söndag 31 mars 2019

Nattvandring XXXII



Jag hör bilar på avstånd, vinden runt knuten Assars krafsande i vägrenen.
Jag har sopandet av sand från andra sidan järnvägen och tågens ban från Häggvik till Helenelund.

Natten som jag trott varit sammetssäcken för alla ljud har öppnats. Filtret mot omvärlden har rämnat.
En mås i natten långt från andra sidan sjön, mitt i natten. Den skriker, gnyr från någons villatak. Hjärtskärande men långtifrån, skrapet av egna steg, vinden som vänder och susar.

Det är släckt i alla fönster utom några få, alla utom tre fyra stycken, blir alla.
Inte tyst alls. Natten är min egen.

Inga gräshoppor än, längtar efter ljudet jag inte hört sedan allt fallerade och tystnaden kom smygande efter slutet av 60-talet och alla dånande konserter från Marschallhögtalare.

Och jag styr hörselmanickerna med telefonen, det är otroligt, en helt ny värld har öppnat sig och bäst är nattvandringens alla ljud och att jag hör kärleksord hemma.

fredag 29 mars 2019

Musselkoma




Det går i cykler, lusten och längtan efter musslor. Den här och förra veckan har det blivitmusselmiddagar vid tre tillfällen. 
Det betyder att vi med råge redan ätit mer musslor än folk i gemen gör över ett helt år. Vi svenskar är nämligen dåliga musselätare. Belgare äter flera kilo per person och år, men vi svenskar är försiktiga och petar i oss bara några hekto.


Varierar, gratinerar, kokar i olika såser, serverar med pommes eller lägger i pasta (bäst skruvade Fusilli som lätt tar upp all sås, eller ”syfilis, vi kallar dem här hemma!).

Nu senast har vi ätit musslorna stuvade med musselfonden, grädde och lite chili.
”Nu ska vi inte ha musslor på minst en vecka”, kommenterade A som är den som gärna direkt föreslår blåmusslor när vi spekulerar om middagar.

torsdag 28 mars 2019

Barderad rensadel och stekt strömming



Men alltså, fick bara ett ryck. Långsamt har en rensadel fått tina i kylen under två dagar. Tog ut och skar hinnor till Assars stora glädje, han älskar vilt. Filéade upp (kul uttryck) späck och barderade sadeln efter att ha bestrukit köttet med salt, krossade enbär och mortlad rosépeppar (funkar!).

Nu får den stå där vid pass ett drygt dygn. I morgon lagar jag steken och serverar på samma sätt som jag åt den 1976 på Kunstnernes Restaurant BlomsKarl Johans Gate i Oslo. Bloms har en sanslös restauranghistoria som går tillbaka till 1886 och var länge norska kunsterforbundets vattenhål när man samlades för att mest dricka.

Klassiska inredningen från 1800-talet har följt lokalen trots att faktiskt hela kvarteret där krogen låg blivit rivet och ombyggt igen. Under 2000-talet överlappade konkurserna varandra och jag tror det var 2014 var allt till ända. Nu är det en skönhetssalong, House of Beauty som tydligen flyttat in. Norska antikvarier påpekar dock noga att Bloms ligger som i en törnrosasömn och kan återuppstå när som helst, restaurangen och köket står intakt och bara väntar.

Nå hur var det med rensdyrsadeln min da?
Jodå, Steker den i ugn till 60 grader (kanske 62) för rosa kött, väntar en 20  minuter innan tranchering. Serveras med ugnsrostad potatis i klyftor, gräddsås på skyn, renfond och råa lingon samt brunost. Som toppen på anrättningen smörslungade söta vindruvor!!!



Passade på att steka strömming också, för middag och inläggning att ha på hårt bröd. Tänkte torsk ikväll - blev stekt strömming.

Fokus med nål och tråd



När jag var barn var det textilslöjden som attraherade mest vilket fick till följd att jag senare själv designade och sydde mina kläder.

Långt senare, det vill säga idag har den där textillusten runnit av mig till förmån för andra uttryckt.
Men det där med äpplet och päronen.

A fick en jeansjacka av sin storasyster. Han tyckte den var skitfin förutom att inlägget på frånsidan av kragen var i ett rosigt tyg.

"Spelar roll", sa jag.
"Kan inte gå med en blommig undersida på kragen", sa A. Hämtade nål och tråd och satte sig att sy. Små hundratals stygn för att få fast kragen så att det blommiga rosentyget inte syntes.

Vilket fokus och vilket intresse. Kände igen mig själv från de där åren som började just i samma ålder vid 11.Vilken kärlek till att göra!








söndag 24 mars 2019

Nattvandring XXXI


Helvetets fullmånenätter. Trädens grenas korsar månen försöker skugga utan att det går.
Det rasslar i vinden av fjorårslöven, ibland utan vind, småkryp, möss som vaknat, råttor där de finns mat.

Febrig, men hunden måste ut. Snörvlar, förkyld som av influensavirus.
Assar lystrar, hör rådjuren i medvind och känner deras starka dofter. Månljuset avslöjar dem i grannträdgården. Han, Assar, ställer sig helt vakande och stel tills jag blåser av honom, lockar med godis, säger det räcker.


