Haupt lakritskalender ger mersmak

Veckan före advent förärades jag en lakritskalender från Haupt lakrits - för övrigt den lakritsfabrik i landet som är den mest inovativa, den som vågar spränga gränser och den som hämtar upp smaker och texturer från den finaste av gastronomiska världar.

Alltså - jag har inte haft någon adventskalender sedan jag var liten, sisådär fem år gammal. Och då var det en "paketkalender". En slags bonad med små färgade ringar fästade vid broderade datum att fästa små paket i. Vill minnas att det funkade första året med nyhetens behag även om att varje dags paketöppnande omfattades av en massa förmaningsord och regler typ aldrig före frukost etc. Förtog lite av glädjen med det hela eftersom regler skapade av farsan var tämligen militanta typ peka med hela armen.

Året efter tror jag inte kalendern fungerade mer än till några paket som hängde där och dinglade lite glest mellan ringarna och sedan rullades bonaden ihop för att aldrig komma tillbaka.

Nu damp i alla fall den här lakritskalendern ner hos mig och förmedlade lust och njutning varje morgon med högkvalitetslakrits och smaker så kittlade. självskrivna var Svenskjävlar och variationer på temat, lakrits som får en att bli klarvaken. Här också chililakrits som i styrka tävlar med den starkaste thailändska somtam (och då är det jävligt starkt) alltså ur det perspektivet att styrkan, själva svidet ligger där i mun hålan och spelar mot och lyfter smaken, helt omtumlande.

Kan väl bara säga att den som inte givit sig in den här världen borde göra det omgående. Kalendern har varit en hel palett av överraskningar som ett litet svindlande dagligt äventyr fram till nu. Sörjer lite över att det bara är två dagar kvar, men det finns ju att handla över nätet och i vissa utvalda butiker. Snart beställer jag ett paket lakritsbåtar fullmatade med lakrits och framtagna som en hyllning till Tore Wretman vars passion till kaffet var just lakritsbåtar. Dessa från Haupt är värda namnet.

Morgonen bjöd också på en grillad levain från Daniel Lindeberg och med saltgurka.

Så här såg det ut den första advent - av tradition jag inte vet var den uppstod

Det där med traditioner - de är ju till för att brytas, sa jag tidigt på den tiden när jag opponerade mot det mesta.

Upptäcker hur jag skapat egna traditioner. 

Den första advent ska det bara finnas en liten julskinka på frukostbordet - Basta. Och vörtbröd. Och risgröt.

Så är det bara!

Ett första tänt ljus också.

Råbiff på årets mörkaste dag, ett ljus som strålar

Om det vore så skulle August gärna äta råbiff ett par dar i veckan. Nu blir det väl en gång i månaden kanske under de mörka kalla månaderna. "Tänk dig nästa höst med äpple i råbiffen" funderade han idag. "Vinteräpplen"!

Idag for jag till vår närmaste kvalitetsbutik för att köpa deras julkorv, deras köttbullar, (orkar helt enkelt inte julstöka i köket - liksom det får vara måtta!) och deras kalvsylta, grov och saltig och sammanhållen av ett spänstigt naturligt gelatin.

Passade på att handla middagsmat, 375 gram dubbelmalt från bogrullen. Mycket bättre än innanlår som känns lite kladdigt i munnen. Bogen eller faktiskt också bringan har ett bättre motstånd i tuggan liksom tar till sig grövre skurna bitar av lök, rödbeta och saltgurka - fransk senap och svartpeppar som krydda.

Här tar August över köket och ropar när det är klart. 375 gram delat exakt rättvist och så fint upplagt. Middagen är klar och det är som ett ljus i det mörker vi möter på årets mörkaste dag, en solstråle rätt in i medvetandet - så skönt att dela en sådan måltid med "Paggen".

Senare nu ikväll blandade jag den sista skvätten av råsaften från våra röda vinbär. Också det solnjutning med sodavatten.  Plockade hur många liter som helst i somras och körde i en matberedare och sedan fick de rinna av alldeles själv. En underbar osockrad råsaft som jag fryser i lagom stora förpackningar och som kan drickas outspädd som snaps (!) ett utmärkt alkoholfritt alternativ, eller som ovan med sodavatten.

