söndag 11 mars 2018

Gravad avokado



Så här är det att vi har en liten egenhet i vår familj. Vi gömmer grejer för varandra. En annan egenhet är att när det gäller kylskåp och skafferi så är allt däri allas egendom. Det är därför inte sällan godsaker bara försvinner, går upp i rök, is no more. Någon har tagit tabberas på assietterna med sylta, saint-marcellinost, kaviar, pistageglass, hjortronsirap…you name it!
När egenhet två är ett faktum sätter den första egenheten in stenhårt. Därför hittar man olika gömmor här och var, gömda seltiner, tomma glassburkar (någon har glömt sopa undan spåren efter sig) etcetera.
Senast var här om dagen då jag skulle använda mig av den lilla, lilla stekgrytan.
Ut, nästan, hoppade två avokadosar. Kristina hade hittat några som var perfekta vilket aldrig är en självklarhet och eftersom vi har flera avokadoälskare i familjen och hon verkligen ville ha de här två till sig själv så slant de ner i grytan och locket på för att gömmas för andra och sedan för att…ja just det, glömmas bort. Ett slags ekorrbeteende, gömma och glömma.
Hur länge de legat där, ja många veckor sannolikt och om man ser till anfäktelsen. De hade också passerat stadiet av blöta, mögliga, levande odling till sargade torra med möglet inetsat i varje gjutjärnspor.
Det blev sanering och ny instekning av grytan innan den kunde användas igen. Men så är det i vår familj och så får det väl vara, ekorrfamiljen!