Alltsedan Island gick jag länge och tänkte på de där mycket annorlunda landskapen, färgerna och det brutala. Skit fick vara om en horisontlinje kom med och fick bli bärare av resten. Varför skulle jag sitta där som en mallapa och ge vika för mina egna fördomar. Island fick mig att släppa taget och fick mig att myllra av färger i det färgsnåla landet som till en början tycktes grått men som sprakade.
I våras tecknade jag snö i Hälsingland och när snön försvann tecknade jag snön som försvann. Sedan en lada röd som satan nere vid täkten mot en mörk skogsö i allt det gula av fjorårsgräs. Ladan fick följa med mig in i det isländska och åkern blev stup med klyftor eller forsande vatten. Dessa alla kom över mig som emblematiska "stämplar" i Grez och hur underligt det än kan låta blev pastell den utmaning jag behövde. En kontrollerad process med tålamodsprövande "lager på lager" med fixering emellan och också att ibland låta färgerna läcka genom, gnuggas in, slåss mot och med.
Det fick först bli en serie om tre bilder då jag upptäckte att jag alls inte var klar så det blev en serie om tre bilder till över samma tema. Samma spricka i olika ljus och därmed i olika färger, exakt så som jag upplevt det och som jag minns det.
Första veckan i Grezateljén var het på många sätt, värmebölja i Frankrike och jag älskar att stå där med en flaska sodavatten och helt bord med pasteller, svettas av aktiviteten framför staffliet med olika slags papper som tar emot färgen annorlunda var för sig och därmed utmanar så inihelvete.
Det blev alltså summa summarum sex bilder på sprickan på Island...och sedan några till men med blicken vänd åt ett annat håll.
