Det är så tragiskt!!!
Finns det då ingen som kan förbarma sig över SJ och maten. Vi har ett gigantiskt matkunnande i Sverige, men SJ tycks mest bekymra sig över yta, design av bistrovagn. Bara det att kalla det för bistro är skamligt. Sura viner för dem som är sugen på vin, öl i kvartsburkar och en mat som ska mikras och som inte smakar någonting, hokifilé som torkat på ytan redan innan den stängs in i mikron och en lasagne som är så smaklöst att vattnet till blir berikande kryddigt.
Jag är alltså på väg för att prata om det svenska köket, den svenska traditionen om Astrid Lindgren och maten. Förr, faktiskt när jag var barn och tonåring, kunde SJ stoltsera med matlagning ombord och vita dukar och väldoft. Nu finns det inte ens platser att få i grannlåten av röda skinnfåtöljer och kylfack för smaklösheten.
Aldrig förr har en bildtext varit så nödvändigt: Det är "Lasagne"
Det är ett under att personalen kan vara så leende välkomnande, men de har väl insett att nedmonteringen av den goda smaken inte är deras fel.
Jag satt och tänkte på bröderna Nilsson, Rikard och Robert. De har ju varit vid NASA i omgångar och lagat rymdmat som smakkonsulter. Kunde inte SJ engagera dem för framtidens mat ombord. Herrejösses vilka möjligheter: Smaka på destinationen. Isterband från Vimmerby. Palt från Piteå. Revbensspjäll med äppelmos från Skåne. Piggvar från Göteborg. Eller landskapen vi far genom, Sveriges skafferi. Om nu dessa skafferier maktar med att producera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar