söndag 24 januari 2021

Mina nya målningar

 Hade ett gallerimöte igår på söder. Jättetrevligt, men inte alls för egen räkning utan bara som av en händelse och inte alls för bilderna här nedan. Ärendet var för att titta på Anders Karlssons skitfina träsnitt på Grafiska Sällskapet på Hornsgatan.

Däremot så kom vi att tala om mitt måleri och att jag faktiskt gjort ett låååångt uppehåll utan ateljé och utan ambition och utan att riktigt ha lust.

Nu är det ju så här, för alla nytillkomna som tror att jag bara skriver böcker eller jobbar med journalistik, att min grundutbildning och där jag har flest universitetsår och examina är just inom bildkonst. Från alldeles i början av 70-talet var det först diverse mindre konstskolor sedan konstfack följt av en BA på SHKI i Oslo och så till slut Royal College of Art /dept of painting/ i London.

För ett ögonblick har jag en liten ateljé och jag har idéer att förvalta och en produktion om inte i högsta tempo så i alla fall ganska jämt. Inte så att jag inför varje tom yta vet vad jag ska göra utan snarare så att den nödvändiga utmaningen finns. Känner igen från tiden för över 30 år sedan och det är befruktande. Jobbar på emblematiskt med ett uttryck jag sökt länge och för att det är nödvändigt.

När så vi pratade om mina nya målningar på det där galleriet jag besökte i helgen så skulle jag till att visa dem i telefonen via den här bloggen för jag var övertygad att de fanns där, men så icke. De låg kvar och skvalpade i bildappen.

Så onödigt tänkte jag, för målningarna är ju inga hemligheter längre. Under trettio är har allt jag gjort varit hemligt, allt skrapande och krafsande, alla måla över och vara osäker, alla kritstreck och färglager, allt sådant har jag behållit för mig själv - alla försök och all vilsenhet genom över ett kvarts sekel. De här sista är inte hemliga, de är vad de är och kanske det ärligaste jag gjort. Så är det och så har det fått bli. 

Samtliga med måtten 260 x 210 mm, Akryl, wax, krita och olja.

(Jo det finns titlar på dem också)



























lördag 23 januari 2021

Fredag och då kan man njuta lite extra


Det blev ett gäng ostron, holländska är inte de bästa men de enda som butiken erbjöd och jag orkade inte åka vidare, sköra i skalet och osalta, ohaviga och fan ta mig om de inte var på gränsen till lekmogna också (Nya City Gross i Sollentuna).

Men krabban var välmatad och god.

Sen blev det Ks fantastiska prästostpaj med boveteskal. En vanlig fredag och nu lyser solen.

torsdag 21 januari 2021

Råbiff

 


Var ute och körde bil och fick plötsligt en sådan "craving" (varför skriver jag inte "sug" istället?) efter råbiff. Det är alltför länge sedan. Jag brukar snaska i mig ostron och råbiff om lördagar och om plats på etterfranska Pastis i Gamla stan. Stor njutning...om jag inte väljer deras ankconfit förstås med utmärkt pompa.

Nu slank jag in på Percys i Norrviken i akt och mening att få finmalen råbiff av bog (!). Bog? Ja absolut, har tidigare alltid förfäktat innanlår men finmalet och då med ett ganska så kladdigt resultat. Bogen är fetare och har en betydligt större bredd i smak. Klassiska tillbehör: Hackad gul lök, hackade inlagda rödbetor, kapris och en sked Dijonsenap, salt och svartpeppar samt äggula.

Erbjöd barnen att också njuta råbiffen till middag, men ack, de hade redan bespetsat sig på gårdagens Lasagne,

Så satt vi där med vår middag och njöt tillsammans. Jäklar i nåda så bra.

tisdag 19 januari 2021

Laab på riktigt

 


Alldeles nyss lagade Jennie Walldén "laab" på kycklingfärs i TV4. Det är väl bra att sådan här mat får spridning, det liksom utökar vår smakpalett ordentligt. Stapelföda i stora delar av Thailand.

Men nu är det ju så att sådana här "främmande" rätter alltid anpassas och ges en egen tolkning när de presenteras i TV...eller skulle väl säga anpassas. Laab är i original saltig som Östersjön och het som solen med en umami som skriker.

När väl alla ingredienser är samlade i högar på bordet så ska den tillagas ungefär som en risotto, ständig omröring, hållas vid värme och genomgående fuktighet och en balans mellan syra och sälta vilket betyder frisksås och lime kompletterad med torkade, rostade och mortlade eller hela thaichili. (Som på bilden)

Det bästa är att laab kan lagas av både fläskfärs, kycklingfärs, kycklinglever, fisk och oxfärs och smakar då följdaktligen olika beroende på man vad man väljer. Plötsligt blir jag oerhört sugen på kycklingleverlaab..mmm!

Följ den här länken för att läsa mer om hur laab lagas på höns och den här länken för att läsa allt jag skrivit om laab, och det är inte lite. I den fullständiga länken finns en hel del recept på den här smakrika rätten som jag hämtat direkt från utmarkerna i Thailand. 

lördag 16 januari 2021

Nam prik pau - bästa tillbehöret...tycker jag alltså!


 



Den har en chilistyrka, en sötma och en syrlighet - nästan lite fruktig som marmelad. Varje gång jag gör en sats så använder jag den dagligen till det mesta (inte sjömansbiff precis) annars håller den flera veckor i kylen.