Desserten igår, glass med hallon fruktsåser och guld...typiskt August

Gräver i min egen historia efter makalösa Kiefer på Artipelag

 I sällskap av vitale vännen Janne Enfors grottade vi ner oss i verbala tolkningar av Kiefers arbeten på Artipelag idag. En så stark input! Timvis gick vi och nagelfor tekniker, formella måleriska problem, ytor och material, rytm och djup, måleriskt språk och galna skulpturer, tygstycken och kläden - och vi var omtumlade och ibland rent av skakade över det vi kom fram till.

Jämförde med Joseph Beuys  och de många släktskapen med uttryck och erfarenhet. Vi enades om att vi fick samma brutala känsla av död och utsatthet genom Beuys filtar, lampor och talg/fett som Kiefers ödelagda pastosa, rent av mästerliga, landskap  och hans bly, samma inre doft och för den skull en bakomliggande vrede. Och ja, vi rent av älskade det vi såg.

Nu måste jag ner i min källare. Där i någon låda ligger en samling utställningskataloger. Vill veta när jag mötte Kiefer med stor beundran första gången. det var på den fantastiska Sollentuna Art Fair. Jag var där första året då mässan var rejält utskälld för att vara kommersiell och jag ställde ut med en engelsk gallerist som i övrigt visade unika grejer av Andy Warhol. Ett av åren ställde jag ut med Galleri Wallner och en tredje gång med Nane Stern från Paris. Vid de två senare mässorna var Kiefer utställare, i ett hårt belyst vitt rum och där stod en buckligt stridsplan i bly med tomma motorer och blyfönster, instängdhet, förgängelse men också underliggande det makabra i krig och förintelse. Jag vet att jag blev oerhört drabbad av mötet.

Närbild av ovanstående monumentala målning

Nu kanske 45 år senare fick jag alltså förmånen att se Kiefer igen, kanske med mognare ögon, med en mer lyft blick, men inte mindre drabbat av hans unika formspråk och hans väldighet, en utställning som gick rätt in i magen på samma sätt som när jag första gången mötte hans konst. Sedan behövs väl inte tilläggas annat än att Artipelag är en fantastisk anläggning med rum som kan härbärgera detta monumentala.

Så åt vi en alldeles utmärkt lunch, kålpudding med en vidunderligt god gammeldags sås kryddad med mesost och lättsockrade rårörda lingon!

Tjockpannkaka av bästa sort med lingon och en syrlig kålsallad

Själva pannkakan går att variera till tusen. Minns hur jag serverade grön pannkaka när de stora barnen var små och de älskade den ända tills de förstod att det gröna var hackad spenat. annars med sidfläsk, rökt eller rimmad eller färskmarinerad med soja, fisksås, korianderfrön och chili.  Ugnspannkaka med frasigt bacon, eller med rödlök och örter.

Nu i veckan blev det en "plain" sort med rårörda lingon från backen mellan faster Karin och oss i Håvra. Så jäkla gott.

Hemma har vi en motvikt, en kärleksfullt underhållande människa som alltid vill, eller tycker, att det SKA vara något grönt till all mat (brukar hävda potatis som grönsak, men det liksom gills inte). Vad passar då som grönt till en ugnspannkaka?

Ja tog mig före att tunnskiva och småhacka (fattar ni?) vitkål, ett knippe delat brockoli i småblomster fick gå med i torr het stekpanna. Just precis när de släpper vätska häller jag över kokande vatten och låter sjuda i exakt fyra minuter, sedan ner i kallt vatten. Tunnskivar och småhackar kinakål medan kål och brockoli blir isat. Kör hälften majonäs och hälften syrlig yogurt i en bunke. Lite salt och sex pressade vitlöksklyftor. I en stor bunke rör jag runt allt, vitkål, bockoli, kinakål och ett gäng halverade cocktailtomater tillsammans med vitlöksdressingen. Blanda noga och låt vila en stund före serveringen till pannkakan (bäst är att ha salladsfat för lingon och pannkaka kräver att vara ensamma på tallriken)

Måndagssoppa på en lusciatisdag. Väldigt gott.

