Ljuset, människorna, maten - BJÖRNMÖTET

Göran Englund i Överböle grillade perfekt älgbiff. Lokalare mat kan det inte bli, egenskjuten i skogen ovanför huset.

Det har varit oroligt härligt varmt längs Indalsälven i Ragunda.
Vi vaknade den där morgonen när Michael Jackson fortfarande levde och vi frukosterade.
Långt senare på dagen åkte vi över älven vid Krångede kraftverk och upp över åsen. Där, i en gryta, hittade vi Öratjärn, ett litet blänke med sandåsrenat vatten.
Vi hamnade där av två anledningar; ett avslappnat ställe att äta lunchen vi handlat i Hammarstrand och för att barnen skulle få svalka sig med bad.
Ni vet hur det är - det ligger annat folk på stranden och man börjar slå av en prat och samtalen växer och man möter en lika stor social kompetens på den andra filten. Samtalen verkar inte ha något slut; barn, lärande, böcker, historia, jakt, fiske - det bara rullar på och blir viktigt.
På den andra filten låg familjen Englund - Wallin och de bjöd på hemgjord svartvinbärssaft.
Några timmar senare satt vi hemma hos dem på slänten mot älven i ett fantastiskt ljus och köksträdgård med växthusodlad squash och lagade mat.

Maria Wallin och Rodjana ägnade sig åt thaismaker som överraskande stämde med lokalälgen i smak.

Mötet märktes i maten. Göran är jägare och tog fram älgbiff som han marinerade och lade på grillen. Rodjana och jag tog fram gasspisen ur bilen och lagade "Jam gong", het sallad på räkor och så wokade vi grönsaker tillsammans med Maria. Våra barn lekte i trädgården med den svidande vackra utsikten.
Samtalen växte och omfattade snart allt och med en smittande intensitet. Matlagningen gick över i ätande, vilken grillbiff - med hemgjord vitlöksmajjo och ropstad hemodlad potatis från i fjor. Hetta i thaimaten och solen gick aldrig ner. Vilken skönhet är det inte i det där?
När vi var barn sa vi alltid hemma att vi skulle få "främmande" när det kom gäster. Familjen Englund Wallin fick främmande på riktigt - som en blind date och vi kände oss otroligt berikade, bortskämda och glada över mötet.
Maria berättade att det varit björn på ängen framför huset. Som stadsbo får man björnfrossa bara av tanken.
Midnatt var det fortfarande ljust och vi genar hem över Indalsälven vid ett litet kraftverk med världens smalaste bro.
När vi åker nedför backen är det en äng in till höger. Alla i bilen skriker "BJÖRN"!!!
Och visst - från ängen och in i lövslyskogen "rinner" en björn iväg så det står härliga till.
Sicken en dag.