söndag 31 maj 2009

Mina vackra döttrar i trädgården

Snart klar med allt grävande. Har flyttat tonvis med jord och skräp och glas och känt mig som en smålänning före beslutet att utvandra till amerika, mobergsk. Brutit mark och gjort tillgängligt för gurkor, morötter, pumpor, potatis. I morgon måndag kan jag luta mig tillbaka, då är det nya kökslandet helt klart, sått och så återstår bara vattning och väntan och rensning.
Grävning och träning har satt spår, snart tio kilo bort under vintern och våren.

Igår kom Liva förbi och åt dagen-efter-födelsedagsmiddag-för lillbrorsan-August vid grillen. Mina döttrar på bild, Alma, Liva och Lovisa.

Syskonhemlisar, Liva och Alma - inget jag ska höra - men vad säger Ni?

lördag 30 maj 2009

Rodjana grillchef med makalöst kött

Det blev födelsedagsmiddag i trädgården för August igår. Första sommardagen och Rodjana ställde sig vid grillen och körde marinerade skivor från en synnerligen välhängt högrev - utmärkt grillningskött om det inte går länge utan serveras bara vänt över hettan. Till det en lika makalös chilliröra gjord på stekt färsk chilli och stekt färsk vitlök som mortlats till en puré. Turkisk fet youghurt till.
Det där repeterar vi ikväll, sommarkvällen.

Linnés spanska körvel

Den är linnéansk i den bemärkelse att hela Hammarby är fylld av Myrrhis odorata, "kungen av Danmark". Sno frön för katten - min spanska kommer för andra året nu och blommar i ögonblicket.
Svårigheten blir att begränsa den i kryddlandet. Det är redan trångt här med konkurrens av både vinruta och Linnés temynta. Snart ska jag bygga om och låta kryddlandet ta stor plats.

Löjtnantshjärta oätlig som bekräftar regeln

Nu är den som vackrast. den sjätte maj 2007 skrev jag senast om löjtnantshjärtat som den finske forskaren och Linnélärljungen Erik Lacsman trodde sig hämtat hem till Linné på uppdrag. Det var Corydalis nobilis, nunneört, så Linné fick aldrig se sin längtans blomma. Däremot gjorde han sig skyldig till att nunneört idag växer i varje intellektuellt centrum av Sverige, i alla universitetsstäder och i alla botaniska trädgårdar. Hos mig står min Corydalis i skuggan av en bergsklint och granne med en rudbeckia, inträngd och trivs nog inte så bra. Det gör däremot mitt löjtnantshjärta som lyser om kvällen och nästan pinglar.

GRATTIS August 2 år

Igår blev han en stor kille, fyllde två år. Först firad till frukost, sedan på dagis och väl hemma igen fick han ett första litet paket. Han älskar traktorer och han älskar grävskopor (poopa) sedan var han sysselsatt hur länge som helst i sandlådan med att gräva och såsa ner sig med geggamojja.

torsdag 28 maj 2009

Köttsoppa - jovisst!



Körde ett stenhårt pass på nästan två timmar idag, en och en halv timme intensivt. Visst gör det ont, men det är en del av utövandet, att gå rätt genom smärtan.
Hemma väntade en rent fantastisk soppa. Buljongen av fisksås, örter och soja. Kokt, alldeles utmärkt förbrynt högrev. Limeblad, citronskal, färsk strimlad knappt genomkokt färsk vitkål,massor av mynta och torkad friterad och mortlad chilli.

Ärta pärta



Örshultsärta, stensärta, sockerärta, spritärta, pluggor, gråärt, blåärt, brytmärgärt, brytsockerärt, sabelärt, yilmarinsärt, Roslagenärt, Early wonder, Upplandsärt, Champion of England, Furst Bismarck,,,,släpärter, åkerärter…kapucinerärter… och ryska ärter…och alla dessa ärtor och många fler har olika egenskaper, smaker och textur och det bästa av allt de smakar olika i variationer beroende av jordmån.
För 50 år sedan fanns de alla i odling - nu måste vi stödodla på amatörnivå för att rädda smaken kvar - en gång smakutrotat kommer aldrig åter!

I veckan byggde jag ett stöd för stödodlande av högväxande ärtor.

I ärtsängarna stodo smala käppar för att stöda den härva av grönska som så här års nådde högt över Angelas huvud. Ärtskidorna, svällande av ärter, drogo ned bladrankorna. Somliga lågo uppspräckta på den fuktiga jorden, visande en tandrad av gröna jämna ärter.
Angela trängde sig in i ärtsnåret, fick duschar över sig av vattendroppar, som vilat på bladen, och stoppade en handfull ärter i munnen. De voro söta och kalla och knastrade lustigt, när hon tuggade dem. Luften var så frisk dessa morgnar. En syrlig doft från daggbestänkta blommor och fuktig mylla fyllde den.


