torsdag 31 januari 2019

Nattvandring XXV


Stegen blir väldigt små och smärtar upp i mina ”vagina protectis” (Gracilis och skräddarmuskeln).



I julas, eller om det var en helt vanlig dag, fick jag en PT i present av min livskamrat och livsmednjutare tillika sambo och underbaraste människa jag någonsin känt.

Nu i halkan blir stegen små och att luta mig fram för att ge Assar godis när han stannar vi övergångsställen eller annat bra är en ren uppoffring, det gör så jävla ont att jag nästan förgås.
Igår var jag nämligen hos denne PT. Omklädd och klar för ett introducerande samtal och målsättning.

De senaste fyra åren har jag inte gjort mycket annat än att vandrat med hunden och det är ingen motion med en herre som måsta stanna och nosa på varenda kissfläck eller spår varannan meter och stanna för att markera vart tredje. Jo, jag kan kalla mig själv soffpotatis och inse att jag inte trivs alls med mig själv. Märker också hur demonerna växer sig starkare (läs min bok ”Utanför Normen” så förstås uttrycket bättre) vid soffsittande. Är också inne i en period av oövervinnerlig trötthet, men tillåter mig inte att sova (läs boken en gång till!)


PT:n ville se hur jag rör mig och hur jag beter mig med redskap. Mina redskap hittills har ju varit boxarsäck och hopprep. Nu skulle jag göra knäböj. Jag gjorde tio under ett vildsint knäppande och knakande i lederna. Så kommer människan med en stor järnbula på 12 kilo. ”Gör åtta till”, vilket jag gjorde pliktskyldigast och inte utan ansträngning med en del smärta i lårmusklerna.
Hon gick runt mig och inspekterade och efteråt, jag blev rejält andfådd vilket ytterligare understryker nödvändigheten av hela den kommande processen, blev det analys över min kroppskonstitution, vägning, mätning och program.
Börjar måndag.

Men åtta + tio knäböj och jag kan knappt gå, det skär som rakblad i musklerna på framsidan av låren och hela vägen från knänas insidor upp i ljumskarna, fi fan!

Ser ändå fram mot det här, en fantastisk PT, en otroligt bra träningsanläggning och årskort. Nu ska det kroppsliga få tvätta själen…eller hur Assar.

måndag 28 januari 2019

Nattvandring XXIV



Nu är jag ännu mer övertygad över ett faktum jag känt till i många decennier.

Tänker, under nattvandringen med Assar som stilla går vid min sida och älskar när snön yr och det är riktigt kallt med snål vind, en vind som för med sig så många dofter att han sträcker halsen och kontemplerar med nosen i vädret.

Tänker att Jo jag blev övertygad igår, oavsett vad kulturmakarna säger från politikens upphöjda hylla: Rudbecksskolans aula är en gymnasieaula, en skolaula, inget annat. Den är inte ett alternativ till teaterscen, konserthall, eller dansscen. Anläggningen är både akustiskt och scenmässigt anpassad till en gymnasieskola, bänkarna är för att skriva (och omåttligt obekväma, kanske just därför), scenen för skoläventyr där kraven inte ställs höga, ljudet för att höra rektor eller några få andra prata, omklädningsrum som ambitiöst kallas loger är sunkiga som 40 år gamla gymnastikhallar och helt oändamålsenliga. Tekniken i lokalen, ljud, bild, datordrift är anpassat, möjligtvis till skolnorm.


Var på en rent underbar föreställning i helgen, ”This is Kenneth and Ted”. En minneskonsert med Janne Schaffer i centrum och gästartister som var skitbra tillsammans med Sollentuna Gosskör (med August) och Sollentuna diskantkör under Maria Stadell (vilket jobb den människan uträttar!)

Har haft förmånen att känna både Ted och Kenneth och nu späddes minnen på från den sida jag inte befolkat, inspelningarna, dagliga rutinerna, karriären inifrån. Rörande berättat av Schaffer med röda guran hängande löst från axeln.