Jag gör den här på mitt eget sätt. Alla ingredienser finns i butikerna för thailändska eller asiatiska varor.


Du behöver: tio spanska chilis, röda eller gröna, tre fyra torkade och rostade thaichili (heta om cirka 3-5 cm), palmsocker 80 g, två rågade msk tamarindpasta, en och en halv gul lök, 8 vitlöksklyftor. Några msk fisksås. "Smaklös" olja.

Gör så här: "Rensa" de spanska genom att skära dem längs med och skrapa ur hinnor och frön (spara dessa i en hög), klyfta löken i rejäla bitar och låt vitlöksklyftorna vara oskalade. Jag grillar först allt i grillpanna och lägger sedan allt på ett bleck med några matskedar olja och skjuter in i ugnen på 250 grader. Allt ska rostas ordentligt och bli mjukt och få färg. Vid "halvtid", halvera på högen med frö och chilirens, släng in på rostblecket, kasta resten. 

Våga rosta tills det fått ordentlig med färg. Rör runt ibland. Låt svalna något . Tryck ut de rostade vitlöksklyftorna och lägg sedan allt i mixer. Skiva palmsockret fint och lägg i mixern tillsammans med tamarindpastan. Häll över fisksås och kör sedan till en mastig puré. Blir det klumpigt så mixa i mer olja.

Jättegott till ris och kyckling och nästan allt annat också.

fredag 15 januari 2021

Carina Bergfeldt - say no more!

 

Riggade med en cappuccino

Satte mig tillrätta i soffan för att titta på nya stjärnan Carina Bergfeldt - följde henna självfallet när hon korrade från USA och dessutom på hennes sociala media.

Det här blev över förväntan. Sådan bra mix av gäster och så intelligenta frågor, helt enkelt en sällan skådat och trovärdig talk show.

torsdag 14 januari 2021

Råttorna i Sollentuna Kommunalhus


Nu vimlar dom - råttorna i Sollentuna Kommunalhus på Turebergs Torg.

Omgörningen av kommunalhuset (eller Turebergshuset som några envisas med att kalla det) har medfört att de sterila körbärsträden mot torget och den illa lagda stenoren har brutits upp på torget och där schaktas nu för en utbyggnad (vad jag vet) till en ny sessionssal. 

Och när det schaktas så flyttar bosättarna på sig och invaderar grönytorna kring Nordbanken, området kring centrum och ända bort till Ängsvägen vid Sollentuna sjukhus.

Sena kvällar när jag går ut med Assar ser jag dessa bestar nattligen när de pilar efter husväggar, springer över gator och torg. Alltså - det är jävligt äckligt.

torsdag 7 januari 2021

Målningen i IKEA-Katalogen 1985

 


Det slog mig häromdagen att jag var "produktplacerad" i IKEA-Katalogen någon gång i mitten av 80-talet. Och nu har ju alla IKEA-Kataloger digitaliserats i samband med beslutet att de aldrig mer ska komma ut i pappersupplaga.

Satte mig nyss ner med alla 80-talets digitala upplagor för att kolla genom och vips; 1985 dök den upp. Nostalgisk? Absolut. 

Tycker det är en fin målning. Men vet inte var den senare tog vägen. Vet bara att det var Galleri Wallner som hanterade den och förmodligen sålde den, herregud det är 36 år sedan.

Tror att den är målad på Gotland vid den tiden. Funderar på hur målningarna idag ter sig om 36 år? Då är jag 104 år gammal. Sicket perspektiv.

fredag 1 januari 2021

Jomen, nyårsafton som sig bör med allt det goda - bättre än julbord om man frågar mig


Egentligen är jag trött på det här ständigt återkommande. Med åldern går ju åren så jävla fort att man tycker det är jul alldeles för ofta och nyåret kommer ju nästan jämt. Förr var julborden en sensation, men nu är det samma traditionella ältande i matväg som börjar kännas trist. 

I år gjorde vi dock en uppfriskande förändring. Vi åt julbordet ute i snön i minusgrader med den stora eldkorgen som lite värme. Mysigt och lite spännande - för det vet väl varje människa att mat man äter utomhus smakar bra mycket bättre...eller?

I alla fall, hummer och ostron är väl inte specifik nyårsmat utan kan njutas av under hela dess säsong. Nu blev det i alla fall så att ett gäng ostron öppnades och humrar tillreddes så att vi kunde samlas kring nyårsbordet och njuta fullt ut. Meeen, man blir inte mätt på lite ostron och hummer, inte sant? Så K lagade en ostpaj av bästa märke till middagen.

Innan desserten, rostade frön och nötter med sockerkokta svenska äpplen lagt mellan vaniljglass och vispgrädde, åt vi ostarna från Martins getfarm i Tallåsen. Vi sökte upp hans lilla "ostkiosk"när vi ändå gjorde en utflykt till Tallåsen under julveckan och vi ångrar oss inte. Hans fantastiska ostar kompletterades med några från Hötorgshallen som hade en "truck" utanför Coop i Häggvik. Bland dessa som kom med hem var några Saint- Marcellin. En ost som jag presenterades för första gången för en herrans massa år sedan av Paul Bocuse när jag gick omkring med honom i Les Halles i Lyon.