onsdag 2 mars 2022

Med Temlor i sikte




Ture Sventon kunde bara säga S i Sventon så Semlor blev Temlor - lysande egentligen och upplyftande för alla som läspar, vilket var så charmigt i mina öron att jag ibland lade mig till med läspande i perioder, som barn alltså.

Självfallet hade vi semlor i sikte igår och då sedan flera dagar bestämt att vi skulle till Kakfén i Färila där de allra bästa, alla kategorier, bakas och serveras. Inget krångel, massor av kardemumma i degen, inget trams med oheliga kombinationer av choklad, jordgubb eller vanilj, Hemihoprörd riklig mandelmassa  och en perfekt grädde - en fastlagsbulle som har allt - dessutom serverad, om man så vill, i ett fat med het mjölk och se - då närmare vi oss ursprunget.

Innan Hjördis Petterssons pappa, som var konditor på norr i Visby, först serverade den lilla vetebullen med gräddtoppning som en fastlagsbakelse så var semmelbullen ett mjölkkokt vetemjöl med stötta mandlar som inkråm och sedan paketerat med snören och sjudna i mjölk. Länge har jag tänkt att laga denna historiska semla (namnet Semla kommer från vetemjöl på latin Simila) sdan jag skrivit långa rader om den i olika sammanhang, men mat och måltidshistoriker Richard Tellström kom först och det med bravur. Kolla in hans inlägg på Fb med bilder

När vi flyttade från Norrköping 1961-62 till Stockholm var mina föräldrar en smula upprörda att här bakades semlor alldeles för tidigt före fastlagen och dessutom även till lördagar. Hemma i Norrköping vid den tiden var semlan helig och bara på tisdagar och möjligen en eller två veckor före fettisdagen. För mig som barn var det fantastiskt att få semlor också till lördagen och att få som mellanmål efter skolans halvdag. Märkligt nog lärde jag mig att äta semlan "stockholmskt", det vill säga utan varm mjölk, men trots det håller jag fortfarande, över 60 år senare, mjölken som nödvändigt tillbehör och som en ingrediens som höjer semmelnjutningen betydligt. Så får jag den serverad på Kakfén i Färila och det är jag lycklig över!

Efter ett ärende in till Ljusdal tog vi vägen över Hembygdsgården och Robert Pettersson för stekt fläsk med utmärkta hemkokta bruna bönor.