Ur Den blå rullgardinen av Agnes von Krusenstierna

onsdag 27 maj 2009

Ostplåster för skrapade sommarknän



Det var häromdagen vid frukostbordet.
August är väldigt förtjust i ost.
Han molar i sig ostskiva på ostskiva och vi hjälper honom att skära vilket lätt blir frukosteringens heltidssysselsättning för oss och för honom.
Så också senast.
Jag lutade mig ner för att ta upp en tappad skiva från golvet.
Sneglade upp mot "Paggen" där han satt i sin stol.
Förstod varför han varit så underfundigt tyst.
Nu hör det till saken att detta är tiden då storasyskonen får skrapade knän och barnens ben börjar se allt somrigare ut. Plåsterlådan är så gott som tom och vi är inte ens i början av juni. Det är klart att en tvååring blir inspirerad.
Ostplåstren svalkar skönt - skulle man kunna tänka sig. Och bara det att ge fullt utspel för tankar och idéer är kreativt.
Ostplåster i skydd av ett bord.

lördag 23 maj 2009

Kålsoppa med torkad rättika och torkade räkor



De har blivit väldigt mycket thaimat på sistone, vardagsmat, kladdris med nam prig bon, torkat friterat kött och idag en soppa till på färsk vitkål, buljong av soja och fisksås och vatten, torkad rättika och torkade små räkor.
Dagen gjorde oss annars orkeslösa, matta och oinspirerade. Fick till ett nätat ställ för mina märgärtor. Hade nämligen "bokat in" just det här jordstycker för märgärtor och började så dem i rader. När påsen tog slut öppnade jag en ny och i sista stund noterade jag att dessa nya var av en hög sort, blir en och en halv meter höga till skillnad från förra påsen som var ärtor av lågväxande sort. Istället för att åka och köpa en ny på¨se, vilket hade varit det enklaste riggade jag igång en jättegrej och fick tag på grönplastat kycklingnät och störar och hållare för pinnarna i den lösa jorden och snören och hela alltihopa - man tröttnar lite på sig själv.
Nu blev det i alla fall så som jag tänkt mig och det blir nog bra.

Märgärtsnätet i utkanten av kålgården.

fredag 22 maj 2009

Gurkor att nuta av



Regnet skurar idag. Gick upp i trädgården i lågskor och hämtade rabarber, blev alldeles lerig. Ingen idé ens att tänka på ärtsådd så som jag tänkt, märgärtor i sängen bredvid purjolöken och med ett ribbverk av "bra-att-ha-pinnar" som stöd.
Istället blev det en omplantering av gurkor, pumpor och tallrikssquash. De hade blivit alldeles för taniga i värmen på den inglasade balkongen och rötterna har börjat sticka ur såkrukorna. Gurkor speciellt har väldigt känsliga rötter och jag har misslyckats förr med sena omplanteringar. Nu har de fått rymliga krukor att dra i tills utplanteringen den nionde juni.
Samtidigt sådde jag meloner för melongömman av halm i trädgården. De ligger nu på värmning ovanför elementet inomhus och sk ha 28 grder för att komma igång att gro, väl groddade ska de bak glas på balkongen och växa till plantor för omplantering och sedan ut i mullbänken.
Förra året gick det fullkomligt åt fanders med melonerna sådda på friland. Bättre sommar hoppas jag och så plantorna i skydd från vind och med färskkompost i botte på bädden tillsammans med hästskit och kompostjord. Näringsrikt och varmt. Med penselpollinering ska jag väl få fram några kilo vattenmelon hoppas vi.

torsdag 21 maj 2009

Munk smittade August med Heligt virus

Vår unge munk har piggnat till efter att ha legat i vattkoppor och serverades mat när vi senast var i templet.

Jag tror inte det är många i Sverige avlånga land som bär på ett heligt virus - kanske därför August inte är speciellt dålig. Men en av munkarna var verkligen dålig när vi träffade honom för vid pass lagom inkubationstid sedan i templet Stockholm Buddhist Vihara i Jacobsberg. Han hade fått vattkoppor och att få det i vuxen ålder är säkert inte kul.
-Oh, jag har varit så dålig, pustade han och log milt åt att även en munk kan drabbas av det där onda viruset som så lättflyktigt smittar alla som inte haft sjukdomen. Och ja, jag vet, i min ålder löper jag risk att viruset vaknar till liv igen och slår till med en bältros.

August massaker på mina palmkålsbäbisar. Nåja, jag har så det räc ker ändå.

