torsdag 27 maj 2021

Shocking news, jag gillar Findus Krögarpytt!


Man skulle kunna tro att det här är ett "betalt samabete", men det är dt självklart inte. Jag har skrivit den här bloggen ganska många år nu. Alltsedan 2006 har jag hållit mig borta från att låsa upp mig till sponsorer eller betalda samarbeten, kanske dumt men det finns en fördel att kunna vara fri!

I alla fall så är det så att det finns vissa industriprodukter som jag inte kan hålla mig undan. En sådan är Findus krögarpytt, snabbt, enkelt och med rätta tillbehören, de vill säga HP-sås och stekta ägg, blir det skitgott (!), Röda inlagda betor funkar ju också, men inte ketchup. Kanske med bea(!?) och något studentikost.

Igår körde August nudlar med fläsk och jag tog pytten. Det är sällan vi delar oss inför middagen, men så blev det och så fick det vara. Ikväll blir det vildsvin - vet bara inte riktigt hur, men måste snart bestämma mig om jag ska köra köttet i sous vide i flera timmar och sedan steka på det.

Försöker komma på annan industrilagad färdigmat som jag gillar, men kommer faktiskt inte på något annat om man inte ska räkna in frysta grönsaker som små franska ärtor och brockoli, men det är ju något annat.

En mer bearbetat pytt är ju "Lapskojs", slår det mig och jag skrev om det på bloggen 2013, alltså en slags äldre version av gräddstuvad pytt, det som också kallas "skånsk":

Lapskojs!
En hart sagt utrotningshotad rätt som i mitt 60-tal lagades av pulverpotatismos och med en delad burk salta biten. Naturligtvis har rätten djupare rötter än så.

Namnet har inget med samer att göra, utan är en försvenskning av engelskans "lobscouse". Exakt vad det betyder är det ingen som vet men för att söka sig till det svenska ursprunget finns ett recept på lapskojs i den lilla boken "Matlagning i dyrtid"  från 1917 av Olga Ahl och under rubriken "Överlevor". Jag har med exakt det receptet i min bok (som fortfarande och för lång tid framöver är aktuell) "Järnspisar Hackekorv och Tabberas". 

Så här lyder det gamla receptet:

1 1/2 l nykokt varm potatis
4 dl tärnade »överlevor«
(det vill säga stekt eller kokt kött,
oxe, gris eller lamm, eller en burk
av en av landets äldsta konservmärken,
"Salta biten", för den
som inte ids ta vara på överlevor)
1 dl mjölk
1 dl mörk oxbuljong
2 msk smör
2 finhackade rödlökar
1 msk rivebröd
1 finhackad sardell (kan uteslutas)

Krossa potatisen och rör den smidig med 1 msk smör och kokande mjölk. Bryn löken och stek köttet hastigt. Låt rivebrödet svälla i buljongen. Rör i buljongblandningen i potatisen tillsammans med finfördelat kött. Lägg eventuellt ner en hackad sardell för den goda smakens skull och smaka därefter av med salt och peppar. Värm hela anrättningen försiktigt under omröring. Späd med mer mjölk om
så skulle behövas.

Så är det med det!

onsdag 26 maj 2021

söndag 23 maj 2021

63 minuter 63 graders ägg med fisksås och Nam prig Narok

Så har jag då äntligen sällat mig till skaran som lagar till didär makalösa äggen. Jag har ju sedan länge utrustningen men aldrig riktigt funderat på att stoppa i äggen. Igår gjorde jag det i alla fall, satte värmen på 63 grader och tiden på två timmar - ja jag vet att det ultimata ska vara 63 minuter, men som jag förstått det spelar det ingen roll och jag skulle ut med Assar (hunden) och det tar längre tid än 63 minuter - så där fick 'äggen varmmogna under tiden.

Körde ett helt gäng med ägg och åt några efter promenaden - och visst det är väldigt väldigt bra.

Lät några kallna i vattnet och sedan i kylen över natten - till frukostmat.

I Thailand för många år sedan - tror det var i Bangkok, serverades jag löskokta ägg i en skål med fisksås och chili, det var som en krämig örfil i den fuktiga morgonvärmen.