Det hade blivit så ännu mycket bättre i en lokal med akustik, i en lokal med riktig ljudanläggning, med en bättre mixer, med en bättre teknik. OCH framförallt en ändamålsenlig lokal. I den som är ett faktum räcker det inte med en utrustning. Det är salen som behöver rustas för ljud. Stora delar försvann, balansen gick förlorad, ljudet studsade, blev otydligt – genant för så duktiga aktörer, en kör som slet hårt för att höras men där stora stycken försvann, puffar och vassa ssss från soloartisterna och en orkester i ljudlig obalans.


Underbar, skriver jag ändå och så tycker jag? Dels för nostalgin, dels för berättelserna, dels för att jag vet hur musiken låter, dels för att glädjen i framförandena var så genuin och storslagen. Men hallå, när ska Sollentuna kommun vakna och inse att det här inte är ett alternativ, att vi behöver en teater, en konsertscen som rymmer människor och ger dem vad de vill ha. Två helt fyllda aulakonserter under en lördagkväll – det finns en lust och ett skriande behov av lokala evenemang – se det behovet istället för att säga: ”Det är ingen idé, vi ligger för nära Stockholm”.

Nu har vi ett Edsvik som är under moras. Gör något där, bygg om motorcykelladan till en kulturscen (är den för liten så bygg ut den) eller bygg ut en kulturscen över det blåsiga Turebergs Torg när ändå kommunalhuset renoveras. Gör Sollentuna till en kulturkommun. Satsa!

Tänk så mycket man hinner tänka på en nattvandring med Assar.

lördag 26 januari 2019

Nattvandring XXIII



När det är så sent lyssnar jag. I natt med hörlurar på en pod, Kakan Hermansson, som har Lovisa i studion. Assar sköter sig så bra på promenaden så jag kan stänga ute när klockan är ett.
Lyssna ni också – Lovisa är bra. 
Kakan också!
Länken HÄR

torsdag 24 januari 2019

Nattvandring XXII



Ett helt hus är upplyst, hyreshus.
Det lyser i varje fönster, i varje lägenhet. Åtta räknar jag till. 
Assar stannar till utanför och klockan är över midnatt, lite snö i luften, fyra till fem minusgrader, halt.
Får tid att stå där och titta. Slår mig att det inte rör sig någonstans, ändå badar varje rum av ljus, inte ens en rörelse i någon gardin. Vad gör dom därinne?

tisdag 22 januari 2019

Nödvändigheten att ha en välfylld frys


En sådan där dag när man inte vet - inte vet alls, inte har någon sugnad.
Grävde i frysen bland renstekar och fryst grönkål, mangold, vaxbönor, filodeg, lingon, lösfrysta blåbär, hjortron, glass, köttfärs and you name it.
Där i en undanstoppad liten påse - fryst industripytt. I kylen en stor burk inlagda skivade rödbetor, i äggkorgen sprättägg. Så kom suget och längtan. Det blev lunchen ien dag i mitten av förra veckan.

måndag 21 januari 2019

Kylskåpsrensning från julen

Före tillagning

Jo, det är över nu. Låg lite sill som ingen hade lust på längre, några guckor och röror som sett sitt bästa, en intorkan skiva pastej som inte ens hunden estmerade, 

Längst nere i grönsakslådan en påse med brysselkål. Hmmm, hade set sina bästa dar. Tog kniven och plockade. Det var para de yttersta bladen som kommit i upplösning och såg äckligt bruna ut. Därunder var brysselskottet alldeles ljusgrönt och krispigt.
Jag hör till skaran som tycker att brysselkål ska kokas helt mjuka för att den bästa smaken ska komma fram, mjuka men aldrig överkokta.



Sköljde noga och kokade så att provstickan precis gick genom. Hällde av i ett durkslag och lät torka.
Plockade små buketter ur en brockoli som också blivit över, hettade upp en järnpanna och råstekte. I med smör mot slutet och så brysselkålen, fick steka så fettet stänkte. En deciliter ljus soja, lite risvinäger, salt, det räcker. Fick koka ner något. Stekte sidfläsk och värmde på lite överbliven rattatouille och se där, fantastiskt i smak, rejäl mat och mätt blev jag.

söndag 20 januari 2019

Valkig ugnspannkaka med brunost eller lingonsylt



Snygg rubbe det där! Valkig? Jag för det ska den vara, släta ugnspannkakor är en styggelse och ger inte samma känsla i munnen som den valkiga. Brunost? Underbar kombo mot den lena smaken, ett sting och pannkakan förvandlas till något vuxet. Lingonsylt? Måste vara rårörda med ytterst lite socker, annars funkar det inte . Valkig ugnspannkaka är inte en dessert - det är en maträtt, en huvudrätt och ska dessutom serveras med riktigt bra rimmat stekt fläsk.



