lördag 30 juni 2007

Pioner


Så kort blomning, så lång explosionstid. Vi nändes förr inte ta in dem, nu har vi ett överflöd. Rosa, Vitt, Överallt - och snart de blå riddarsporrerna som är ett ögonblick före rosorna och sedan höstens astrar.
När vi skaffade trädgård var det inte alls med tanke på blommorna utan bara med tanke på maten, grönsakerna, bönorna, rotsakerna, potatisen. De sköna blomstren är en bonus.

Kolonilottsodling i 25 år


Så har det varit - jag kommer ihåg när vi som grabbar blev förbjudna hemma att leka på åkern med diket. Det är snart 50 år sedan. Vi kom hem och luktade skit och det är klart, avloppsdiket skulle ta bort toalett och hushållsvatten från ett helt villaområde. Där hade vi djungel i alsnåren, hemliga öar, fördämningar.
25 år senare startade några entusiaster en kolonilottsförening på åkern, då var nästan all matjord borttagen, kommunen hade också kopplat in sig på det stora avloppsnätet, och folk jordförbättrade och grävde och planterade och byggde redskapsbodar.

Där odlar vi idag och vi var med om att fira föreningens 25 år. Två odlare som var med när det började var på plats idag och odlar fortfarande i sina lotter.
I regnet tog folk med sig mat så att det skulle räcka till alla - massor med mat och i regnet satt vi under partytält och åt och Björn Berglund som inte odlar men som sprutar eld, han höll tal och han förstod folk som plockar ogräs, men han kan inte dela glädjen i att göra det!
Efter maten, vi själva hade Gaeng Keowaan nguea (receptet finns här, blåste alla såpbubblor som ett regnets och dagsljusets fyrverkeri.
Det finns aldrig dåligt väder, bara dåliga kläder?

Vad är detta?


Det är klart att jag vet - och jag skulle bli förvånad om jag inte får korrekt svar av flera matkunniga, men kanske ändå inte. Det är lika klart att föremålet kan användas till mycket, men i början av 60 talet då min morsa köpte prylen kom hon hem och sa att hon hade köpte en ..... och att den då skulle användas till detta specifika. En ganska så modern kökspryl alltså, nåja 45 år på nacken har den och ett handtag i teak.

fredag 29 juni 2007

Blidö - Paris

Färja över Furusund - det andas Astrid Lindgren, August Strindberg, Albert Engström och Ewert Taube

Jag skulle luncha hemma hos jovialiske Lasse Lundberg och trevlige Arne Ljungqvist igår. De båda bor på Blidö, Arne sommarboende och Lasse fastboende. Och jag skulle åka kommunalt!
Startade hemifrån 09:30 framme 12:43 - tre timmar och 13 minuter. Ungefär samma tid som det tar till Paris dörr till dörr.
Professor Ljungqvist i tankepose på altanen

Å andra sidan var det ju väldigt mycket upplevelse för tiden, trevligt sällskap och effektivt prat om vårt nya bokprojekt.
Lax i foliepaket med grönsaker på grillen och med havsutsikt från terassen.
Ordentligt trött landade jag hemma igen klockan 21 och idag på morgonen har jag köpt en bil!

Matlandskapen hos Linne

Igår fortsatte serien "Diné med Linné" i Sveriges Radios Meny i P1. Den som missade avsnittet kan lyssna på reprisen på lördag eftermiddag ller ladda ner programmet här
Linné hamnar denna gång i malandskapen Öland och Gotland - men då 1741 var det allt annat än rikt här. Han förstår inte varför ölänningarna inte odlar bönor när klimatet för den slags odling skiulle vara så utmärkt. Kan man tänka sig - sedan länge anses ju Öland som de bruna bönornas landskap. Och när han väntar på rodd till Gotland är han hungrig, han hasr inte ätit på hela dagen och bonden han frågar om mat har inte ens "en beta bröd" till sig själv och sina barn.
På Gotland klubbar han säl vars fett är utmärkt att steka pannkakor i och så förvånas han över att Fåröborna inte i större utsträckning fångar in och slaktar änder.
Här smakar han den nationaldryck som går under benämningen "dricke", den rökdoftande mjöd som Gotlänningarna hävdar druckits på ön sedan Stavgards och vikingarnas tid. Linné hävdar med bestämdhet at kunskapen att brygga dricke kommer från grannön Ösel och han beskriver drycken som vitt vax kokat med heta gråstenar.