Där vi bor är det under 10 minus idag. Fick tag på en gårdskyckling och tänkte "tryckkokare" och så fick det bli.  En hel kyckling, en morot, fem vitlöksklyftor, en bit selleri, en palsternacka, en rödlök, två stjärnanis och så salt. Fick gå på lagom tryck i 28 minuter och sedan tryckutjämna av sig självt.

Tog upp "rensade" kycklingen, typ rev den i bitar och rensade bort skinn och ben. Silade buljongen och lät den koka ner till hälften. Tillsatte en skvätt fisksås och en skvätt Kikkoman.

Rensade lite svartkål som var de sista av småskotten jag tog från landet och stekte hastigt i olja, salt och lime. Tog fram skivor av grillad squash från frysen (bästa sättet att äta dem, får en alldeles förträfflig rökig smak. Kokade ris. 

Sådär ja, en skopa ris, en hög med riven kyckling, några skivor squash och så svartkål på toppen. Den rika kycklingbuljongen över, Väldigt, väldigt gott som middag.

Nä, nu väntar vi inte längre på prinskorv, köttbullar, skinka, rödkål och bruna bönor

Söndagsmiddag för mig och August

Pepparkaksgriljerad skinka

Bästa granen i Sollentuna. Slöjdgillets vid Hersby

 

Smörgåsmat, nattmacka och redig frukost

Det finns några grejer som jag alltid villa ha i kylen så här års några veckor före jul. Det är syltat fläsk, julost av mesigaste sort, leverpastej och saltgurka. I veckan som var smörade jag ordentliga skivor bröd och redde smörgåsar med just dessa ingredienser. Fläsket fick gå i sousviden i nio timmar på 66 grader tillsammans med lite gul lök, lite extra salt (det är en rimmad sida) svartpeppar, ett lagerblad och lite apelsinskal. Närmare jul lägger jag till nejlika och lite kryddpeppar i de här koken.  Fina skivor fläsk med lite majjo är en rysare på kvällskvisten för om man äter det sent på kvällen behöver man knappast annan frukost än en kopp kaffe - det där är ju som att svära i kyrkan och etter värre blir det när jag säger att leverpastejen ska ljummas lite innan den läggs på brödet och då i rejäla drivor och med riktig saltgurka, gärna också med en skiva stark köttgelé. 

GRATTIS ÄLSKADE LOVISA

 

För 23 år sedan den här dagen kom hon till världen. Det var ett hiskeligt väder och jag hade en gammal skrothög till bil med sommardäck. Snövallarna var flera meter höga och vi halkade oss fram till Danderyd. Eller snarare sladdade oss fram.

Så efter en natt var det klart, denna trevliga unge kom ut och på lakanet i förlossningssalen blev det en blodfläck i form av ett stort vackert rött hjärta.

När affärerna öppnade i Täby sladdade jag dit i snögloppet, förbannade mig själv att jag inte satt på vinterdäck, för att leta efter grejer till ett nyfött barn - typ bilstol för bäbisar, typ korg att bära hem henne. Kläder och sådant hade jag. Oj det gick fort, ville tillbaka till kliniken och se till henne. Du vet Lovisa - jag kunde liksom inte se mig mätt på dig. Du blev ett så älskat barn från första sekunden.

Det blev en rasande fin vinter och en rasande fin tid och du somnade nästan varje stund på min arm.

Nu är du 632 mil härifrån fyller 23 och jag saknar dig oerhört.

En röd middag - som bjöds av August

 Han är jäkligt bra i köket min August. Idag bjöd han en borsjtj med massor av smak och så nogsamt beredd att vi bara slevade i oss.

-Vad hade du för recept att följa?

"Recept?"

"Ja."

"Nä, jag lagade och smakade och smakade!"

Exakt så!!!

Sen blev det dessert, åh så gott.

"Vaniljglass som jag häller ett litet uppkok av hallon som jag smälter ner en piggelin i och sedan häller över glassen. Så enkelt och så jäkla gott.!

När papperskorgarna togs bort kom råttorna

Eric Anjou var en ledande trädgårdsarkitekt för långt över 60 år sedan. 

Han ritade den fina lampan som nu är placerad på vårt torg. 

(Återkommer om denne trädgårdsarkitekt längre fram)

Vad händer om man tar bort papperskorgarna vid ett torg i ett bostadsområde? 

Tanken från ansvariga är att ”folk ska källsortera istället för att slänga osorterat skräp i papperskorgar”. Så dumt! 

