fredag 31 juli 2009

RADIO: Tomater från Viken



Blundar vi och säger tomat så är det så att de allra flesta genast kan förnimma den solvarma tomatsmaken i munnen. UMAMI!
Så är det så finurligt ordnat att det finns oändligt många olika slags tomatsmaker; sötma, syra, pepprighet, beska beroende på sort.
En tid fick vi i Sverige tvångsvänja oss vid kanarietomater, hastigt framodlade och med metoder som inte alltid rimmar med de krav man kan ställa på en god råvara.
Återkommande här på tabberaset.se har jag träffat Mats Olofsson i skånska Viken. Hans familj odlar över 80 olika slags tomater och kan alltså presentera lika många olika tomatsmaker.
Delar av det här radioinslaget har sänts i Meny i P1




Santa Sienna – smaka på namnet, en favorittomat hos Vikentomaters Mats Olofsson. En man som kan stoltsera med över 25000 tomatplantor.

Jag bad Mats Olofsson skicka sitt bästa recept på tomater, det blev en tomatsoppa – och så fick det bli min egen enkla sås som vi slår ihop hemma när tomatöverskottet är stort.

Mamma Gunnels Tomatsoppa


Det här behöver Du:
6-7 tomater

3 gula lökar

1 1/2 msk smör

1 liter buljong (buljongtärning efter smak, Gunnel har hönsbuljong)

3dl grädde (el lika delar mjöälk och grädde)
salt, vitpeppar

Så här gör Du:
Fräs löken i smör tills den är mjuk.
Bryt sönder tomaterna direkt över grytan. Späd med buljongen. Koka tills soppan går att passera. Det tar ca 20 minuter
Är soppan för tunn kan man späda den med mjölk och grädde
Tillsätt gärna extra vispgrädde och servera med en klick creme fraîche och bröd.


Lagers snabba tomatsås till pasta

Det här behöver Du:
6-7 tomater
½ dl fin olivolja
3-4 vitlöksklyftor
1 ½ msk koncentrerad veg. buljong (utan smakförstärkare)
salt, peppar, tabasco
Färdigkokt Penne pasta
Nyriven parmesan

Så här gör Du:
Koka upp pastavatten med salt. Snitta tomaterna och doppa i det kokande vattnet. Ta jupp och skala tomaterna under kallt vaten. Koka pastan.
Hetta upp en stekpanna med höga kanter. Häll i oljan och fint hackad vitlök. Krama sönder tomaterna i den heta oljan. Låt småputtra i oljan till pastan börjar bli klar.
Rör i buljongkoncentratet och smaka av med salt, peppar och tabasco.
Skeda i pastan med hålslev och vänt runt i såsen. Häll upp på fat och lägg över den nyrivna parmesanen.

torsdag 30 juli 2009

Det här är matfotografering


Igår var vädret hyfsat bra för fotografering - vi plåtade "råvaror" för en ny bok - i gott ljus.
Hela sommaren har det blåst, varit gallsol eller regnat.
I över ett år har vi följt råvarorna, snart ska vi plåta dem på tallrik, tillagade.
Det är ett fantastiskt roligt jobb.
Under ett år har vi varit som ler och långhalm, fotografen Jan Dahlqvist och jag. Nu börjar bilden av boken klarna. Sickna resor det är att skriva.

1.6 kg kantareller



Jodå, vi gick tillbaka till "vår egen skog" och där fanns de vildsvinens bökningar till trots och även trots att någon annan i vår svampskog plocat (trav. Magnus Ladulås avs. ollonskog)
Ett kilo sex hekto rensad vikt och en del stora och präktiga,
Man undrar så smått var det här ska ta vägen...Kantarellår kanske - vi är ju fortfarande i juli.

I väntan på Madrigflyget 20:20, Rodjana och August i luckan på bilen.