Menys hemsida går det också att ladda hem tidigare sända avsnitt.

torsdag 28 juni 2007

Okunskap - fullkomlig dåraktighet

Kul "föryngring"

Maktlöshet är nog ett av de svåraste tillstånd att behärska / acceptera. Jag har övat mig i många år och jag har lyckats i många stycken.
Jag skulle kunna lämna det här därhän, men när en så fullkomlig idioti tvingas på mig och görs synlig dagligen så kan jag inte annat än reagera.
Tidigt i morse rullade en liten löjlig lastbil in på vår gård. En man klev ur med kniv och sekatör och så gav han sig på vår syrén i en av planteringarna.
Jag frågade vad i Herrans namn han gjorde.
-Den ska föryngras, svarade han.
-Men inte nu och sådär föryngrar man inte en gammal fin syrén, sa jag.
Va fan har du med det att göra sa mannen, och det är klart, med en kniv i ena handen och tydligt aggressiv backar man gärna undan.
Så här började skövlingen

Jag gick och lämnade min dotter till fritids och själv skulle jag åka till Blidö för lunchmöte inför ett nytt stort bokprojekt.
Efter fritids kom jag tillbaka hem för att hämta datorn och lite annat inför mötet. Då hade mannen med sekatören och kniven massakrerat syrénen. En syrén som föryngrats förr, då under rätt tid och av folk som vet hur man gör. Nu var det bara rotpinnar kvar som stack upp ur jorden.
Jag bara skakade på huvudet och försökte tala om för marodören att man inte gör på det här sättet. Syrénen har funnits här utanför dörren i de 14 år som jag bott i lägenheten och att det faktiskt inte är rätt att göra så här.
Mannen med kniven och sekatören kaxade emot och sa att det var en order han fått att föryngra och att jag inte skulle komma här och gapa. Sedan vände han sig om samtidigt som han sa "Djävla idiot".
Så här är det att en syrén visst kan beskäras - det vet väl alla - och då beskäras med måtta direkt efter blommningen. Ska man beskära hårdare måste det ske under senvintern.
Men det är nu så att kunskap är det som mest urholkats. De som sköter närmiljön är snabbinkallade ofta okunniga, ointresserade och billiga. Därför får vi inga syréner på vår gård nästa år.
Visst, den kommer att hämta sig förhoppningsvis, men inte blomma, alla knoppämnen ligger på knivmannens löjliga lilla lastbilsflak och vår sommarträdgård är sargad. Hålet skriker ut: Fullkomnlig dåraktighet.

onsdag 27 juni 2007

Strömming X 3

Fisk på tork, dock ej strömming. Datorillustration till artikel i Fiske för Alla 1991.© Göran Lager 1990

Äntligen är det fritt fram för strömming igen efter nio månaders karantän, f'låt, ska vara graviditet!
Släpade hem filéad - ryggbensströmming går ju tyvärr knappt att få tag på längre.
Jag rycker alltid ryggfenan från filéerna!
Fick en i halsen när jag var barn och det obehaget finns kvar.
Surströmmingen är det dock helt annorlunda med.
Panerade och stekte som flundror med måttligt av kaviarsmör emellan. Några vek jag bara längs med och stekte för inläggning och 300 g flådde jag och klargravade för att göra KB:s örtgravade strömming i morgon.
Två kilo King Edvard låg och skräpade i en av kylskåpslådorna förvånansvärt välbehållen. En halvliter mjölk och 50 g smör fick koka upp och så trycktes de ångande nykokta potatisarna ihop med ballongvisp.
Hemodlad sallad till med rödvinsvinäger och fina olivoljan plus örtkryddor från landet rivna ner med de lite bittra annars oidentifierade salladsbladen. (Fick fröna av en polsk granne som köpt dem hemma).
Djädrans härligt med strömingen igen och nu ser vi fram emot ättiksströmmingen i morgon där de ljumma nystekta strömmingarna marineras i 1 dl socker, 2 dl ättika och fyra dl vatten, kryddpeppar, lagerblad, vitpepparkorn och en strimlad gul lök.