Få ihop smeten så här efter att ugnen satts på 225 grader.
Mät upp fyra deciliter vetemjöl
Rör ut med en halv liter fullmjölk - den röda. Låt vila tio minuter så alla mjölklumpar flyter upp till ytan. Slå sänder dessa med vispen till en len homogen smet.
Vispa noga i sex ägg. Strö i salt (två ggr med det som ryms mellan tummen och tre fingrar.)
Kör i resten av mjölken, det vill säga sex deciliter. Vispa jämt så inget samlas på botten.
Ställ in en djup pannkaksplåt i ugnen och låt den bli riktigt het. Släng in 30 gram smör och låt det fräsa men inte bli för brunt. Ta ut plåten och ställ på fast underlag - se till att smöret också kommer upp på kanterna. Häll i smeten och balansera in det hela i mitten på ugnen. Vänta först 25 minuter. Har inte valkarna uppstått och fått färg då som vänta tio minuter till - då ska pannkakan vara så gott som klar. Ta ut och var inte skraj om den darrar lite som en gele - den sätter sig när den svalnar något. Låt den göra det - 10 minuter räcker. Skär upp - PAX för hörnorna!
Under de första 25 minuterna passar det att steka fläsket och rårör lingonen eller hyvla brunosten.

fredag 18 januari 2019

Nattvandring XXI

Med isbroddar - enda chansen


onsdag 16 januari 2019

Nattvandring XX




Det var alldeles tyst. Inte ens ett flyg i luften. En sådan där nattvandring där allt går långsamt. Där Assar tar sig tid, all tid alltid. Nosar intresserat på allt. En kvist sticker upp och han nosar från snöskaren och hela vägen upp trettio centimeter, sedan ner igen. Oj, det var något han glömde där upp på kvistens topp, något som inte riktigt gick in. Går rund två tre varv och börjar nosa på kvisten nerifrån och upp igen fast om motsatta sidan. Kissar på kvisten och sprätter runt så slasket stänker.
Två meter till och så en tvärvändning och tillbaka till den nykissade grenen i skaren. Det var visst något bredvid han missade, sprätter i igen, oerhörd styrka och kraft i det där. Skakar på sig och så går vi några meter och en ny kvist sticker upp i skaren…det går väldigt långsamt det där med nattvandring med Assar.


Kommer till slut till vändpunkten, en liten trekant mellan några radhus och en stor backe och vid en kopplingsstation fö rel. Det brukar brusa av elektriciteten i stenhuset, men inte så här dags, folk sover. Det är bara några rester av adventsstjärnor i några av fönstren och kanske en och annan har en ledbelysning eller sänglampa tänd.

Uppe längs vägen ser jag på Assar att något är i görningen. Han börjar gå långsamt, tassande med högt huvud, vädrande, nosvingarna slår han får något koncentrerat i blicken. Inte som efter hare eller kanin då det är ett kort väckningsskal och hysterisk rusning. Det är något större. Jag ser ingenting in i trädgårdarna för det är svart och gatlyktorna når inte in. Han ställer sig som i oro. Vädrar de jag inte kan se och ser säkert det jag inte ens kan förnimma. Han är inte säker. Nästan lite kusligt för blicken hans är inte låst, skallet kommer inte, bara vaksam väntan – något är där inne.
Lockar av honom med lite godis och ber honom gå med. Han följer mig några steg, vänder sig om, en, två, ett par gånger innan han ger upp saken. Något var det. Obestämt ett rådjur kan jag tänka


Vi går hem sida vid sida, jävla duktig hund. Tar hissen upp, torkar tassarna. Han tittar på mig och det är något väldigt förtroligt i blicken. Klockan är över ett på natten, denna tjugonde vandring som jag låter höras om.