onsdag 1 november 2017

Beställde tre kilo biff nyss

Ibland händer det, man springer på någon gammal ko som kalvat tillräckligt, givit fullt med mjölk och sedan skickats till slakt.
Det var någon som sa för några år sedan till mig, tror det var Håkan Fällman, att svensk mjölknäring inte fattar vilken köttresurs de besitter.

Ibland får ögat vara behjälpligt i urvalet eftersom informationen i övrigt ofta är ganska usel på etiketterna.
Besiktigade genom blanka plastinslaget och såg fettkappan, gulaktig, valkig, fet och köttet melerat vackert. Och utförsäljning i butiken till 60 kronor kilot eftersom "inte en människa köper sånt fett kött".

Efter sex dagar ringde jag tillbaka blott med minnet kvar av en smältande mör och enormt välsmakande och frågade om de blivit av med allt kött. Det fanns kvar. Nu åker jag lycklig och handlar ett antal kilo till.

I denna satans tid



 Ja vad ska man annars säga, pålspetsaren på Operan (må väl vara hänt) men alla dessa idiotiska kommersiella påfund sprungna ur en av våra allvarsamma religiösa högtider, hyllningen till alla våra helgon, du, jag och våra föregångare.

Kan ta sig rätt komiska uttryck hos förvillade ungar där gränserna håller på att suddas ut.



August, min yngste, gick på dagis (förskola). Med en massa ungar, jag har fem egna, är man säkrad att ständigt ha lucianattlinnen. Väntade in i det sista, det vill säga kvällen före morgonens luciafirande för August. Började rota i lådorna och tänkte är det ett för långt linne går det alltid att tejpa upp.



Nu slumpade det sig dock inte bättre än att siste ungen ut befann sig i ett mellanstadium av tillväxt. Hittade inget linne. August såg min växande förtvivlan när jag bytte låda för att leta efter tomtedräkten och insåg att den var urvuxen.

-Du pappa, det är okej, jag tar skelettdräkten !!!!!

Det händer grejer i skyltarnas och informationens Sollentuna

Den gamla skylten

Som man ropar får man svar, eller i alla fall måttliga korrigeringar.
För en tid sedan skrev jag om den undermåliga och ibland katastrofalt felaktiga informationen kommunen söker ge sin hop (Linnés benämning av allmogen). Det blev självfallet reaktioner och också handling. Det tog "två minuter" att riva ner den nyuppsatta Cullenbergsparksskylten och ersätta med en ny korrekt ambitiös.

Lite längre tid tog det för kommunen att få en ny skylt till gravfältet vid Tors Backe, och då ersatt med en liknande av plastad papp.

Eftersträvansvärt vore att göra rätt och modernt. Att utnyttja digitalt, QR koder eller länkar för bläddrande i historiska fakta, djupare och djupare, mer och mer, längre och längre in i de vetenskapliga hemligheterna, allt i akt och mening att placera sig själv i tidens mitt med ytterligare kunskap och förstånd.

Den nya skylten vid Tors Backe


De gamla "vikingarna" och deras betydligt äldre kusiner som lagts där för sista vilan i Tors Backe har vi sedan 1800-talets nationalromantiska tankar om Sverige som världens mitt och storhet hyllat och lindat in i ett sunkigt förvillande skimmer.
Det finns folk i vår närhet som reflekterar över dagens politik och hänvisar till denna kulturens vagga. Pyttsan! och leklystna vuxna som hänger sig åt att trampa med nakenfötter i lera, smida torshammare vid smutsiga härdar och klä sig själva i skinnfällar och jutesäckar, så inbilskt övertygade att de infantilt känner ett släktskap till 1000-årsmänniskorna, gränsande till New Age!

Desto mer vi bläddrar och forskar hittar vi spår efter ond bråd död, släktskapsfejder där människoliv inte värderades alls, trälar och slavar hämtade från utkanten av deras värld. Mänsklighetens stora förnedring. Det är dessa människor vars gravar vi nu vårdar och sätter inplastade pappskyltar över som förstärker romantiken istället för att placerar denna tid i sitt rätta.



Jo förvisso, och till det hänvisas inte sällan; hantverket, konsten, tekniken. Men den kunskapen bar slavarna med sig, de hämtade inte bara arbetskraft med våld (Birka) utan också kunskap utifrån.
"Vikingarna" som handelsmän gjorde resor och tog med sig både människor och kunskap. Kristnandet innebar ännu större förändring, inte avseende våldet, föraktet och förtvivlan utan avseende kunskapen, dessa kristna som kommit utifrån och in, bar med sig den stora kunskapen, odling, djurhållning, människoskötsel.

Sollentuna är förmodligen landets fornminnestätaste kommun. Det är viktigt med informationen, det är viktigt med skyltarna som anger platserna för att människor ska kunna placera sig själva  i sammanhang, men det måste vara rätt så att ingen kommer på sig med att säga att det var bättre förr eller att Sverige danades ur denna fruktansvärda tid.