Laab, sockerkorv och Sathaa

Vi har ju så mycket mynta nu i trädgården och den är av nödvändighet i en riktig laab

Härom dagen plockade vi fram lite fläskfärs och lite oxfärs - duttar som blivit över och som låg och skräpade i frysen hastigt inslaget i plastfilm. Ja, ja det går att snabbtina i mikron och sedan gjorde Rodjana Laab på det hela - en het thailändsk favorit. Köttet nerkokat i sitt eget fett och egna buljong ungefär som när man gör en risotto, långsamt, omrörande.
Vi har gjort laab på bland annat höns och på kokt kycklinglever tidigare.
Köttomelett och sockerkorv

Och inspirerad av mitt bloggande gjorde Lovisa iordning sin favorit som är en thailändsk köttomelett, en klick fläskfärs blandas med ägg, fisksås, pojkesoja (healthy boy) vårlök, vitlök, vitpeppar och salt som hon lade upp med stekt sockerkorv (klicka vidare till Austin Bushs reportage om sockerkorvstillverkaren) i skivor. Så dekorerade min sjuåring med spenatblad och sallad.
Till vår laab skalade vi trädbönor, Sathaa och åt så det doftade ärt i hela köket.
Trädbönor var med i vår påse vi fick levererat från Bangkok förra veckan...
...och så här ser den ut naken, avskalad och färdig att knapra i sig

tisdag 26 juni 2007

En korg för vänner


Vita pioner, härlig grön mynta, ett knippe gräslök, finaste spenaten och en stor bukett plocksallat - det första att ge bort från egna odlingen. En korg för Ubbe och Pisamai som vi hade kvällsfika med bakom malva i rosa och vitt
Malva i rosa

Potatis och Potatis


Det närmsta jag kan komma historisk potatis - helst skulle jag önskat densamma potatis som Linné skriver om att dalfolket satte i myrarna under 1730 talets barkbrödsår - men det är som han skulle sagt "tämmeligen omöjligt".
Istället har jag en engelsk allmogepotatis som påminner lite om mandel, men som är fastare och har en klar och ren potatissmak. Det är den som är borterst i det här lilla potatislandet. Den främre raden är satt exakt samtidigt, men är långsammare och det är vad potatisentusiasterna kallasr "Äkta" allmogepotatis. För övrigt Gustav V favoritpotatis. Den odlas i väldigt liten skala på Bjäre och det känns unikt att ha den i mitt lilla historiska köksland. Som potatis är det en läckerhet och det räcker med lite salt och smör för att äta. Till utsendet påminner den mer om en grankotte än om potatis.
Jag lovar Ni ska få vara med när jag tar upp den - då blir det "potatisfest i Kapernaum".

måndag 25 juni 2007

Påsk i Thailand? Nej vanlig vardag!

Foto © Göran Lager
Jag har nog gjort mig ovän med en eller annan när jag påpekar att djur är djur och människor männskor och att gastronomi gör en gnutta ont.
Jag är jägare själv - inte storviltsjägare, besatt av troféer utan snarare jägare för den goda s(m)akens skull.
Och jag har ofta varit med vid slakt, till och med rituell slakt.
Det är självklart att vi ställer oss över djurens liv och att vi dödar djur för att äta. Det är självklart att vi använder djurens skinn till att klä oss. Det är självklart. Lika självklart som vi visar respekt och arbetar för ännu starkare etiska regler.(Jag anser inte det är etiskt att snabbmata upp kalvar och slakta dem vid lite över året. De ger då ett kött som egentligen är oätligt utan plastpåsmörning och gas och diverse andra metoder. Jag anser inte EU poängsättning av slaktkroppar rimmar med vare sig god smak eller etik då det gynnar storbruk och raser som inte ens kan kalva själv.)
Jag blev drabbad av något som inte alls har med ond bråd död att göra, inte alls med uppfödning eller, jag vet inte ens om kycklingarna upplevde obehag. Jag snubblade över lådan - det är säkert över tio år sedan på gamla marknadsplatsen i Patong i Thailand, den ovanför Soi Rat-U-Thit.
Rosa, grönt, gult och grönt - tvättäkta färger och folk pekade finger, gapade och skrattade.