Om kvällningen efter svampplockningen har tabberasetfamiljen en liten egenhet. Vi kollar in flygplan och vi skyller allt på att August vill det, men vi har kaffekorgen med oss och så sitter vi precis under inflygningsstrippan och har internetkoll på varifrån planen som tätt slickar våra hjässor kommer från.
Avslutningsvis festade vi på hastigt stekta stora kantareller på en tunn skiva rågbröd.

onsdag 29 juli 2009

Te med Linné



Jag råkar ha en äkta Linnés temynta i min kryddträdgård. Där står den mäktigt inklämd mellan isop, vinruta och fransk dragon - till nästa år ska den få stort utrymme för den är inte bara dekorativ till tusen denna Monarda citriodora namngiven efter botanisten Nicholas Monardes som levde under senmedeltiden, den är välsmakande och flitigt "knipsad" också.
Ett svenskt namn på den här teråvaran som fick merkantilisten Linné att utropa att; "Nu har vi ett eget kejsarte från Kina", är Bergamottblomma för doftar man den ligger Earl Grey nära.
Nu "knipsar" vi blomställningarna och häller kokande vatten över. Ut ur växten sipprar långsamt klargröna och lilafärgade smakämnen och förmodligen kroppsverksamma nyttiga ämnen som Linné förstod är bra för oss, dietetiker som han var.
Väldigt rogivande och till och med läskande är detta te. Kyler vid värme och värmer vid kyla, ångestdämpar och gör en klartänkt.
Pröva någon gång, välsmakande på gränsen till sött.

Kantareller finns men inte här



Vi provade en helt ny skog igår. Vacker skog, men fick inte ihop mer än till ett kantarellsmör.
Använd Valios osaltade.
Rensa en liter kantareller och hacka dem grovt. Fräs i väldigt mycket smör 50g i hoppande het panna.
Det ska gå hastigt, precis exakt när kantarellerna släpper sin saft så ryck undan pannan från elden och häll innehållet i en skål. Mixa med stavmixer till en grovkornig massa - ska se ut som grovkornig senap ungefär.
Ha 250 g rumstempererat smör redo och häll över den forfarande heta kantarellblandningen. Blanda med gaffel, det gör inget om smöret smälter lite och blir löst. Salta först nu med grovt flingsalt (rejält) och vält smeten på ett smörpapper eller i en sprits. Rulla ihop till en korv och förslut ändarna eller spritsa ut rosor på pappret och kyl.
Nu åker vi till klassiskt skog och hämtar hem - kanske jag kan visa bilder på kantarellsmöret alldeles snart...

tisdag 28 juli 2009

Rödbetor som inte är rödbetor, gallringsbetor!


Våra rödbetor är gulbetor och vitbetor och cirkelbetor. Bara en och annan rödbeta finner vägen till bordet.
Nu har våra kulturbetor kommit så långt att de ska gallras så smått - och smått är det verkligen och härligt, fantastiskt i smak...
...med smör på.

måndag 27 juli 2009

Potatisblom


Det sägs lite vanvördigt att Marie-Antoinette introducerades till potatisblomman av krigsapotekaren Parmentier.
Om det är riktigt sant får vi väl aldrig veta, men detta lär vara anledningen till att även fransmännen började estmera potatis.
Hade den tidens potatis samma smak och egenskaper som den potatis vi odlar idag?
Genom en hel del kontakter lyckades jag få utsäde i våras av samma sorter som Ahlströmer en gång tog in till Sverige från England.
Det protestantiska England hade, till skillnad från katolska Irland, fått dessa slags potatis från Amerika.
Den irska potatisen kom längs den katolska traden som gick från Peru via Kanarieöarna till bland annat Irland.
Hurusom blommar dessa nu i min trädgård med vackra blomställningar i klasar och när jag betraktar dem kan jag inte annat än hålla med Marie-Antoinette, de passar i stora håruppsättningar á la 1700 tal.

RADIO: Tepåse från Twinings

Det var en liten uppfinning som revolutionerade en hel värld av tedrickare.
Tepåsen.
För några år sedan slogs det fast att tepåsen fyllde hundra år.
Det beror självklart på hur man räknar.
Engelsmännen, världens mest konservativa tedrickarfolk, väntade ända till 60-talet innan tepåsen kunde accepteras. Det där med 100 år kan man alltså ta med en nypa salt om man ser till användandet, men det är 102 år sedan teåpåsen uppfanns.
Därför släpper tabberaset.se loss en medlem av en av världens äldsta tefamiljer.
Han heter Stephen Twining och är fortfarande kvar i det gamla teföretaget.
Han är tionde generationen temakare, chef för den exklusiva tebutiken på The Strand i London. Han arbetar i samma lokaler som den då 31 årige förfadern Thomas Twining startade företaget i 1706.
Det är en fröjd att dricka tepåsete med Stephen Twining som inledningsvis slår fast att "Visst, det är 100 år sedan tepåsen uppfanns":


lördag 25 juli 2009

En gnutta nostalgi

Lummerbäcken där vi tvättade oss under somrarna.

