med kalvsylta från Percy's i Norrviken och egenodlade inlagda rödbetor. Plötsligt mindes han åtskilliga kalvsyltor i livet och också gemenskapen vid borden och vi kunde prata om det en stund.

Kalvsylta, riktigt tillagad, har ju just den karaktären att den känns i munnen, med kryddning och sälta, med olika texturer och så de där svindlande skikten av smaker.

Jag var kanske tio år och han, farsan, kom hem med de där hårt knutna "tistlarna". Kronärtsskockorna. Den middagen minns jag idag och kommer alltid att minnas och vi skrapade bort skägget efter att ha ätit kronbladet ett efter ett och doppat i rört smör med lite salt och så det sista, bottnarna som var helt ljuvligt söta och något helt annorlunda av vad jag smakat tidigare.

Ska jag berätta mer? Om när han köpt några märkliga förpackningar med ris och kryddor i Sibyllans kaffehandel ( han hade kontoret på Nybrogatan nästan mitt emot Astoria och snett mot Teatergrillen). det var Nasi Gorëng. Aldrig tidigare hade jag smakat något så omtumlande starkt och gott och vi var nog tämligen ensamma vid den tiden att njuta den här indonesiska rispytten med stekt ägg och exotisk chilipeppar. Jag glömmer det aldrig.

Eller många år senare, när jag var 17 och beställde in en entrecote i Paris på La Coupole och njöt av hur en köttbit kunde smaka så bra, vara så mör och vara tillagad så till perfektion med pommes som frasade när man åt dem. Genom åren blev det åtskilliga besök på kupolen i Paris, inte sällan med skaldjur som förrätt och så denna fantastiska entrecote.

Jo det blir en hel del franska upplevelser om jag nu tar mig för att räkna upp en bråkdel av mat som fastnat i det där fantastiska matminnet vi har. Som den där desserten hos Paul Bocuse och faktiskt i hans sällskap vid bordet, Île flottantes, öar av äggviteskum kokta i vaniljsås med suckat. 

En sådan där stor grej i minnet är också George Blances hälleflundra i Vonnas som han lät sjuda i vatten och strösocker (!).

Hastigt drar jag mig till minnes en liten anrättning med tupplever hos Thomas Drejing på Petri Pumpa i Lund. OCH allt åtskilligt jag satt i mig hos genom åren hos Björn Frantzén.

Återkommer med fler höjdpunkter.

Under tiden så läs gärna om mina engelska mateskapader

När det puttrar i vår panna - eller fräser snarare.

 För 22 år sedan skrev jag en bok om Falukorv - en hel bok!!! Och fick hjälp av ledande kockar och mindre ledande unga att sammanställa in alles "Femton kockar och Falukorv". Stor succé då och med recept på olika variationer i tillagningen som håller än.

Tänker på den boken varje gång jag skivar upp Falukorv till stekning.

Samtidigt håller jag på att skriva om rester, ja sånt skrymt som ligger kvar och blir tröttare och tröttare i kylen.

Gjorde därför en rensning som blev en variant på fried rice. Fisksås, soja och en stor matsked namn prig narok. Till det en fläskig thaiomelett.

Purjo, lök, små kuber av falukorv, skivade söta sockerärter, kinakål.

Ett resultat av den ordinära stekningen som ovan dagen innan. Då serverad med linser.