söndag 24 juni 2007

Molla


Lisa utlyser en Gazpacho-tävling, hur klokt är det om inte lysande!
Städade, f'låt rensade ska det vara, i landet idag, känner mig som en fällkniv. Jordlopporna har inte varit nådiga mot all blast utom rödbets, cirkelbete och vitbeteblasten. Mina ryska röd och slätbladiga grönkål är som ett ryskt filigranarbete, kålrabbin likaså och rovor och rättikor är alldeles genomätna. Aska och algomin brukar vara ett bra recept, eller självklart täcka med väv redan vid sådden. Å andra sidan blir potatisen skorvig av aska och där kålen går i år ska potatisen ner nästa efter min femåriga växtföljd.
Molla på sköljning i hon hemma och så rycker jag den kraftigaste bladnerven. En god, lite bitter spenatsmak med klar ton av klorofyll. Pröva!

Mäktigt kraftiga sockerärter klänger både på mitt lilla nät och på nedplanterade solrosor. Och lite överallt sticker mollan upp sina rubinröda rosetter. Rodjana använder molla ibland i vårrullar. I en gazpacho är de dock uteslutna. Likaså spenaten som på den lilla ytan i alla fall givit fyra proppade papperskassar hittills.
Mollan stuvas tillsammans med spenat
Och nu är klockan halv tolv på natten, bävar jag så smått över att behöva ställa mig vid diskhon och skölja spenat. Mollan stuvades till spagettin som serverades med en bottenredd svampstuvning - det är ju snart säsong igen och vi begåvades genom Peter Klingsells familj med utsökt kantarell och Karl Johan nyligen (alltså fryst) och snart är ju säsongen igång igen.
Riddarsporrarna i perenna rabatten har en underbart löjligt blå färg

Med i påsen - Heta torkade räkor

Den låg med i påsen - lite av en favorit, men det är ju allt som är en gnutta fermenterat och starkt,
Utmärkt till ris och sockerkorv, Kun chiang.

Kryddröran påminner lite om den som finns importerad av asienhandlarna och som kallas "Nam prig Narog", som noga översatt torde betyda chilihelvetesröra eller något åt den stilen. För att uppväga detta finns också en Sawann som innehåller mycket torkade krossade ansjovis och därför helt naturligt kallas för himmel. Himmel och helvete såsom templen beskyddas vid ingången och såsom templen i Jerusalem en gång också skyddades - allt hör ihop och chilin mest.
Den chili till vår Kun chiang och ris till lunch och som låg längst ner i vår Bangkokpåse är gjord på torkade stora räkor, socker, tamarind, chili, vitlök och lök, sammanfräst med olja och sedan torkat, krispigt och segt, hett och smakrikt allt på samma gång. Namprig goong!

lördag 23 juni 2007

Riktig midsommardag med klassiker och thaikyckling, Kao man gaj


Vilken lång rubrik det blev idag då.
Kycklingen är ju rent underbar förstärkt med namjin. Tillkommen i en hast när vi fick Nilssons på besök. Om en timme skulle de komma. Så golven städades, allt torkades, tvätten hängdes, själv badad och rakad, bäbisen sov tacksamt nästan hela tiden, småungarna lekte, Plingeling på dörren, rufsig i håret och Rodjana i affären. Gästerna en timme prick efteråt och plötsligt står den där, ångkokt och i sitt eget doftande fett - kao man gaj och med såsen, namjin bredvid. Rodjana är makalös!
Javisst ja, en rulltårta blev jag färdig med också, fylld med drottningssylt, nu på kylning på balkongen, gräddvisp och mer sylt - en klassiker - skulle varit jordgubbar men våra egna blev inte färdiga alls till midsommar (inte potatisen heller) och vi nändes inte köpa jordgubbar när vi väntar så mycket eget inom bara en eller ett par soldagar.
Egenodlad spenat kokad lätt i lite fiskbuljong till vår Kao man gaj - alltid soppa till!

