söndag 18 mars 2012

Trofé i skogen och dröm av glas

Morfar, trädgårdsmästaren sitter med glasögon, magerlagd till höger om farsan till vänster.

Vi har haft några val idag och jag bestämde. Besöka morsan på Danderyd, gå och simma i Väsby eller ta ett par timmar på vårpromenad. Så långt blev det det sistnämnda vi gjorde och så hem för att äta överblivor, kyckling och grynkorv i gryta med tryffel och vita böner förstärkt av danska ugnsbakade rotsaker skurna i bitar. Gott med dijonsenap.

Vårundersökningen gick upp bakom huset över Edsån i sällskap av en brun kärrhök som skrek och krumbuktade sig. Ingen vadare än, ingen tofsvipa, inga tussilago, men jättevackert väder.

Spanade Asp i ån, men såg inte skymten av de stora fiskarna, däremot och plötsligt fick vi syn på en präktig, men halvrutten bocktrofé i ett träd. Någon har tagit huvudet och hängt upp det i en klyka genom ögat. Stora rosenkransar och fina horn.



Uppe på Antuna är det vackert, speciellt det präktiga magasinet och bakom, mindre präktiga, men i sin nedmontering vackra växthuset. Alla är kopplade till en värmecentral med skorsten för vedeldning. Rutor saknas här och var, någon har lagat med plast, det är inte samma sak och över delar hänger vit presenning, fult.

Nu är nedmonteringen för långt gånget, men hade det inte varit för att jag själv är så upptagen hade jag nog ändå, i mån av bättre tid, frågat om de fick användas och jag sa samtidigt till barnen att det nog egentligen var trädgårdsmästare jag skulle satsat på.



Uppe på vedkullen stod en man bredvid en gåhjälp. Han sorterade ved och lade somt i den egna kassen/vedkorgen och somt i en lår. Han hade kommit till Antuna med arrende redan 1956 och specialisierat sig på hallon, mormorshallon. Han hade över tusen plantor..."men de skulle plockas också, och det var på den tiden de såldes i literboxar, och allt blev nästan moget med en gång, en dag plockade jag 700 liter och då var det knappast någon som vill köpa så jag fick sälja för en och sjutti litern".

Är det Dina växthus, frågade och och det var det. Växhus som flyttats dit från Bollstanäs en gång i tiden. Nu odlade han inte längre i dem, bara lite för husbehov, blommor, lite förgroning, men inget annat.

"Hela den där åkern där nere odlade jag märgärter. Nu finns det knappas att få tag i annat än oidentifierbara smaker på ärter, alla de gamla traditionella sorterna är borta. Sorter man måste bespruta för att de ska ta sig, det är inte roligt längre"

Trofén mitt i skogen

Jag skulle nog vilja ha tid och jag skulle vilja ha ett växthus - växthus för gamla sorter vattenmelon, för sådant som faktiskt odlades förr i Sverige under skydd, gamla hederliga smaker och jag vill ha ett sådant här växthus för görgroning av sådant jag sätter ut.

Som liten var jag med min morfar i hans fuktiga växthus i Skärblacka, doftande av klorofyll, sötaktigt av gurka och metalliskt av tomat. Han odlade persika mot södervägg och fann ett nöje i jorden. Han hette Frans Gustaf Hallendorff och var född den 25 mars 1894 (118 år om en vecka). Han dog när jag var tio år på nyårsaftonen 1962.

Toaletten en plats för gastronomiska idéer

Kalvlever Anglais som vi brukade äta den på Edsbacka Bistro, smörigt stekt med brynande smör och ett gräddigt örtsmör till. Fettigt härligt. Idag lagar vi andrättningen på kycklinglever

Äh, det är väl lika bra att erkänna, jag är en långsittare till ungarnas stora förtret. När det är dags irrar jag runt bland vardagsrumsväggens bokhyllor med gastronomisk litteratur i jakt efter underhållning för vad annars är tristare än någonsin än att uträtta dessa långsittande behov.

Inte sällan omsätts idéerna som föds dessa nödvändiga stunder i praktiken. Idag snappade jag till mig Karl Bluncks Gastronomiska handbok och tänkte, att så mycket är glömt. Det var speciellt fågelkapitlet som först fångade intresset, fågelbröst och allrahelst Suprêmes de volaille Marie Louise där hönsbröst steks, skärs i skivor och anrättas på kronärtskocksbottnar fyllda med champinjonpuré och med brynt smör som hälls över.

Så mycket ansträngning för den goda smakens skull, sida upp och sida ner. Och jag tänkte, vad skulle man kunna äta till middag ikväll.

Det blir kalvlever anglais, men inte på kalvlever utan på kycklinglever och med rikligt med kapris (vilket inte är en garni att använda enligt Blunck) och med smörstekta bitar av pancetta istället för bacon.

Gör det, låt stunden i ensamhet bli en ostörd vandring bland smakliga idéer. För övrigt rekommenderar jag "bluncken" till alla även till dem som tycker uppslagen känns nattståndna.

Livets sköra tråd och om oss som blir kvar

Morsan Ewy och farsan Ingemar, bilden är en gammal polaroid förmodligen tagen på Kanarieöarna dit de återvände år efter år. Tänk vad fort det gått, det var ju alldeles nyligen de var där sista gången och ändå inte alls.

Sköra trådar, morsan 86 ligger med dropp på Danderyd och är knappast med ett uns närvarande.

Farsan 90 ligger under uppsikt på geriatriken på Löwet och har repat sig hyfsat efter att ha varit i graven och vänt efter en lunginflammation.

Igår stod mina tre småungar vid hans säng och höll honom i samma stora hand.

"Det var det finaste", sa han och bjöd choklad ur sin Alladinask.

I samma rum låg en lika gammal man och såg död ut.

Om möjligt och om det vänder för morsan, vilket jag i och för sig inte tror, ska jag försöka förhandla mig till ett gemensamt korttidsboende för dem att vara tillsammans i den sista tiden.

Det är märkligt hur förberedd man är. Under snart två år har jag fått förmånen att ha dem nära i eget boende och tillbaka där jag själv bor efter deras flera decennier lång utflykt till Viken i Skåne.

Dags att summera kanske - men i ögonblicket kan jag inte ta på vår snart 60 år långa tid tillsammans. Oroande klartänkande.

Farsan, som ätit alla sina luncher, under sina jobbår, mest på Teatergrillen eller annars på något annat av Tores näringsställen, hyllar nu maten där han ligger. Alltid något, tänker jag, och så viktigt. På avdelningen säger de att de erbjudits matlådesystem, men eftersom det är en geriatrisk institution har de tillbakavisat erbjudandet till förmån för direktlagad "riktig" mat - tack och lov!

Morsan på Danderyd har svårt att svälja, men lyckades äta en munfull med kräm igår, för smakens skull.