torsdag 1 mars 2007

Ursäkta - Var ligger Vimmerby


Kön vid vagnen är ett bevis på efterfrågan.

När jag föreläste igår kväll passade jag på att avslutningsvis fråga om var jag kunde hitta Småland i Vimmerby. Var kunde jag hitta korvkaka, blodpudding, hemlagade kroppkakor, hackekorv, pölsa, syrade orökta isterband. Var fanns vägen till magen i Småland? Inte i Vimmerby i alla fall, inte på hotellet, inte på pizzerierna, inte på de övriga näringsställena.
Efteråt kom det fram en dam till mig och sa: "Är du här i morron så gå ner till tvärgatan vid sidan av hotellet, där står då en vagn med charkuterier, Larssons. Han har allt du ber om, men han är inte härifrån, i Vimmerby finns ingenting, han är den ende!"

Spionanklagad. Kanske han trodde att jag kom från en kvantumbutik i närheten.

I morse gick jag ner till Larssons lilla vagn och han trodde att jag var spion när jag fotograferade: "Är det priserna du fotar", frågade han lite irriterat.
"Nä, jag är absolut ingen konkurrent",svarade jag och köpte 10 lättrökta och tio orökta isterband som han tagit med i vagnen från ett litet familjecharkuteri från det inre av Småland och så köpte jag blodpudding från samma charkfirma och då förstod även Larsson att jag var besatt av maten och inte av priserna.

Ska jag ha synpunkter på vad de har för mat i Vimmerby? Jag som är stockholmare? Ja, det ska jag för det är inte en fråga om folkval utan en fråga om utslagning och pengar.

Det var kö vid Larssons vagn (!) vilket torde bevisa att det finns ett stort sug efter de här lokalt producerade traditionella varorna.
Kvinnan framför mig köpte en rejäl bit korvkaka, men den tycker jag är för transportkänslig. Ska ju sitta på tåget de närmsta timmarna så tyvärr, korvkakan fick vara.
Nu blir det isterbandsavsmakning ikväll.

Lägg namn och nummer på minnet, mannen i vagnen är kultur!

Förresten jag fick i alla fall med mig ena halvan av en småländsk traditionell måltid. Det visste inte ens den församlade expertisen bland damerna igår kväll, att blodpudding alltid serverades tillsammans med korvkaka förr och så med rårörda lingon till som en röd hyllning till blodet!

Värsta frukosten


Kladdig smörbytta utan smör och så bröd i mängd som allt var hårt och tråkigt på ytan...men inte bara det...!

Rubriken kan antyda något bra och något dåligt. Om det uttryckt något bra hade jag varit lycklig nu, så lycklig är jag inte, alltså uttrycker det precis det som det står på¨gammaldagssvenska Värsta frukosten.
Ja, jag vet, jag kom en halvtimme innan frukosten skulle packas ihop. Frukostvärdinnorna, två till antalet stod vid väggen och väntade på att jag skulle sopa till mig av resterna så att de fick avsluta och gå hem, djävligt stressande med andra ord. Smörbyttan var kletig och bara flikar kvar av smöret, brödet hade fått en hård yta, fullkornsbrödet var slut, i gurkskålen låg tre köpeättiksgurkor av euroshopstandard, löskokäggen var hårdkokta, de hårdkokta slut, äggröran var hård och simmade i en vattenpöl och köttbullarna var bleka, baconet var slut om det över huvud funnits, sylt låg utspillt på duken och allt var kletigt, det rann kring burkarna med yogurt och fil, müslin krasade under skorna vid utskänkningsstället, juicepressen var fylld med apelsininkråm som täppte till och fick juicen att svämma över, kaviarn i burken hade en brun toprkad yta, leverpastejen hade mörka torkade kanter, osten var av en lam "frallaostsort". Och bordet dit jag sattes hade kaffefläckar stora som tefat, smulor sedan förra frukostgästen låg kvar.

På Stadshotellet borde det blomsta av småland i massor av smaker - men det är som att äta en sämre frukost på vilket B-klasshotell varhelst - tragiskt

Mina damer och herrar - detta är Vimmerby stadshotell -
Vad som är ytterligare tragiskt är att det inte känns att man är i Småland - inte ett dugg. Ingenting på borden som representerar platsens ande i maten Genuis Loci.

Damernas favorit i Vimmerby


Vimmerby statshotell borde leverera mer av tradition och Astrid Lindgren. Hotellet stod ju centralt i hennes böcker - både vad gäller boendet och framförallt vad gäller maten

Jag gillar Vimmerby!
Kulturkvällen med mig igår kväll på biblioteket hade uppmärksammats av ett 50 tal. Några herrar, men flest damer och en hög medelålder. Det är ohyggligt roligt när det kommer så mycket folk att stolarna inte gapar tomma i lokalen. Det är lättare att prata då, mycket lättare.
Där satt en stor, stor, kunskap om mat, Småland, tradition och historia. Det märktes för när jag kom in på typiskt småländska angelägenheter som lingon, kroppkakor, palt då både rynkades näsor av kritik och höjdes ögonbryn av förvåning.
Efteråt kom det fram femton kvinnor i samlad tropp. Alla med min bok under armen. Nu skulle den signeras. Dessa kunniga kvinnor från Vimmerby har gått samman och startat en studiecirkel med "Järnspisar, hackekorv och tabberas" - tänk så mycket som är igång som man inte vet - det är ju helt fantastiskt, där sitter damer i Småland och detaljstuderar och diskuterar det jag skrivit, fantastiskt.
-Det roliga är att vi är så pass gamla att vi kan reflektera över den tid och den mat Du skriver om, påpekade en av dem.


Men man behöver inte vara erfaren för att läsa boken. Det är en bok som riktar sig även till unga människor, självklart och det understryker jag ständigt. För att hantera sin samidigt måste man veta vad som hänt och för att över huvud kunna skapa något nytt så måste man veta det som tidigare skapats!
Jag vill se mer av ungdomar på föreläsningarna - de kommer att få höra sådant de inte hört förut. Kockelever, unga matalagare, sådana som vill ta steget från färdiglagat till hemlagat. "De finns" framhöll bibliotekschefen Margret Halvardsson i eftersnacket. Unga människor som lagar mat med lust och med kunskap och för att det är så roligt att dela brödet med andra.