August är alldeles flammig av vattkppor som flyter ihop. De har inte börjat klia infernaliskt än, men det kommer väl i morgon. Annars är han förvånansvärt pigg. Han har lyckats ramla ur en pappkartong (man undrar vad han hade där att göra) och han har ramlat av kökssoffan och rakt i elementet idag. Sedan har han varit på balkongen och lyckats med konststycket att klippa ner mina palmkålsbäbisar. Snapp, så var det roliga över på ögonblickssekunden och just när Rodjana tog steget ut på balkongen. Han är en sann Emil!
Men visst är det speciellt att gå omkring med virus från en buddhistisk munk?

onsdag 20 maj 2009

Nytt jordgubbsland



Jag har en riktigt gammal sorts jordgubbar, fragaria ananassa, men nu börjar det bli dags för en rejäl föryngring. Hittills har jag föryngrat med två rader per år. Nu lägger jag ett helt nytt jordgubbsland av utlöpare från det gamla landet. Det gamla får vara kvar i år för det ger fortfarande en bra skörd sedan tar jag ett mellanår där med mandelpotatis
Dagens arbete har annars bestått i att jag satt min Alströmerpotatis (som jag ska gå in närmare på senare) och sått sockerärtor, persiljerötter och morötter. Jag har dessutom grävt ut en odlingsbädd där jag ska sätta brysselkål som jag bredsått i kruka i en liten varmbädd. Dessvärre upptäckte jag årets första snigelangrepp, bara sex av säkert hundra små groddar har undgått att bli uppätna. Klippte mördarsnigeln och planterade om de sex miniplantorna och bytte bädd.
Jag vill nog mena att vara klar med sådden den här helgen, undantaget de frostkänsliga bönorna som jag förgror på balkongen och planterar ut när faran för frost är över.

Rådjursplåga måste framtvinga skyddsjakt

BGeten går först och bocken kommer efter

Rådjur och andra skogens djur har inget i staden att göra, ingenting i trädgårdar eller bostadsområden att göra. Speciellt inte när det finns stora åkerarealer och stora gammelskogar runt omkring.
Vi har alltid haft problem med rådjur i vårt trädgårdsområde. I flera års tid har jag dagligen sett djuren på mycket nära håll och i området finns knappt en tulpan att hitta. Snart är rosenknopparna färdigbildade och de odlas inte av oss som bete åt rådjuren. Grödorna som kommer upp och som är ett resultat av många dagars slit i landet är till för oss, inte som rådjursmat.
Igår såg jag den igen, den stora gaffelbocken. Präktiga horn med en lång hornstång och två taggar som en gaffel. Jag kan inte minnas att jag sett en så utvecklad trofé tidigare.
Tyvärr finns inte skyddsjakt på rådjur och bockjakten inleds inte förrän den 16 augusti.
Tills dess får jag använda mig av det som står till buds och jag har ett riktigt bra rådjursavskräckande hemkok som fungerar.

Jag står mitt i min kålgård och gräver och tittar upp och våra blickar möts

Oasis från blombutiken blötläggs i en blandning av blodmjöl utrört till en smet med amoniak och spädd till vällingkonsistens med vatten. Sätts upp på blomsterpinnar lite här och var strategiskt i kålgården.
Det luktar förfärligt och de första dagarna är det inget kul alls, man sitter inte liksom och grillar och äter i en oasis omedelbara närhet. Men efter några dagar klingar doften av för oss människor. Rådjuren skyr trädgården som pesten. Efter återkommande regnväder måste oasisen återigen doppas i blandning.

tisdag 19 maj 2009

Bäbisar i mullbänken

Jag har så smått börjat ta ut mina småväxter som pumpor och gurkor och fänkål tillsammans med försåning av kålrötter, svartrot och brysselkål. De har det vidtätt och frostfritt i den nybyggda mullbänken där senare våra meloner ska sättas.

Ett dagsverke till i kålgården - grävning av bondbönelandet. Har hur mycket utsädem somhelst, Räcker till det dubbla.

måndag 18 maj 2009

En stråle som en komet

Bild: Bostadsrättsföreningen Solhjulet

För en massa år sedan hade vi utsikt över Halleys (tror jag att det var) komet från vårt köksfönster. Samtidigt hade jag förmånen att för SR:s räkning i radioinslag kartlägga postens omläggning från järnvägstransporter till flygdistribution och fick därför flyga runt i Sverige med post och sitta med i cockpit vilket omedelbart iklädde mig kortbyxor så gammal jag är.
Lite av samma upplevelse som av kometen får vi nu av himlafenomenet över Edsberg där en ljusstråle delar himlarummet som ett piskrapp och som ett tecken på att den prisade bostadsrättsföreningen Solhjulet fyller 50 år.
Lysande föreställning.

söndag 17 maj 2009

Det tar form med vitbetor


Det är samma märkliga minipsykos som uppstår varje år jag frösår - den att tvångstanken säger att det aldrig kommer att bli något.
Jag sätter ett frö och ser inte den prunkande trädgården framför mig utan är övertygad om att just de frön jag sätter är genetiskt felkonstruerade och att de aldrig kommer att gro.
Jag tror det är min överdrivna respekt för spirandets magi som gör sig gällande. Det är otroliga i att det pyttelilla föet kommer att utvecklas till en stor rova, en kålrot, en svartrot, en majsplanta (turkiskt vete enl. Linné på 1700 talet)
Känslan, för det är mer än tvångskänsla än en prykos naturligtvis, infann sig för en dryg vecka sedan när jag satte gurkfrö och pumpa. Idag är det redan plantor mens jag var övertygad om att det aldrig skulle bli något.
Idag sådde jag vitbeta och polkabeta på friland.Jag sådde också rovor och kålrot.