Vi tog en dagstur upp till mina gamla barndomstrakter och besökte min mat och restaurationskunniga faster som bor på den gård där jag själv tillbringade åtskilliga somrar som barn.
Det går en ligen bro över Lummerbäcken där min farmor tvättade mattor och där vi tvättade oss före läggdags i lillstugan - myggigt och iskallt vatten. Bäcken ringlade sig fram bland alar vid sidan av timmerflottningsrännan. Nu är det alldeles igenvuxet.
Allt i trakten blev nostalgi trots att inte ett enda träd är sig likt sedan jag var barn. Hela skogar är utbytta och ängar igenvuxna.
I jordkällaren lagade sig långfilen alldeles av sig självt.

Vi har sett ett hus här uppe som vi varit lite intresserade av. Ett hus, granne till det hus där min far föddes, ett hus som är till salu. Som alla till-salu-hus var det här väldigt vackert på fotografi och inte så vackert i verkligheten även om det var OK - men ska vi byta vår tillvaro nu så ska det vara till något som är en stor gnutta bättre än OK.

Så blev vi trakterade med quinoasallad på varmrökt lax och brockoli, Till serverades en citronvinegrette på saften av tre stora citroner, salt, peppar och en dl fin rapsolja - mat att prata till och njuta av länge, kaffe, glass och passerade blåbär och hallon till. Leendena blir breda av sådant.

En heldag blev det av vårt hugskott klockan elva att ge oss iväg.
Kvällen blev sen innan vi kom hem och nattmackan blev en rågbit med kräftstjärtar, räkor, hårdkokt ägg och en majonäs slagen på dillolja.

fredag 24 juli 2009

RADIO: Sven-Gunnar Svensson i utfall mot Bocuse d'Or

Tävlingen Bocuse d'Or är förlegad och dum. Den har ingen förankring i verkligheten. Ingen människa lagar mat på det där sättet längre."
Sven-Gunnar Svensson har varit tongivande inom svensk gastronomi i generationer.
Han har ensam placerat Sverige på den gastronomiska världskartan.
När vi träffades i Lyon under årets Bocuse d'Or levererade han en kritisk salva mot tävlingsreglerna.
Så här säger han till www.tabberaset.se:

torsdag 23 juli 2009

Bergianska trädgården outstanding


Det är en makalaös plats med en stor katalog växter, inte bara inom mitt område utan från nutid överallt.
Skam till sägandes har jag aldrig tillförne besökt Bergianska - jag lyckades väl hålla mig undan alla skolbesök och trädgård var väl inte riktigt min grej under vare sig tonår eller adolescens.Nu gick vi där i timmar idag och naturligtvis var det köksträdgården som mest attraherade även om även japanska trädgården, fruktträdgården, fjällbacken, tropiska växthuset, medelhavsväxthuset, trädmuseet är lika spännande.
Men köksträdgården har sådana där grönsaker som man ibland ser i specialgrönsakshandlardiskar - sådana man brukar kalla genonmodifierade bastarder från Amerika.
Kålen gjorde mig bara underlägsen och förminskad, sojabönorna förbannad - hur fan är det möjligt? Ärterna av så många olika slag och alla med en egen historia berättad för Lena Nygårds förmodar jag. Listan på dessa förväxta och perfekta grönsaker kan göras hur lång som helst,
Jag stannade en av trädgårdsmästarna - det är så skönt att prata med folk som begrip - hon skrattade och sa ett förlösande ord: Blomstra!
Dom gödslar med Blomstra - sicka kluriga djäklar.
-Ja för då kan vi ge jorden kring växterna en dusch lite då och då och det är som med människor, vi äter ständigt för att hålla motorn igång.
Så började vi prata jordkvaliteter och olika slags mineralinnehåll - så nu vet jag - storpack av blomstra, en bra spraypump sen kör vi.
Sniglar då?
Vi plockar dem när vi ser dem och blir det för många så lägger vi ut "snigelfritt".
Så enkelt, tänkte jag.
Köksträdgården på Bergianska

Djäkla trädgård, det där tänket med mångfalden kan man ju aldrig i h-e matcha.
Jag åkte direkt upp till min egen plantering som tröst och kunde pusta ut. Utan blomstra och snigelfritt ser det väldigt bra ut och vi är ju bara i juli. Palmkålen kommer sig och brockoli, morötter, svartrötter, persiljerot, haverrötter, vitbeta och cirkelbeta också, bondbönorna bär bönor, gurkorna har satt fart och nu blir det ännu bättre för idag lade jag på mitt eget blomstra - färskt gräsklipp.
Det ordnar sig nog!?!?
Det ser inte alltför illa ut i den egna trädgården som här povan och som palmkålen på den avlånga bilden ovan tv. - det växer i alla fall även om sorkar, rådjur, gangsters och sniglar gör sitt till att förstöra.