Kao man gaj - hur man gör? klicka här där också recept på en riktigt härlig Namjim också finns.
Rulltårtan ska alla kunna i sömnen tycker jag. Tre ägg och två deciliter strösocker vispas till skum för hand med ballongvisp. Ta en liten paus och vik ett ugnspapper med sarger och hörn. Värm ugnen till 250 grader. Fortsätt vispa sista svängen på "äggasockret" och ös i två deciliter siktat vetemjöl med två teskedar bakpulver iblandad. Späd med en halv deciliter grädde.
Häll över blandningen i det "sargade" pappret och grädda fem minuter prick i mellanposition i ugnen.
Förbered ett annat bakplåtspapper under tiden genom att löst strö socker över det. Så, i en enda rörelse, ut med kakan ta tag i de två bortre hörnen och vält upp och ner över sockerpappret, riv av det varma plåtpapprer och bred genast en till två deciliter sylt över med en palettkniv. Rulla ihop ganska hårt och ställa att svalna.
Handslå grädden med lite socker till ett hårt skum. Skär rulltårtan i skivor och arrangera bakelser med grädden och lite extra sylt.

fredag 22 juni 2007

Ljusaste natten


Klockan har precis slagit om till över midnatt. Trots att det är svarta moln är himlen ändå ljus här i Stockholm.
Med en nyfödd hemma var det inte så mycket engagemang i själva midsommarfirandet. Vi tänkte ställa oss på eftermiddagen och laga en fiskmagesoppa, bara för att känna efter hur en sådan skulle smaka mitt i sommaren. Det slog oss nämligen att det är en soppa som vi bara lagat vintertid, efter snöpromenaden.
Nu räckte det med sillen och den varma matjesen. Lysande smak som en liten "låda":
Portionsformar i porslin sätts in i överhet ugn. Smörjs så det fräser om det med en gnutta smör. Nykokt färskpotatis "dragspelas" i och vid dess sida läggs en eller två hela matjesfiléer. Strö ett fint hackat hårdkokt ägg som en rand emellan och drös över rikligt med gräslök, så in under grillelementet någon minut. Hetta under tiden ifatt en kastrull och släng i 200 gram smör så det bryner omedelbart och med mycket ljud. Nötiga smöret hälls sedan över i formen, det bubblar och hoppar och blir som ett litet smörfyrverkeri över fisken. Ät omedelbart.

På hembygdsgården var det lövat och rosa spunnet socker. En hyfsad majstång också och det som jag mest var ute efter; Två kilo väderkvarnsmalt vete och 3 kilo vattenkvarnsmald råg, två vetekakor och två rågsiktskakor med smak så som de smakade när jag var barn och man fortfarande grävde ner en kaka i sädbingen på magasinet för att bryta till våren vid utsädet som ett offer för bra skörd. Både väderkvarnen och vattenkvarnen ligger här i kommunen och säden är odlad här också, vetet alldeles grått och grovt, rågen fortfarande med doft som av axen.

Slagsida av lax


Man har blivit gubbe när man föredrar den feta slagsidan av lax i stället för den tjocka laxryggen. Nåja, det ena utesluter inte det andra, men hemma spar vi slagsidorna till frukostmat och pepparhalstrar. Idag med en färskpotatiskompott med spenat, tomat och olivolja.
GLAD MIDSOMMAR!!!

torsdag 21 juni 2007

Så föll det!

Mina egna löjtnantshjärtan står bredvid Linnéanska sibiriska nunneörten som en hyllning

Just nu sitter jag och tittar på serien om Linné på SVT 1. Den är faktaspäckad med högläsning men med alldeles för lite dramaturgi för att vara riktigt värd att titta på. Speciellt som det finns gluggar och felinformation i alla fakta.
Såg nyss hur Linné promenerar uppför grusgången på sitt Hammarby samtidigt som speakerrösten säger att Linné precis förvärvat lantegendomen sydöst om Uppsala.
I bild går Linné framför en rad planterade ljuvliga löjtnantshjärtan.
De som verkligen läser min blogg kan konstatera att just dessa växter inte alls fanns på Linnés tid, att Linné endast sett löjtnantshjärtan i ett herbarium i London och att han önskade sig att få se dem levande innan han dog - men det fick han inte.
Konstigt i SVT för där tar han handen och låter fingrarna spela bland "klockorna".
Slarv!

