Vår unge munk har piggnat till efter att ha legat i vattkoppor och serverades mat när vi senast var i templet.Jag tror inte det är många i Sverige avlånga land som bär på ett heligt virus - kanske därför August inte är speciellt dålig. Men en av munkarna var verkligen dålig när vi träffade honom för vid pass lagom inkubationstid sedan i templet Stockholm Buddhist Vihara i Jacobsberg. Han hade fått vattkoppor och att få det i vuxen ålder är säkert inte kul.
-Oh, jag har varit så dålig, pustade han och log milt åt att även en munk kan drabbas av det där onda viruset som så lättflyktigt smittar alla som inte haft sjukdomen. Och ja, jag vet, i min ålder löper jag risk att viruset vaknar till liv igen och slår till med en bältros.
August massaker på mina palmkålsbäbisar. Nåja, jag har så det räc ker ändå.August är alldeles flammig av vattkppor som flyter ihop. De har inte börjat klia infernaliskt än, men det kommer väl i morgon. Annars är han förvånansvärt pigg. Han har lyckats ramla ur en pappkartong (man undrar vad han hade där att göra) och han har ramlat av kökssoffan och rakt i elementet idag. Sedan har han varit på balkongen och lyckats med konststycket att klippa ner mina palmkålsbäbisar. Snapp, så var det roliga över på ögonblickssekunden och just när Rodjana tog steget ut på balkongen. Han är en sann Emil!
Men visst är det speciellt att gå omkring med virus från en buddhistisk munk?
1 kommentar:
Ha ha, vilken skön positiv inställning till vattkoppor. Har gått även på min lille Ts dagis. Och jag känner igen den där energin i en liten människokropp!
Skicka en kommentar