söndag 14 juli 2019

Fläsk i långa rader



Här senast, kanske var i förrgår…det där Färilastekfläsket, rimmat hos Delins, är magiskt bra. Enkel sallad med kralligt grönt, purko, vitlök, grillad grön sparris, kokt gårdsägg från hönorna på ”Kust i backen” och så rimmade stekta fläsket från Delins, lite gräddfil och ringlad olivolja och en gammal redig balsamico. Blir bra det där.

Åt annat fläsk igår till kolbullen vid starten av Färilaveckan, Amerikafläsk som är saltat slag av sugga, lingon till. Kolbulle till middag – ja jo avund är kurare jag vet!

fredag 12 juli 2019

En visseljohanna på spisen – kokkaffe nästan bortglömt, men inte här



Ibland är man knäpp, eller i alla fall framstår man som knäpp till och med för sig själv.

Fick för mig att jag skulle återkalla minnet av den goda smaken, få hela barndomen ramlande över mig. Smaken är ju en ytterligt viktig del av minnet. Jag brukade säga så när jag föreläste om äldrematen (märkligt ord men ni förstår vad jag menar) att när allting glömts av en eller annan anledning så lyser ögonen upp vid minnet av en smak och då minns man allt, vad man åt, med vilka och alla omständigheter. Smakminnet väcker.

Alltså, kokkaffe. Det var kokkaffe jag lärde mig dricka vid 12 års ålder. Drack det varje morgon utan socker eller mjölk innan skolan. Har sedan genom åren vimsat fram och tillbaka med olika slags kaffe, ett slag turkiskt ytterligt finmalt, ett tag bryggt efter alla konstens regler, annars i bryggmaskin.  Självfallet espressokaffe och motvilligt latte ibland. Ett tag, faktiskt under många år, drack jag frystorkat och i en sådan utsträckning att jag vande mig, till och med inte kunde tänka mig annat kaffe. Det var under mina år i London, i Ateljén på RCA, ständigt kaffepimplande, mens de andra ständigt drack te. 
Påminner mig en väldigt snäll ateljékompis som en dag kom med en lite present till mig; han skulle koka riktigt kaffe. Och det var så godhjärtat. Han fyllde en kaffepanna med vatten och hällde i hela kaffebönor och så sa han att det var lättrostade bönor så det inte skulle bli för starkt.

Nog om det – jag är en kaffemänniska och numera öppen för alla slags olika metoder att framställa det (har till och med råa bönor hemma för egenrostning). Mest blir det pressat kaffe som just i denna stund när jag skriver det här.

Men åter till det där med att vara fullständigt knäpp. Vi var bjudna på kaffekalas hos våra nya grannar, Margit och Birgit. Här vankades kokkaffe och utöver allt hembakat doppa så var kaffet en sådan njutning. Smaken lyfte mig tillbaka till tiden då kaffet introducerades mig vid 12 års ålder och jag mindes till och med köksfärgerna, bordet jag satt vid och alla runt omkring mig som då var levande men nu är döda. (nu drog jag lite extra på det där!)

Beslutade mig i sittande stund för att skaffa en visseljohanna, en sådan farfar (som egentligen var min pappas morfar, men det kan vi ta sedan) hade på Kyrkslätten i Skutskär och som gav ifrån sig ett nu nästan nu utrotat ljud när kaffet kokade.

I flera dagar nu har vi stannat till vid olika loppmarknader här i Hälsingland i akt och mening att hitta en visseljohanna för att tillfredsställa mina närmaste historiska lustar, men se, ingenstans fanns de att finna.

Tredje dagen, som var igår, kom K ut i trädgården där jag som bäst planterade rosor; Jag har en grej till dig. Vänder mig om och där på torptrappan står hon med en visseljohanna i handen. ”Vad i självaste….”.

"Den har stått här på vedspisen hela tiden, vi har bara inte sett den". Kvarlämnad av de förra torparna (som bodde här i tre generationer, kanske fyra och som lämnade efter sig en ansenlig mängd inredning och utstyr).
Jag utbrast ”Helvete!” jag måste vara knäpp.