Thailändska grejer i en hemlig påse

Sathaa, trädbönor

Den åkte snabbt in i thailådan i kylen, Nam prig pla-ra, den jästa tröga surströmmingsröran som används istället för fisksås i nordöstra Thailand, det distrikt som även är känt som Isaan. Den smakar bättre än den doftar - precis som surströmming (som jag för övrigt inte alls tycker doftar illa)
Moo Yong - sötat, spunnet, torkat griskött till vår congee

Alltså, vi fick ju en leverans i en plastpåse av min svägerska som botaniserat på marknaden i Pakchong och hade med sig hem till oss igår, bara en timme efter att Thaiairways Internationals stora jumbo landat på Arlanda.
Nam prig på fisktarm , håll i Er!

Det är alltid med längtan och en slags andäktighet man plockar upp ur en sådan påse. En burk "taipla" fångar intresset. Det är en "nam prig" - en kryddblandning och jag tror att smaksättare i den är fisktarm som fermenterats.
Jag är väldigt förtjust i de små torkade ansjovisarna som är kryddiga, söta, starka och knapriga. Jodå, det låg en påse "Pla ching-chang" blant allt annat. Jättegott tilltugg tillsammans rostade jordnötter.
Så fick vi påfyllning av vårt förråd av "Moo Yong" spunnet torkat griskött som sötats och som vi brukar ha på gröten alltså på vår congee tillsammans med chili och torkad vitlök.
Favvisfisk jämte svensk ansjovis.

Den kommer med jämna mellanrum. "Gunchieng" sockerkoven från Kina som adopterats av thailändarna och därmed också funnit vägen in i vårt skafferi. Fråga mig inte vad som är i den - odödlig är den i alla fall och tycks hålla sig hur länge som helst utan att sjangsera. Läskigt god är den i alla fall, söt samtidigt som den är spänande i konsistensen när den stekts.
Sockerkorv

Ibland i Thailand kan man gå förbi jättestora träd och ner från grenarna hänger stora ärtskidor. Det går liksom inte ihop, ärtor och bönor ska inte vara större än mina rosenstörbönor och de brukar vara jättelika. Trädet är enormt och bönskidorna som samurajsvärdsslidor. Två sådana med färska bönor låg i påsen. Andedräkten blir som en drakes och kroppen börjar dofta märkligt - men det är en sjuhelsikes lockande smak i de flådda bönorna och fantastiskt att inmundiga dem mitt i en middag med örter som morning glory och dill (!) tillsammans i en nam prig.
Sådan är vår vardag dagen före midsommar. I morgon äter vi matjes i varm form med lök, äggahack och brynt smör - det är midsommar det!

Ledofon - regnperiod - nu har svenska sommaren tagit fart

Asfaltssommar

Spegelbild av sommaren på väg till regndagis

onsdag 20 juni 2007

Fruktfrossa - pollamay - thailändska frukter

Den "hårigt" röda tv är "Na", Mangkood, närmast och längst in th. Longgong på kvist.

Man öppnar en leverans direktinflugen i morse från Bangkok, levererad till dörren - nej det är ingen ny modell av fisk-, grönsaks-, fruktlåda som enkelt beställs och sedan levereras. Det är vänliga släktingar som tar med sig när de varit hemma.
Så kunde vi frossa i "Na" (Rambutan), syrligt söt och frisk. Rodjanas smeknamn är just "Na" (alla har smeknamn i Thailand så att andarna inte ska hitta rätt) friska rödgulbruna "taggar" som ser lite småläskiga ut men som är inte bara vackra utan också mjuka, sensuella tentakler. Tjuvätet ur mangostans blommande inre

"Mangkood" (mangostone) intensiv sötma och med en både småslemmig och mjukt upplösande sexig konsistens, kan vara soggig om den blir för övermogen, bitter i "nöten" många upplevelser "in one stone".
Longgong, potatislik, men som filéar sig själv under skalet, citrus och syra törstsläckare och juiceigt söt.

