Fattig riddare med en gräddkokt gratinerad silverlök - jag vill ha den varje dag.
I eftermiddags var det några få utvalda journalister som fick äta på Frantzén-Lindeberg. Jag gissar att de nu sitter hemma och undrar vad det egentligen var som de fick vara med om - det gjorde nämligen jag sent igår natt. I fem timmar åt jag mig genom den stora menyn - det här är inte någon recension, jag är för insyltad för det (?) - jag bara berättar om det kanske bästa jag ätit någonsin i Sverige.
I sju år har jag fått följa Björn och Daniel, alltsedan de träffades i köket på Edsbacka krog och jag har fått vara med på den lååånga resan fram till att de hittade Mistrals lokaler i Gamla Stan, flyttade in och serverade mig 20 rätter på raken igår kväll.
PilgrimsmusslaDet är små, intensiva smak och texturkombinationer, rasande uppnosiga överaskningar i munnen och i kombination med igenkännande, en pilgrimsmussla, en havskräfta, kanin, ett stycke fläsk med bönor, en fattig riddare, choklad, små dammsugare som petifour... - det är så raffinerat och det biter sig fast i minnet och det är humor emellanåt, lakritsluft som kommer smygande som en lätt bris från grannens bord, potatisglass.
Fläsk med bönor och bönorna har en alldeles speciell liten historia för jag gjorde ett radioinslag Meny SR P1 om ett bönemöte förra våren. Läs mer om bönan Signe och frantzén-lindeberg här.