Det lustiga i kråksången är också att jag redan i Stockholm köpte med mig kokkaffe att ha här uppe i sommar…så hörrni, nu blir det snart kaffefest till utrotningshotad visselsång från Johannan på spisen.

torsdag 11 juli 2019

En liten resumé så långt


Märkt hur det vänt, hur det mörknar tidigare och hur det ljusnar senare.
Och så långt en skitsommar när det kommer till vädret. Var tog värmeböljorna vägen? Och vad hände med allt som skulle bli varmare…som sommaren 55 och 59 och 2018.
Å andra sidan är det så mycket att vara med om att man inte direkt har någon nytta av värmebölja. Å tredje sidan ska taket målas snart och då är det banne mig på tiden med minst en veckas uppehåll.
Så långt har sommaren varit en resa, en fantastisk sådan och fylld med både jaha och Aha!


Utsiktsberget i Överfälle hos Christina Forsberg och Pelle Adolphson. Bjöds på fantastiska
Pain baigneur med tunnbröd, tonfisk, sallad, tomater och rikligt med sardeller.
Dessa mackor och självklart sällskapet förgyllde.

Fortfarande Överfälle med fantastiska vänner som bjöd en stuga alldeles vid havet och otroligt midnattsljus...


...så ljust vid 00.00 att K kunde sitta vid fönstret och sticka...

...i denna natt över viken. Tre generösa dagar i Överfälle, norr om Örnsköldsvik med middagar och luncher och oemotståndligt program som bland annat inkluderade en lunch i Skagshamn och besök i surströmmingsmuseet, därtill kaffe med kaka på hällarna vid väderstationen och fyren ackompanjerat av labbars flykt.

Hem till Torpet i Hälsingland var det dryga 21 mil. Vi tog omvägen om Kung Cholalongkorns minnesmärke i Ragunda vilket kanske inte varit nödvändigt då det stängde klockan tre och vi var där fem över...


...så vi fortsatte ner över Ånge och till Bräcke där årets vinnare i glass-SM huserar. Få se nu, vad tycker vi? Jodå len konsistens och rena smaker, men har nog ändå ätit en bättre hasselnötsglass. Det är klart det är av toppklass över hela registret, men ändå, kanske skillnad att sitta i bilen på en parkering i Bräcke än att äta glass i en lummig trädgård i Edsviken (bronsmärke och silver under SM). Kanske lokalpatriot också för den delen.


Bara en bit bort från oss, vägen in över Laforsen ligger Eneskogen. Efter flera mil på grusväg från Bräcke kom vi den vägen mot Ljusdal och körde genom fjorårets eldhärjningar. Har inte varit här tidigare, bara kört brandgatorna upp mot Korskrogen. Förödelsen är enorm.

Så, nu hemma sedan en vecka. Har hunnit med massor. Planteringar, gräs, möblering, bokhyllor, hundgård och ännu mer. Samtidigt vila, rekreation, utflykter.


Rosor och jordkällare


För några veckor sedan öppnade vi jordkällaren. Säkert inte öppnad på hur länge som helst. Tom på innehåll men helt praktfull. En innerdörr som kanske behöver lite omvårdnad, annars 3-5 grader, lagom fuktighet, inget mögel, inga mus eller råttgångar.



Ingången flankeras av två praktfulla rosenbuskar som jag lät tukta ordentligt i våras. Efter ett rejält angrepp av löss just före blomningen där knopparna var helt gröna av kryp och efterföljande såpvattenbehandling så slår de ut nu helt lusbefriade.

måndag 8 juli 2019

Färilavecka med Eva Björks bilder och tantkalender på tantmuseet i Hovra



Snart är det Färilaveckan här uppe i Hälsingland och då händer det grejer. Av allt så lyfter jag fram vår ”granne” Eva Björk på Tantmuseet i Hovra (jag har nämnt henne förr). Under Färilaveckan har hon utställning i Färila konsthall (se bild) och samtidigt, som om det inte var nog med vernissage, släpper hon årets Tantkalender på sitt Tantmuseum i Hovra på kvällen samma dag.


Från skyltfönstret till tantmuseet i Hovra

söndag 7 juli 2019

Vattenväxt, men vaddå för sort?


Skagshamn alldeles för några dagar sedan, alldeles ute vid fyren och väderstationen. Vi gick därute på hällarna och tittade ner i små gölar i skrevorna jag, K, Christina och Pelle. Och så funderade vi vad det är för växt. Någon som har förslag?