Slog ur ett ägg i morse, stänkte över kanske en halv msk fisksås och en rågad tesked nam prig narog (Köp en sådan burk i din närmaste Thaiaffär, stapelkrydda som inte är svidande het men biter ifrån ordentligt och perfekt till ris med kyckling eller som till nu i olika anrättningar av ägg)

Men vilken smakbomb det här blev då med krämigheten och den runda smaken av den lösa äggvitan och äggula tillsammans med sältan från fisksåsen och så bettet i chilin som verkligen lyfte äggsmaken.

Nu kör jag några ägg igen att ätas i morgon bitti till frukosteringen.

 Ibland ser jag att jag nämner en massa ingredienser som kan uppfattas som fullkomligt abstrakta med sin thailändska namn. Jag brukar översätta i den mån det hjälper. Men översätter man nam prig narog så kan man liksom inte gå in i thaiaffären och be att få en burk chili från helvetet eller dess syskon burk "savann" som betyder himmelriket. Lika bra att storhandla. Här är en lista som kan behövas i skafferiet

Och när kollar i min nu ganska digra blogg för att se om jag skrivit om "Narog" tidigare hamnar jag i ett inlägg om när jag saltade in kalkon och ankägg. Läs om detta här.

lördag 22 maj 2021

Kycklinglever Anglais och assar fick sin beskärda del


Ja det var tänkt så, jag köpte två paket kycklinglever och ett paket kyckling i akt och mening att göra hundgodis. Jag steker först inälvorna hastigt och sedan torkar jag på plåt i ugnen några timmar på 60 grader. Med detta godis i fickan får jag Assar att inte bara göra konster utan också sköta sig på promenader vid hundmöten. Sådana möten har nämligen varit ett problem - han beter sig som en "mördarhund" och morrar och skäller med strupljud.

Nu slumpade det sig dock inte sämre än att både jag och August kände det där suget efter just lever. Det är något märkligt, förmodligen med järnnivåerna i blodet, som sänder signaler till hjärnan att nu måste nivåerna utjämnas.

Assar fruktansvärt sugen på lever!

Sagt och gjort så offrades ett paket kyckling till Assars nackdel. Bara skakade levrar i mjöl och stekte, kokt mandelpotatis och så smör och juice med kapris och finbacon därtill.



Grekiskt bygge i Sollentuna nära Centrum - står helt still.


Kan man säga att det ser rent för jävligt ut, bygget, eller snarare grundsättningen av ett helt kvarter efter Industrivägen i Sollentuna, det som annars utgör en helt ny "stadsdel" där tidigare industristadsdelen låg med bland anda Andrén och Söner, Reveteringsfabriken, Bergendahl och Höckert, AB Stansmekano, AB Erik Sundberg och Stålsvets.

"Det ser numera ut som i Grekland" för länge har ett kvarter blivit ofärdigt byggt. Det ligger nu  med betongsocklar och plattor i dagen, högar med nersjunket och förstört byggnadsmaterial, ruttnande marktäckdukar och skogar av armeringsjärn som sticker upp lite överallt. Hela kvarteret efter Industrivägen är inhägnat av stålstaket, ogräset tar över, dräneringsrör sticker upp och mattor som ska skydda grunden flisar sönder av väder och frost kring socklarna. Ser ut som att allt stannat av och lämnats åt sitt öde, en slags modern ruin, ett monument över en stadsdelsambition. Vad säger den avgående stadsarkitekten om detta? Och vad säger kommunantikvarien om förfulningen?

Varför ser det ut som det gör i Grekland? 

Jo, jag tänkte den där kopplingen för reser man i Grekland hittar man hus med armeringsjärn stickande upp och med byggmaterial kring husen och allt ser ofta ofärdigt ut. Då säger någon att greker inte behöver betala skatt förrän huset är färdigbyggt, men det ska vara en myt. Kanske det ändå är så i Sollentuna efter Industrivägen, att avskrivningarna fortsätter år efter år bara sockeln och plattan är gjuten, ett slags 0-projekt för att rädda företagsekonomin?