Så är det den 17e maj idag och den dagen är viktig för mig. Jag bodde i Oslo under mer än halva 70 talet och firade 17 e maj på traditionellt sätt med mina norska väner. Aldrig sas det att jag var svensk utan jag blev omedelbart, från första stund upptagen i gemenskapen - för det är det som det är, en ohyggligt stark gemenskap med mötet mellan människor som ett kitt, nya möten, gamla möten sammanbundet av folkmusiken, nationaldräkter, kungen, eggedosis och fest och framförallt våren.

lördag 16 maj 2009

Rovlandet härnäst och mullbänken ändrad

Spenaten

Nä, inte blev det färdigsått idag heller, som jag trodde det skulle bli. Inte ett enda frö, däremot har jag flyttat några ton matjord och kört iväg något ton med ogräsrötter.
Det jag sådde häromdagen har dock mognat fram helt enligt planerna. Sålunda tittar första dillen upp som små strån, spenaten har en djädrans fart och brysselkålen är på g.
Det sista jag gjorde innan det blev för mörkt att gräva var att vända upp och ner på bädden för rovor och blanda i våt torrmull.

Ännu återstår en hel del att gräva, gödsla och rensa, men jag tycker nog det börjar likna något nu. Tidigare år har jag haft en sådan ångest när allt legat helt stilla, grått och svart av naken jord, men jag vet att det här, om bara en dryg månad kommer att prunka manshögt och så tätt att jag knappt tar mig in. Det är magiskt med trädgård.

Jag hade glas på mullbänken igår, men jag gillar inte glasskivor som inte är ramade så jag bytte ut mot en skivas takbplast istället, lättare att handskas med och riskerar inte gå sönder.

Halmdrivbänk för meloner


Hörde att det även gått på TV, halmdrivbänken för meloner och annat smått och gott.
Lägger i färsk kompost och halvbrunnen gödsel i botten. På med matjord och sedan gammal fin kompostjord ungefär som Linné gjorde med sina "mullbänkar" som gränsade mot framsidan på huset i Hammarby.
Idag har vi sått melonerna inne för att de ska få en groningsskjuts, sedan åker de ut i ett mellanläga bakom inglasningen där temperaturen är mellan 14 och 16 gader, då blir plantorna härligt knubbiga och kraftiga inför utsättningen i "mullbänken".



I veckan satte jag också potatislöken från Råshult tillsammans med silverlök och avlång gul lök. Idag sår jag vitbeta, cirkelbeta och gulbeta. Sätter småplantorna av purjolök som Rodjana fick av Gunilla och Heini. Sår mer dill och persilja och sår kantblommorna, ringblomma, indiankrasse, slingerkrasse, rosenskära.
Svartrot, persiljerot, haverrot har jag förgrott hälften av och resten sår jag på friland idag i syfte att se vad som blir bäst i september.
Min kålgård vore intet utan rovor, de sås ut idag för tidigt rovmos.
Ligger en vecka före jämfört med i fjor och då har jag ä'ndå dubblat odlingsarealen.
Jo, palmkålen har kommit och är redan vacker.

fredag 15 maj 2009

Villa Rotunda och fläsk på Edsbacka Bistro


Villa Rotundas perfekt balanserade proportioner finns nu under en järnvägsbro i Sollentuna och står i bjärt kontrast mot betongkonstruktionen ovanför.
Det ser ut som en utgrävning i sanden där stenarna ligger grundställda i samma cirkel och kvadratordning som i Vicenza, och i Andrea Palladios mästerverk för 500 år sedan.
Man undrar om det är någon som tänkt till?
Och det är det.