 Vi har fått ett nedskräpat torg och inte nog med det, på torget pågår samtidigt en bekämpning mot råttor. De har varit ett problem och boar längs med husgrunderna och häckar i häckar och planteringar. 

Om sena kvällar pilar de fram och åter över torget, stora som småkatter. 

 För ett år sedan ringde jag kommunen som hänvisade till områdets förvaltare, samma förvaltare som nu fått för sig att ta bort papperskorgarna så att skräpet istället kastas på marken och föder och drar till sig fler råttor. 

 Vi bor vid ett trevligt torg med planteringar och soffor. Förr var det mer ”myllrande” än nu med både Konsum och Ica och en bra fiskaffär av gammaldags snitt med vattensköljt fönster. 

 Idag har vi en butik av typ kvartershandel som har ganska mycket i övrigt att önska, men har fördelen att attrahera med grönsaker som är oundvikliga i bengalisk, pakistansk och indisk matlagning. Här finns en fotograf av gammeldags studiosnitt, som sådan utrotningshotad men av ytterst kulturellt värde, en veterinär, Sollentuna Veterinärklinik  med fantastiskt bemötande, en damfrisör och en studio för fotvård. 

 Här finns också en krog "Hägges" som är trivsam och en snabbmatssylta som lagar thaimat av helt fel råvaror (återkommande har jag påpekat sådana företeelser, men det är ju bara att låta bli att handla där om man inte gillar stället) 

Här finns också två secondhandbutiker, den ena "DaCapo" med fantastiskt fina kläder av hög kvalitet och den andra "Barnens Hopp" som är välskött och fin. 

 I alla fall ett torg, fortfarande av ett stort värde, ett torg som också befolkas av skolungar som tar en paus på väg till och från skolan och sitter på sofforna och tar en paus med godis eller läsk från butiken. 

 Jag själv går gärna ut och njuter en cigarr när solen tittar fram. 

 Detta om vårt torg som skulle kunna utvecklas, men just nu går utvecklingen kräftgång. Sedan papperskorgarna togs bort och även askkopparna har vi fått högar av skräp, halväten mat i inknölat vaxat papper, högar med fimpar, läskburkar, svarta, blå och rosa påsar med hundskit.

Rosor och potatisblom nu när allt falnar

Har inte använt min Nikon sedan i somras verkar det som. Tog minneskortet och "framkallade" bilderna som låg däri. Våra vackra rosor i Håvra och potatisblommorna som i alla fall i 1700-talets Frankrike till en början ansågs vara den största nyttan med potatisen. 

Apotekaren Parmentier som strävade mot att få folk att äta denna "grismat" då han insåg dess förträfflighet tog omvägen via kungafamiljen och fick Marie Antotinette att sätta potatisblommor i håret. Senare fick han Ludvig XVI att sätta potatis i slottsträdgården och också se till att potatis i olika tillagningar serverades vid de kungliga måltiderna. På så sätt fick Parmentier ett genombrott för sina strävanden att låta potatisen bli en viktig del i den franska kosthushållningen.

Rosorna då - vi har ett flertal olika i trädgården, mest med musikaliska namn som Mozart, men också litterära som Astrid Lindgren. En apotekarros dyker också upp med Louise Bugnet.

Sitter jag på torrdasset kommer vågor av apotekarrosens doft - det är ganska underbart.

Barbro före Babben - Detta jävla vakuum!

Blev ”straffad” för en bok. 

Så kan det bli. 

En bok med stora igenkänningar, både vad gäller det underliggande som kan återges i några få ord; Bekräftelsetorka, orättvisa, kränkningar och våld - undrar om inte svartsjuka också skulle nämnas. Alltså stor igenkänning både vad gäller det underliggande och också miljöer, stämningar, människor, namn och karaktärer. 

Straffad? Ja, för det blev en engagerad läsning av en text som känns lätt och obesvärad, men som i sin betydelse är bråddjup. Mitt i det glättiga finns det mörka nästan gastkramande. Och läsningen var över redan efter en dag, jo jag läser fort, speciellt när jag blir driven av inte bara nyfikenhet utan också när jag så obehindrat kan röra mig i alla miljöer och även i det svarta av längtan, beroende, instängdhet, hjälplöshet och den fullkomliga paniken i maktlöshet. 