Nä, i Grekland sticker det ut armeringsjärn tänkta för en framtida utbyggnad när bostaden blir för liten. Och varje dotter i familjen får av tradition ett hus av sina föräldrar eller förväntas ärva föräldrarnas eget hus. Byggen av "dotterhus" påbörjas redan när flickorna är små och därför kan husbyggena ta hur många år som helst och stå halvfärdiga tills ekonomin tillåter att man bygger färdigt. Pojkarna då? Jo de förväntas gifta sig med flickor som har ett hus att bo i. 

Så är det självfallet inte på Industrivägen. Där känns bygget mest som ett misslyckande. Frågan är om de tilltänkta lägenheterna kanske redan är sålda, då är det en katastrof för alla som gått in med pengar. Fortsättning följer.

fredag 21 maj 2021

Vansinnigt förtjust i Yorkshirepudding, men äter det alltför sällan


Från idag räknat och bakåt är det 43 år sedan...

...alltså som jag åt Yorkshirepudding senast, men då väldigt ofta. Den serverades som ett ständigt tillbehör i RCAs matsal i London där jag gick masterprogrammet. (Helst till rostbiff, jo på den tiden serverades rejäla grejer)

Igår började jag tänka på den jäkla puddingen och minnas smaken och texturen. Så idag till överblivor av gårdagens 250 grams råbiff lagade jag Yorkshirepudding. Hur bra som helst, nästan obeskrivligt gott med "gravy" från grillningen av 185-gramsbiffen av möraste innanlår, mald två ggr på finaste skivan.

RECEPT:

det här behövs:

4 ägg

2dl tjockmjölk (sån där gammaldags förstärkt med en skvätt vispgrädde

200 g siktat kärnvetemjöl

salt

gör så är:

Häll en halv centimeter olja i en muffinform, alltså en sådan där med fördjupningar för pappersformarna.

Ställ i ugn i en timme på 190 grader.

Vispa äggen stenhårt (dvs ordentligt) häll i mjölken och vispa ännu värre och sikta så mjölet och vispa så armen domnar.

Häll smeten i en kanna med pip för att träffa rätt i formarna. Fyll upp jäms med kanten eller tills dess oljan når dit. Det fräser och hoppar så var försiktig.

Skjutsa in i ugnen och låt puddingarna sufflera i 20 till 25 minuter.

(Bäst som i England med en rostbiff på galler ovanför utan fettuppsamlare så att gravyn droppar ner över puddingarna.) Annars kan man servera till lätt halstrad lax med någon majonäsbaserad sås eller vilken sås som man tycker passar bäst. Det finurliga är att puddingarna suger upp och tar till sig och bara ger.)

Köttets lusta och när andan faller på. Det gjorde den igår!

Så plötsligt är det sommarvarmt ute och jag fick en gång lära mig att råbiff kanske inte är det lämpligaste under månader som saknar R (precis som för ostron). 

Men nu är det ju så att kylkedjorna förbättrats betydligt och det är ju inte fabriksmald köttfärs jag hämtar råvaran från utan "precisnyssmalt" innanlår från köttdisken till vår nära turkiska butik som vi är bortskämda med och som tidigare givit oss så bra entrecote (se bilden nedan, här är för övrigt länken till allt jag skrivit med ordet kött).


Alltså, inledde med ett par utmärkta kronärtskockor, hårt knutna och modell medium, rört smör och salt. Sedan råbiffen som jag brukar äta den på Pastis i Gamla Stan...

 ...och som jag förr brukade äta den i Paris på La Coupole på boulevard du Montparnasse som tämligen ung student.


En god middag en vanlig torsdag när alla andra söp ärtsoppa!

(Jämför förresten priserna från franska francen för 30 år sedan och SEK alldeles nyss)


lördag 15 maj 2021

Dasstrappsbygge, och nu kommer vi knappt ur sängen.


Som skrivande och målande och lärande och sjungande, påminns vi idag om muskler vi inte trodde att vi har. Hur fasiken kan man få ont i hela gluteus maximus av att såga och skruva?

