Vimmerby statshotell borde leverera mer av tradition och Astrid Lindgren. Hotellet stod ju centralt i hennes böcker - både vad gäller boendet och framförallt vad gäller maten
Jag gillar Vimmerby!
Kulturkvällen med mig igår kväll på biblioteket hade uppmärksammats av ett 50 tal. Några herrar, men flest damer och en hög medelålder. Det är ohyggligt roligt när det kommer så mycket folk att stolarna inte gapar tomma i lokalen. Det är lättare att prata då, mycket lättare.
Där satt en stor, stor, kunskap om mat, Småland, tradition och historia. Det märktes för när jag kom in på typiskt småländska angelägenheter som lingon, kroppkakor, palt då både rynkades näsor av kritik och höjdes ögonbryn av förvåning.
Efteråt kom det fram femton kvinnor i samlad tropp. Alla med min bok under armen. Nu skulle den signeras. Dessa kunniga kvinnor från Vimmerby har gått samman och startat en studiecirkel med "Järnspisar, hackekorv och tabberas" - tänk så mycket som är igång som man inte vet - det är ju helt fantastiskt, där sitter damer i Småland och detaljstuderar och diskuterar det jag skrivit, fantastiskt.
-Det roliga är att vi är så pass gamla att vi kan reflektera över den tid och den mat Du skriver om, påpekade en av dem.
Men man behöver inte vara erfaren för att läsa boken. Det är en bok som riktar sig även till unga människor, självklart och det understryker jag ständigt. För att hantera sin samidigt måste man veta vad som hänt och för att över huvud kunna skapa något nytt så måste man veta det som tidigare skapats!
Jag vill se mer av ungdomar på föreläsningarna - de kommer att få höra sådant de inte hört förut. Kockelever, unga matalagare, sådana som vill ta steget från färdiglagat till hemlagat. "De finns" framhöll bibliotekschefen Margret Halvardsson i eftersnacket. Unga människor som lagar mat med lust och med kunskap och för att det är så roligt att dela brödet med andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar