lördag 2 maj 2020

Bästa äppelpajen, inte för söt, inte för syrlig, helt enkelt perfekt


Men det finns ju saker och ting som liksom fastnar kvar, en smak som borrar sig in i minnet, en ost på Frantzéns Tour de France, en entrecote i Bordeaux, en enkel gryta i Lyon, Paul Bocuse snöägg med suckat på L'Auberge du Pont de Collonges och mängder av annat, en hel katalog av smaker som utmärker platser och sällskap, miljöer och känsla.

Igår på första maj lagade K en äppelpaj på svenska äpplen - en till synes enkel vardaglig smulpaj på Elise. Tar jag till lovord utöver det vanliga så "knullade den pajen mun" utöver mycket annat. Jag kommer att minnas sällskapet (K), vädret, känslan av huset, kärleken till K, elden  köksspisen, en värkande kropp efter torpararbete, äppeldoften i huset. Jäklar vilken paj.

(Ja jag vet lindblomste och madeleinekakor ja ja ja!)

Suget efter det extra


Det är lördag och en morgon med cravings, Franzéns lardo och isterband och Daniel Lindebergs bröd. Idag kör Franzén en runda via Uppsala till Väsby och sedan längre ner i stan och idag öppnar Lindeberg i Orminge klockan 09:30.
Och vi sitter uppe i norra Hälsingland.

Jo vi har allt annat, allt fantastiskt, men cravings är cravings.

Igår blev vi bjudna på fasters nybakade, fantastiskt möra kornknäcke och det hjälpte något för gommen, men nu är vi sugna på…

Kopplar upp oss mot Eva Sjöstrand i P2 och ligger kvar ett tag, gråväder ute, det handlar om tålamod – alltså konsten att vara otålig lite längre!

Snart ut i trädgården, till veden, till kökslandet. Blir bacon från Björks och ägg för att glädjas – kanske havregröt också. 
Kokkaffet redan drucket en balja. 
Så har vi det.