måndag 20 januari 2020

Formex med Omar och Rasmus





På den gigantiska Formexmässan hade jag egentligen bara två mål, Haupt och Tove Adman. Det skulle bli en mycket längre resa för när jag tog mina första steg in på själva mässan knackade mig Omar Mischa Ud-Din på axeln, ”Är du här?”.

Uppenbarligen var jag det och jag blev jätteglad! Vi slog följe på samma sätt som vi gjort en gång tidigare på en matmässa för en förskräckligt massa år sedan och hamnade på både det ena och det andra intressanta. Han visade sig ha en betydligt bredare plan för sitt mässpatserande än jag själv.

Ändå hamnade vi på Haupt och hos en annan kamrat som jag saknat, Rasmus Ragnarsson. Vi träffades för många år sedan på Frantzéns och gjorde mycket riktigt en resa till Portugal på ett av Frantzéns gästspel och där träffade vi hela den Europeiska kockeliten och fick förmånen att äta vickning tillsammans med dessa en sen natt, oerhört givande.

På flyget ner sa vi att vi inte fick missa de grillade sardinerna på stranden…det gjorde vi inte heller.
Sedan dess är han smakguru på Haupt Lakrits och nu hamnade vi i en svindlande lakritsprovning, både Omar och jag tillsammans med ciceronen Ragnarsson. Svindlande? Absolut. Deras senaste med brynt smör är bara svindlande och till och med omtumlande.
Han frågade vad Tore Wretman tyckte bäst om för godis och som han gärna tog en eller två bitar av efter en middag?
Jag drog mig faktiskt blixtsnabbt till minnes, ”Lakritsbåtar”.


Så provade vi en läckerhet ur en påse ur serien Moomin skapad i akt och mening att rädda Östersjön. Ur samma perspektiv halar han fram en lakrits med fermenterad vitlök, också den svindlande god med en umami som smäller till i hela käften.

Omar och jag gick vidare och utan att han egentligen visste om det ägnade han eftermiddagen som en god själasörjare. En av mina nära vänner dog dagen innan och jag gick mest till Formex för att splittra mina tankar. Omar är präst vare sig med eller utan prästkappa. Tack för den här eftermiddagen! Den hjälpte mig på vägen och jag förstår att en bärare av sorg också tar tag i en viktig del av livet.

Sist hamnade vi hos Tove Adman vars abstrakta former jag är mer förtjust i än de praktiska och uppenbart självklara. Hon gör mina favoriter ibland och de dyker upp som små undrande element och taktila figurer som gör mig glad.

Bilder: Omar Ud-Din med benäget tillstånd

måndag 13 januari 2020

Berguven i Sollentuna Centrum

Gick väl ut sisådär vid 22-tiden igår kväll på promenad med Assar. Så var den där igen, Berguven, med sitt lustiga "hooo". För varje "hooo" stannade Assar upp och lystrade, spände blicken på ljudets håll.
Hörde Sollentunauven senast den 25 november 2018, nu är den tillbaka.
Kvälls eller nattrundan blir ännu mer spännande med en berguv som sällskap.

lördag 11 januari 2020

Isterband och Pölsa - total njutning för mig och A



Pölsa är omöjligt att se gott ut på bild, men jag garanterar, smakar fantastiskt

Hovra, Färila den tredje januari 2020.
Står i butiken, Delins ICA Färila som ockå har ett charkuteri med det bästa salta fläsket som går att uppbringa…nåja, nästan i alla fall, och Färilakorv som de säljer tonvis av varje vecka till fiskare, jägare och människor på väg till deras sommar och vintervisten.
Ringde lillponken i Stockholm. ”Står i butiken, vill du att vi köper med oss något speciellt hem”?
Han ska fylla tretton i vår.

Jag frågade: ”Vilket pensionärshem bor du på nu för tiden?”
Han skrattade.


Så var det och så fick det bli. Barn äter inte det föräldrar säger till dem att äta utan de äter det föräldrarna äter…eller? Vetikatten hur det blivit så här, men han är lika förtjust som jag själv i mat som aldrig eller sällan passar trettonåringar. Å andra sidan drar han gärna i sig den nya tidens mat parallellt med inläggningar, ostron, hela stekta fiskar på ben, leverbiffar kokta i mjölk, kall sprängd gås som sushi, pizza med pommes ovanpå. Backar sällan för någonting och hans första fråga när han kommer hem från skolan är ”Vad äter vi ikväll?”

Hemma på egen lunch, bara han och jag under senare hälften av jullovet. Pölsa från Delins och var sitt isterband från Franzéns Charkuteri, de absolut bästa isterbanden som producerats. Till detta inlagda rödbetor, inget mer?…njutning förstås.

onsdag 8 januari 2020

Ostron som vanligt ibland




Nej, det var inte ett ryck som människor brukar säga om extravaganza, inte ett sätt att ”förgylla vardagen”, jag behöver inte det. Bara en vanlig januarimåndag. Okej att det var en röd dag, men den var helt vanlig ändå.

Kanske bara ett sug efter mineraler precis som man får ett sug efter leverbiffar först stekta i smör och sedan lätt kokta i mjölk när kroppens järnnivåer sjunkit.

Les moyens Français äter 30 stycken per person och år. Det brukar vi klara av här hemma på några veckor.

I måndags, efter den knökfulla mässan i Sollentuna Kyrka där kyrkporten slog igen efter oss och förblir stängd i över ett år, gick funderingarna över till den ständiga matfrågan här hemma.


Köpt en stor bit färskt sidfläsk på Delins i Färila förra veckan. Klart för en ”paa low moo”, fläsk kokt i bitar i en bärnstensklar buljong. Alltså, två kanelstänger, en röd lök fint hackad, fem vitlöksklyftor som mortlats tillsammans med tre korianderrötter och en halv msk socker, en halv msk kanelpulver, två rostade thaichilli och tio svartpepparkorn. Allt det mortlade får ett uppfräs i olja innan avsvålade färska sidfläsket, skuret i tvåcentimeters kuber får gå i stekgrytan tillsammans med fem stjärnanis. Fläsket ska inte bli helt brynt…bara ytterst lite. En matsked, förslagsvis Kikkoman rörs i tillsammans med en och en halv msk Healthy Boy svampsoja. Så får det puttra lite under omröring. Fyll på med en bra fläskbuljong eller i brist på detta vatten och buljongtärningar. Låt sedan sjuda under lock i minst en och en halv timme. Späd med vatten om det behövs.

Smaka av med några skvättar fisksås och alldeles före servering, vält i ett 20-tal skalade vaktelägg. I brist på vaktelägg så ta hårdkokta vanliga ägg, servera med ris och nam prig boon.

Men åter till vår förrätt ostronen, sex bohusländska platta Ostrea Edulis, kraftfulla i smak, och som smårejäla köttstycken. Sex små franska platta med otrolig sötma och så vår vardagsfavorit sex Fines de claires.