torsdag 8 april 2021

Nä, nu får det bli kôlbulle med torrsaltat suggrygg

Smaka på ordet, "torrsaltad suggrygg", det är det som lite finare uttrycks med "Amerikafläsk". Det kan man väl tänka låter lite bättre eftersom vi vänder oss mot sådana råvaror som smakar illa i mun när man ger uttryck för dem. Många ungar tycker det låter läskigt bara att säga lever men äter gärna korvkaka (tror jag, men det är ett bra exempel) som mest består av vispad lever. 

Det kallas för "Amerikafläsk" bara för att det kom till Sverige med återvändande amerikaresenärer  och är ett fetare fläsk. Därför tar man det gärna från suggans rygg som är väldigt mycket fetare än fläsket från en vanlig matgris. 

Det visade sig att fläsket passade utmärkt till skogskojans enkla pannkaka av vatten och mjöl. Ett fläsk som torrsaltas och därför har lång hållbarhet. I dag, i den mån vissa charkuterier förbarmat sig över frågan och fortsatt torrsalta fetfläsket, så packas fläsket varvat med salt och salpeter i en tunna och där för det ligga tills det ska ätas. Passar till grytor och soppor i övrigt eller tärnat och stekt till just kôlbulle.

Nej en kolbulle är inte en bulle det är en slags pannkaka som ursprungligen steks i ett pannjärn med långt skaft och över öppen eld. I Hälsingland mest en smet av vet och kornmjöl, vatten och salt. Sedan stektes de i det ister som smältes ur när amerikafläsket fått sig en omgång i stekjärnet.


Det går inte lika bra, men duger, med rimmat sidfläsk i tärningar. Och gör i så vall så här till en kôlbullemiddag.

Vispa två dl vetemjöl med tre del vatten och en nypa salt (okej, två kryddmått då) låt stå ett tag kanske till och med över natten.



Tärna fläsket och stek  mört och brynt. Häll fettet i en skål och lägg fläsket i en annan. Sådär ja nu är det nästan klart. Man skulle kunna säga att det är dags att sätta sig till bords.

Smeten räcker till en tête a tête, dvs två mindre kolbullar var. om man är ett par

Hetta upp stekpannan från fläsket med lite ister (och jag tar en klick smör också, faktiskt en ganska rejäl klick smör. Man skulle väl säga att jag tar så mycket smör att de som sitter vid bordet gapar och säger, "Ska du verkligen ha i så mycket smör" och då svarar jag "ja").

Häll i dryga decilitern av smeten i pannan nä'r smöret tystnat och skaka ut eller bred ut smeten så det blir en hyfsat tunn kolbulle. Stek dryga minuten och vänd sedan och stek lika länge på andra sidan. Mata på några skedar isterfett tillsammans med stekta fläsket och så servera vid bordet innan nästa bôlle steks.

Jo, en sak till, jag tycker det är viktigt med rikligt med snålt sötade rårörda lingon till, Nyrörda!

Så gott och mättande. Men när jag läser om kôlbullens historia på olika platser och i olika bokverk så återkommer det oupphörligen om kolbullen negativa sida så folk åt den i fattigsverige till alla dagens måltider vilket orsakade både skörbjugg och tandlossning.

Ja just det - snusdimman

Tänkte väl att jag glömt nåt, bilden på det som skapade den starka fermenteringsdoften under gårdagens lilla trerätters. Snusmeket låg på final. Efter 24 timmars fermentering av råtobaken i ugnen i "täta" förpackningar och med saltvatten så var det igår eftermiddag dags att sätta till natriumkarbonaten och då sätter det fart i snuset under en ytterligare 12 timmar i 90 grader.

Och det var inte värst under middagen tack och lov, doftvallen reste sig vid pass midnatt, så pass att vi fick sova i korsdrag och med fläkten på. Nu klockan nio i morse var det dags för avsvalning av nästan två kilo utmärkt snus och efter det en liten tillsatts av glycerol för smidighetens skull samt sanering av doften i bå¨de lägenhet och ugn. Går utmärkt med korsdrag och en skål med ättika i ugnen. Och nu vid halv fem tiden så känns inte längre snuset, däremot stor njutning av första lite fortfarande ljumma prisen. Jag är rik!

Trerätters? Ja huvudsaken är att det är gott


Vi hemfaller allt oftare till trerätters här hemma. Det är gott, det är roande och det är lite längre sittning vid bordet, inte dumt alls. Igår en sittning medan snusångorna låg som dimman över Lützen i köket (?)

Började med klassiska vindolmar, grekisk hemlagad yogurt och perfekt stekta padrones.

Så upptäckte vi att riset var slut hemma, det som skulle gå till stroggen på falukorv. Blötlade istället kaoniew, det asiatiska skogsriset som kräver en massa i tillagningen som blötläggning en dag, tvättning, ångkokning etc. Genvägen är att blötlägga i en timme, skölja ordentligt och sedan köra i mikron på högsta effekt med en halv centimeter vatten som täcker riset. Kör fyra minuter, rör om och kör fyra minuter till. Behövs mer vatten så häll över lite och kör fyra minuter till. Riset ska vara fast och väldigt kladdigt, smaka och se till att det inte finns någon kärna kvar - i så fall kör några minuter till, sedan klart!

Så blev det en het korv Stroganoff. Man gör den som man vill, jag brukar mjuksteka lök, strimla falukorven och låta koka med när löken mjuknat och då tillsammans med en söndersmulad torkad chili, stuvas sedan med chilisås och lite grädde. Och jo, det gick utmärkt att servera med kladdris.

Så var vi i grossen och ögonen föll på Jelly. Men då kör vi. Gjorde gelé på körsbär och så serverade med frysta körsbär och vaniljglass, läskigt gott (om man gillar daller)