Straffad? Jo, för det finns så många sätt att behandla omskakande läsning. Jag ventilerade om natten i en omskakande dröm på plats vid mina gotländska referenser. Läs Barbro före Babben, en bottenlös historia och samtidigt så gediget genomfört i ord och mening. Det är så med texter som fångar, man liksom saknar fortsättningen efter sista sidan - som att mista någon. Den här boken kommer att ta tid att smälta, om ens!

Sura bröd

Men det är klart att i dessa "kristider"  är brödbak ett både hälsosamt och ett sparalternativ. Framförallt, för mitt vidkommande är det nyttigare utan en massa tillsatser, fillers och kemi. Jag vet vad som finns i mitt bröd - egen surdegskultur, stemalt kulturvete/råg eller korn. Bröd som tar ett par dagar att jäsa och baka.

De här bröden är på en fördeg av 100 gram surdegskultur som skrämts liv i dagen innan med lite vetemjöl och vatten, 150 gram stenmalt vete från TeVe kvarn i Järvsö och 150 gram kallt vatten. Efter tolv timmar kördes allt detta med 8 deciliter vetemjöl (jo det här ska bli matvetebröd) fyra till fem deciliter vatten. Körs med degkroken i 15 minuter, tillsätts 20 gram havssalt och så på ganska hög hastighet i fem minuter. Degen ska vara kladdig men som siden i konsistensen.

Så får allt stå i kylen och jäsa över natten och lite längre. Jag tar ut degbunken och låter den stå i rumsvärme två timmar innan jag välter upp på bakbord och försiktigt föser ihop till två bröd och lägger dessa på plåt med papper. Ugnen på 280 grader och bröden får jäsa i två timmar. Kastar in en kaffekopp iskallt vatten och så in med bröden. Får stå fem minuter och sänker sedan värmen hastigt genom att öppna ugnsluckan. Värmen ställs på 250 grader. Slänger samtidigt in ytterligare en kaffekopp vatten (vilket jävla pyssel det här är) och efter tio minuter upprepas proceduren minus vatten, ugnen på 225 grader. Bröden får sedan baka färdigt i kanske 40 minuter eller till en innertemp av 98 grader. Lägg på galler att svalna under bakduk och vira sedan in bröden i bakduken och lägg i plastpåse några timmar.

Så gör jag, med massor av variationer och mjölsorter. Skär i brödet till kvälls och lägger på generösa skivor av smör och långlagrad präst eller gör härliga smörrebröd till teet med sousvidelagad oxstek 58 grader, sallad, gelé, majjo och fransk senap.

Snöväder gav extra kling i kassan

För en massa år sedan tog jag taxikort och fick jobb på Taxi Stockholm. Det blev tre år i bilen med dygnetruntkörning. Allt om mina taxiår finns att läsa i boken "Taxi 1251, Överhörda baksätesberättelser" (bokförlaget Mormor). Jag skrev boken i förarsätet mellan körningarna.

Men en dag som denna fanns inte tid för skriverier i bilen. Satans väder var perfekt för Taxi. Totalkaos i växeln och folk stod efter vägarna och viftade och ville med. Bussar som låg i diket och inte kom någon vart, tåg som stod och inte nådde resenärerna. Vägar som stängdes av för plogbilarna inte hann med.

Alltså, bästa dagarna, körde in mer än under en nyårsafton efter tolvslaget.

Snö!

Vi körde odubbat men med bra vinterdäck och man utvecklade ganska raskt en körteknik som gjorde färden säker,  det vill säga att hela tiden bedöma väglag och hastighet. Dessutom är det ju skitkul att köra i snö och se till att man kommer fram. Samtidigt olustigt att se hur folk kör i snöglopp, det är många som bara gasar på och kör de fast så är det fullt spinn framåt.

