torsdag 24 april 2008

Kalvsdans på min föreläsning



Jag hade en häktisk dag idag, ändå ganska avslappnad.
För det är så föreläsningsdagar att man ger allt i raketfart, liksom hela dagens uppdämda kreativitet på två timmar, sedan är det över så att man kan gå ut i solskenet igen, men det gjorde jag inte utan satte mig med research för en ny bok. Ett arbete som är så himla spännande att tiden står still.
Jag fick tillgång till ett stort kyrkoboksarkiv över nätet och kunde följa människorna jag skriver om i original.
Alltså, när man träffar på dem i en husförhörslängd så förstår man att de existerat, att de funnits i verkligheten - det är en smått underbar känsla. Speciellt som de kanske försvunnit under vägen...och så dyker de upp efter ett tag som gifta med barn och då förstår man att det kanske kan finnas folk därute, i levande livet, som bär arvet vidare och som man kan prata med i nästa led och fråga dem hur de minns och om det kanske till och med finns några gamla fotografier.
Det är en mycket stark lockelse i ett sådant arbete och det ska bli så roligt att sätta igång och skriva. Kanske hinner jag klart till julutgivningen, eller till nästa vår?

Rodjana stekta grisnacke perfekt och med mitt favorittillbehör - kapris i brynt smör. Isf potatis - lök och vitkål med tryffel. Vardagsmat!!!

Var i Uppsala idag och pratade mat i dryga två timmar för ett trettiotal pensionärer, alla ombud för olika lokala pensionärsföreningar i Uppland.
Det är så tacksamt att prata "MIN" mat med människor som passerat 65. Då är smakminnet utvecklat till nostalgiens gräns. Fantastiskt!
Efteråt hade de lagat middag från min kokbok. Först en pepparrotsströmming i ugn följt av fläskrulader med gräddsås och potatis och som dessert en rent underbar kalvdans med saftsås.
Tänk, det känns som en folkrörelse är igång med den vällagade maten som mål.
Miina gamla föräldrar bor i Skåne och får dagligen sin plastbox där fisk av oidentifierbart märke läckt vätska ut och fått såsen att skära sig,
Jag sa till farsan sist jag såg honom sitta och äta den mikrade maten att:
"Hörru, nu är det djävligt långt från Teatergrillen".
Till saken hör att Teatergrillen genom en rad av år var hans stamlokus och han kunde garva ganska gott åt påpekandet. Man får låtsas att det är bra för att stå ut.

Sathaa eller stinkböna

Så här ser den ut "oskalad", vår härligt doftande och välsmakande trädböna "Sathaa"



Det är ett underbart namn på en liten gruvligt vacker grön trädböna med en smak som dansar mellan en kraftfull grönärtpuré och en välmättad tryffel med vitlök i botten. Många tycker verkligen att den stinker - jag förstår inte vad de menar, men jag förstår Lisa när hon först av alla uttrycker förtjusning i kommentaren och naturligtvis omedelbart ser vad den ordlösa onsdagen försöker säga.
Hemma knaprar vi den gärna rå till olika thailändska sallader och små heta"nampricker" och den får gärna ingå i en Pad thai som senast i veckan då den uppmärksamme kunde se bönorna på bild i tillagningen.

Pad thai i veckan som var