Amerikansk rosenpotatis och grillad högrev


En vardaglig lunch med lite guldkant.
Fick hem förstakoket av rosenpotatis igår, plötsligt förstår jag varför den kallas rosenpotatis, borstad under vatten är den som finaste rosenrosa, glimrande och inbjudande. Man nästan förväntar sig att den ska dofta rosor också. Nu återstår smaktestet - återkommer!
Till potatisen grillar vi några skivor välhängd högrev.
Inte illa!
Nu bär det av till Bergianska.

onsdag 22 juli 2009

Kantareller


Vi var ute en halvtimme och förbannade vildsvinen som bökat upp "våra" kantarellmarker.
Ändå fick vi ihop till en bra frukost i morgon.
Skördade en halvliter goda hallon också i hastigheten och den första amerikanska rosenpotatisen. Den är väl inte helt fullgången än, blommar som bäst, men den röda primören kunde vi inte hålla oss från att skatta.

tisdag 21 juli 2009

RADIO: Norskt traditionellt

Visst har Norge ett eget kök och det har karaktär, absolut.
Jag bodde i Norge många år under mina studietid och med utsikt ner över Oslogrytan och bort över Holmenkollen.
På den tiden var det svårt att få lagrade ostar och till och med färsk fisk i Oslo. Vi beställde morgonsimmad torsk med flyg ända från Tromsø. Och ville vi äta gott gick vi på Gamle Rådhus vid lutfiskpremiären i oktober. Idag är det annorlunda, Norge har blivit en gastronomisk nation värd namnet - även om det är svårt att hitta fram till det goda köket.
När jag senast var i Lofoten passade jag på att äta traditionellt norskt. Jag gjorde ett radioinslag från besöket på Børsen Spiseri - ett känt namn i Norge och så trädde jag in i köket hos Robert Wachter för att laga en delikatess som har halvtorkad torsk som råvara - Boknafisk.

Lyssna och njut av den goda norska smaken - det smakar fisk.




Och så här lagade vi Boknafisk

Det här behöver Du:
250 – 300g urvattnad boknafisk (dvs halvtorkad stockfisk av torsk eller sei)
vatten och salt till fiskkoket

Till stuvade morötter:
6 medelstora morötter
2 msk smör
1 msk vetemjöl
2 dl grädde

Till äggsmöret:
50 g smör
2 hårdkokta ägg
salt, vitpeppar

Så här gör Du:
Skär fisken i två centimeter tjocka skivor. Koka upp i rikligt med vatten. Tillsätt två matskedar salt per liter vatten. Lägg i fisken och låt sjuda i 20 minuter eller tills köttet lossnar från benen.
Skär morötterna i tärningar 1 x 1 cm. Lägg i kokande vatten tills möra. Sila ifrån och smält smöret i kastrullen, rör ihop med mjölet. Vispa i grädden och späd eventuellt med lite mjölk. Vänd ner morötterna och låt gå varmt.
Sm’ält smör i en kastrull. Skala äggen och hacka dem grovt. När smöret smält vänds ägghacket ner och får bli varmt. Häll upp i såssnipa att ha till fisken.
Boknafisk kan också serveras med lite hårt stekta baconkuber.
Lägg upp fisken på varm tallrik tillsammans med mandelpotatis. Häll upp morötter i karott och servera äggsmöret till.