Så är det i alla fall. 

Bredvid dasset stod till förra året en stor björk. Rötterna tränger sig runt hela dasset som är 1700-tal byggt av överblivor från någon gammal lada och falor från dess tak. Roligast är dörren som utan överhandsfräs har infällda stycken och smidda gångjärn, med en låstapp av handtäljt trä.

Det var ett rent helvete att gräva oss ner till passande vinkel för vagnstyckena och förankra dem med stenplattor. Att dessutom få fast dem i den gamla trästocken som i sin tur vilat på stenar för att få rätt fallhöjd från fjölen och ändamålsenlig urrensning från baksidan var heller inte det lättaste.

Men nu sitter den där, vår nya trapp i tryckt virke (!) 

IDIOTER säger en del, hur kan ni sätta tryckt virke i en trapp till ett sådant fint gammalt dass. Jo, men se: Dels så sätter alla generationer sin tidsprägel på renoveringar och utbyggnader och dels så kommer den här trappen att få en ton som går i ton med dasset, så pass att trappen smälter in i helheten. 


torsdag 13 maj 2021

En sorgmantel mötte oss på torpet i Håvra

Satte sig villigt på Kickis arm

 Den kommer som på fladdermusvingar i ultrarapid, sorglöst klippande i solen med sina svarta vingar och vita bräm.

Vet inte om det är ett gott eller ont omen, men vi tror på det goda, första eller andra fjärilen för i år nu när björkarna bara på en dag slagit ut till musöron och det är redan bladlöss på en knoppande rosbuske.

Fram med såpan, och var la vi sprayflaskan från i fjor?

Överblivor från frukosteringen, bitar av nätmelon och sötaste ananasen blir till lockbete och han/hon sätter sig så villigt.

Siväg igen för en runda ut över bärbuskarna som skiftar i grönt och solen värmer verandan där vi sitter med kaffekopp och njuter av stillheten, av utsikten bort över blånande bergen. Lite mer av vårdaller här uppe än hemma där asfalten omdelbart blev sommarvarm och alldeles mjuk och nästan outhärdligt utan minstaste vind.

Men sorgmanteln - vilken start på helgen.

tisdag 11 maj 2021

varmaste dagen med plötslig påminnelse om O-år

Sitter här med ett jättestort och omfattande frilansjobb inom kultursektorn (ja vad annars?). Balkongdörren står öppen, en mamma med barn leker därnere och pratar bäbisspråk med barnen.

Bläddrar i olika böcker för att hitta ingångar till bra tankar för jobbet, Agnes von Krusenstjerna, Edith Södergran och Thomas Tranströmer. En av böckerna, en tegelsten, Den Gyllene Trädgården, har en massa notater instuckna mellan sidorna, precis som många andra av mina böcker jag sparat (för fyra år sedan gick 900 volymer till second hand för välgörenhet) Lappar instuckna som står som en papperslappsskog ur sidorna med anteckningar om ämnet för senare läsning.

På en av lapparna står Björn Wessman, på en annan Markis de Girardin och så slår en sida upp sig med automatik och där ligger ett papper jag glömt sedan länge, en inköpslicens för textilvaror halvfullt med ransoneringskuponger för min morsa när hon gick sjuksköterskeskolan och jobbade på centrallasarettet i Gävle. Ett hundra fyrtio en kuponger signerade krisstyrelsen i Gävleborgs län Kontrollbyrån på formulär B1874 r-dec1944, licenskuponghäfte 023316 Statens livsmedelskommission. Imponerande ordning och reda, imponerande byråkrati.

Så står solen högt idag och värmen dånar.

Igår vid pass 13:00 gick jag och August över järnvägsbron. Det var kallt och blåsigt. När vi kom upp till toppen av den välvda bron var det som en förvandling. En mild, för att inte säga varm vind mötte oss och plötsligt var det tio graders skillnad. Märkligt.

"Ska vi gå genom alla andra böcker också för att hitta grejer?"


söndag 9 maj 2021

Snabb genväg med palt och fläsk och becha.