Resultatet sprunget ur väntan mellan körningar

Kommer plötsligt ihåg en episod på Gotland en vinter kväll när jag satt på gamla Masters i Visby med legendariske salig redaktören Rune Jacobsson. Han hade haft en lång arbetsdag som började tidigt med en bonde från Sudret som ringt i snöstormen och klagat över att han inte fått någon tidning. Det var en intensiv lamentation med svärord och hög röst, han krävde att få sin Gotlands Folkblad NUUU! Rune hade frågat "Men du är ju mjölkbonde om jag förstått dig rätt". Bonden svarade irritera "Jao". "Men du", frågade Rune - "Mjölkbilen då har den varit och hämtat morgonmjölkningen?" Bonden blev ännu mer irriterad och svarade "Nej för helvete inte i den här snöstormen!". Nä, just det, svarade Rune och det blev tyst på bonden när han lade ihop ett plus ett.

Överstånden stek - sous vide

Alltså, jag hittar guldkorn i pensionärshyllan i vår ICA butik. Det är det lilla skåp anonymiserat i butiken där handlaren ställer in sådant som är på väg att vara förbi. Ligger där kött som blivit osålt - och då är det kvalitetskött som normalt skulle säljas för fantasipriser - så är jag där och raskt nappar tag i styckena, plastar av dem raskt, sköljer i kallt vatten och gnider lite vinäger över samt ställer i kylen naket för att få mogna ytterligare dagar över bäst föredatum.

I veckan som gått hittade jag en svenskuppfödd oxstek "eko". Tog den igår innan vi åkte in till genrep och konsert, Vackade och körde sju och en halv timme i sousvidden 58 grader.

Den var ju nästan avsvalnad när vi landade hemma vid pass midnatt efter ett blytungt, tunggung med  Kören Musikaliska, vår egen kör Stockholm Concort, Basic Big Band och Margareta Bengtsson som solist i en och en halv timme långa Duke Ellingtons Sacred Concert. Om publiken i den fullsatta konsertlokalen Norrmalmskyrkan fick samma lyckokänslan av musiken som jag hade i kören så är det ju fantastiskt och att döma av applåderna (stående) var det nog så. Skitbra helt enkelt och inrop med da capo av sista satsen.

Skivade upp det rosa köttet idag till middag med pepparrot, sås och kokta potatisar. Sååå gott!

Lååångt efter middagen kom August med en kopp varm choklad med vispgrädde, lussebulle prydd med det senaste från Haupt Lakrits, en kula "vampire kiss" och dubbla pepparkakor med grönmögelost

Stekt ris - utmärkt resträtt

 

Vi är ett litet hushåll och inte sällan blir det mat över. Inte ens en lunchlåda hämtar hem allt utan det blir stående i kylen i små byttor och plasttråg.

Ris kokar vi alltid av tre deciliter basmati med fem deciliter kokande vatten - bästa sätter är att skölja riset utomordentligt noga i kallt vatten samtidigt som en rejäl klick smör får smälta i en kastrull och vattnet får koka i vattenkokaren. Häll riset över det smälta smöret och rör runt ordentligt, låt det fräsa och häll sedan över kokande vatten. Rör runt igen och lägg på locket och sänk värmen till sjudning, låt sjuda i 17 minuter och sedan stå och vila i tre. Lyft locket och servera.

Så hade jag ärtor i en skål, små gröna, en trött rödlök i skafferiet, lite rimmat fläsk på en assiett i kylen. 

Hetta upp en wok eller järnpanna och häll i några matskedar rapsolja. Skiva rödlöken och skär små kuber av fläsket, hacka två tre vitlöksklyftor, se till att det finns torkad rostad chili hemma och ta två minst och tre högst till tre portioner - det ska vara hett så att man känner att man ätit.

Vänd ner fläsket i den heta olja, nu får det gå snabbt. Så fort fläsket tagit lite färg pytsa i löken. OBS den ska inte bli brynt, bara lätt genomstekt. Här når fantasin inga gränser, raspa kinakål, vitkål, grönkål eller svartkål och rör i, huvudsaken är att det går snabbt. Gör ett litet "hål" i anrättningen och knäck ner ett helt ägg. Stek någon halv minut och rör sedan ihop ägget med allt det andra. Smula ner chilin och rör runt. Ta nävar av det kalla riset och rör i. Stek ganska länge, men riset ska inte bli brynt bara genomvarmt. Häll över en matsked fisksås och en matsked kvalitetssoja (sök på soja här på bloggen för att hitta rätt märke).

Då var det klart, smaka av med mer fisksås om det behövs.