Orörda blåbär med vaniljglass och vispad grädde


Skogsturen häromdagen gav oss några kilo blåbär.
Som kvällströst, vad annat att kalla det, stoppade vi i oss färska blåbär med vaniljglass och vispad grädde. Mer än naturligt gott.
Men varför är Milkos vispgrädde svårare att vispa och varför blir den inte toppigt styv utan silkeslen sammet.
Varför blir grädden alla kategorier bättre med handvisp än med maskin?
???

måndag 20 juli 2009

Vandaler i trädgården

Larmet gick sent, alltför sent.
Vandalerna var för länge sedan borta.
Så var också vår grill. Det enda som återstod var grillaska uthälld i en hög,¨
Lökar hade vispats av med pinnar som svärdshugg, stolsdynorna låg lite överallt och en stol var nedtryckt i perenna rabatten mitt över en ljusblå riddarsporre att vara stolt över,
Grinden var insparkad och flisiga rester låg vid sidan av, den och grillen fanns inte att finna.
Små apor brukar man kunna lära att gå på stigar.
Skolan i Sollentuna har inte maktat med att lära dessa elever detsamma på nio skolår.
Nedtrampat, vandaliserat och väldigt tråkigt.

Blåbärspaj i all hast


Blåbär är tråkigt att plocka, skittrist.
Jag tar det som ren träning, konditionsträning, inget annat.
Det enda positiva är att det blir en del bär att ta med hem.
Det blev det igår, en två, tre liter.
En liter blev en paj i all hast.
Kaffe och vispad grädde.
Gott.

Kantarell - enklare blir det inte


En dag i skogen igår.
Blev några liter vina kantareller.
Konstigt nog har det inte tagit en sådan där riktig fart, men de lurar därunder gräs och kvistar.
Igår åt vi kantarellsmörgåsar till förrätt och det räckte även till frukostmackan i morse. Små kantareller med intensiv skogssmak.

lördag 18 juli 2009

Grillad strömming ena dagen - Fläsk den andra



Tyvärr har vi inte valkött hemma.
Strömming som rimmats kort och lagt på grillen med örter, makrill som fyllts med salvia, dill, persilja, isop och timjan.
Idag en tur i svampskogen och visst, två liter fick vi väl ihop, tokgula kantareller.
På hemvägen köpte vi fet grisnacke som vi snabbmarinerade, grillade, och åt med aromsmör och bernaise.
Måste ge en eloge till Björn B som talentfullt hjälpt mig med hela radiomaskineriet - det var inte det lättaste att få in spelare på bloggen och en bank att lägga inslagen på - men nu är det inkört så fler inslag kommer vad det lider.

fredag 17 juli 2009

RADIO: Tabberasets valfiske

Jag blir mer och mer övertygad, inte minst vad gäller smaken.
Valbiff är gott.
Lyssna på ett valfiskejobb jag gjorde för en del år sedan.

torsdag 16 juli 2009

NYHET: Radio på Tabberaset



Ett försök till förnyelse - Tabberaset radio.
Inslaget om Konservens historia gjordes för Meny i P1 för många år sedan, men är naturligtvis fortfarande aktuellt.
Bilden är från ett matäventyr med internationella kockar på besök i Vardø för två år sedan

RADIOSPELAREN



Tryck på play och lyssna på inslaget om konservens historia



Boken av Ria Wägner som nämns i inslaget, finns att få tag i på antikvariat.

onsdag 15 juli 2009

Datorkatastrof



Ett ögonblicks verk.
Det var häromdagen, jag stekte plättar, Rodjana pratade i telefonen - vi trodde August tittade på TV - han var alldeles tyst.
Alma skrek - KOM FORT - då var det redan för sent. August hade redan sprättat bort s,<,z,x och 5 samt en massa styrknappar.
Genast ringde jag Macoteket.
-Det är kört, blev svaret.
"Limma då", försökte jag.
-Går inte!
"Köpa nytt tangentbord då"?
-Dyrt, väldigt dyrt.
-Bättre med nya Mac Book Pro!

Samma dag
Kameran går i golvet och låser 18-55 objektivet - ytterligare 1600 pix å helvete!!
otursdag, Va!

Grillmästaren i Kevan


Man rår inte för att det heter Kevan, platsen där folk har valt att sommarbosätta sig i en dalgång med lerjord för att odla och koppla av.
Våra vänner skulle "bara" ha en liten bod av friggebotyp och så fick det vara det första året, men trivseln blev så stor där i den varma dalen i Bro att de beslutade sig för att bygga lite större, och nu är en sommarstuga med vita knutar mer än halvvägs.
Vi kan vä'l säga att vi bjöd in oss själva när Goy och Kjell var på väg till affären. Och bjudna blev vi på olika slags grillat med potatis och sallader. Tunga regnskyar hotade, men störde oss inte. Ungarna lekte i gräset och borta vid lekplatsens allmänning.
Se, så exakt ska semesterkvällar njutas. Det har blivit så svenskt på något vis även om både kjells och min familj blivit hälsosamt uppblandad från andra sidan jorden och samtalet för kvällen handlade om maten som sammanbindande kitt

fredag 10 juli 2009

Kvällens kantarellsmörgåsar


Det lilla vi fick blev perfekt till en förrättsmacka. Resten av middagen blev stekt lax, gravad lax, nygjorda vårrullar. En sådan där befriande restmiddag i alla anpråkslöshet och med massor av smak.