Undergången var tidigare tidigare mörkt, eländigt, förortslik.
Aktiviteten kunde väl vara vad som, men är det inte utan en utlagd idé om Palladios verk, en påminnelse som nästan blir skrattretande.
För 500 år sedan byggdes dessa mästerligheter i balans och skönhet, i rytm och uttryck, att jämföras med nutidsform i brofundamenten, den bryska grå eller snarare färglöst gjutna betongen. Därunder den sköra, lättsamma leken som kommer att få belysning vilken dag som helst.
Vem har tänkt till?
Samma gubbe vars pinne jag skrev om häromdagen - det är mycket stadsarkitekt Enfors nu!
Så åt vi fläsk på vår traditionella fredagslunch på bistron också, icke att förglömma.

onsdag 13 maj 2009

Amerikansk rosenpotatis



I socknens första skola i Sollentuna, Klasro, skrevs in i skolstadgan 1804 att skolläraren skulle hålla med Kålgård.
Idag bor riksspelmannen och fiolläraren Christina Frohm med sin man på Klasro. I hennes boendeuppgifter ingår att hålla skollokalerna som skolmuseum.
Vad man inte visste när Christina flyttade in var att man "på köpet" fick en människa med ett särdeles stort intresse för kulturarvsodling.
När skolan firade 200 år 2004 anlades den kålgård som förmodligen varit lagd i träda sedan skolan upphörde 1881.
Här odlas tidstypiska arter, persiljerot, haverrot, svartrot, vit morot, cirkelbeta, gulbeta, bondbönor...den som läser denna blogg känner igen dem alla för det är precis den odlingsattityd jag själv företräder.
Häromveckan, eftersom Christina är Almas fiollärare, hade jag med mig Bungebondbönor till Christina och som jag själv odlar och som jag i min tur fick av Lena Nygårds på fröuppropet för några år sedan.
Veckan efter har Christina med sig en storslagen motgåva - långt över kilot med sättpotatis och inte vilken som helst, sättpotatis med en egen historia som dessutom är inom familjen.
Det här är amerikansk rosenpotatis som odlades först av Gustaf Larsson, "Lasse i bygget" som var statare och spelman i Sörmland. Inte nog med det. Gustaf Larsson var Christina Frohms morfarsfar och potatisen har hållits inom släkten alltsedan Gustaf Larsson gick bort 1920.



Det är inte alltid ett frö blir intressant bara för att det har ett vagt historiskt förflutet. Det är först när det hålls fram av en berättad eller nedskriven historia som det blir intressant. När min amerikanska rosenpotatis (som är en tidig sort enl ugleupplagan av Nord. Fam.) skördas i början av juli kan jag berätta historien som den står här. Det här gjorde mig väldigt glad och idag kom den i jorden. Den kommer att hamna bredvid min alströmerpotatis från första hälften av 1700 talet. Fantastiskt!

tisdag 12 maj 2009

Jannes pinne och nybakat nattabröd



I vår lilla ort har vi en stadsarkitekt, Jan Enfors. Han har set till att kommunen är stadd under stadsförvandling - det är bra.
Så rivs förortskaraktären i miljonprojekten bort, dessa LeCorbusieridéer att trafik och människa ska separeras. Här hos oss representerat genom vittrande gångstråk i betong. Nere på marken får allt ett annat perspektiv. Märkligt blir det närmare himlen. Närvaro.
Kvar av en av de stora broarna över beryktade Malmvägen som i dagarna bytt namn, men bara för dem på "rika sidan" av vägen, trevåningshusen, bostadsrätterna, står en bärande kolonn. När Enfors fick syn på den pelaren när bron var halvriven undslapp det honom att den, just den kolonnen skulle sparas som ett riktmärke och minnesmärke.
DFär släppte han projektet och någon annan fick ta över. Idag satt murargubbar från Uppsala och konstputsade kolonnen urskickligt. Som noppor sicker också ut elinstallationer som så småningom ska bli lampor, kanske dioder som får kolonnen att lysa. Det här är bra tänkt, spciellt som någon under rivningsarbetet tydligen backat på kolonnen så att den står lite på skrå. Tack för att den inte rätades upp igen.
Precis kom två levar ur ugnen nästan kl 2 på natten. Syrade vitbröd med sälta.
Rå surdegskultur 200 g, blandas med ljummet vatten 200 g och ett pkt torrgäst (detta är ett recept på genvägar). Blanda i 200 g specialvetemjöl och låt gå fem minuter. Mät upp 750 g ytterligare mjöl och 600 g vatten, blanda och kör ytterligare tio minuter varav fem på en högra hastighet 'än den lägsta. Ha i 30 g salt sista fyra minuterna. Låt vila och jäsa i en timme. Vik och dra några gånger så att degen dämrar sig. Dela i två 900 g klumpar och dra och sno ut till två levar. Låt jäsa under dug i en halvtimme med ugnen under upphettning till 275 g. Kör sedan i ugnen som precis innan läskats med tre dl iskall soda, i tio minuter, sänk värmen till 200 och låt gå ytterligare 15 minuter. Ställ luckan på glänt och stäng av ugnen. Efter fem minuter tas bröden ut och man kan lägga sig.

söndag 10 maj 2009

Haverrot och palsternacka



Det här är slutet på skördesäsongen om man bortser för övervintande kryddörter som finns där ständigt och som förser oss med smaker vintern genom och som kryddprimörer från vårkanten.
Haverroten blev inte den odlingssucce som jag tänkte mig. Satte en stor mängd frö förra våren, men grobarheten var 1 på 10. Taskiga frön alltså. TRill i år har jag fått tag på riktigt bra utsäde och så har jag djupgrävd jord.
Det gäller för alla mina rotsaker. Persiljeroten, haverroten och palsternackan liksom mina blåa morötter.
IOdlingsbäddarna är luckra och perfekt arrangerade. Sår i veckan utöver de haverrötter jag satt på förgroning under glas tillsammans med brysselkål och palmkål.



