tisdag 2 december 2008

"liver kwai"

Det här är inte lever utan det är fisk som lever i floden, men inte River kwai utan i Mekong...

Ja, ja, de var ett försök till ordvits när Rodjana stekte lever med thailändsk vitlök och kapris, lent, ljuvt och nötigt från smöret som brynts innan kaprisen lades i. "Liver kwai". Rodjana jobbade på en krog alldeles i närheten i Kanchanaburi.
För mång aår sedan träffade jag om en man i Sverige som varit med om att bygga järnvägen genom Burma, den som japanerna planerade att fortsätta genom hela Sydostasien. Han var krigsfånge från Java och när japanerna körde över Pearl Habour den sjunde november klockan 7:55 var han 18 år och han behövde inte kriga, japanerna tog Java i ett nafs och han blev krigsfånge i helvetesdjungeln med uppdrag att bygga järnväg och bro - dödens järnväg.

...men det här är lever, och det syns ju!

Hans historia är lång och spännande. Den är plågsam att lyssna till, tortyr, våld, vakum, hetta och sjukdomar, ormar och ilskna kryp. David Leans film om brobygget är bara förnamnet till det verkliga helvetet som var. Kolera, feberfrossa, malaria, en djungel ingen kunde fly genom.
Han flyttades plötsligt en dag och flögs till Japan, till Nagasaki och kolgruvorna där han jobbade som straffånge.
-Jag vägde 36 kilo och en dag var det alldeles tyst när vi kom upp ur gruvan.
Klockan åtta den sjätte augusti 1945 fälldes den första bomben över Hirochima, den nionde den andra över Nagasaki. Min vän var där, han såg.
-Vi hade ovanligt mycket ras i gruvan den dagen som slutade i himlen för mig, men betydde död för ofattbart många. Jag hämtades at en amerikansk flottenhet och jag blev tvättad och rakad och fick lyssna på "Sentimental Journey" med Doris Day på grammofon.
Ända till livet tog slut försökte Tom få ersättning för sitt lidande från Japanska ambassaden i Stockholm. Jag fick se hans brevväxling. Den slutade i förhalningar och märkliga förklaringar.
Tom fick aldrig några pengar, men som han sa: "Jag fick leva i ett land som var fritt från krigsmonument och taggtrådsstängsel och med ett folk som drack sötmjölk i enliterförpackningar (flaskor). Tom är borta för länge sedan, men jag kan höra honom berätta precist.