Kantarelltorrt men kantareller ändå och smultron och blå bär

Men skogen bjuder ju på så mycket mer. Blåbären och smultronen har mognat och Rodjana, Alma och Lovisa är inte sena att plocka handfullt att slänga i sig och njuta.

Vi väntade oss lite mer än vad som var och vad som blev.
Vanligtvis betraktar vi fläskfilé som nödmat, men med självplockade kantareller i grädde går det an.
Tidigt i veckan fick vi ihop det i just den kombinationen.
Idag var vi ute efter regn och värme.
Vår kantarellstig brukar vara betydligt frodigare än så här och längre ner brukar det vara som en gul matta

Det mesta där vi vet det finns var så uppbökat av vildsvinen att det inte såg vidare ut och det som fanns var bara torra svampar som det regnat på och det vet man ju hur det blir.
Jo, vi fick ihop lika mycket idag som sist, men inte av den där riktigt sköna kvaliteten. Ett svampsmör kanske?
Djädrans vildsvin.

onsdag 8 juli 2009

Kalven - snuvad på det bästa - flisigt skön kalvdans



När vi var hos Yvonne Edlund på Väddö Gårdsmejeri fick vi inte bara underbara ostar utan också råmjölk till kalvdans.
Idag lagades det kalvdans i det tabberasiska köket - och vilken kalvdans det blev!
Att vi också råkade ha hjortron hemma gjorde saken bara "liiiite" bättre. "Fådda" hjorton smakar ohyggligt bra.
Middagen föregicks av prima entrecote och rostade färskpotatisar, vispad smör med vitlök från Lindahls.
(Jag har kalvdans kvar till frukost).

Ett blått och orange landskap


Hittade den här också, glasad och ramad i ett stort kuvert instucket bakom en frack och en smoking från tidigt 1900 tal.
Landskapet är från Gotland tror jag, målat någon gång under början av 90 talet - tänkbart prick 1990. Gjorde en hel hög sådana där skrapade landskap som berättade på ytan såväl som i färg.

tisdag 7 juli 2009

Neonskulpturer vid garderobstädning


Det är lite lustigt - jag tycker den här bilden funkar än. Det är polaroider tagna av skulpturer som jag gjorde till en utställning i Stavanger Konsthall alldeles i början av 80 talet.
Det är alltså fotograferade ljusbilder och därför biter de tag i varandras uttryck.
Skulpturerna är tre i ett triptyk och med olika slags bakgrund/podium. Vax, målat plexiglas och canvas. Neonerna i gult, rött och grönt,.
Jag är djäkligt glad över att ha det här collaget kvar.
Så hittar jag en annan bild av en mycket ung man med konstnärsskägg och en annan neonskulptur. Ett litet tabberasets eget privata dokument.

Plötsligt händer det! Åsens mjölk på Willys



Är det inte konstigt?
Här har jag jagat Sveriges just nu bästa kommersiella mjölk, den från Åsens Mejeri, ohomogeniserad, fet och med smakklass.
Första gången vi drack den var i Höganäs där vi fick tag i den på City Gross.
Jag ringde City Gross och frågade om den fanns i Stockholm - de visste inte vad jag pratade om.
Igår var vi på Willys i Häggvik och jag ville ha gammaldags mjölk att späda min råmjölk med (återkommer till den) som jag ska baka kalvdans av. Men där fanns inte Arlas gammaldags så långt ögat nådde, inte Arla över huvud, vilket kan vara befriande i och för sig.
Så var det förpackningen som lurade oss.
Där mitt framför ögonen stod deras platsdunk med den underbara mjölken. Vi såg den inte förrän vi tittat två gånger.
Det är fan ta mig ett under, plötsligt händer det!