Det finns söndagar när man bara inte orkar ställa sig och göra långkok eller mer avancerad matlagning. Det fick bli palt på potatis och kornmjöl att serveras ångande heta med en saltig bechamel, stekt fläsk och rårörda hälsingska lingon till.

Se det gick ner det med!

lördag 8 maj 2021

Augusts sushi till middag, jäkligt gott

 

Han checkar videosar på sushikonst och gör efter, har fått in snitsen och framförallt smakerna. Köpte en bit gulfenad också. Som extra blev det en sojagravad äggula. Tack August, hur bra som helst - nu tar jag köket!











fredag 7 maj 2021

Pölsa - inte på 15 flådda ekorrar, men god ändå


Ekorre i pölsa? Alltså litterärt bevandrade vet att de femtom ekorrarna befolkar Torgny Lindgrens svindlande roman "Pölsan".

Kom bara att tänka på den idag när vi lagade pölsa här hemma som fredagsmiddag följd av en läcker lingonpaj. (kommer alltid att tänka på Torgny Lindgren när vi äter pölsa)

"Vår pölsa" kommer numera alltid från Björks i Färila, den absolut bästa, men då har jag inte som romanfigurerna Lars Högström och Robert Maser (alias för Martin Borman på flykt) ätit mig genom hela landskap av pölsa och till sist utnämnt viltpölsan från Morken, den med bland annat ekorrkött.


Jag och August njuter av pölsan med kokt potatis (inte stekt!!!!), ett stekt ägg och röda inlagda betor.

gott!!!


tisdag 4 maj 2021

41 % slutar röka med hjälp av snus - Snus räddar liv!

Ägnar mig också åt egen tobaksodling för snus från ax till limpa

Lite lustigt efter mitt inlägg här om dagen. Jag fick nyss en snusrapport i brevlådan via Snusbolaget.se . En skattning över "snusläget" i landet region för region. Intressant läsning.

Ser först att mitt vardagsrumssnus, det vill säga sådant påssnus jag tar när det ska vara fint i munnen och inte så mycket folk runt ikring i mortsats till mitt lösa hemkokta, Knox även i år toppar försäljningslistorna. (men utan mitt starkare och smakfulla hemkörda snus skulle jag nog inte vara tillfreds.)

Har skrivit massor om hur snus är ett oerhört bra alternativ till rökning. Att det räddar liv. Och i den här snusrapporten framgår att 41 procent av alla människor som börjar snusa gör det av den enkla anledningen att de vill sluta röka tobak. Ur folkhälsoperspektiv borde det alltså vara en stor vinst, inte minst för att övergången till snus räddar liv, men också sparar in på vård och vårdplatser, dyra mediciner och stora sjukhuskostnader. Sparar också in på medberoenderökare och konsekvenserna att ha en rökare i sin närhet.

Dags att inhibera planerna på skatt på råtobak och färdigsnus! Det ska inte kosta skattepengar att rädda liv.

måndag 3 maj 2021

Torkade hjärtan får lite kärlek


 Är så trött på allt kring hundgodis. Man vet ju för katten inte var det är man serverar sin hund. Senast var det om dödligt skit i tuggpinnar från Kina, vad blir nästa?

Alltså gör jag sedan en tid tillbaka bästa hundgodiset för Assar. Jag kan väl säga så mycket att om jag har detta i fickan till promenaden så uppför han sig som en helt normalt lydig hund och är så jä'vla trevlig med ständig ögonkontakt och inga större utfall vid hundmöten.



Det handlar om kycklinghjärtan som får lite extra kärlek från rått och blödande till torrt och knastrigt i fickan.

Steker i lite ankfett (ja men nått extra ska han väl ha den gode Assar.) När de fått en fil färg så stoppar jag stekningen med iskallt vatten och skär dem längs med i två halvor och lägger ut dem på ugnspapper på en plåt. Eftersom jag hade tomater att semitorka i ugnen till kvällens Augustmiddag så fick hjärtana gå med, 80 grader med luckan på glänt tills de är ordentligt torra men ändå lite sega i mitten.

Bästa hundgodiset ever, i alla fall för Assar!