söndag 8 januari 2017

Skulle väl bloggat, men orken tryter ibland. Nu fick jag energikick på TFE


En blogg måste uppdateras annars faller den oroväckande snabbt i besöksfrekvens. Har haft tillfällen när min blogg bevistats av lika många som en mindre veckotidning eller landsortstidning. Nu, sedan i höstas har det inte varit så. Bilden nedan, eller snarare rubriken drog till sig en rad porrsurfare...allt kött är hö...?

Nu till dagens väsentlighet. Åkte in med familjen till TFE. Och jag vet att ambitionsnivån höjts med flera snäpp, men att det skulle bli så här bra anade jag inte ens. Genierna Björn Frantzén och hans matstudiolabbande Victor Westerlind lyfter TFE till en tydlig signerad samhörighet mellan Hongkong, Lilla Nygatan (nästa anhalt Klara Norra Kyrkogata) och Mälartorget 15.
Ostronet med en liten honnör åt Stephen Harris på Seasalter sportsbar är gräddigt och kryddigt utan att behöva ge avkall på ostron som ostron, de små macaronerna med apelsinsylt och vispad anklever och bakade på morot herrejisses. Gougeres som små luftiga smakrika bollar.

Så där ja, en morotssoppa, ganska så tunn, men har aldrig gillat morotssoppa. Den här gillade jag, späckad med smaker som bollade runt en lång stund.
Två torsk Rossini, en fish&chips, en anka och en Ibericogris med tryffel. Sådär ja', nu kom det in. Rikligt, vackert och torsken var i det närmaste perfekt kokt med spänstiga lameller och en smak som bara studsade till. Hade aldrig trott att anklever skulle kunna rocka så häftigt med torsk och tryffel. Lovisa var lyrisk över sin gris och CK nästan tårögd över sin anka mens August mest rutinerad åt varenda smul av sin friterade torsk med remoulade. Alla tog vi en Eaton mess på vinteräpplen. Hurra så gott.
Spring dit gott folk. Omedelbart!

Antingen är jag svältfödd på just det här extra, har varit tunnsått med extravagancia annat än egna tillagningar hemma, eller så är det så här förbaskat bra. Och det är det!