söndag 5 juli 2009

Goda ostar, smör, kosafari och nybyggt gårdskafé

Vi "utflyktade" till Väddö idag.
Har inte sett Grisslehamn sedan jag var där någon gång på tidigt 70 tal och minns fortfarande hur jag köpte varmrökta torskromsäckar som vi skar i skivor fortfarande ljumma och åt vid havet samtidigt som vi fiskade.
Det fanns inga sådana idag.
Istället åt vi en alldeles utmärkt kardemummasmakande grovbakad ostkaka på Väddö Gårdsmejeris nya gårdskafé, trevligt hopbyggt med mejeriet.
Det finns ju lika många olika ostkakor som det finns ostkakemakare.
Jag tillåter mig att utala mig som lite av expert och räknade till 17 olika slags ostkakor i Astrid Lindgrens värld vilket jag utrönade när jag skrev boken "Järnspisar Hackekorv och tabberas för några år sedan. (Finns i nytryck)
Roslagsostkakan idag hör till de bättre, vilket jag också fick framföra till Yvonne Edlund på Karl Ivargården.
Så fick vi den där fantastiskt mjuksmakande nötiga Fogdöosten som är smaksatt med bockhornsklöver och som nu lagrats för leverans till Kungliga köket på Drottningholm. Vi har njutit av den hela kvällen, rumsvarm.

Tabberaset med August på kyrktrappen till Singö Kyrka någon mil norr om Grisslehamn. Träkyrkan är en liten vilopunkt i det stora sjölandskapet.

Varuhuset Vinn - Varuhus med problem?



Det här på bilden är mellersta entrén till ett köpcentrum norr om Stockholm, Häggvik, Sollentuna.
det är ett köpcentrum vi brukar åka till.
Här inne finns en butik som bröt sig ur Vi och blev Vinn och som sade sig vara "fri".
Idag är butiken lika städslad som alla andra vid leverantörer och den sedvanliga prisharmoniering det innebär.
Jag har försökt föra samtal med olika ansvariga för olika varurupper i varuhuset och för att öka mångfalden, bland annat vad gäller Arla.
Det där har inte kommit längre än till ett vänligt bemötande och ett "Visst det ska vi fixa" - sedan har inget hänt.
För en tid sedan började det halta rejält i butiken - tomma hyllor, varor som saknades länge, som om det inte fanns krediter?
Idag var måttet rågat för mig som kund.
Vi ville ha fläsk i bit, helst rimmat.
På den hyllan var det inte bara tomt utan också ostädat.
Vi frågade en tjej bakom manuella disken. Hon pekade mot fläskhyllan vi kom ifrån, som om vi vore idioter, och sa att "fläsket ligger där".
Nä!
Vi lämnade vagnen med dasspapper och åkte ner till vår lokala leverantör, vårt orientaliska "hål i väggen" på beryktade Malmvägen där vi för övrigt köpte högsta klassens entrecote häromdagen.
Det är klart att vi inte kunde köpa vare sig rimmat fläsk eller fläskfärs där, men hastigt omförhandlad middagslista så fanns i alla fall det vi ville ha av bra kvalitet och snart ska vi äta.
Nu återstår snart inga butiker i kommunen att handla i utan att bli illa berörd av krämarmentalitet mer än de små personliga och det är inte illa så.

lördag 4 juli 2009

Gripsholm och en historielektion

En underbar piontapet på Gripsholm

Makthavarnas Sverige - där är de bosatta än idag i borgen som porträtt.
Vi åkte dit - efterlängtat och till Grafikens Hus där jag själv är representerad och aktieägare.
Börjar man i tornets bottenplan och cirklar uppåt cirkulerar man också framåt i tiden. Med barnen i släptåg och i alla fall Lovisa som historienyfiken kunde porträtten berätta de besuttnas historia från Eriksson till idag.
Och några kände hon igen och vilade lite extra på.
Ovanför en dörr hittade jag ett porträtt jag tidigare aldrig sett. Ett självporträtt av Göran Brunius där han står med einsteinhåret flygande i vinden mellan två flygande yviga fåglar. Jag kom på att jag saknar honom och kan höra honom berätta bara jag sluter ögonen. Men han kunde ju inte bli hur gammal som helst - får vara glad över de år jag fick ha honom som en vän. Det slår mig att han nästan var dubbelt så gammal som jag själv.
Och Bullen Berglund kunde vi stå länge framför och berätta mathistorier, om Jussi Björling och Birgit Nilsson fanns en hel del att berätta som grädde på det historiska moset från Erikssonsönerna till idag.

