Lime - manao

Okey - då gör jag ett nytt försök att visa step-by-step hur man enklast "filéar" en lime för att få ur den mest av saft.
När jag träffade Rodjana första gångerna så var det över "nam manao" (soda, sockerlag, och en ansenlig mängd limejuice). Jag slogs redan då över effektiviteten med vilken juicen utvanns ur limen och tänkte på hur vi hemma masserar och pressar och halverar och spretar och petar med fingrar för att liksom dra ur frukten saften.,
Så är det så enkelt - som att helt enkelt dela limefrukten så att hinnorna spräcks upp och ger ett friflöde.
Så här gör vi:
1.Dela limen längs med 1/2 cm vid sidan om fnas och fäste.

2. Högerdelen är helt utan hinnor och kan delas i två delar.

3. Dela i nästa steg den stora limebiten vid sidan om mittlinjen med alla fästen för klyfthinnorna.

4. Så fortsätter vi klyfta efter klyfta...

5. ...tills bara mittsträngen ligger kvar (innehåller också en hel del limejuice).

6. Pressa sedan ur juicen ur de hinneberfriade klyftorna. De blir så gott som torra på insidan och bra limefrukter kan ge en deciliter, mindre bra en halv.

Potatis - spill

Man ska vara jättepositiv för att tro att man kan få tag på bra gammalpotatis i butiken så här års.
Förresten när som helst på året om man inte köper den av folk som förstår att hantera den på riktigt sätt. Och det är i mörker och svalt som i ett kylskåp - inte under neonljus i boxar dit potatisen fallit många meter och i varuhusens inomhusvärme.

Vi ville ha mos i alla fall så jag chansade på en påse mjölig King Edward. Två kilo.
Jag skalade så tunnt som möjligt, men fick skära bort en hel del. Två hela fick ratas - den ena av brunröta och den andra var grön. Totalt spill 764 gram - det är åt helvete för mycket årstiden till trots. Det bruna som fick skäras bort var stötskador tillfogade potatisen innan den kommit i påsen.

Konsistensen var lite svampig - självklart för varmt för länge. Den gröna potatisen hade legat ut mot butiken i ett fönster på påsen. Idioti att tro att ljuset hålls utanför den i övrigt mörka påsen när man monterar in ett stort titthål. Sverige är inget bra potatisland.

Namnförvirring

Farsan och Morsan

"Lilla gubben ska heta Lyon Alexander"...sa vi tidigt.
Sedan ville vi ha in Linnaeus också. Då tog vi bort Alexander för det är så vanligt - ligger högst på topplistan bland hans generationskamrater pojkar födda 2006-2007. Det skulle få bli "Lyon Linnaeus".
Samtidigt som vi bestämt oss kom pappren från skattemyndigheten om namn.
Då pratar jag med brorsans ex som pratat med mina gamla föräldrar och frågat dem vad min lille pôjk skulle heta:
"Erik August", var farsgubbens resoluta svar.
Var han fått det ifrån har jag ingen aning.
I förrgår

Nu har vi smakat på kombinationerna och eftersom jag själv är begåvad med tre genomsvensktrevliga gossebarnsnamn a lá 50 tal så är det inte fel att ge även min lilla gosse tre namn: "August Linnaeus Lyon."
Så är det och så får det bli!

Vem upptäckte vad?

För länge sedan skulle jag göra ett jobb med Tomas Drejing på Petri Pumpa i Lund. Vi skulle laga lutfisk och det skulle vara annorlunda och för Lundaliv.
Väl där sitter Tomas i skiten eller är ovanligt framsynt.
-Jag har en tjej här som jag tycker Du ska göra den här lutfisken tillsammans med. Hon är väldigt duktig och blir bra på bild, mycket bättre än jag själv.
Sagt och gjort. Framför sig sköt han ett stort leende.
Tina!
Tina Nordström.

Och på en timme hade vi gjort hela jobbet - en mycket traditionell lutfiskmiddag.
Just det - man ska inte tramsa till det.
Efter sin våldsamt framgångsrika karriär (följd av mitt uppslag i Lundaliv) läser jag i Dagens Media att hon nu tecknat kontrakt med Aftonbladets webbTV. (enl. uppgift 600 000 tittare).
En kul grej som jag kan föra vidare nu efter flera år är ett snack vi hade Tina och jag i vinkällaren hos Rickard och Robert Nilsson när de drev Kattegat Gastronomi och Logi. Krogen hade inte öppnat för dagen. Tina var på besök så det var inte så länge sedan att hon jobbade där.
Jag frågade om hennes program klipptes mycket och om det var mycket av hennes spontanitet som fick dämpas?

-Ja, jag gör bort mig ibland, det liksom går för fort, berättade hon.
-Som när jag satt med en bunt äggvitor som skulle vispas till skum och jag tittade leende in i kameran och sa att en nypa salt i äggvitorna är som viagra för gamla gubbar, saltet gör att äggvitan reser sig och blir styv.
-DET klipptes bort!
Kanske Aftonbladet låter Tina ta ut svängarna - kan kanske behövas när varumärket börjar vingla lite.