Det hände sig för fyra år sedan exakt - det vet jag för jag blev påmind av Facebook idag, att jag gick ut i landskapet och på långt håll såg den där gröna dungen nästan som i horisonten av det stora mogna spannmålsfältet. Hade kritor och ett litet block och blev kvar med skiftet i ljus, bara som snabb anteckning. Jag som aldrig gillat landskap. Det här blev början till fyra års långsamt arbete med just det jag inte gillar, olika slags landskap. De som vill följer mig på Instagrams goranlagerart. Där speglar jag en rad avtryck av landskap. För mig är det den lilla världen som jag tampas med bara för att se om det är möjligt. Så enkelt är det samtidigt som det är en jävla fight och vittnar om min egen tålmodighet trots bokstavskombinationer, en slags övning i långsamhet som kan vara aktuellt för vem som helst att titta på, ta in och kanske uppleva.