Vi åt lunch på Grafikens Hus. Brockoli heter konstrestaurangen, men om lika låga krav sattes på konsten som på maten torde de inte finnas ett Grafikens hus. Oinspirerat helt enkelt - var har konstnärernas mat tagit vägen?

Småsniglar värre än mördarsniglar


Vi har fyra problem i trädgården - 1) ungdomsvandaler som välter vattentunnor, trampar ner planteringar och stjäl jordgubbar, 2) stora mördarsniglar, 3) rådjur som äter rosenknoppar, loiljeknoppar, kärleksört, rödbetsblast och sallad och 4) smö djävla sniglar i tusentals som renäter ärtskott, bönplantor och nu också stora dahlior.
Känner någon igen dessa små snigeldjävlar som slemmar sig fram i horder och äter rent in på varje bladnerv. Och vet någon vad i helvete man ska göra?

Vad är detta?


Det är klart att jag vet vad det är - jag odlar det av en alldeles speciell anledning och fram till så här långt har det tagit två säsonger.

Rensade två stora land igår kväll och lade ut rådjursodör som fortfarande "sitter i näsan" - luktar förfärligt, men när djuren plötsligt ger sig på rödbetsblastenoch tar alla rosenknoppar får det vara nog. Vad jag ska göra med småsniglarna vet jag inte än. Små djävla sniglar som äter ärtor och bönor innan de ens kommit upp.
Allt är sent, grönsakslandet ett moras...odlingströttnad.

torsdag 2 juli 2009

Våra vackra vita pioner


När vi kom hem möttes vi av våra fullständigt utslagna pioner, rosa och vita, underbara att ta in.

Carl Larsson turistfälla


Det har gått fullständigt över styr i Sundborn.
Sist jag var där - för ordentligt många år sedan när jag bodde i Falun under titdigt 80 tal, var det ett minne av en nationalmålare som präglades av respekt. Nu är det tingeltangel, T-skirts med dilettantiska tryck, glassförsäljning och annatm bjäfs och tjafs och ett inträde som överstiger värdet av det man får se därinne i helgedomen.
Carl Larssons Sundborn drivs idag av släktföreningen - det borde vara ett allmänhetens arv att förvalta, dvs stat och kommun. Ge släkten vad de anser sig kunna kräma ur de närmaste 50 åren och köp loss Carl Larsson till folket, kasta ut månglarna och bevärdiga målaren med ett rent minne - eller kanske är det nedärvt, Carl Larsson själv var ju likadan.
((vi köpte en glass i Sunborn, inget mer.)

onsdag 1 juli 2009

Thaipavlijongen i Utanede, Ragunda

Föremålet för våra dagar efter Indalsälven, det märkliga minnesmärket över Rama V som gick här och tittade på svensk skogshantering för över 100 år sedan. Vi har varit här förr, men aldrig så intensivt härligt.

Galtström - pinan och prövningen

Rostugnen i Galtström

Galtström är ett litet järnbruk innanför Njurundabommen på väg till Sundsvall. Idag pittoreskt - då förmodligen ett rökigt och hett helvete.
Vi åkte dit på vägen upp för att jag skulle kunna göra lite efterforskningar för en kommande bok och för att ungarna skulle få se masugn, rostugn, smedja och miljön.

Den mäktiga galtströmsmasugnen

Här bodde "min" skomakare och hans döttrar och fru. Han gjorde smedsmästarskor. Hans hus är förmodligen redan borta, ingen kan längre peka ut var bruksskomakaren bodde. Hans dotter blev luder i Stockholm, vackra Emmy muffen - det är så hon finns avbildad, med sin käraste ägodel, sin muff. Varje gång hon blir tagen i fängsligt förvar eller spinnhus så finns muffen listad bland ägodelarna.
Här i Galtström bodde hon när hon var liten, samma ålder som August. Jag vet att det här blir bra läsning!

Här i en grav vilar en liten flicka, Ida Elisabeth. Hon har förvillat mig. För jag hittade henne senare i Stockholm som vuxen. Samma föräldrar - skomakaren och hans hustru, samma trakt. Ida Elisabeth ligger här. Några år senare fick skomakarparet ett till flickebarn och döpte henne till Ida Elisabeth som om hon återfötts och det var vanligt att göra så i en tid där barnadödligheten var obegripligt stor.