Hemma väntar den fuktiga mareritten. Går inte att somna, hjärtats ljud i hela kroppen, svetten, domningar, allt kommer krypande, andnöd, tror det är själva döden. Går upp, det är halvljust av månsken, avslöjande kallt och speglingar i asfalten. Aspirin. Dricker sodavatten, rapar, kanske hjälper.
Melatonin? 2 mg, 4…sex. Borde somna nu. Assar har redan krupit upp vid fötterna i sängen, grymtar inte särskilt förtjust när jag tar plats. Skäller på honom så där tyst så ingen ska höra, ingen annan ska bli väckt. Bekant dåsighet, slappnar av, melatoninen säger till att det är natt på riktigt oavsett månen. Balanserar ångesthormonet.

Så kommer solstormarna mitt i allt, elektroniska urladdningar, håret blir risigt, reser sig på armarna, himlen får stråk av oroliga strimmor, norrsken som böljar och försvinner innan man hittat fokus. Sömnhjälpen, sömntåget, nu rullar det in på perrongen, kliver på. Klockan är halv sex – det är morgon.

måndag 18 mars 2019

Hummer, ja varför inte?




 Varför sätter han i sig hummer var och varannan dag?
Ja det kan man ju fråga sig.

Saken är den att vi hade några humrar i frysen, och anklår, färdigconfiterade, också. Dessa tog onödigt mycket plats jämte rejäla påsar med mangold, grönkål, svartkål och olika slags bönor.
Det är nämligen så att om fyra dagar får vi en hel ren som ska få plats. Stekar, bogar, innanlår, entrecôte, hel sadel, märgben – det ser vi fram mot trots att vi redan har en rejäl stek och ett vackert innanlår (det tar vi till helgen).


Därför fick det bli hummer i dagarna två. Thermidor den ena dagen och en hummersallad den andra.
Thermidor åt jag första gången 1971 på en restaurang med havsutsikt på Sri Lanka. 
Minns den där måltiden bara för att det just var en sådan – en måltid att minnas. Och jag tror jag satte i mig tre humrar den kvällen, fruktansvärt gott med det där stinget från senapen i gratängen. (Sri Lanka då och med en krona som var superstark, kostade bara några tior styck)




Att klyva och gräva ur hummern skära köttet och köra det med äggula, snapspulver och cognac för att sedan täcka med lite Guyéreost är en idé från Escoffier och namnet är från en teaterpjäs om de sista skakande dagarna av Frankrikes skräckvälde (Jmfr Karmelitsystrarna). Teatern spelades alldeles bredvid Maison Maire där Escoffier var verksam.


Gårdagens sallad tog två humrar. Styckade och tog ur allt kött och skar det i bitar. Kokade Quinoa och rörde sedan ned väl reducerad fond från hummerskalen. Blandade i finskuren kål och tunna skivor rödlök, toppade med hummerköttet och serverade med en kall sås av majonäs och chili.

Till båda hummerrätterna gjorde jag en ärtkräm på franska gröna ärtor med mycket limesmör. Ena dagen som varm kräm (håller en jättehög sötma varför limen i smöret måste till) och andra dagen blandad med äggula och lite majsstärkelse och stektes som ärtplättar.


Men så påhittigt och riktigt gott. 
Nu är humrarna slut från frysen. 
Idag blev det en vegetarisk gryta på vita bönor, mangold, svartkål, spenat, chili och soja, stödfalu till. Inte lika lyxig middag men fan så gott.

söndag 10 mars 2019

Tio steg till valkig pannkaka i ugnen



Exakt så här, valkig, krämig men fast, något litet saltig, frasig i kanterna och på viggarna, bacon till och rårörda lingon:

1) Ta en stor bunke, Sikta fyra deciliter vetemjöl av hög decibel. 
2) Sätt ugnen på 225 grader. 
3) Mät upp sex deciliter röd mjölk och vispa klumpfritt. Låt stå i 20 minuter för att svälla. 
4) Vispa sedan ner sex stora frigåendeägg. 
5) Sätt in långpannan i ugnen.
6) Kör ner ytterligare fem deciliter röd mjölk i smeten och rör slätt med några nypor salt.
7) Släng in 45 gram iskallt smör i långpannan. Det ska hoppa och fräsa. Stäng luckan ett ögonblick och ta sedan ur långpannan och se till att smöret dansar runt även på de höga kanterna och att hela pannans botten är smörsmittad.
8) Häll över smeten och gör det i en cirkelrörelse från kanterna så att smöret skjuts in mot centrum.
9) Sådär ja! Balansera in långpannan i ugnens mitt och sätt tajmern på 25 minuter. Grilla lite bacon under tiden eller läs tidningen. Förutsätter att de rårörda lingonen redan är råa och rörda.
Äh, kör fem minuter till, kanske sex. Pannkisen ska se ut som på bilden, den bilden är ett rättesnöre i sista delen av processen.
10) Ta ut och låt vila lite innan pannkakan delas upp i portioner. Slåss sedan om de frasiga hörnorna väl medvetna om att mittbitarna bjuder krämighet och betydligt mer pannkakssmak.

PS Komplettera gärna med hastigt stekt svartkål med citron eller smörsvängd spenat. DS