onsdag 31 juli 2019

K:s bullar är inte som andras



Laga maten, det gör jag mestadels, men bageriavdelningen är K:s inmutning och det är fan så bra. Över torpet låg som ett väldoftande moln av matbröd och bullar häromdagen. Frallor på havregrynsgröt med vallmofrön och bullar späckade med rikligt med smör, kardemumma, mandelmassa, kanel och strösocker.



Frukostbröd och bullfest så det räckte till grannarna.
På med kokkaffet som jag nästan glömt hur gott det är. Drygt en och en halv dl kokkaffemalt till en liter vatten och så två uppkok och efter att sumpen sjunkit (klarskinn går inte att få tag i) så är det bara att njuta, sicket välbehag detta är.

lördag 27 juli 2019

Här går dansen natten lång


-->

Häromdagen fick jag uppleva dansbanan i Hovra på riktigt. Träskapelsen av Lars Gauffin som alla är så stolta över här uppe och med all rätt.

År av spelstämmor har satt sin prägel på Hovra. Nu efter att stämmorna gjort sitt i historien lever ändå dansen och musiken vidare om inte med sådant buller och bång som en stämma utgör så i alla fall med enskilda händelser.

En sådan var det häromdagen med gäster från andra sidan Atlanten. Svenskamerikanare som håller polska och alla andra danser mer levande ”over there” än vad vi gör generellt.

Hela kvällen till långt in på natten spelades det och dansades i denna fantastiska byggnad från 1995. (genom sängkammarfönstret hördes musiken över täkten, inte illa dessa varma nättermer rullande toner och virvlande musik)

Jag dansar inte själv…än…men tittar storögt på och lyssnar till musiken med stort intresse och försöker känna in vad som är typiska gångar för orten. Lär mig väl så småningom, har bara varit i Hälsingland på allvar sedan midsommar.

onsdag 24 juli 2019

En pion är inte bara en pion




Pioner, kunde inte bry mig mindre egentligen, men har alltid pioner i mina odlingar…i alla fall en eller två. Och egentligen ger jag sjutton i att ta reda på vilken sort eller härstamning.

Nu när K och jag fick tomt igen och inte en lite heller att ta hand om växer en ensam pion vid en sten. Blev lite nyfiken för den ser inte ut som de andra jag haft, de som jag kunde skörda fång av och ta in och som lyste upp hela köket. Två blommor ger den. Och jag har Googlat och förstått att pioner har lika stor släkt som pelagoner. Måste vara ”nörd” för att sätta sig in i sorterna.


Eftersom den vi har i trädgården är så pass säregen så blev det lättare att hitta den. Står fortfarande mellan två varav den ena och mest troliga är att det är en japansk pion som kom till Sverige 1948. En ”Bowl of Beauty” importerad från Holland…och så trivs den här uppe förmodligen bättre om man tar hand om den. 

Nu har gräset den stått i tagits bord, pionen är försiktigt frilagd och gödslad och vattnad. Skyddar den i vinter med gräsklipp och granris så får vi säkert blomsterprakt till nästa sommar.

tisdag 23 juli 2019

Ett konungarike är ett dass




Vi har ett torrdass. Det enda dasset vi har, ingen vattentoa på landet inte!
Dasset är glest. Om vintern känns det säkert att gå dit. Vi har inte varit här under midvintern, bara under påsken då det var snöglopp, men dassbesöken var inte sååå obehagliga, inte så att man frös ändan av sig precis.
Förmodligen är dasset från samma år som då torpet byggdes, alltså kring 1850-1860.
Stockvarv och breda bräder.


För en vecka sedan blev det storstädat. K såpskurade och rev ner alla gamla kvinnoförnedrande affischer typ filmaffisch för ”Utan trosor i Tyrolen” som satt fast med tusen häftstift jämte tidningsbilder av kungaparet och uppmaningar typ ”Den är inte längre”, typ (igen) skämttidningar för tre fyra decennier sedan typ "En rolig halvtimme", eller vad det nu var de hette. Skämmigt i ett dass som byggdes för snart 170 år sedan!


Spåren av det utsökta hantverket finns kvar. Låsvredet i trä, nogsamma infasningar av dörrens tvärslåar, gångjärnen, handtaget. Det är en njutning att sitta och titta på alla dessa detaljer.