I Sollentuna Hembygdsförening har vi folk som tar på sig högtflygande uppgifter som en annan "aldrig i helvete" skulle klara av. Som att klättra sju meter upp i luften bland grenar i en gran och sätta upp julgransbelysning, eller dra igång en såg och anpassa granfoten till flaggstångsfästet eller att ta hand om alla kalla och blåsiga sysslor.
En av dessa som gör heter Erik Göransson. Det är han som syns på bilden lite otydligt för han sitter i grenverket längst upp. Jag får svindel bara vid tanken på att vara sådär högt uppe. Med det vill jag bara berätta att Sollentuna Hembygdsförenings julgran är på plats, sponsorskänkt av Rikard Dahlén, naturvårdschef på Sollentuna Kommun.
"Granen på plats" betyder att Hembygdsföreningens traditionella julmarknad är i nära antågande. Anteckna redan nu söndagen den 4 december mellan 12 och 15.
Sollentuna Kommuns skrytgran i plast tändes också i helgen och på det nyinvigda torget. Granen är väl OK med sina gigantiska kulor i grenen och fördelen med den är väl att man spar skog (vår gran på Hersby Hembygdsgård är en rese till gallringsgran). Det intressanta med invigningen var inte att granen tändes och att kommunalrådet Douglas Lithborn invigningstalade, nej det intressanta var Sollentuna Musikklassers högstadieelever som sjöng in julen. Alltså, de har en fantastisk klang och samstämmighet och har jag skrivit "aldrig i helvete" inledningsvis så kan jag lika gärna fortsätta med samma slag språkbruk..."Så djävla bra!" DESSUTOM läser jag i utmärkta lokala organet "Vi i Sollentuna" att niondeklassarna förra året i nämnda skola (där jag haft två barn sedan tidigare gåendes och en i vardande samt två som vill in senare ) hade högst meritvärde i landet. BÄST, med andra ord.Så, efter innebandytider att passa, granar att resa och tända, luncher att tillreda och passa, möten att hålla så landade vi i Kyrkan igår eftermiddag för en "Advents-sing-a-long". Den där Turebergskyrkan tar sig vanor långt utanför min egen snäva fördom om hur kyrkor ska bete sig - man ska till exempel inte spela dragspel i kyrkan, eller helst inte alls! MEN det gjorde Karin Runow och det var snyggt med hennes dragspelston som påminde om Astor Piazzollas och från ett dragspel hon en gång hittade i ett soprum. För en gammal körsångare som jag var det här sensationellt roligt. Jag har inte sjungit i kör sedan jag lovade mig själv att låta bli ungefär samtidigt som jag flyttade från Norge 1978. Nu fick vi noter i händerna och sedan var det bara att köra på i adventsklassikerna, hur kul som helst.
August var med, i alla fall ett tag, sedan slocknade han på kyrkgolvet och gavs flygeltäcket till huvudkudde. "Sov Du gott" frågade jag efter konserten. "Som en prins", svarade August.