Hämtade hem en hel hink med det sista av palsternackor. En del illa åtgångna av nematoder och några med skador. Det får man accdeptera om man skördar det sista så här sent. I mars och april var de perfekta. Nu blir det en hel del att skära bort, men det som är kvar ska får gå sockersött i ugnen 110 grader tills de är mjuka. Goda att göra ett mos av eller äta som de är.,
Just nu vankas thaimat i köket Kaoniew och marinerad fläsk som hårdsteks och så nam prig bon, söndagsmat.

Sista haverroten från landet

Heyerdahl med onödigt starka uttryck

Alma med en av bronserna på Marian Heyerdahls utställning på Edsvik

Det låter väl kryptiskt det där. Jag menar att Marian Heyerdahl blir övertydlig i uttrycken. Möjligtvis för att bli trodd, övertygande sann - det behövs inte småfix på de ohyggliga terrakottaskulpturerna, det blir övertydligt med pyssel ovanpå, blomster, leksaker, prylar. Det behövdes inte för soldaterna i Xian ochn det behövs inte för de säkra uttrycken i Marian Heyerdahls terrakotaparafraser heller. Det är skulpturerna utan tillägg i formen som är de starkaste, de som lyser med en sorg, en personlighet, en karakär inifrån istället för karaktär pålagt utifrån - de griper tag - fångar.
Var på invigningen igår med den norske ambassadören Odd Fosseidbråten och den kinesiske ambassadören Chen Mingming. En lysande tillställning när för en gångs skull Edsviks konstcentrum hittat en utställare med tyngd.
Kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth invigde utställningen och öppnad samtidigt den ny konsthallen väst som visade en öppningsutställningen kallad "Tingens talan i teoriernas tid" och jag vet inte om det var för att jag först såg "The terracotta woman" som gjorde att den nya konsthallens konstföremål upplevdes som tämligen ointressanta gester i ett trångt rum eller om det helt enkelt är en samling konstföremål ditsatta av något slags politisktkulturellt ansvar (att ge konstnärer som inte syns i andra sammanhang möjlighet att bli sedda.) Jag är blasé, trött på bilder späckade med yta eller ytliga gester - "konst"-allergisk.

fredag 8 maj 2009

Makros, maskros.

Gick bara en ronda i trädgården och tog dem som kanske ska blomma inom ett dygn, nästa dygn en ny runda med nya dag-före-blommning-maskrosor. I övermorgon likaså. Ett tag med grepen inte för att bryta jorden utan bara för att lätta på roten och så är maskrosen bara att dra upp.
När jag första gången kom till vår köksträdgård var det 100 kvadratmeter tättvuxet maskrosor i hård lerjord. Jag vet att bakom ryggen på oss log man i mjugg och tisslade om vår maskroslott. Trägen vinner.

Rubinrött ogräs "mollar sig" redan i köksträdgården



Skotten av molla lyser rubinrött lite här och var i bland de höstgrävda kockorna i landet. Det är tur de visar sig så tydligt att de går att rensa ur. Molla blir giganisk och skulle lätt ta över en hel odling om den inte hölls efter. Fröställningarna är som klasar av tusentals fröer. Det vi inte rensar undan redan nu sparar vi tills dess de är av spenatstorlek då vi plockar dem och sköljer, river bort huvudbladnerven och sedan kokar som spenat och använder som fyllning i vårrullar. Där är de antagligen bäst med sin lilla bittra klorofylliga eftersmak.