Mer i påsen från Bangkok?
Nam prig på pla-ra! en mycket jäst trögflytande gegga av jäst fisk och het chili.
Surströmming - där ligger Du rejält i lä.
Mer om pla-ra och det övriga påsinnehållet sedan. Torkat spunnet griskött t.ex

Wangöed - fonetiskt för födelsedag på thai

Så här ska det se ut, plockmat till frukost©Lager

Klockan var vid pass sju i morse och utan glasögon såg familjen ut som figurer i någon slags morgondimma. Och de sjöng för gubben som alltid har svårt att raskt komma på benen efter en natts sömn. Man har med åren fått börja tänja ut sig - sen går det utmnärkt.
Franska korvar, svart kaffe, surbröd och lagrad Primadonna - en bättre start får man inte en födelsedag.
Hellre ett ägg in handen än hundra i redet©Lager

Någon timme senare kom släkt med thaiknarren från Bangkok och då vankades det våra egna kaikem på ankägg som nu mognat till sig en hel del och så kom de med en hel kasse råvaror från marknaden, inköpta igår kväll i värmen och regnets Thailand.

tisdag 19 juni 2007

Kao pad goong - lax med skarpsås


Den som är "haj på thai" vet att kao pad goong inte alls är ekvivalent med lax med skarpsås!
Kao pad goong är stekt ris med räkor och det åt vi idag med hemodlad spenat och så rikligt med "nam prig bon" som jag berättat om otaliga gånger, men som är värd att upprepas:
Limen från en halv lime 2. 2 ½ msk fisksås, 2 msk torkad, rostad och mortlad chilli. Blir röran inte tillräckligt tjock så pudra ner mer chilli, mycket chilli. Färgen blir som en gammal falu rödfärg och den stryker man på riset, det är råhett och har en hel regnbåge av smaker både i sig själv och i förmågan att ta till sig och lyfta till och med det enklaste ris.
Den Lilla, den Stora och den Minsta, Tre av fem.

När jag gick till Konsum så var det egentligen för att köpa en laxsida, ville ha inkokt lax med kokt potatis och skarpsås. Nu var laxsidorna så illa hanterade att de var helt sönderbrutna i lamellerna och då blir det omöjligt att skära sidan i kuber och koka in.
Dt här är en så förbannat enkel sak. Med lite undervisning av personalen så skulle de förstå vådan av att hantera en renskuren fisksida opå samma sätt som en hel fisk. Man har fler än en gång sett fiskdiskfolk ta upp en sida med bara ena handen under filén så att den hänger som ett taskigt struket draperi och man kan riktigt se hur lamellerna delar sig och slits i stycken - djävlar det gör ont. En laxsida ska ha stöd som ett spädbarn under hela "kroppen" och man ska ta det väldigt försiktigt.
Bättre då att köpa hel lax och filéa hemma själv och då har man ju att ta vara på härliga fenor och skönt feta slagsidor också.
I morgon är det en alldeles speciell dag som jag i och för sig slutat att reflektera över (hör det motsägelsefulla) och jämt är det också, men inte 60 utan ojämt jämt och då ska det väl ändå bli inkokt lax med skarpsås och kokt potatis - eller anka kanske.

måndag 18 juni 2007

Dagis - kalla handen!


Det här är frk Erik.
Han jobbar på min yngsta dotters dagis.
Han och hans kollegor införde föräldrafika varje morgon.
Jag har skrivit om den här alldeles utmärkta förskolan tidigare.
I morse travade vi först iväg med storasyster till sommarfritids och sedan travade 10 minuter åt andra hållet till förskolan med lilltjejen.
Vi tar den där turen varje morgon - jag inbillar mig att grammen ska rasa.
Konstigt - dörren brukar aldrig vara låst!
Vi ringde på.
Vi fick kalla handen. STOPP

Vi var en av tre som inte läst informationen som delgavs oss i god tid och oå många olika sätt, månadsbrev, veckotavlan. Planeringsdag måndagen den 18e.
Att få en underbar liten tjej hemma en hel dag - det är ju bara en tillgång. Speciellt som lillebrorsan tar vår tid. Men att klara sig utan den goda starten - föräldrafikat - det var svårare att hantera.
Det var till och med så förra veckan att lilltjejen stannade hemma för att få vara med bäbisen och pappa travade till dagis ändå för en kopp kaffe.
Man får skylla på sommarspurt, nyfödd hemma, amning, fritidspromenader och en hägrande midsommar. I morrn är det dagis igen - OCH föräldrafika.