Varieras i det ordentliga som HÄR och HÄR och HÄR eller en våldsam grej HÄR

I MORGON LÖRDAG DEN 19e -

 

Kom, vi (Stockholm Concort) gör Duke Ellingtons Sacred Concert tillsammans med Kammarkören Musikaliska, Basic Big Band och Margareta Bengtsson som solist. Häftigt sväng, vacker musik och urskön sång - för att inte tala om brasset...!

Gör så, köp biljett via nätet eller betala vid entrén. 

Den heter "The Vampire Kiss" och gör skäl för namnet - grovhångel!!!

Ja den heter  "The Vampire Kiss" och gör skäl för namnet i den mening att den redan vid den första tuggan kräver grovhångel.

Haupt har gjord det igen! 

Redan när jag såg att de släppt The Vampire kiss med min absoluta favoritsmak alla kategorier, surkörsbär, och i kombination med choklad och lakrits blev jag golvad - jag kunde redan långt innan jag smakat förklara för mig själv hela smaken, hela sensationen och jag skyndade mig till närmaste Hauptlakritskran men där stod inget att finna. Längtan mig förbrände tills det dunkade ner i brevlådan, eller snarare aviserades att paketet fanns att hämta alldeles nära mig.

Helvete - hur jag utmålat de här röda "bären" och så PANG sitter de där helt rätt, exakt med sältan och sötman, exakt med surkörsbärsmaken. Det är genier som jobbar på Haupt!!!

OCH SEN: I mitt paket låg ett annat paket. Julafton (?), något jag egentligen inte tycker är så speciellt, alltså julafton, möjligen för de frustrerande "Norén-jularna" under min uppväxt. Men det här paketet får börja öppnas alldeles snart. En lakritskalender. Ohyggligt spännande.

Nudelsoppa så enkelt, värmande och gott

Det finns sådana där små paket för en femma eller lite mer att handla lite överallt. Studentmat (?). På min tid var det råris och linser som gällde. Nyttigare? förmodligen och knappast någon kemi alls, alltså kemi med konstgjorda smaker, smakförstärkare, konstiga kemiska aromer i pulverform etc.

För en rad år sedan var jag moderator på en studentafton i Lund. Det var jag och Leif Mannerström och jag inledde inför en fullsatt aula just det här om nudelsoppa som studentmat med att säga att en viss forskning oroande kunde påvisa att glutamatet i dessa soppor misstänktes kunna påskynda Alzheimers syndrom och att det var viktigt att kunna en del om mat om man ska överleva. Sedan pratade jag och Leif i nästan två timmar och ingen gick vilket ska äras Mannerström i första hand som den underhållare han är.

Nu slumpar det sig så att jag gärna äter nudelsoppa som snabblunch, en snabblunch vars tillagning tar sin tid, längre än att värma nudlar i mikron och ösa på en massa pulver.

Jag har alltid fläsk hemma, sidfläsk, både rimmat och färskt. Dt är utmärkt i nudelsoppor. Jag har också alltid grönsaker av olika slag i frysen från egna odlingar, bara att ösa i Svartkål, brockoli, grönkål, capucinerärter, bönor. Och så riktiga nudlar. Idag fick det bli matiga äggnudlar i hönsbuljong (som jag har i frysen portionsförpackat jämte olika buljonger av kål, räkor, anka och fläsk)

Sådär ja, förstärkt med fisksås och kikkoman, lite ingefära och chili, mycket chilli.

Sådant man blir sugen på och blir glad över att se

För några veckor sedan var jag och såg en utställning som satte sig i mig, Anders Karlsson på Nordens Ljus. I lördags gick vi till Galleri Cupido i Gamla Stan och såg utställningen med Hans Olof Abrahamsson och Karin Eklöf.

Kände mig väldigt besläktad med Hans Olofs bilder. Som jag gör med Anders Karlssons måleri. De där förenklingarna, rytmen, färgen. Allt som klingade inåt främst och utåt som en orkester, som musik inkapslad som uttryck. Nu förstår jag knappt själv, men jag pratar om känslan och om själva "gnetet".  Det kanske skulle räcka med att säga "så jävla bra" och bara lägga till ett utropstecken!

Jag tror jag gör det - så  jävla bra! Gå dit och titta.

