Jag tänker så här.
Var trivs jag som fisken i vattnet?
Sydostasiens breddgrader. I alla fall om värmen och fuktigheten får avgöra. Lite grand som det har varit idag i Hovra. Dofterna, rörligheten, solen, och den där värmen som gör att allt stelt liksom löses upp.
Middag idag blev ett gäng pepprigt goda vårrullar, kaonieuw, och rimmade stekta bitar av squash. Självfallet med en "dip" av rostad chili, lime och fisksås. Mat som verkar inifrån och ur, som svalkar och som får kroppen att bara njuta av allt det varma runt omkring.
Det är som thailändarna brukar säga, eller visst gör de det? Att det ska kännas i munnen att man ätit.
Vårrullarna är ett slags frysboxrens. Hittade mangold från landet som blivit lite frysskadat, trattisar från skogen bredvid, morötter, rödlök och ett gäng frusna räkor som finhackades. Med chili, fisksås, soja och ostronsås blev det här en bra fyllning tillsammans med glasnudlar.
Riset lade jag i blöt igår kväll så det blev färdigångat på en halvtimme. Blötläggning och ålder på riset har stor betydelse för koktiden.
Efterapar de där saltiga fiskarna som jag glömt namnet på och som är stapelföda i Thailand. Skivade squash och lade att rimma under någon timme. Sköljde och pressade ut vattnet. Dubbelpanerade och stekte i olja och smör. Jo, kroppen behöver det saltiga, inbillar jag mig.
Så här på nattakröken mår jag alldeles utmärkt och ska sova naken utan täcke med öppet myggnätsfönster, en tropisk natt.
(då behöver jag inte gå in på desserten? Fattiga riddare med vispad grädde och biskop Krooks rödavinbärsmarmelad som egentligen var en tråkig sylt från början men genomgick en suverän förvandling, tyo vatten som blev vin!.)