torsdag 7 maj 2009

Vårbruk och snuva



Jag är nog ganska obetänksam. En riktig svinflunsa (får man ordleka med en pandemi?) håller på att sänka mig. Ändå ställer jag mig och gräver potatislandet. Det gör ont i varje muskelfäste, febern tilltar, hostan är påtaglig, snoret rinner - men lusten, odlingslusten övervinner allt. Jag älskar verkligen odlandet och jorden.
Idag fick jag ner Anja och några mandel. Sådde persilja bredvid dillen i landet och spenat i vårlådan. Gick en rond i köksträdgården och tog bort maskrosor. Rejäla tag med grepen* är det enda som hjälper - då kommer hela roten med. Och så allt gräs som dyker upp så här års och tvärblommar, viktigt att ta bort tuvorna med en gång innan frösättning.
Kom på att jag hade två "fådda" rosor av gammalt svenskt märke i en av vattentunnorna sedan i förrgår. De fick ersätta några som inte klarat vintern.
Ramslöken kommer bättre än förra och förrförra året vilket är rart, snart kan jag skörda och i landet blommar det redan av idiga vårväxter och första skörden av gräslök blir det i helgen när det fått torka upp lite. Vi klipper ner dem i "matjesstorlek" i en bunke som vi ställer i frysen. Bara at ta fram och repa av med gaffel när man behöver. Vi hade fräsch "nyskördadkvalitet" på gräslöken till färskpotatisen på julbordet.
Kom ihåg att anteckna det redan nu. För färskpotatis till julbordet - sätt potatis i slutet av juni.

*Hur länge ska en grep hålla? Köpte min andra på K-rauta. Den första gick efter tre tag, den andra efter en säsong (den förra) och några tag in den här veckan. Fick en härlig grep av grannen som hade en för mycket, en grep som är inkörd, sliten i handtaget av arbetande händer och den håller förmodligen till nästa generation.

Macarons och möte



Har precis avslutat ett hastigt, men effektivt arbets- och idémöte med Kristina Söderbäck som lär mynna ut i något stort till hösten.
Vi träffades hos Sebastien Boudet på Petite France på John Ericssonsgatan 6 över kaffe, smältande fantastiska macarons och smörsmäktande pain au chocolat.
Sådana här möten gör mig inte alls uppagen, bara uppfylld. Tänk att det finns människor som tänker som jag själv - brukar jag tänka. Som också har ett driv utan en massa döda punkter, som helt enkelt får "aschlet ur vagnen".
Det här kommer att bli lysande för oss förstår jag för det är det redan och alldeles abstrakt för den som läser om det just nu. Så ska det vara coh så får det bli ett tag till!

tisdag 5 maj 2009

Rostad chili till prig bon och mikrat kladdris till köpegrillad kyckling



"Vad är det som luktar så gott"? frågade Alma när vi gick in i trapphuset hemma hos oss.
Så gick vi uppför trapporna och hon fortsatte,; "Undrar vilken familj det är som lagar så god mat?"
Så var det vår. Inifrån lägenheten och ut spred sig den där djupa doften av chilirost, den som har toner från jord, nötter, olja, säd och peppar. Över chilidoften låg en köpegrillhöna som sprättats upp i ryggen och som låg uppfläkt under grillgallret för en extra duvning.



I mikron kördes blötlagt kladdris, kaoniew.
Chilin har våra vänner haft med sig från nordvästra Thailand från gränsen till Burma, Pai. Ettrigt härliga soltorkade chilifrukter som nu rostats torra i panna och sedan körs i mortel tills det håller samma kornstorlek som ett mycket grovmalet kaffe.
Så blev den middag som doftade ut till gatan. Nam prigbon (recept om Du följer länken) som är en msk nyrostad chili med två urvridna klyftor lime och några msk fisksås tillhopa att doppa klimpar av kladdris i och ätas med bitar av den rostade kycklingen.

söndag 3 maj 2009

Buddha och haverrot

Buddhaaltaren i Viharatemplet i Jakobsberg.

Det blir alltid så efter ett besök i templet att känslan lever kvar. Inre bilder, lugnet, attityder.
Så hade jag ytterligare en duvning mot jorden idag. Den tycks så naturaliserad efter många år av misskötsel, denna nya bit mark. Naturen tar tillbaka väldigt snabbt det man tuktat så länge. Ett ytlager av kirskål (och säg nu inte glatt att den är väldigt bra i soppor och grytor och som smaksättare, jag vet att så inte är fallet och jag förbannar de munkar som en gång tog med sig kirskålen in i detta land!) ett ytlager av kvickrot, nässlor, pålrötter av maskros.
Igår gjorde jag en häftig vridning ligandes i sängen och efter August - det var djävligt nära att det smällde till ett ryggskott, men det klarade sig, En ilande smärda och en bedövning i hela ryggslutet.
Snart är det färdiggrävt och dags för lite kompåostgödsling, algomingödsling och extra på rabarber och perenna landet.
Idag sådde jag haverrot under glas, sådde majs i såbräda på balkongen. I morgon sår jag ännu mer och gräver för potatisen, under ogräslagret är det sandblandad jord. Jag vet att jag får tillbaka investerad muskelkraft.
Vitbeta och gulbeta, rovor och rättika, röd morot och så blomstren från den tiden som var.

