

Det står ju "bärplockare" och vad är vinbär om inte ett bär. En odlargranne kom förbi på sin cykel häromdagen. På pakethållaren hade en en sådan där röd bärplockare i plast som bara kostar några tiotals kronor.
"Roland, skaru ut å plocka blåbär", ropade jag och han stannade och klev av cykeln.
"Jag har varit ute och spanat, det har varit så torrt att vare sig blåbären elller svampen svullnat", fortsatte jag.
"Nej", svarade Roland som spelar fiol i "Komp-i-slaget". "Jag ska harva av mina röda vinbär".
"Med den där", frågade jag förvånat.
"Det heter ju bärplockare då ska det väl gå att plocka även vinbär med den", svarade Roland.

Jag gillar ju inte de där bärplocksmanickarna att använda i skogen - grundinställningen till blåbärs och lingonplockning är "Skittrist"! Med bärplockarmanick blir det dessutom svårrensat - det kommer med skräp och blad och stjälkar.

Alma med de vita vinbären
Nu gav jag dem en chans och dröm om min förvåning, vinbärsplockningen gick som en dans. Man skulle kunna tro att de svällande röda bären krossas av manicken och lämnar bara en sörja kvar, men så icke. bären hamnar färdigrensade i uppsamlingskärlet.


Just i ögonblicket är det en angenäm vinbärssaftsdoft i det lagerska, annars inte så angenäma, hemmet. Igenkäning, barndom, vuxenliv, tradition, bevarande - saften går att etikettera med många olika ord.

