fredag 6 april 2007

Äggande ätning eller äggröra i påsk


”Omne vivum ex ove” är ett latinskt ordspråk som betyder att ”allt levande kommer från ägget”.
Vi människor har tagit hand om ägg hur länmge som helst, inte bara som mat utan också som symbol. Äggen har målats, lagts på gravar, välsignats av längtan efter återuppståndelse och som en symbol för det eviga livet.
Den kinesiska kulturen trodde tidigt att hela världen i begynnelsen fanns inne i ett ägg som sedan ruvades i 18 000 år
En egyptisk papyrus, 4 000 år gammal, skildrar på samma sätt, hur ett ”världsägg” har givit upphov till allt som finns.
Att vi äter just ägg till påsk har en mycket jordnära förklaring. Påsken är den tid då ljuset kommit tillbaka efter vinterns mörker. Och det är ljuset som styr hönsen att lägga ägg. Förr, när hönsen själva fick styra och ställa sitt äggläggande utan burar och stallar med databelysning, så var det just under påsken som stora mängder ägg fanns att tillgå.
”Äggmålandet” under påsken är vår absolut största folkliga konstyttring. Så det så. Att måla och dekorera ägg har vare sig religiös eller historisk förklaring. Vi målar ägg av en enda anledningen; att det är roligt att skapa och smycka.
Röda ägg lär förvisso vara lyckobringande, blodets och livets färg. I det gamla Rom gav man varandra röda ägg som nyårsgåva. Gröna ägg ska kunna väcka avsky!
När den folkliga fantasin inte längre räckte till anlitades konstnärer. En av dem var den franske guldsmeden Carl Fabargé som var verksam i S:t Petersburg i slutet av 1800-talet. Hans ägg i guld, emalj och med ädelstenar för tsarfamiljen betalas som bekant med skyhöga summor.
Äggets ”unika” och praktiska form har sysselsatt många konstnärer och
matematiker (humanister och tekniker). Formen är ”praktisk” för att inte ägget ska rulla ur redet. Det är brett i basen och spetsigt i toppen. Det gör att ett ägg känns skönt att ha i handen. Äggets skal är ”mjuksträvt” och är unikt i sin sammansättning av material. En designers drömförpackning. Ett naturens eget lilla under.
GLAD PÅSK!

Potatisgrodd


Bild från Bjäre Hembygds hemsida

Sedan en vecka nu ungefär så ligger mina små värdefulla sättpotatisar i äggkartong bakom fönster på balkongen. Enda sättet för att få groddar som ger en bra växt och bra start på potatisplantan när den väl kommer i jord. Mycket ljus och lite värme ger groddar som är kraftfulla och energispäckade.
Jag har ju en kålgård med inriktning på 1700 talet och man underar om det fanns potatis då och visst fanns det det, men inte så mycket för jordpäronens skull utan av botaniskt intresse som hos Alströmer som kallade sin potatis för "Nolor" efter namnet på sin gård eller Rudbeck som kallade potatisen för "Peruansk nattskatta". I vissa landsändar (enl linné bl a i Dalarna 1734) odlades dock potatis för att ingå i kosthållningen. (Dalarna = barkbrödsbältet). Och i Frankrike och England odlades och åts potatis för glatta livet.
Jag ska inte dra hela poatishistorien här, den finns berättad i min bok. För den som har ett speciellt intresse av potatis - det borde alla ha - så har min vän Dan Berntsson skrivit en bok med den kärnfulla titeln "Potatis", vackra bilder också av Jan Dahlqvist. Mer info här.

Mina älskade knölar
Längst upp på bilden ligger potatis som är det närmaste vi kommer 1700 talssorterna idag, en äkta sparrispotatis. Den ska inte förväxlas alls med den sparrispotatis som finns i butiken, den här är helt annorlunda och är mest känd för att ha varit Gustav V stora favorit. Denna potatis är en sällsynt raritet som jag hoppas mycket på. Tidigare år har jag haft den engelska allmogepotatisen i min 1700 tals gård och med mycket gott resultat.
De små potatisarna tror jag är Roko (har blivit blandade i vinter) och ska tillsammans med en hel del annan modern potatis, bland annat de stora röda på bilden som är TS 25 sättas på det större produktionslandet där vi har jordgubbar, majs, olika pumpor och diverse thailändska grödor.
Roko kommer från Österrike och är en fast ljus potatis som passa jättebra till fisk eller kyckling.
TS 25 har så hög stärkelsehalt att den med lätthet binder sin egen vikt med smör! Alltså en fantastisk mospotatis och det är i stort set det som den används till när den enbart levereras till krogar med "smörintresse" och fortfarande enbart odlas i försöksodlingar.
De fina runda blonda potatisarna i äggkartongen är Sankta Thora - ytterligare en favorit. Det är en potatis som är speciellt framtagen för Bjäre Hembygd AB med ett lysande resultat. Jag smakade potatisen första gången för någon månad på Grand Hotel i Lund och då tillsammans med en grissida. "Försvinnande god" var det någon som sa. Thora är ju dessutom skyddshelgon till Björehalvöns pärla Torekov där mina vänner Rikard ch Robert Nilsson huserade många år på Kattagat Gastronomi och Logi.
Så har jag då den där allmogepotatisen som är liten och ser ut som dvärgmandel, men med en smak som mer går åt sparrishållet, en enormt god potatis som vi äter som ensamrätt med lite kryddsalt om ens. Tyvärr blev den hårt ansatt av nematoder förra säsongen, men trägen vinner. Idag ska jag ta fram de knölar jag sparat för att sätta ett land på ett annat ställe. (Allmogen finns inte med på bild)

Några uppslag ur Dan Berntssons och Jan Dahlqvists nödvändiga och fantastiska bok "Potatis".