lördag 2 maj 2009

Vegetariskt Sri Lankesiskt med munkarna på Stockholm Buddhist Vihara


Vi åkte som efter en ingivelse och hamnade mitt uppe i en minnesceremoni, treårsdagen av en människas bortgång - ett sätt att levandegöra och bevara, lugna och bevärdiga.
Vi har ju också en stor förlust i familjen nyligen då Rodjanas syster tragiskt dog i en obotlig sjukdom. Det är lite över 100 dagar sedan och för Nussara skulle vi samlats för egen ceremoni på dagen 100 dagar. Vo tog med oss frukt till munkarna och blommor till altaret och inbjöds att vara med i den andra Srilankesiska familjens högtid som omfattade ceremoni med läsning av Suttor ur Tipitaka, middag för munkarna och därefter reningsceremoni med vatten följt av middag för oss.
Ceremonierna vars språk är Pali översattes av klokt av Priorn vid templet Bhante Dhamaratana. Han reste därefter vidare till Bangkok för att förbereda sig inför Vesak (Buddhas födelse, upplysning och inträde i Nirvana) som infaller den nionde maj.
Idag var det tre munkar på plats. De övriuga två tog över ceremonien med vatten, rening och jag fick tillföramig själv meriten at köra en av munkarna till hans eget meditationscentrum i Vällingby, Dharmapredeepa.
Före det blev vi serverade en måltid av en rad Srilankesiska rätter. Alla vegetariska då de Sri Lankesiska munkarna är vegetarianer. Dalgryta, gröna böner i curry, makril med örter och curry, färska cashewnötter kokta med kikärter och stuvade till curry, ris och en hel rad desserter.
Det är en fantastisk stämning vid bordet och en hyllning till maten, att servera munkarna först är självklart och en ära. Munkar som inte ska favorisera någon rätt, någon smak eller någon bjudning. För dem är maten inte njutning utan nödvändigt. För oss är det inte alltid nödvändigt utan mycket njutning - vi kan ju äta igen och igen och igen under en dag. Munkarna ska äta före elva - sedan inget mer förrän dagen efter.
Under en kort meditation idag förstod jag att det är viktigt för mig att åka till Viharan oftare.

Dill först i såfåran


Så är det om igen då.
Känner varje år som om jag är ute i sista stunden, men i själva verket har jag hur bra med tid som helst.
Har utökat min kålgård med 90 kvadratmeter. Det är tonvis med jord som ska fösas runt, grävas, djupgrävas, göras mullbänkar av och planeras för olika slags grödor. Gångar ska också grävas och täckas med halm.
Det var så skönt idag att så det första - dillen. I drivbänken ligger redan brysselkål och lite annat smått och gott. I morgon sår jag majsen bak glas på balkongen (turkiskt vete enl Linné).

fredag 1 maj 2009

Vilket valborgsbål



Stallbackens vänner arrangerade Valborgsfirande på Stallbacken till Edsbergs slott igår kväll.
Så har Valborg firats på platsen sedan 60 talet.
Det är märkligt vad tradition och kvalitet kan locka människor.
Gårdagskvällens firande hade allt på två timmar och långt över 2 000 besökare.
Traditionsenlig serverades varm choklad med spröda, lite sega, maränger, varm korv från Percy's, kaffe för den som ville ha, hemlagat godis.
Talet till våren hölls poetiskt och vackert av Kenneth Gärdestad. Sollentunakören sjöng in våren och Edsbacka Spelmän som är Stallbackens vänners "husband" spelade medan solen gick ner över Edsviken.
Så ringde vällingklockan och vi tågade ner till rishögen med facklor för att tända elden. Fantastiskt mäktigt.
Som ordförande i Stallbackens vänner och som arrangör av kvällen måste jag få tacka alla som gjorde kvällen möjlig:
Flodafors fastighetsaktiebolag, Fastighetsbyrån, Civilförsvarsföreningen, OAL Studio med ljudet. Och så alla armar och händer som bar och bar och bar, som byggde och såg till att allt logistiskt fungerade och alla de som skötte grundverksamheten i föreningens bygdegård, Duvslaget och alla som serverade och såg till att alla belv nöjda.
Tack alla frivilliga.
Tack alla entusiaster.

Julrosen min vårblomma



Det exploderade i veckan. Så snabbt gick det att jag inte har hunnit beskära rosorna, vilket av tradition ska göras när björkarnas blad är som musöron. Det var de i förrgår.
Min första vårblomma är annars julrosen (Helleborus), som hos andra blommar i snötäcke. Hos mig slår den ut först nu och det är trevligt.
Nu blommar även doftande violer (Viola odorata) och den lite oansenligt gulgröna sibirisk nunneörten (Corydalis nobilis) - den som Linné trodde var löjtnantshjärta (Dicentra spectabilis) när han sådde de hett eftertraktade fröna. Ett löjtnantshjärta han bara fick se i ett herbarium i London under sin levnad.