Igår, och det är jag säker på, blev det kolbulle och amerikafläsk, rårörda lingon

Jag behöver inte upprepa mig. Kolbulle har jag skrivit om tidigare och det är ingen skillnad från det som vi lade på tallrikarna igår. Så förbannat gott!

Tärnat amerikafläsk. (torrsaltad suggrygg)

Enklaste soppan igår...eller var det i förrgår?

Så nära burksoppa man kan komma, men ändå inte. Tomatsoppa. Billigt och gott. Man blir ju lite ruggig efter hundpromenader med Assar.

Två förpackningar passerade tomater, ta de billigaste, det ska ju ändå kryddar och saltas och förädlas. Kör i lite hönsbuljong - det har man ju alltid hemma - Fint hackad gul lök, Tabasco, Worcestershiresås, lite fisksås (Thailändsk Nam Pla) och så Kikkoman soja och en torkad hårt stekt thaichili. Koka upp försiktigt och gör "luftig" med handmixer. Servera med en klick gräddfil och med friterad saltad och citronstänkt palmkål. Rågsur med riktigt smör till.

Så glad för all grönkål

Fick med oss den sista lilla skörden av grönkål och svartkål, små blad, nästan som primörer, lite frostnupna, perfekta.

De större skördarna ligger vackade i frysen, till grytor, puddingar, till smörfräsning och till grönkålschips med salt och citron.

Idag grönkål till köttbullarna till lunch och med gräddsås...ja ja okej då, brunsås!

Isterband som tagit sig och stuvad potatis från Färila

Den där jakten på de bättre isterbanden tar inte slut bara för att Franzén levererar. Ska ju hitta de näst bästa (så länge från Wurstmaster) och de tredje bästa som vi åt här om dagen.

Jo jag har köpt isterband från Delins i Färila tidigare och de har väl varit lite sisådär, antingen inte tillräckligt syrade antingen alldeles för lösa. De jag handlade i söndags var skitbra med fin syra och så bra stoppade att de inte skulle krupit ur skinnet om de steks långsamt hela.

På en hylla bland potatisen finns så länge lagret räcker lokalt odlad i påsar. Gott!

Och apropå isterband så skippade vi den vanliga pausmiddagen halvvägs hem till Stockholm genom att handla paj och isterbandslåda på Delins, väldigt bra och fick dem inte heta utan ljummade också, stjärna på det.

Fantastisk kål och en överdådig gåbortblomma

Det är en stor njutning att en mild senhöstmorgon gå ut i kökslandet med en skarp kniv och en grönsakskorg och skära de kullriga små bladen av kruskål, svartkål, mangold och små små knutna knoppar av brockoli.  Det är just nu det enda som står kvar i trädgårdslandet jämte några eländiga frostsvarta stänglar av krondill (släppt alla frön till nästa sommars skörd).

Det har varit så varm höst, med undantag från några frostknäppar, att till och med det som lagts över odlingsbäddarna av trädgårdsrens börjat ta sig, är växer ytliga ogräs av herrans lust. Men det är okej för vintern tar livet av dessa och de kommer att ingå i gröngödslingscirkulationen (oj det blev ett långt ord).

De små bladen, knopparna, fick ingå i middagen igår kväll med faster Karin som bor 150 meter fågelvägen ifrån. Vedspisen var i full gång och värmen är behaglig. På spisen en riktig, härligt tung och väldigt stekpanna i järn. Olja i den och så i med blad och knoppar, allt väldigt hastigt, På med salt och citron och så upp på papper att rinna av och svalna. I med en rejäl klick smör och så små tärnade brödbitar av min hembakta vetesur och en pressad vitlöksklyfta. Upp på papper. Tunna skivor av isberg, små klyftade tomater, fint tärnad gurka - allt blandas, dressas med olivolja. Lättrimmad öringfilé, spöfiskad i Älvkarleby, hastigt stekt i lite extra smör. Färilapotatis till allt detta och en sås på rom och gräddfil.

Så till den magnefika "blomman." En rejäl konserveringskruka med torkade höstkantareller. Tack Karin, nu är vi rika! Att ha till vinterns grytor men framför allt att mortla som smaksättare till det mesta - utmärkt i omeletter att fint pulveriserat bara strö över och vispa samman med äggen.