torsdag 26 januari 2017

Stort GRATTIS till Björn Frantzén



Egentligen skulle jag kunna fylla det här inlägget med hur mycket text som helst, för det finns mängder att berätta och jag har en förhållandevis lång historia med mannen jag tänkte lyfta.
Han är alls inte obekant. Snarare en av världens främsta inom sitt område. Det är inte jag som säger det, det är både oberoende och beroende källor.



Alltså, det här är om vännen och "kollegan" Björn Frantzén som jag träffade första gången 1998 då han stormade in hos Christer Lingström på Edsbacka Krog och sa "Inga illusioner", "No Blunders". Han hade gjort praktik på Edsbacka och var nu tillbaka från Nico Ladenis på stjärnkrogen "Chez Nico at 90 Park Lane" i London. Det var då jag kände att i den där unga kocken med vissa kaxiga kanter så finns det så mycket ambition, så mycket driv, så många tankar, så lite sitta still och en gnutta överlägsenhet att man bara inte kan backa undan. Det var just där vi inledde våra samtal, där i köket på Edsbacka 1998 för 19 år sedan. Utslaget på alla dessa år, han var 21, så har vi ringt till varandra flera tusen gånger, aldrig har det känts besvärligt. Alltsedan den dagen på Edsbacka Krog för 19 år sedan har vi byggt upp en förtrolighet som bland annat innebär att vi kan säga vad vi tycker, sätta ner klackarna och klaga en del, men också att vi kan säga sådant som ingen annan får reda på.
Utåt sett märks vår relation bara genom kokböckerna som vi skrivit tillsammans. Känner mig så samspelt med honom nä vi sitter där och värderar och kläcker idéer, formar om, skriver för långt, kortar, sätter nya ord, bråkar om innebörd, mål, diskuterar ihop oss, omformulerar, ältar och till slut kommer fram med det där enkla, lite karga, fåordiga, men samtidigt löddrande av dofter och smaker, ord som det ligger hur mycket tankekraft som helst för att komma fram till, tid och energi men som framstår som så självklara och beskrivande.

Jag 25 år äldre. Det funkar. Han lyssnar. Jag lyssnar.

Utan Björn hade jag nog inte heller fått göra den gastronomiska resa som jag fått göra, inte förstått så mycket av sammanhangen, av balansen, av helheten.



Nu, idag, torsdagen den 26 januari, fyller han 40 år utan att han vill det, tror jag mig veta. Kommer ihåg själv, det var väl inte så kul egentligen, kändes som en påtvingad mognad, vuxenhet. Det var roligare före allvaret som 40 åring. Men jag kan väl säga så här att mothåller man, låter det bli lite gnissel och frottage  så är det okej. Om inte annat så vänjer man sig.

Hörredu Björn. GRATTIS

söndag 8 januari 2017

Skulle väl bloggat, men orken tryter ibland. Nu fick jag energikick på TFE


En blogg måste uppdateras annars faller den oroväckande snabbt i besöksfrekvens. Har haft tillfällen när min blogg bevistats av lika många som en mindre veckotidning eller landsortstidning. Nu, sedan i höstas har det inte varit så. Bilden nedan, eller snarare rubriken drog till sig en rad porrsurfare...allt kött är hö...?

Nu till dagens väsentlighet. Åkte in med familjen till TFE. Och jag vet att ambitionsnivån höjts med flera snäpp, men att det skulle bli så här bra anade jag inte ens. Genierna Björn Frantzén och hans matstudiolabbande Victor Westerlind lyfter TFE till en tydlig signerad samhörighet mellan Hongkong, Lilla Nygatan (nästa anhalt Klara Norra Kyrkogata) och Mälartorget 15.
Ostronet med en liten honnör åt Stephen Harris på Seasalter sportsbar är gräddigt och kryddigt utan att behöva ge avkall på ostron som ostron, de små macaronerna med apelsinsylt och vispad anklever och bakade på morot herrejisses. Gougeres som små luftiga smakrika bollar.

Så där ja, en morotssoppa, ganska så tunn, men har aldrig gillat morotssoppa. Den här gillade jag, späckad med smaker som bollade runt en lång stund.
Två torsk Rossini, en fish&chips, en anka och en Ibericogris med tryffel. Sådär ja', nu kom det in. Rikligt, vackert och torsken var i det närmaste perfekt kokt med spänstiga lameller och en smak som bara studsade till. Hade aldrig trott att anklever skulle kunna rocka så häftigt med torsk och tryffel. Lovisa var lyrisk över sin gris och CK nästan tårögd över sin anka mens August mest rutinerad åt varenda smul av sin friterade torsk med remoulade. Alla tog vi en Eaton mess på vinteräpplen. Hurra så gott.
Spring dit gott folk. Omedelbart!

Antingen är jag svältfödd på just det här extra, har varit tunnsått med extravagancia annat än egna tillagningar hemma, eller så är det så här förbaskat bra. Och det är det!